Vilka rekommendationer?

Mitt uppdrag från JMG har handlat om att undersöka vilken framtid medieundervisningen har i

den svenska skolan. Spontant känner jag att medieundervisningen har goda framtidsutsikter där

det finns möjligheter för en väl integrerad undervisning i grundskolans värld, även om det

natur-ligtvis kommer att ta tid. Det som varit mycket överraskande för mig är att skolcheferna har

mycket större kunskaper kring kritisk mediekompetens än vad jag trodde när jag inledde min

studie. Att de dessutom verkar mycket intresserade och angelägna att se till att rektorer och

peda-goger utvecklar sitt kunnande bör också förenkla processen inför framtiden. Däremot har det

blivit uppenbart att skolcheferna verkligen anser att de som är verksamma inom deras

ansvars-områden har stora grundläggande problem att hantera till exempel en dator. När jag går in på den

webbaserade utbildningssidan PIM inser jag att kunskaperna måste anses vara bristfälliga, för de

saker som tas upp där är verkligen väldigt basala. Vi pratar alltså om att lära sig att kopiera,

mar-kera, klippa och klistra. Flera skolchefer uttrycker att det är inte bara de som redan är verksamma

i skolorna som har bristfälliga kunskaper utan även de som kommer direkt från lärarhögskolan.

En skolchef säger så här om detta.

Där måste man börja tänka till, hur ser våra lärarprogram ut? Tyvärr kanske ni utbildar er för

saker som vi inte behöver idag, för där är det också så konservativt. Det (mediekunskapen)

51

kommer att minimeras i den nya gymnasiereformen. Vilket är märkligt med tanke på det som

kommer ovanifrån. (EU) (Skolchef, resurssvagt område)

En rekommendation att ge blir därför att kritisk mediekompetens måste utvecklas inom

lärarut-bildningen. Lärarutbildningen i dagsläget erbjuder inte mycket mer kunskaper om

mediekompe-tens än de pedagoger som redan är verksamma inom skolan har. Detta talar för att en satsning

inom lärarutbildningen är legitim på många olika plan. Jag tror att den nya lärutbildningen gör

helt rätt i att, som ett första steg, lägga fokus på IT och en utveckling av användarkunskaperna

hos blivande lärare. Detta för i ett andra steg kunna utveckla sin förmåga att mer ingående

för-djupa sig i kritisk mediekompetens och sedan möjliggöra en utveckling av till exempel

Bucking-hams ”key concepts” och börja diskutera kritisk mediekompetens på ett sådant sätt som kan

be-traktas som mer analytisk.

Ovan citat visar även på andra brister och som handlar om att regeringen går åt ett motsatt håll

gällande mediekompetenssatsningar än både Göteborgs Stad och EU gör, inte minst med tanke

på att mediekunskapen kommer att minimeras i gymnasiet, vilket för mig är en obegriplig

hand-ling som inte gynnar utveckhand-lingen av kritisk mediekompetens på något plan. Som jag ser det

be-hövs det därför tydligare signaler av olika slag ovanifrån som indikerar att skolan är viktig som

institution att satsa på, där inte minst en modernisering av skolans medielandskap ingår och som

måste bli en naturlig del av skolmiljön. Skolorna är för gamla och inte anpassade till en mer

me-dietät undervisningsform. Utan tätare medielandskap i skolan, där elever till stor del tillsammans

med en teoretisk och kritisk mediekompetent lärare, skulle kunna komma i kontakt med till

ex-empel sändarnas budskap, blir det svårare att faktiskt stöta och blöta det som skulle kunna anses

vara den djupare kärnan av kritisk mediekompetens. För även om man har mer kunskaper,

gäl-lande användandet och det mer djupgående kritiska ögat, så kvarstår problemet när man möts av

en gammal struktur som inte möjliggör, eller åtminstone försvårar, en vidare utveckling. Däremot

tror jag att det är som en skolchef sa, att bara man kan möta dessa svårigheter, så är skolan som

socialt rum fortfarande en arena som är överlägset de flesta organisationer vilket innebär en kraft

och kapacitet i ett utvecklingsarbete som kan slå de flesta. Då måste det indikeras att det betyder

något och det anses viktigt och värdefullt.

Dessutom är detta, i mångt och mycket, en fråga som handlar om att läraryrket är i en kris när det

gäller legitimitet och status. På många olika plan måste läraryrket lyftas, inte minst när det gäller

bättre löneutveckling och ökade karriärmöjligheter inom yrket, vilket bör skapa möjligheter att

52

locka till sig duktiga människor till professionen. Människor som är villiga att utvecklas med det

moderna samhället och föra in nya verktyg till skolan. Människor som inte är rädda för att

utma-na skolans struktur och organisation. Då måste politikerutma-na också säga att detta är något som är

värt att satsa på, och att ett livslångt lärande inte enbart är en kraft inom varje lärare själv, utan

nå-got som också politikerna måste bidra med genom beslut som gynnar ett sådant lärande.

Slutligen ser jag också utifrån ett resonemang ovan en möjlighet till nya studier om kritisk

medie-kompetens som både kan rikta sig mot rektorer och pedagoger. En studie vore att titta närmare

på rektorers och pedagogers syn på kritisk mediekompetens och de implementeringssatsningar

som görs kring kritisk mediekompetens i Göteborgs Stad. Vad anser de att möjligheterna och

hindren ligger i, i en sådan satsning, och skiljer sig deras syn nämnvärt från skolchefernas syn? En

andra studie kan handla om vad rektorer och pedagoger anser om att tydliggöra kritisk

medie-kompetens i styrdokumenten. Skolcheferna var överlag i min studie inte speciellt intresserade av

ett förtydligande av kritisk mediekompetens i styrdokumenten men de arbetar inte lika tätt

gent-emot dessa dokument som rektorer och pedagoger gör. Är till exempel de som arbetar närmre

eleverna mer intresserade av ”hur” kritisk mediekompetens skall uppnås, än skolcheferna är?

Dessa studier skulle bland annat kunna lägga ytterligare pusselbitar och bidra till nya kunskaper

gällande möjligheter och hinder att implementera kritisk mediekompetens i grundskolans värld.