Förälder A känner sig trygg med den nuvarande läraren. Hon tycker att läraren har en god uppfattning om barnets situation såväl kunskapsmässigt som socialt. Hon säger att hon på ett tidigt stadium pratade med läraren och bad om att bli kontaktad om det skulle uppstå något problem. Hon säger att hon måste lita på att läraren verkligen talar sanning och säger som det är.
Hon säger att det är stor skillnad mellan den nuvarande och den tidigare läraren när det gäller hennes förtroende för dem.
Förälder B tycker att samtalet är relevant och sanningsenligt.
Förälder C undrar vad som skulle ha sagts på samtalet om inte barnet vore med och om läraren säger samma sak till alla föräldrar. Hon säger att hon som förälder måste lita på läraren för sina barns skull. Hon tror absolut inte att någon lärare far med osanningar, däremot undrar hon ibland om hela sanningen förtäljs.
Förälder D tycker att läraren är tydlig och ärlig. Hon känner ingen anledning att betvivla den beskrivning som läraren ger. Hon säger också att det hittills bara varit positiva saker som sagts på samtalet och att hon inte kan bedöma lärarens förmåga att förmedla
svårigheter, men tror att han skulle göra det på ett bra sätt om det blir aktuellt.
Förälder E säger att hon själv får fråga läraren när det är lite mer känsliga delar hon är intresserad av. Hon känner inte att läraren spontant skulle berätta om det inte rörde problem av väldigt allvarlig art.
Förälder F känner sig i stort trygg med den information som ges under
utvecklingssamtalen men säger sig ha en del små undringar som hon avstår från att fråga om eftersom hon tycker att det känns jobbigt inför barnet.
Hon säger att hon måste utgå från att lärarna är ärliga men menar att helt säker kan man ju aldrig vara.
5 Diskussion
I det här avsnittet kommer jag att resonera och reflektera kring de svar jag fått in under intervjuerna. Mina personliga ställningstaganden kommer här att visas. För strukturens skull kommer jag nedan att använda mig av de fyra rubrikerna som var aktuella i resultatdelen. Jag kommer att sammanfatta arbetet och presentera min slutsats. Avslutningsvis ger jag förslag till fortsatt forskning.
5.1 Den allmänna upplevelsen och föräldrarnas delaktighet i
samtalet
De föräldrar jag intervjuat är alla väldigt intresserade av den information som skolan kan ge om deras barn. Alla är dock inte överens om att utvecklingssamtalet i sin nuvarande form är rätt kanal för det. Förutom förälder C säger sig alla ha en positiv känsla inför utvecklingssamtalen och det tror jag är den viktigaste grundstenen för att kunna bygga ett bra utvecklingssamtal. Nästan alla jag intervjuat säger att de känner sig ganska delaktiga i utvecklingssamtalet. Det är en uppgift som strider med den erfarenhet jag har av att bevittna ett antal utvecklingssamtal, om man med delaktighet menar talad tid. Det verkar vara svårt att kombinera lärarens bedömarroll med strävan om ett jämlikt samtal. Dock säger mig mina intervjuer att det viktiga kanske inte är hur mycket man talar tidsmässigt, utan just känslan av att man befinner sig i ett tillåtande klimat där man kan komma med åsikter och frågor.
Trots att regeringen beslutat att det från januari 2006 ska finnas en individuell utvecklingsplan för alla elever där mål sätts upp utifrån individens förutsättningar (Myndigheten för skolutveckling 2006a) har ingen av de föräldrar jag intervjuat någon erfarenhet av dessa. Det beror enligt min mening på att lärare känner sig obekväma med att skriva den här typen av dokument samt att det i många fall verkar saknas klara
Några lärare som jag pratat med om den här frågan säger att de inte riktigt vet vad som gäller. De säger att först fick de veta att alla barn skulle ha en IUP, som de lade ner mycket tid på att sammanställa, för att en termin senare få beskedet av skolledningen att man nog inte skulle använda sig av IUP-metoden. Den senaste informationen lärarna fått var att IUP skall användas, men de säger sig sakna konkreta riktlinjer.
Eftersom jag har intervjuat föräldrar från två skolor i två olika kommuner och ingen av dem har någon erfarenhet av IUP, ligger det för mig nära tillhands att dra slutsatsen att iförandet av IUP inte har lyckats särskilt väl. Det är dock säkert inget att oroa sig för eftersom det i de allra flesta fall av nyheter, såväl inom som utanför skolans väggar tar några år av tillvänjning. Jag är dock säker på att en IUP använd på ett bra sätt
tillsammans med ett väl fungerande utvecklingssamtal är till stor hjälp för alla inblandade, inte minst för de föräldrar som säger sig sakna den individuella utvecklingsplanens typ av information på dagens utvecklingssamtal.
