SUMMARY IN SWEDISH / SAMMANFATTNING PÅ SVENSKA
II. Renomedullary interstitial cells in culture: the osmolality and oxygen tension influence the extracellular amounts of hyaluronan and cellular expression of
CD44.
Göransson V, Hansell P, Moss S, Alcorn D, Johnsson C, Hällgren R and Maric C.
Matrix Biology 2001; 20(2): 129-136.
I studie II användes renomedullära interstitiella celler, RMIC, för att undersöka förhållandet mellan osmolalitet, syrgastension och mängden HA, vilken producerats av RMIC i mediet. RMIC är troligen de huvudsakliga HA-producenterna i njurens märg, dvs den njurstruktur där vi i studie I fann höga HA halter vilka ändrades beroende av vätskebalansstatus. Vi undersökte också förekomsten av CD44, ett HA-bindande protein (receptor), för att kunna ge indikationer på en möjlig mekanism till renal HA-reglering. CD44 anses nämligen vara viktig för intracellulärt upptag och nedbrytning av HA. Resultaten visade att celler som odlades i medium med hög osmolalitet (jämför dehydrering i studie I) producerade mindre HA än de som odlades i isotont medium och att de celler som odlades i ett medium med låg osmolalitet (jämför vattendiures i studie I) producerade mest HA. Vidare fann vi att med ökande osmolalitet så ökade antalet CD44 receptorer på cellernas yta och vid lägre osmolalitet så fanns färre receptorer. Slutligen undersökte vi huruvida syrgastensionen påverkade HA innehållet i mediet eftersom man vid vissa tillstånd med låg syrgastension (ex.
ischemi/reperfusion) ser en ökad mängd HA i njurens bark, där det normalt ej skall återfinnas i nämnvärda mängder. Detta visade sig dock inte vara fallet i cellkulturer:
med sjunkande syrgastension minskade HA mängden vilket sannolikt återspeglar den syrgasberoende HA-syntesen i RMIC.
Sammanfattningsvis kan man säga att dessa in vitro-resultat stödjer våra in vivo- resultat i studie I och vidare ger en möjlig mekanism till njurens HA-reglering vid olika tillstånd av vätskebalans. Vid ökat behov av vattenutsöndring (vattendiures/låg medium- osmolalitet) ökar mängden HA, vilket bl a kan orsakas av att CD44 uttrycket minskar på dessa celler. Det senare minskar intracellulärt upptag och degradering av HA. Det omvända gäller vid dehydrering, dvs minskat behov av vattenutsöndring. Resultaten stödjer teorin om en viktig roll för RMIC och HA i njurens vattenhantering.
III. Renomedullary and intestinal hyaluronan content during body water excess.
A comparative study in rats and gerbils.
Göransson V, Johnsson C, Nylander O and Hansell P.
Manuscript 2001.
I studie III, studerade vi ökenråttor och deras renala HA-distribution/hantering närmare. Eftersom dessa djur är anpassade till ett liv i ökenklimat har de en unik förmåga att bevara vatten genom att bl a producera en koncentrerad urin. Målet var att undersöka om ökenråttorna svarade på samma sätt som normala råttor vid en vattenbelastning, avseende papillens (inre märgens) HA-halt. Vi hade i studie I påvisat att ökenråttor hade väsentligt lägre HA-mängder i njurens märg jämfört med råttor under normala betingelser. Dessa två arter delades in i grupper och vattendiures inducerades under två, fyra eller sex timmar genom intravenös infusion av hypoton NaCl lösning. Resultaten visade att dessa två arter har olika HA-mängder i njuren i normala fall, råttor har ungefär 3 gånger mer HA i papillen jämför med ökenråttor.
