Reklam på allmänna platser (AlkoL 50.2 § 9 punkten och 50.5 §)

marknadsföring med marknadsföring av en annan produkt eller tjänst är förbjuden om den äger rum eller riktas till allmänheten på en allmän plats enligt ordningslagen.

Bestämmelsen gäller alkoholhaltiga drycker som innehåller minst

1,2 volymprocent etylalkohol. Med andra ord omfattar reklamförbudet på allmänna platser även drycker som innehåller 1,2–2,8 volymprocent alkohol, även om försäljning av dryckerna inte är tillståndspliktig verksamhet.

2.9.1 Definition av allmän plats

Allmänna platser är för det första områden på öppna platser som kan nås utan att man passerar genom en dörr eller port. Typiska allmänna platser är allmänna vägar och gator, trottoarer och gång- och cykelbanor, torg,

parkeringsplatser för allmänt bruk, öppna platser och parker. Öppna, oinhägnade idrottsplaner, friluftsleder, lägerområden och vattenområden i allmänt bruk är också allmänna platser.

För det andra är allmänna platser byggnader eller motsvarande ställen som är försedda med en inhägnad, väggar eller tak och i allmänhet med en dörr eller port som man passerar för att gå in på stället. Platserna kan vara stängda för allmänheten vid vissa tidpunkter, till exempel på natten eller när inga offentliga tillställningar eller evenemang ordnas i dem. Exempel på sådana platser är köpcenter, trafikstationer, parkeringshus och biografer.

Tillträdet till en allmän plats kan vara begränsat på något sätt, till exempel:

• åldersgräns

• inträdesbiljett

• passerkort

• säkerhetskontroll.

Det väsentliga vid bedömningen av en allmän plats är att personkretsen inte har avgränsats på förhand.

Med allmänna platser avses platser som är avsedda att vara i allmänt bruk eller som de facto, antingen permanent eller tillfälligt, är i allmän användning, oberoende av vem som äger platsen.

Enligt huvudregeln i ordningslagen är platser som skyddas av hemfriden samt vissa byggnader som inte lämpar sig för boende inte allmänna platser.

Reklam för alkoholdrycker är även förbjuden när den riktas till allmänheten på en allmän plats, även om själva annonsen finns någon annanstans än på en allmän plats.

Man kan alltså med stöd av alkohollagen ingripa i alkoholreklam som riktas till allmänheten och som finns placerad på till exempel ett privat markområde, en åker eller en gårdsplan samt på en vägg, ett stängsel eller andra

konstruktioner i anslutning till andra än offentliga byggnader. Då förutsätts det att reklamen är klart synlig och att den kan anses vara avsedd att ses av allmänheten. Man kan även ingripa i reklam som finns inom ett

serveringsområde och som i sig är tillåten om reklamen är av påfallande stort format och tydligt avsedd att vara synlig för allmänheten utanför området.

Förbudet mot alkoholreklam på allmänna platser riktar sig i synnerhet mot fortgående utomhusreklam för alkoholdrycker. I stadsområden har i synnerhet förbudet mot reklam på spårvagns- eller busshållplatser, längs gatan och i form av reklamtavlor i storformat en betydande inverkan.

Följande kan också anses vara förbjuden reklam:

• reklam i allmänna kommunikationsmedel, som bussar eller spårvagnar

• reklam på utsidan av distributionsbilar som anknyter till alkoholnäringen och som rör sig på allmänna platser

• klart synliga eller stora burkar, flaskor eller andra konstruktioner eller reklamkampanjer som påminner om en alkoholdryck eller en allmänt känd symbol för en alkoholdryck och som är belägna på en allmän eller privat plats

2.9.2 Undantag från förbudet mot reklam på allmänna platser

Offentliga tillställningar och platser som permanent används för sådana Säljfrämjande verksamhet kan utan hinder av förbudet mot reklam på

allmänna platser utövas vid offentliga tillställningar enligt lagen om sammankomster och på platser som permanent används för sådana.

Med offentliga tillställningar avses enligt 2 § 2 mom. i lagen om

sammankomster tillställningar och andra evenemang som är öppna för allmänheten och som inte ska anses vara allmänna sammankomster.¹

Offentliga tillställningar har getts en bred definition i lagen om sammankomster och dess förarbeten och anses bland annat inkludera olika fester,

uppvisningar och konserter. Exempel på offentliga tillställningar är även olika kommersiella evenemang, som mässor och reklamevenemang samt flyg- och idrottsuppvisningar, liksom även olika tävlingar och lagmatcher. Nöjesparks- och tivolievenemang är också offentliga tillställningar.

Man bör dock beakta att alkoholreklam med stöd av 50 § 2 mom. 1 punkten fortfarande är förbjuden vid evenemang som riktas till barn och ungdomar, till exempel musik-, kultur- och idrottsevenemang för barn.