5.2 Föräldrarnas kännedom om skolans styrdokument
När det gäller informationen om skolans styrdokument ser jag en tydlig skillnad mellan skolorna. Den ena skolan ger ingen information till föräldrarna medan den andra har lyckats väl med att förmedla skolans mål. Det tycker jag återspeglas i hur föräldrarna upplever delaktigheten och stärker därmed tesen att det är svårt att genomföra ett samtal på lika villkor om föräldrarna är dåligt informerade om de mål som finns uppsatta.
När de individuella utvecklingsplanerna är väl implementerade kommer antagligen alla föräldrar att vara bättre förtrogna med de styrdokument som ligger till grund för skolans verksamhet. Något som är ett av regeringens mål i kvalitetsplanen för skolan
(Myndigheten för skolutveckling 2006b).
Eftersom de föräldrar jag intervjuat har erfarenheter av olika lärare på de två skolorna kan jag dra slutsatsen att det är skolans kultur som styr huruvida styrdokumenten förmedlas
till föräldrarna eller inte. Därmed inte sagt att den ena skolan på något vis skulle förhindra de lärare som på eget initiativ önskar dela ut information till föräldrarna. Min teori är snarare att den andra skolans ledning har beslutat att det skall delas ut information till föräldrarna. Det är i så fall ett indicium på att utvecklingssamtal ses som något väldigt viktigt som skolan internt bör prioritera och samarbeta om istället för att lärarna skall vara ensamma med sina tankar. Jag tror att det är väldigt viktigt att skolledningen visar tydligt att utvecklingssamtal är en betydande del av
skolverksamheten vars värde inte skall förringas. Det är en åsikt som även Oldbring (2001) delar.
5.3 Samtalets utformning
Hur utvecklingssamtalet genomförs och var det hålls är två viktiga faktorer för ett bra samtal. Skolverket skriver i sina rekommendationer att samtalet skall utformas på ett sådant sätt att maktstrukturen utjämnas. Mina intervjuer vittnar om att man uteslutande håller utvecklingssamtalen i klassrummet och inte sällan med fler representanter från skolan än antalet föräldrar. Det här bidrar till att några föräldrar kan känna att de kommer i en försvarsposition, det blir en vi mot dem känsla som underminerar ett jämlikt samtal. När jag har frågat föräldrarna om de hellre skulle vilja ha samtalet i hemmet är dock de flesta överens om att det inte heller är en bra lösning. Argument som framkommit mot hembesöken är att föräldrarna tycker att det skulle kännas alltför kontrollerande från skolans sida, att det skulle bli alltför mycket arbete för lärarna samt att det i många fall skulle leda ett rörigt samtal som lätt skulle tappa fokus bland syskon och middagsbestyr. Trots att jag anser att tanken på att möta varje barn i sin hemmiljö är tilltalande, samt att lärare jag talat med som har genomfört utvecklingssamtal i hemmet bedyrar att det är värt allt extra arbete, kan jag förstå att många föräldrar känner sig tveksamma.
Med tanke på samtalets bedömande roll och kritiska udd är det redan ett väldigt laddat möte.
Om då föräldern ska fokusera på sitt barn och vad som sägs av läraren, samtidigt som hon sitter och tänker på vad fröken ska säga i personalrummet om dammråttorna i hörnet, är det nog lätt att samtalet blir allt annat än konstruktivt.
När jag frågade efter en alternativ lokalisering kom förslaget om biblioteket upp av några föräldrar. Jag tycker att det är en bra och neutral lösning.
Även om ingen av de föräldrar jag intervjuat känner ett direkt obehag inför klassrummet säger sig alla förstå att andra kan göra det. Det är lite av en röd tråd i min studie och ingenting som jag är det minsta förvånad över. Människors skolerfarenheter och de egna barnen är otroligt känsliga ämnen. Det här tror jag gör att många föräldrar pratar om
andra som tycker och tänker saker.
Flertalet av de intervjuade säger att de tycker att det är väldigt trevligt att komma till skolan och se vad deras barn arbetar med. Min tanke blir då att man kan göra det vid andra tillfällen än just vid utvecklingssamtal.