Fördelningsmönstret är dock detsamma: mycket HA i papillen och nästan inget alls i barken. Den inducerade vattendiuresen ökade HA-innehållet i papillen hos råttor så som vi tidigare visat i studie I. Ökningen var störst efter två timmar för att sedan normaliseras efter upp till sex timmars vattendiures. Även diuresen var som högst efter två timmar, dvs samtidigt med maximal HA-halt i papillen. Gerbilerna svarade omvänt, med en kraftig minskning av HA-innehållet då de vattenbelastades och diuresen var mycket liten och långsamt isättande. Möjligen är detta ett uttryck för dessa djurs genetiska anpassning till ett ökenklimat, dvs att vid vattentillgång spara så mycket som möjligt i njurarna genom att via sänkt HA-halt i märgen underlätta vattenreabsorption. Vi mätte även HA innehållet i tunn- och tjocktarmen på dessa arter. Resultaten visade att, till skillnad från de i njuren, var nivåerna lika mellan dessa två arter. HA-halten var lägst i tunntarmen och den var som högst i de senare delarna av tjocktarmen där de t.o.m var högre än i njurens papill. På så sätt liknar de nivåerna i njuren där barken och tunntarmen har låga nivåer samtidigt som dessa strukturer absorberar mest vätska medan tjocktarmen och njurens märg har höga HA- halter och, relativt sett, reabsorberar mindre vätskevolymer. Det är dock viktigt att notera att tjocktarm och njurens märg är de strukturer som är viktigast för kontroll och finjustering av vattenupptaget.
Sammanfattningsvis kan sägas att dessa två arter har olika basala HA-halter i njurens märg samt att de reglerar sitt HA-innehåll diametralt olika. Detta skulle tyda på en HA-reglering anpassad till organismens genetiskt ställda behov av
IV. Renal cortical hyaluronan during ischemia-reperfusion injury.
Göransson V, Johnsson C, Hällgren R and Hansell P.
Manuscript 2001.
Vid olika typer av skador på njuren (ischemi-reperfusions (IR)-skada, rejektion efter transplantation) ser man en ackumulering av HA i njurens bark. Denna HA-ansamling anses vara kopplad till det interstitiella ödem som utvecklas vid exempelvis IR-skada.
Den fjärde studien syftade till att undersöka huruvida denna HA-ansamling korrelerar till njurens funktion och om behandling med hyaluronidas (HA-nedbrytande enzym) kan förbättra funktionen och därmed fungera som en ny terapiform. Hypotesen var att det i den skadade njuren skulle ske ett selektivt upptag av hyaluronidas eftersom det är känt att IR-skada leder till ökad kapillärpermeabilitet. Vid försöken gjordes vänstra njuren ischemisk genom att stoppa blodflödet till organet medan den högra fungerade som kontroll. Ett flertal ischemitider provades (20, 30, 45 och 60 min) med samma reperfusionstid (72 timmar) och även två olika behandlingsätt, dels tre på varandra följande dagliga injektioner av hyaluronidas dels kontinuerlig infusion av hyaluronidas under två timmar. Funktionsparametrar så som urinproduktion, urinkoncentrations-förmåga och glomerulusfiltration (GFR) mättes samt parallellt med detta, HA-innehållet och vattenhalten i njurens olika delar. Resultaten visade att HA-HA-innehållet i den skadade njurens bark var flera gånger högre än i kontrollnjuren och att detta gick parallellt med en förhöjd vattenhalt som visade sig som ett interstitiellt ödem vilket verifierades med morfologiska studier. Den skadade njuren hade också sämre urinkoncentrationsförmåga och GFR. Behandling med hyaluronidas påverkade HA-innehållet i vissa grupper, dock ej alla. Njurfunktionen avseende GFR och koncentrationsförmåga tenderade att förbättras i vissa IR-skadade grupper, dock ej signifikant. Det är inte klarlagt om tillförseln av hyaluronidas till de skadade njurarna var optimal med tanke på deras sänkta genomblödning och om storleken på det använda enzymet var optimal med avseende på kapillärpermeabilitet. Dock minskade HA-innehållet i vissa delar av de normala njurarna, vilket visar på att enzymet var aktivt.