Utöver den säljfrämjande verksamhet som äger rum under offentliga tillställningar är reklam tillåten på platser som kontinuerligt används för

offentliga tillställningar. Enligt regeringens proposition behöver alkoholdryckers produktmärken som till exempel målats på sargen i en ishallsrink inte

avlägsnas mellan matcherna.

Verksamhet som gör det möjligt för folk att utöva alldagliga fritidsintressen på eget initiativ, till exempel tillhandahållande av idrottsmöjligheter, ska inte anses utgöra ordnande av offentliga tillställningar. En idrottshall eller annan lokal som används för idrott är inte i sig själv en plats som på ett tydligt sätt permanent används för offentliga tillställningar, till exempel i det fallet att evenemang som är öppna för allmänheten, som uppvisningar, tävlingar, matcher eller motsvarande, ordnas enbart då och då.

Det väsentliga vid bedömningen måste anses vara lokalens primära syfte. Om det primära syftet med lokalen är ett annat än att användas för offentliga tillställningar kan alkoholreklam enbart förekomma i de situationer där lokalen används för att ordna en offentlig tillställning.

Övriga undantag

Säljfrämjande verksamhet för de svaga alkoholdrycker som avses i 50 § i alkohollagen kan med de innehållsrelaterade begränsningar som det stadgas

1Med allmänna sammankomster avses enligt 2 § 1 mom. i lagen om sammankomster

demonstrationer eller andra tillställningar som ordnas i syfte att utöva mötesfriheten och som även andra än de som uttryckligen inbjudits kan delta i eller följa.

om i 2 mom. utövas även på fartyg i internationell trafik, på

detaljhandelsställen och serveringsställen samt utanför detaljhandelsställen och serveringsställen i fråga om information om tillgången och priserna på drycker.

På fartyg och luftfartyg i internationell trafik är reklam och säljfrämjande verksamhet för svaga alkoholdrycker tillåten även på andra ställen än serveringsställen och detaljhandelsställen.

På serveringsställen, detaljhandelsställen och tillverkningsställen kan man göra reklam för de produkter som säljs på de aktuella platserna.

Dessutom är det tillåtet att i en butiks eller restaurangs skyltfönster eller utanför lokalen ge saklig information om tillgången på de svaga alkoholdrycker som står till buds samt utannonsera deras priser. ²

Att reklam tillåts utanför försäljningsställena när det gäller information om tillgången och priset är ett undantag från huvudregeln om reklamförbud på allmänna platser. Utanför försäljningsställena får produkten inte lyftas fram med till exempel reklam i särskilt stort format eller på andra sätt som väcker uppmärksamhet. Produkten får heller inte lyftas fram på ett sätt som är tydligt reklammässigt. Det är med andra ord inte tillåtet att mer ingående beskriva produktens kvalitet, smak eller andra egenskaper.

Annonsen ska placeras i försäljningsställets omedelbara närhet. Endast av motiverade skäl som gäller till exempel läget eller det faktum att stället är svårt att hitta får reklamen placeras på annan plats än inom synhåll från

försäljningsstället. Kunden ska kunna uppfatta sambandet mellan

alkoholreklamen och försäljningsstället, både så att försäljningsstället finns inom synhåll och så att det finns ett verksamhetsrelaterat samband. Till exempel utgör ett köpcenters allmänna ljustavla utanför centret inte tillståndsinnehavarens reklam och uppfyller enligt Valviras uppfattning inte dessa förutsättningar.

Hållplatser och gator i allmänhet är allmänna platser som ingår i barns och ungdomars normala livsmiljö, och man har med förbudet mot reklam på allmänna platser velat förhindra alkoholreklam på dessa ställen. Hållplatser eller motsvarande är inte i tillståndsinnehavarens besittning och omfattas inte av dennes övervakningsskyldighet. Även om en hållplats ligger i närheten av ett försäljningsställe uppfattar konsumenten inte reklamen på hållplatsen som en viss tillståndsinnehavares reklam på samma sätt som om reklamen finns i skyltfönstret eller i en trottoarpratare intill entrédörren. Därför får det enligt den nuvarande lagstiftningen inte finnas alkoholreklam på hållplatser eller

motsvarande ställen.

På restaurangers uteserveringsområden ska bestämmelsen beaktas i fråga om till exempel reklamparasoll, affischer eller andra möbler och annan rekvisita på terrassen. Alkoholreklamen på dessa får inte vara så

uppseendeväckande och så riktad till områdena utanför serveringsstället att

2När det gäller detaljhandeln ska priserbjudandena gälla i minst två månader för att det ska vara tillåtet att annonsera om dem utanför försäljningsstället.

den kan anses vara avsedd att kringgå förbudet mot reklam på allmänna platser.