När det gäller föräldrars delaktighet skiljer sig de båda skolorna åt på ytterligare en punkt. På skola 1 finns ett frågeformulär som eleverna skall fylla i hemma och ta med till utvecklingssamtalet. Det innehåller påståenden som eleverna ska ta ställning till av typen;
Jag är en god kamrat, Jag är rädd om andras saker, Jag stör andra när de arbetar, Jag trivs i skolan etc. Som svar kan man ange: ofta, ibland eller sällan. Det här formuläret
används sedan som diskussionsunderlag. Det är det formuläret förälder C hänvisar till när hon säger att hon som förälder skulle vilja fylla i något liknande.
På skola 2 finns ett formulär där elev, lärare och förälder ska fylla i sina åsikter i varsin kolumn. Det är ett betydligt mer omfattande formulär men berör i stort sett samma områden som det formulär som används på skola 1.
kommentarer var mestadels; Bra, jobba på, fortsätt så etc. I kolumnen för föräldrarnas åsikter stod ungefär samma saker. Barnets var inte ifyllt.
Jag tycker att formulär kan vara bra som utgångspunkt när man har utvecklingssamtal. De kan fungera som en sorts agenda så att man inte glömmer något. Däremot tror jag inte att det leder till att ”lärare, elev och föräldrar ska kunna tala öppet och i förtroende och
samtalet ska leda till en ömsesidig, framåtblickande och långsiktig plan”(Skolverket
2001a).
5.4 Relevansen i samtalet
Få föräldrar skulle nog benämna information om de egna barnen som irrelevant men det jag åsyftar är huruvida innehållet i utvecklingssamtalet är relevant i förhållande till de riktlinjer som finns uppställda. ”Varje utvecklingssamtal ska vara väl förberett av både
lärare, elev och föräldrar. Det ska ge tydliga besked om elevens studieresultat i
förhållande till krav och mål i läroplan och kursplaner. Det ska också ge en tydlig bild av elevens sociala utveckling. Om en elev riskerar att inte bli godkänd i ett eller flera ämnen ska både elev och föräldrar få reda på det på ett så tidigt stadium som möjligt.”
(Skolverket 2001a s.4). De föräldrar jag intervjuat uttrycker en förvånansvärt likartat formulerad åsikt; nämligen att de måste lita på läraren. Mitt resultat av intervjuerna tyder dock på en viss tveksamhet. Det finns ingen av föräldrarna som tror att lärarna medvetet undanhåller information för dem. Däremot gnager en undran hos de flesta om de får veta hur det egentligen ligger till. Jag uppfattar att det är ur den här känslan som den relativt vanliga önskan om ett bara föräldrar och lärare samtal föds. Föräldrarna har väldigt många frågor som de inte törs ställa under ett vanligt utvecklingssamtal!
Utifrån mina upplevelser som åskådare på ett antal utvecklingssamtal är det här en önskan som jag ställer mig bakom. Jag tror att det skulle vara bra om vartannat samtal bara innefattade föräldrar och läraren. I Oldbrings (2001) studie var det också ett antal elevers uttryckliga önskan att en del av samtalen ska genomföras på ovanstående vis.
Det är ingenting som jag genom min undersökning kan uttala mig om men de föräldrar som fört fram den önskan bedömde att det inte var någonting som deras barn skulle motsätta sig.
När jag frågade föräldrarna vilken typ av funderingar det är som de skulle vilja ta upp enskilt med läraren fick jag svar som; Hur barnet mår i skolan, Om det har många kompisar, Om deras barn ligger på en normal nivå kunskapsmässigt och om läraren har lagt märke till någonting ovanligt etc.
Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att föräldrar inte tycker sig få den här typen av information under utvecklingssamtalen med tanke på skolverkets riktlinjer.
När jag frågar om föräldrarna inte kan ta kontakt med läraren på eget initiativ och boka ett möte eller prata i telefonen, svarar de att det inte vill ställa till besvär eller att det inte är så viktigt att de vill boka ett möte. Det till trots så svarar alla utom förälder B att de skulle önska ett sådant samtal så tydligen vill de gärna prata om sina funderingar.
Jag tror att föräldrarna skulle tycka att det var skönt om det var obligatoriskt med ett enskilt samtal mellan förälder och lärare. Det skulle avdramatisera situationen och de båda skulle kunna skapa en förtroendefull relation som enbart är till gagn för eleven.
När de individuella utvecklingsplanerna finns för varje elev kommer det att bidra till att styra utvecklingssamtalet så att man i större utsträckning än idag kan följa elevernas utveckling samt sätta upp nya individuella mål (Myndigheten för skolutveckling 2006b).