Sammanfattningsvis kan man säga att distributionen av HA är av betydelse för njurens funktion. IR-skada leder till en kraftig ansamling av HA i njurens bark,
vilket påverkar funktionen negativt. Fler studier krävs för att utröna huruvida hyaluronidas behandling kan bli värdefull vid denna typ av organskada.
ACKNOWLEDGMENTS
This investigation was carried out at the Department of Physiology, and also at the Department of Medical Cell Biology, Biomedical Center, Uppsala University.
This thesis has been made possible by the skills and effort of many people and I would like to express my sincere gratitude and appreciation to my colleagues and friends who have all contributed to this work in different ways.
I especially would like to thank:
Associate professor Peter Hansell, my supervisor, for introducing me to science and my project and for all your support during this process. Thank you also for always taking the time with me and for all your help with this book. My co-supervisors, associate professor, Örjan Källskog, for support and encouragement in teaching and professor Roger Hällgren for fruitful collaboration.
My collaborators in successful and pleasant work
Associate professor, Olof Nylander, for sharing your profound knowledge in physiology and for teaching opportunities.
At "Ackis" - the University Hospital - Department of Transplantation Surgery
My co-supervisor, associated professor Cecilia Johnsson for sharing your broad knowledge, for being a good scientific role model and for always encouraging and helping me.
I would also like to express my gratitude to the people at Cecilia´s lab, especially Silvia, Charlotta and Tomas for help and good times.
At the University of Melbourne - Department of Anatomy and Cell Biology
Professor Daine Alcorn for inviting me to Australia and your lab. Thank you also for being my mentor, a great host and for taking care of me in Melbourne. Dr Christine Maric for all the time and effort you put into my research and for being a great researcher to look up to and a true friend. Jane McAusland and Nadine Watson (Jolinda too!) for your help, friendship and excellent guiding of Victoria.
At the Department of Medical Biochemistry and Microbiology - IMBIM
Annica Jacobson for your never-ending energy, and will, to make our experiments work and for your great spirit and friendship. Associate professor Evi Heldin for letting me use your lab.
My colleagues
Cissi my friend, with me all the way, for helping me out during my first contact with research and for your great laughs.
Mia & Anna my dear, dear friends and colleagues, for sharing my problems and success in research and life in general, especially the latter since that matters most!
Roomies: Angelica our very well appreciated and helpful lab technician, thanks for all help, good times and goodies of your desk! Fredrik for great discussions, help and friendship. Per for your endless optimism!
Mats W for interesting discussions and help. Pernilla & Johanna not only front-researchers, but great girlfriends as well. Gabriella not only egg-researcher, but also wine tasting partner.
Mats S, Britta, Russell, Janos, Erik P, Lena, Annika, Ruisheng and all other present and former Ph D students and researchers at the department for a good time. Ann-Sofi Göransson
& Lena Karlsson for excellent administrative help; Birgitta Klang for making life as a tutor for the students much, much easier; Erik Ekström, Gunno Nilsson & Stig Norberg for helping me solve problems of all sorts.
My great friends: Mia & Thomas, Lotta & Stefan, Anna & Olof, Sanna & Magnus, Mattias & Sara, Laura & Peter, Malena, Bella, Cilla. I am lucky to have friends like you;
it makes my life so much greater.
My family: My mother and father, Gunnel & Ove, for raising me to become an independent and curious person, for your support, encouragement and love. My sisters, Karolina & Sofia, for your invaluable friendship, support and love.
Markus, my beloved, for all help and support. Thanks for giving me your love, my angel.
***
Financial support for this study was provided by grants from the Knut and Alice Wallenberg Foundation, the Swedish Medical Research Council (10840, 7172, 9102), the National Health and Medical Research Council of Australia (34744), the Åke Wiberg Foundation, the Magnus Bergvall Foundation, the Anna Cederberg Foundation and the Swedish Pharmaceutical Society. Without these grants, this work would not have been possible.
