16.1 REKON (Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet) 16.1.1 Yttrandet från REKON
REKON har ca 360 medlemmar och representerar således merparten av nu verksamma konkursförvaltare i Sverige.
REKON är kritiska till förslaget överlag. Till att börja med påpekar man att det är omdiskuterat huruvida det har varit en bra utveckling att söka renodla domstolarnas verksamhet genom att flytta olika förfaranden till andra
myndigheter eftersom domstolarna härigenom dräneras på kompetens inom dessa områden. Man är också kritiska till att ett antal notarieplatser kommer gå förlorade genom det nu aktuella förslaget och att den utbildning som notarierna får i konkursmålen är värdefull för både domstolar, advokatbyråer och myndigheter.
Vad gäller förslaget att utöka tillsynsmyndighetens uppgifter skriver REKON att detta saknar motsvarighet inom andra myndighetsområden där tvärtom den generella utvecklingen, särskilt för tillsynsmyndigheter, har varit att centralisera, renodla och förtydliga tillsynsansvaret för att på så sätt bygga upp mer kompetens och effektiva arbetsmetoder. REKON hävdar att det remitterade förslaget innebär att grundsatsen om separation mellan den som utför åtgärder i konkurshanteringen och den som granskar detta blir "knäsatt på ett sätt som inte framstår som acceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt".
Gällande edgångssammanträdet anser REKON att detta även fortsättningsvis bör ske i domstol, dels eftersom det publika inslaget som offentlighetsprincipen kräver kommer gå förlorad om förfarandet flyttas till förvaltaren, dels för att det skärper respekten för konkursförfarandet och dels för att det är ofta förekommande att förvaltaren får fram fler uppgifter när det framhålls att gäldenären ska avlägga ed vid domstolen på sina uppgifter.
REKON konstaterar vidare att kostnaderna för förfarandet inte kommer minska totalt sett men att statens kostnader kommer minska på bekostnad av att borgenärernas kostnader kommer öka. Något ställningstagande i denna fråga görs dock inte.
Slutligen menar REKON att en bärande förutsättning för ett fungerande konkursinstitut är att det har borgenärernas förtroende, inte minst internationellt.
Redan misstanken om risk för ökad rättsosäkerhet kan vara förödande.
Internationellt är domstolens inblandning i konkurshanteringen av central betydelse för rättssäkerheten och de föreslagna ändringarna torde därför framstå som avvikande inte minst i förhållande till närliggande EU-länder. För att upprätthålla konkursförfarandets legitimitet och förtroende i samhället och i
förhållande till utländska aktörer är domstolens inblandning och kunskap i förfarandet av mycket stor vikt.
16.1.2 Kommentar på yttrandet från REKON
REKON har avgett ett till synes ärligt svar på vad de anser om det nya förslaget.
Det är dock anmärkningsvärt att riksorganisationen för konkursförvaltarna inte är mer intresserade av att ta tillvara sina medlemmars intressen. Förslaget innebär ändå att fler uppgifter kommer på konkursförvaltarna vilket också innebär mer pengar - något riksorganisationen inte verkar ha beaktat alls. Tvärtom synes REKON anse att de på ett objektivt sätt ska ha synpunkter på förslaget och detta är måhända beundransvärt men knappast något som en praktiserande förvaltare skulle önska att hans riksorganisation ägnade sig åt. Förslaget har gått på remiss till aktörer på alla olika positioner i konkursförfarandet, från förvaltare och domstolar till borgenärer. Vissa remissinstanser har inte några egna intressen i frågan och kan/bör därför svara objektivt på vad de anser om förslaget. När däremot parter som har egna intressen tillfrågas kan det nog anses lämpligare om de intar en partsroll när de svarar, det är knappast troligt att någon annan kommer tillvara ta konkursförvaltarnas intressen som faktiskt också innefattar att dra in pengar.
16.2 ACKORDCENTRALEN
16.2.1 Yttrandet från Ackordcentralen
Ackordcentralen ställer sig positiva till det mesta i förslaget. Vissa dubier har man haft mot att Kronofogden ska ha både besluts- och tillsynsfunktion men här konstaterar man ändå att eftersom det alltid finns en möjlighet att begära att få saken prövad i domstol så överväger fördelarna nackdelarna.