Det är tillåtet att göra reklam för svaga alkoholdrycker i fråga om tillgången och priset på bland annat följande platser:

• i ett serveringsställes fönster

• i en s.k. trottoarpratare i omedelbar närhet av ett serveringsställe

• på ett serveringsställes markiser

• på ett uteserveringsområdes reklamparasoll.

Enligt Valviras tolkningspraxis får namn, symboler och logotyper för svaga alkoholdrycker synas i en restaurangs skyltfönster och på dess markiser. I fönstret får det också finnas till exempel en bild av ett ölstop som berättar om tillgången. Att lyfta fram tillverkarens namn, logotyp eller övriga kännetecken är inte att informera om tillgången på alkoholdrycker som står till buds.

En restaurang kan ha samma namn som en svag alkoholdryck. Då måste man dock beakta att reklam för restaurangen på en allmän plats som inte finns i restaurangens omedelbara närhet kan utgöra förbjuden indirekt reklam för en alkoholdryck.

2.9.3 Marknadsföring i samband med reklam för en annan produkt eller tjänst samt indirekt reklam

I 50.2 § i alkohollagen förbjuds sammankoppling av marknadsföring av svaga alkoholdrycker med marknadsföring av en annan produkt eller tjänst på allmän plats.

Indirekt reklam på en allmän plats är också förbjuden. Det är med andra ord inte tillåtet att främja försäljningen av alkoholdrycker i samband med reklam för någon annan nyttighet, så att ett etablerat kännetecken för en dryck oförändrat eller ändrat så att det ändå kan kännas igen används som kännetecken för nyttigheten eller att kännetecknet annars associerar till en bestämd dryck.

Eftersom alkohollagen innehåller ett förbud mot att göra reklam för svaga alkoholdrycker på allmänna platser kan detta förbud inte i reklam på allmänna platser kringgås genom att man till exempel:

• betalar arrangören av ett evenemang för att använda namnet på en alkoholdryck som namn på evenemanget (sponsring)

• betalar tillverkare av andra produkter för att använda namnet på en alkoholdryck som namn på andra produkter.

Om till exempel ett evenemang, en tävling eller en idrottsturnering utifrån ett avtalsarrangemang har namngetts efter en svag alkoholdryck får man inte göra reklam för evenemanget på allmänna platser, till exempel längs gator eller på busshållplatser.

På grund av förbudet mot reklam på allmänna platser kan situationer som måste anses vara förbjudna även uppstå i fråga om olika produktgrupper och produkter som uppkallats efter en alkoholdryck.

Utgångspunkten är att det på allmänna platser inte är tillåtet att göra reklam för till exempel drycker som innehåller mindre än 1,2 volymprocent alkohol om de ingår i en produktgrupp som innehåller starkare drycker under samma varumärke, namn eller logotyp. Detta gäller även i det fallet att produkterna i fråga endast är svaga alkoholdrycker. Huruvida användningen av en symbol anses utgöra indirekt reklam för en alkoholdryck avgörs från fall till fall. Vid bedömningen beaktas huruvida namnet eller symbolen uttryckligen har blivit en känd symbol för en alkoholdryck.

Det har också blivit vanligare med alkoholdrycker som har namngetts efter olika idrottslag, band och artister. Då har bandens, lagens etc. namn eller symbol använts som symbol, namn eller logotyp för alkoholdryckerna. I reklamen för drycker av detta slag måste man beakta det förbud mot indirekt reklam för alkoholdrycker som gäller för allmänna platser. Man får till exempel fortfarande göra reklam för lagets matcher på allmänna platser, så länge reklamen inte skapar associationer till den dryck som har uppkallats efter laget.

I fråga om imagereklam kan man i tillämpliga delar iaktta direktiven gällande indirekt reklam och annan säljfrämjande verksamhet i anknytning till starka alkoholdrycker. Man måste dock beakta att säljfrämjande verksamhet i anknytning till starka alkoholdrycker i regel är förbjuden, medan reklam för svaga alkoholdrycker i regel är tillåten. Med beaktande av systematiken i alkohollagen finns det ingen orsak till lika stränga inskränkningar av imagereklam i fråga om svaga alkoholdrycker.

Enligt en grundlagspositiv tolkning måste ett företag i princip ha rätt och möjlighet att marknadsföra sig själv med sitt namn. Då måste företaget även ha rätt att lyfta fram produkter i fråga om vilka lagen inte innehåller något separat reklamförbud. I samband med imagereklam får det dock inte förekomma symboler eller sloganer som används enbart i reklam för en alkoholdryck. Om företaget har samma namn eller logotyp som en svag alkoholdryck eller om namnet eller logotypen innehåller en del av namnet på en dryck ska bedömningen av om det är tillåtet att använda namnet eller logotypen i företagets imagereklam i princip utgå i från om presentationen i första hand skapar associationer till just denna alkoholdryck, till exempel till följd av typsnittet, färgsättningen eller motsvarande orsaker.