Uppsala, October 2001
REFERENCES
Alho, A. M. and Underhill, C. B. 1989. The hyaluronate receptor is preferentially expressed on proliferating epithelial cells. J Cell Biol 108:1557-1565.
Aruffo, A., Stamenkovic, I., Melnick, M., Underhill. C.B., Seed, B. 1990. CD44 is the principal cell surface receptor for hyaluronate. Cell 61:1303-1313.
Badduori, K. and Quyuo, A. 1991. Osmolality and secretion of vasopressin during pregnancy in Meriones Crassus. Reprod Nutr Dev 31(5):535-539.
Balazs E.A., Laurent, T. and Jeanloz, R.W. 1985. Nomenclature of hyaluronic acid.
Biochem J 235: 903.
Bohman S-O, and Jensen KA. 1978. The interstitial cells in renal medulla of rat, rabbit and gerbil in different states of diuresis. Cell Tiss Res 189:1-18.
Bollet, A.J., Bonner, M.W. and Nance, J.L. 1963. The presence of hyaluronidase in various mammalian species. J Biol Chem 238:3522-3527.
Bono, P., Rubin, K., Higgins, J.M.G. and Hynes, R.O. 2001. Layilin, a novel integral membrane protein, is a hyaluronan receptor. Mol Biol Cell 12:891-900.
Buchanan J.G., and Stewart A.D. 1974. Neurohypophysial store of vasopressin in the normal and the dehydrated gerbil (Meriones unguiculatus) with a note on kidney structure. J Endocr 60:381-382.
Comper W.D. and Laurent T.C. 1978. Physiological function of connective tissue polysaccharides. Physiol Rev 58:255-315.
Cowman, M.K., Jianshe, L., Li, M., Hittner, D.M. and Kim J.S. 1998. Hyaluronan interactions: self, water, ions. In Laurent T.C (Ed.), The chemistry, biology and medical applications of hyaluronan and its derivatives, Wenner-Gren International Series 72, Portland Press Ltd, Cambridge University Press, Cambrigde, pp. 17-24.
Culty, M., Miyake, K., Kincade, P.W., Silorski, E., Butcher, E.C. and Underhill, C.B.
1990. The hyaluronate receptor is a member of the CD44 (H-CAM) family of cell surface glycoproteins. J Cell Biol 111:2765-2774.
Culty, M., Nguyen, H.A., Underhill, CB. 1992. The hyaluronan receptor (CD44) participates in the uptake and degradation of hyaluronan. J Cell Biol 116:1055-1062.
Day, A.J. 1999. The structure and regulation of hyaluronan-binding proteins. Biochem Soc Trans 27:115-121.
DeAngelis, P.L. 1999. Hyaluronan synthases: fascinating glycosyltransferases from vertebra, bacterial pathogens and algal viruses. Cell Mol Life Sci 56:670-682.
Donaldson K. and Edwards B. 198. A comparison of the effects of saline imbibtion and water deprivation on the composition of the blood, urine and pituitary neural lobe of the gerbil (Meriones unguiculatus). Comp Biochem Physiol 68A:31-35.
Edwards, B.A. 1984. The activity of the hypothalamo-neurohypophysis during rehydration following water deprivation in the gerbil (Meriones
unguiculatus) and the laboratory rat (Rattus Norwegicus). Comp Biochem Physiol 77A(3):557-561.
Eriksson, S., Fraser, J.R.E., Laurent, T.C., Pertoft, H. and Smedsrod, B. 1983.
Endothelial cells are a site of uptake and degradation of hyaluronic acid in the liver. Exp Cell Res 144: 223-228.
Feusi, E., Sun, L., Sibalic, A., Beck-Schimmer, B., Oertli, B. and Wuthrich R.P. 1999.
Enhanced hyaluronan synthesis in the MRL-Fas(lpr) kidney: role of cytokines. Nephron 83(1):66-73.
