För inhämtning av information om rennäringens markanvändning och för förutsättningarna för rennäringens bedrivande har dialogmöten hållits mellan uppdragskonsulten och berörda samebyar samt företrädare för Min Ođđa Giron. Beskrivning av förutsättningar samt effekter och konsekvenser för rennäringen baseras på dessa uppgifter. För beskrivning av effekter och konsekvenser, se kapitel 6.6.
Gränsen mellan Laevas och Gabna samebyar går rakt över Kiruna stad. Laevas högsta tillåtna renantal är 8 000 renar i vinterhjord, men samebyn uppger att de nu ligger på cirka 6 500 renar. Motsvarande siffror för Gabna sameby är 6 500 renar, och samebyn uppger att de ligger strax under den nivån idag.
49
Historiskt var Kirunavaara och Luossavaara kalvningsland för renar och en flyttled gick förlorad för rennäringen vid etableringen av staden och gruvan. De flyttleder runt staden som används idag är i mångt och mycket desamma som tidigare. Dock har gruvverksamheten och stadens utbredning reducerat mängden tillgänglig mark för renskötseln. Det innebär att det idag inte finns alternativa flyttleder och rastbeten att använda runt Kiruna för att genomföra de flyttningar som utgör grunden i rennäringens årstidscykel. Sydöst om Kiruna ligger ett militärt skjutfält (Kalixfors skjutfält) inom Laevas marker, och när militären övar råder tillträdesförbud. Norr om staden begränsas Gabnas markanvändning, utöver olika exploateringar och konkurrerande verksamheter, av att terrängen inte möjliggör renflytt.
Området kring Kiruna är idag ett flyttområde där cirka 13 000–14 000 renar antingen flyttas sydöst till vinterbete i perioden november till januari, eller tillbaka nordväst till kalvning och sommarbete under perioden april till maj. Renskötsel baseras på naturligt bete. Renar flyttas idealt för fot, då renarna under flytten rör sig utan att drivas och betar av den föda som finns efter vägen, så kallad ”fri strövning”. Det är naturgeografiska faktum som styr var en flyttled eller ett rastbete är i naturen och renarna söker naturligt upp vissa områden under dessa förhållanden.
Området kring Kiruna utgör på grund av en mängd exploateringar och olika typer av störningar en svår passage för rennäringen, alltså är fri strövning inte möjlig och renarna drivs förbi området av renskötarna. Passagen förbi Kiruna sker i flera dagsetapper eftersom det är för långt att passera staden till fots under ett och samma dygn. När vintergrupperna passerat en etapp av denna svåra passage måste de återhämta sig och vila i ett rastbete innan nästa etapp. För att ta sig förbi Kiruna stad
använder samebyarna ett nätverk av anläggningar, flyttleder och rastbeten, som är sammankopplade i så kallade ”funktionella samband”, se figur 4.20a-4.20d. Området är redan idag starkt påverkat av mänskliga störningar och samebyarna beskriver att de därför ofta har stora svårigheter att använda markerna och anläggningarna. Om dessa anläggningar, flyttleder eller rastbeten påverkas alltför negativt av konkurrerande markanvändning kan det till slut medföra att det funktionella sambandet förbi Kiruna bryts och det inte blir möjligt att genomföra flytt mellan årstidslanden.
I samlingshagarna skiljs de olika vintergruppernas renar ut för att sedan föras vidare, etappvis, till olika rastbeten på vägen till vinter- eller sommarbetesmarkerna. Gabna sameby, som delar upp sin hjord på 4–5 vintergrupper med cirka 1 000-1 500 renar i varje grupp, anländer till området på väg till vinterbeteslanden via en stängslad flyttled (se figur 4.20a) som byggts för att möjliggöra passage norr om staden, på grund av att störningar från friluftsliv och turism gjort flyttleden obrukbar tidigare.
Strax öster om detta finns rastbeten (nr 1 i figur 4.20a) och söder om dessa ett styrstängsel för ren.
Området direkt söder om KNC (nr 2 i figur 4.20a) är ett viktigt rastbete som dessutom genomkorsas av två flyttleder och ett antal anläggningar som byggts för att samebyarna ska kunna passera staden.
Sydväst om rastbete nr 2 finns ytterligare ett rastbete (nr 3 i figur 4.20a) och en flyttled, som Laevas använder, och vars enda anslutning mellan öst och väst är via ekodukten vid Råtsi. Laevas, som delar upp renhjorden i 8–10 vintergrupper om ca 1 000 ren i varje grupp, nyttjar rastbetet sydväst om Kiruna (nr 5 i figur 4.20a) inför flytten över ekodukten. Närheten till godsbangården och att ekodukten inte har en optimal placering har gjort att det är mycket svårt att passera här med renarna. Gabna sameby har ett rastbete öster om flygplatsen (nr 4 i figur 4.20a) som tjänar som vårbete, men inte som höstbete. Som betesområde under våren är det ett utmanande område där det är svårt att hålla renarna samlade på grund av störningar.
50
Figur 4.20a. Gabna samebys markanvändning samt anläggningar under höstflytt. De röda pilarna visar hur vintergrupperna passerar Kiruna. Tjocka pilar visar huvudstråk för flytten, medan tunnare pilar visar stråk som generellt nyttjas av ett mindre antal renar. Denna karta är inte uppdaterad med anslutning av nytt spår till Malmbanan.
Figur 4.20b. Laevas samebys markanvändning samt anläggningar under höstflytt. De röda pilarna visar hur vintergrupperna passerar Kiruna. Tjocka pilar visar huvudstråk för flytten, medan tunnare pilar visar stråk som generellt nyttjas av ett mindre antal renar. Denna karta är inte uppdaterad med anslutning av nytt spår till Malmbanan.
51
Figur 4.20c. Gabna samebys markanvändning samt anläggningar under vårflytt. De röda pilarna visar hur vintergrupperna passerar Kiruna. Tjocka pilar visar huvudstråk för flytten, medan tunnare pilar visar stråk som generellt nyttjas av ett mindre antal renar. Denna karta är inte uppdaterad med anslutning av nytt spår till Malmbanan.
Figur 4.20d. Laevas samebys markanvändning samt anläggningar under vårflytt. De röda pilarna visar hur vintergrupperna passerar Kiruna. Tjocka pilar visar huvudstråk för flytten, medan tunnare pilar visar stråk som generellt nyttjas av ett mindre antal renar. Denna karta är inte uppdaterad med anslutning av nytt spår till Malmbanan.