Gällande edgångssammanträdet utrycks en viss oro över att det viktiga samarbetet mellan gäldenären och förvaltaren kan försvåras när förvaltaren i vissa fall känner sig tvingad att begära edgång inför domstol istället för det normala undertecknandet bouppteckningen. Ackordcentralens erfarenhet är också att huvuddelen av gäldenärerna känner en viss nervositet över att inställa sig vid tingsrätten och avlägga ed inför en domare och sammanfattningsvis är man därför tveksam till denna del av förslaget.
Angående förvaltarens arvode anser Ackordcentralen att rättssäkerhetskravet är uppfyllt i och med att tvistiga ärenden kommer att prövas av tingsrätten. Eftersom tillsynsmyndigheten sällan motsätter sig det av förvaltaren begärda arvodet är det således mer effektivt att låta Kronofogden fatta beslut i dessa ärenden.
Ackordcentralen ställer sig också positiva till att bevaknings- och anmärkningsförfarandet flyttas från domstol till förvaltaren. Eftersom förvaltaren är den som är bäst insatt i ärendet är det normalt han som bäst kan avgöra om ett bevakningsförfarande är nödvändigt. Det är också lämpligt att förvaltarens organisation sköter hanteringen av inkommande material i bevakningsförfarandet eftersom detta ändå i slutändan måste komma förvaltaren tillhanda.
16.2.2 Kommentar på yttrandet från Ackordcentralen
Det är anmärkningsvärt att Ackordcentralens inställning till förslaget skiljer sig så från REKONs. Överlag verkar Ackordcentralen vara mer positiva till förändringar som faktiskt underlättar ärendegången och mindre bekymrade över sådana problem som ankommer på andra att lösa t.ex. fortbildningen av nya förvaltare genom notarietjänstgöring. Yttrandet ser ut som man kan förvänta sig av en aktör som arbetar praktiskt med förfarandet och sålunda berörs av de flaskhalsar som förfarandet dras med idag.
16.3 EKOBROTTSMYNDIGHETEN (EBM) 16.3.1 Yttrandet från EBM
EBMs synpunkter är främst kopplade till konkursrelaterad brottslighet och arbetet med att förebygga denna och myndigheten uppger att övriga frågor inte är av intresse för dem. EBM framhäver att den organiserade brottsligheten gör allt större insteg på konkursområdet genom att aktiebolag bildas och förvärvas enbart för att användas i olika brottsupplägg för att sedan överges med en målvakt som formell företrädare och konkurs som slutpunkt. Med denna typ av brottslighet följer också att hot och andra former av påtryckningar mot konkursförvaltare har blivit allt vanligare och det är mot denna bakgrund som EBMs synpunkter ska förstås.
EBM är således kritiska mot att edgångssammanträdet flyttas från domstolen och anser inte heller att det är tillräckligt att förvaltarna i enskilda fall kan begära att domstolen tar upp edgången. Under förutsättning att förvaltarna verkligen begärde att domstolen tog över edgången uppger EBM att de skulle kunna tänka sig den föreslagna ordningen men med den risk som finns att förvaltarna av resursskäl slentrianmässigt avstår från att påkalla sammanträde även om det skulle vara motiverat ur brottsutredningssynpunkt ställer sig myndigheten tveksamma till förslaget.
Vidare anses EBM att det mot bakgrund av den ökning av hot och andra påtryckningar som inledningsvis framhållits skulle finnas skäl att överväga att oftare än idag utse fler än en förvaltare i en konkurs eftersom en ensam förvaltare är klart mer sårbar. Det bör också bli lättare för en förvaltare att bli entledigad i de fall påtryckningar sker till en sådan grad att konkursutredningen kan bli lidande.
EBM är positiva till att utseende och entledigande av förvaltare även fortsättningsvis ska göras av domstol.