Fraser, J.R.E., Kimpton, W.G., Laurent, T.C., Cahill, R.N.P. and Vakakis, N. 1988.
Uptake and degradation of hyaluronan in lymphatic tissue. Biochem J 256:
153-158.
Fraser, J.R.E and Laurent, T.C. 1989. Turnover and metabolism of hyaluronan. In Evered, D. and Whelan, J. (Eds.), The biology of hyaluronan, Ciba Foundation Symposium 143, Wiley, Chichester, pp. 41-59.
Fontoura, B.M.A., Nussenzveig, D.R., Pelton, K.M. and Maack, T. 1990. Atrial natriuretic factor receptors in cultured renomedullary interstitial cells. Am J Physiol 258: C692-C699.
Gerdin, B. and Hällgren, R. 1997. Dynamic role of hyaluronan in connective tissue activation and inflammation. J Intern Med 242:49-55.
Ginetzinsky, A.G. 1958. Role of hyaluronidase in the reabsorption of water in renal tubules: the mechanism of action of the antidiuretic hormone. Nature 182:
1218-1219.
Goryunova, T.E., Drobyshevskaya, N.N., Klimova, V.P. and Nikiforovskaya, L.F.
1975. Hyaluronidase activity in functionally different zones of the kidney tissue of albino rats and rabbits. Izv Sib Akad Nauk SSSR 10:155-157.
Gribbon, P., Heng, B.C., and Hardingham, T.E. 2000. The analysis of intermolecular interactions in concentrated hyaluronan solutions suggest no evidence for chain-chain association. Biochem J 350:329-335.
Gribbon, P., Heng, B.C., and Hardingham, T.E. 1999. The molecular basis of the solution properties of hyaluronan investigated by confocal fluorescence recovery after photobleaching. Biophys J 77(4):2210-2216.
Guyton, A.C. and Hall, J.E. 1996. The kidneys and body fluids. In Textbook of Medical Physiology 9th edition, W.B Saunders, Philadelphia, pp. 297-421.
Göransson, V., Hansell, P., Moss, S., Alcorn, D., Johnsson, C., Hällgren, R. and Maric C. 2000. Renomedullary interstitial cells in culture; the osmolality and oxygen tension influence the extracellular amounts of hyaluronan and cellular expression of CD44. Matrix Biol 20:129-136.
Hamerman, D. and Wood, D.D. 1984. Interleukin 1 enhances synovial cell hyaluronate synthesis. Proc. Soc. Exp. Biol. Med. 177(1):205-210.
Hansell, P., Maric, C., Alcorn, D., Göransson, V., Johnsson, C. and Hällgren, R. 1999.
Renomedullary interstitial cells regulate hyaluronan turnover depending on growth media osmolality suggesting a role in renal water handling. Acta Physiol Scand 165:115-116.
Hansell, P., Göransson, V., Odlind, C., Gerdin, B. and Hällgren, R. 2000. Hyaluronan content in the kidney in different states of body hydration. Kidney Int 58:2061-2068.
Hardingham, T., Heng, B.C. and Gribbon, P. 1999. New approaches to the
investigation of hyaluronan networks. Biochem Soc Trans 27(2):124-127.
Heldin, P., Laurent, T.C. and Heldin C-H. 1989. Effect of growth factors on
hyaluronan synthesis in cultured human fibroblasts. Biochem J 258:919-922.
Hua, Q., Knudson, C.B. and Knudson, W. 1993. Internalization of hyaluronan by chondrocytes occurs via receptor-mediated endocytosis. J Cell Sci 106:365-375.
Huang, W., Lee, S-L, Sjöqvist, M. 1994. Effects of neuorhypophyseal antagonists in postnephrectomy natriuresis in male rats. Kidney Int 45:692-699.
Hällgren, R., Gerdin, B. and Tufveson, G. 1990. Hyaluronic acid accumulation and redistribution in rejecting rat kidney graft: relationship to the transplantation edema. J Exp Med 171:2063-2076.
Hällgren, R., Gerdin, B., Tengblad, A. and Tufveson, G. 1990. Accumulation of hyaluronan (hyaluronic acid) in myocardial interstitial tissue parallels development of transplantation edema in heart allografts in rats. J Clin Invest 85:668-673.
Ivanova, L.N. and Melidi, N.N. 1999. Hyaluronate-hydrolasas system and
hydroosmotic effect of vasopression. Ross Fiziol Zh Im I M Sechenova 85(6):847-856.
Jacobson, A., Brinck, J., Briskin, M.J., Spicer, A. and Heldin, P. 2000. Expression of human hyaluronan synthases in response to external stimuli. Biochem J 348:29-35.
Johnsson, C., Hällgren, R. and Tufveson, G. 1993. Recovery of hyaluronan during perfusion of small bowel transplantation reflects rejection. Transplantation 55(3):477-479.
Johnsson, C., Tufveson, G., Wahlberg, J. and Hällgren, R. 1996. Experimentally
induced warm renal ischemia induces cortical accumulation of hyaluronan in the kidney. Kidney Int 50(4):1224-1229.
Johnsson, C., Hällgren, R., Elvin, A., Gerdin, B. and Tufveson, G. 1999.
Hyaluronidase ameliorates rejection-induced edema. Transpl Int 12(4):235-243.
Johnsson, C., Hällgren, R. and Tufvesson, G. 2000. Role of hyaluronan in acute pancreatitis. Surgery 127(6):650-658.
Jones, S., Jones, S. and Phillips, A.O. 2001. Regulation of renal proximal tubular epithelial cell hyaluronan generation: implications for diabetic nephropathy.
Jun, Z., Hill, P.A., Lan, H.Y., Foti, R., Mu, W., Atkins, R.C. and Nikolic-Paterson, D. J. 1997. CD44 and hyaluronan expression in the development of
experimental crescentic glomerulonephritis. Clin Exp Immunol 108:69-77.
Karlberg, L., Norlén, B.J.K., Öjteg, G. and Wolgast, M. 1982. Impaired medullary circulation in postischemic acute renal failure. Scand J Urol Nephrol 16:167-174.
Knudson, C.B. and Knudson, W. 1993. Hyaluronan-binding proteins in development, tissue homeostasis and disease. FASEB J 7:1233-1241.
Kopp, U. and DiBona, D. 1996. Effects of renal nerves and renal neurotransmitters on renal function. In Brenner, B.M. and Rector, F.C. (Eds.), The kidney,
Saunders, Philadelphia, pp. 789-814.
Kreil, G. 1995. Hyaluronidases – a group of neglected enzymes. Prot Soc 4:1666-1669.
Lai-Fook, S. and Brown, L. 1991. Effects of electric charge on hydraulic conductivity of pulmonary interstitium. J Appl Physiol 70:1928-1932.
Laurent, T.C. and Fraser, J.R.E. 1992. Hyaluronan. FASEB J 6:2397-2404.
Laurent, T.C. and Fraser, J.R.E. 1989. The properties and turnover of hyaluronan. In Evered, D. and Whelan, J. (Eds.), Functions of the proteoglycans, Ciba Foundation Symposium 124, Wiley, Chichester, pp. 9-29.
Law, R.O. and Rowen, D. 1981. The role of hyaluronidase on urinary and renal medullary composition following anti diuretic stimulus in the rat. J Physiol 311:341-354.
Lesavre, P., Choukroun, G., Francois, A., Noel, L.H., Mecarelli, L, and Droz, D. 1997 The hyaluronan-binding adhesion molecule CD44: expression in normal and diseased kidneys and by cultured mesangial cells. Adv Nephrol Necker Hosp 26:317-39.
Lewington, A.J.P., Padanilam, B.J., Martin, D.R. and Hammerman, M.R. 2000 Expression of CD44 in kidney after acute ischemic injury in rats. Am J Physiol 278:R247-R254.