16.3.2 Kommentar på yttrandet från EBM
EBM har en helt annan typ av synpunkter på förslaget än någon av de övriga svarande det är således svårt att väga dessa mot varandra. EBM borde ha presenterat någon form av statistik över exempelvis antalet hot och påtryckningar i konkurser för att mottagaren skulle kunna bilda sig en uppfattning om hur stora de påtalade problemen faktiskt är. Så som nu är finns det stor risk att EBMs synpunkter inte tas på sådant allvar som de kanske bör, men å andra sidan är det också möjligt att EBM överdriver problemen för att i vart fall få någon reaktion.
16.4 SVENSKA BANKFÖRENINGEN
Bankföreningen har endast svarat mycket kort men eftersom det är intressant vad företrädarna för borgenärssidan tycker om förslaget är det ändå av intresse att behandla deras svar. Bankföreningen uppger att de stödjer och välkomnar förslagen som tas upp avseende den formella hanteringen av konkursärenden och inte har några särskilda synpunkter att anföra på det föreslagna.
Det får anses som anmärkningsvärt att inte Bankföreningen har några synpunkter på de delar av förslaget som innebär att kostnader för förfarandet kommer flyttas över från staten till borgenärerna och den enda slutsatsen som kan dras av detta är att Bankföreningen troligen inte förstått innebörden av förslaget i dessa delar.
16.5 SWEDBANK
Swedbank har också inkommit med ett kort yttrande men i motsats till Bankföreningen är de inte helt positivt inställda till förslaget. Swedbank uppger att de är oroliga att utdelningen till borgenärerna kommer bli lägre då förvaltarens kostnader riskerar att bli högre. Swedbank anser också att det är viktigt att de funktioner som flyttas från tingsrätt till förvaltare fortfarande ska vara offentliga i den bemärkelsen att borgenärerna och andra intressenter ska ha möjlighet till fortsatt insyn och detta gäller inte minst bouppteckningssammanträdet hos förvaltaren där slutrapportens förslag är borgenärer inte ska ha möjlighet att närvara.
16.6 DOMSTOLARNA
Både tingsrätter och hovrätter har svarat på remissen och här kommer endast ett urval av svaren kort behandlas. Överlag är domstolarna positivt eller mycket positivt inställda till förslagen.
16.6.1 Hovrätten över Skåne och Blekinge
Hovrätten är positivt inställd till förslaget och särskilt att avskaffa edgångssammanträdet i domstol då detta många gånger fungerar som ett utredningssammanträde idag. Hovrätten uppger dock att de saknar en konsekvensanalys och att avsaknaden av en sådan gör det mycket svårt att fullt ut överblicka konsekvenserna av förslaget. Vad gäller ekonomiska konsekvenser menar hovrätten att det t.ex. kan ifrågasättas om det inte kommer innebära en risk för ökade kostnader när förvaltare tar över olika uppgifter från tingsrätt.
Angående delegation av myndighetsutövning till förvaltaren bör det också tydliggöras vad som gäller ifråga om statens skadeståndsansvar då detta är oklart.
16.6.2 Attunda tingsrätt
Tingsrätten är mycket positivt inställd till förslaget och anser att de föreslagna ändringarna ligger helt i linje med den utveckling som skett de senaste åren mot att från domstolarna föra bort uppgifter som inte har med dömande att göra.
Konstruktionen med både tillsyn och beslutfunktion hos samma myndighet menar tingsrätten inte utgör något problem då detta idag finns hos t.ex.
Finansinspektionen.
Angående det sista vill författaren påpeka att Finansinspektionens roll som både tillsyns- och beslutmyndighet har varit omdiskuterad i den s.k. Carnegie-affären 2008.99
16.6.3 Stockholms tingsrätt
Tingsrätten är positiv till förslaget men påpekar att det är viktigt att tvistiga frågor alltid avgörs av domstol som första instans. Vidare påpekas att Stockholms tingsrätt är den tingsrätt i landet som hanterar flest konkursmål och för detta ändamål har man inrättat en särskilt konkursenhet inom domstolen, något som bör beaktas vid en kommande utredning om konkursförfarandet ska koncentreras till ett mindre antal av landets tingsrätter i framtiden.