Lüke, H-J. and Prehm, P. 1999. Synthesis and shedding of hyaluronan from plasma membranes of human fibroblasts and metastatic and non-metastatic melanoma cells. Biochem J 343:71-75.
Maric, C., Aldered, G.P., Antoine, A.M., Dean, R.G., Eitle, E., Mendelsohn, F.A.O., Williams, D.A., Harris, P.J. and Alcorn, D. 1996. Effects of angiotensin II on cultured rat renomedullary interstitial cells are mediated by AT1A receptors. Am J Physiol 271: F1020-F1028.
McKee, C.M., Penno, M.B., Cowman, M., Burdick, M.D., Strieter, R.M., Bao, C. and Noble, P.W. 1996. Hyaluronan (HA) fragments induce chemokine gene expression in alveolar macrophages. The role of HA size and CD44. J Clin Invest 98(10):2403-2413.
McKee, C.M., Lowenstein, C.J., Horton, M.R., Wu, J., Bao, C., Chin, B.Y., Choi, A.M. and Noble, P.W. 1997. Hyaluronan fragments induce nitric-oxide synthase in murine macrophages through a nuclear factor kappaß-dependent mechanism. J Biol Chem 272(12):8013-8018.
McManus, J. 1972. Water relations and food consumption of the Mongolian Gerbil, Merinoes Unguiculatus. Comp Biochem Physiol 43A:959-967.
Mikecz, K., Brennan, F.R., Kim, J.H. and Glant T.T. 1995. Anti-CD44 treatment abrogates tissue oedema and leukocyte infiltration in murine arthritis. Nat Med 1(6):558-563.
Meyer, K. and Palmer, J.W. 1934. The polysaccharide of the vitreous humor. J Biol Chem 107:629-634.
Natochin I.V., Dlouha H., Lavrova E.A., Pechurkina N.I., and Podsekaeva N.I. 1983.
The osmoregulating function of the kidney and activity of the loop Henle in water rats, gerbils and Brattleboro rats. Fiziol Zh SSSR.Im I m Sechenova 69(5):695-700.
Nettelbladt, O., Tengblad, A. and Hällgren, R. 1989. Lung accumulation of hyaluronan parallells pulmonary edema in experimental alveolitis. Am J Physiol
257:L378-L384.
Nielsen, S., DiGiovanni, S.R., Christensen, E.I., Knepper, M.A. and Harris, H.W.
1993. Cellular and subcellular immunolocalization of vasopressin-regulated water channel in rat kidney. Proc Natl Acad Sci 90:11663-11667.
Nikiforovskaia, L.F., Tischenko, N.I. and Ivanova, L.N. 1987. The glycosamino-glycanohydrolases of the rat kidney lacking antidiuretic hormone. Sechenov
Philipson. L.H., Westley, J. and Schwartz, N. 1985. Effect of hyaluronidase treatment of intact cells on hyaluronate synthetase activity. Biochem 24:7899-7906.
Prehm, P. 1984. Hyaluronate is synthesized at plasma membrane. Biochem J 220: 597-600.
Pitcock, J.A., Lyons, H, Brown, P.S., Rightsel, W.A. and Muirhead, E.E. 1988.
Glycosaminoglycans of the rat renomedullary interstitium: ultrastructural and biochemical observations. Exp Mol Pathol 49:373-387.
Ripellino, J.A., Klinger, M.M., Margolis, R.U. and Margolis, R.K. 1985. The hyaluronic acid binding region as a specific probe for the localization of hyaluronic acid in tissue sections. J Histochem Cytochem 33:1060-1066.
Ripellino, J.A., Klinger, M.M., Margolis, R.U. and Margolis, R.K. 1985. The hyaluronic acid binding region as a specific probe for the localization of hyaluronic acid in tissue sections. J Histochem Cytochem 33:1060-1066.