26
4 Resultat
4.1 Respondenternas bakgrund
Här presenteras uppgifter om respondenternas ålder, utbildning, yrkesposition, behörighet, civilstånd samt respondenternas bevekelsegrunder till att bli nautiker.
4.1.1 Presentation av respondenterna
Responent A
A är född 1977 och arbetar som Safety Officer på en passagerarfärja sysselsatt i närfart. Hon har styrmansbehörighet Klass II och har arbetat som nautiker i tre år. Hon utbildade sig först till matros på Sjömansskolan på Åland och senare vidare på samma läroanstalt till styrman. Hon är gift med en annan styrman i samma rederi och har en son på två år.
Respondent B
B är född 1975 och är säsongsanställd som överstyrman på ett forskningsfartyg sysselsatt längs den svenska kusten och går däremellan på olika vikariat. Hon har styrmansbehörighet Klass II och har arbetat som nautiker i fem år. Hon utbildade sig på det fyraåriga Sjökaptensprogrammet på Sjöfartshögskolan i Kalmar. B har efter examen arbetat på både utländska och svenska fartyg. Hon lever i ett förhållande, men har inga barn.
Respondent C
C är född 1983 och arbetar som andrestyrman på ett specialiserat ro/ro-fartyg sysselsatt i oceanfart. Hon har styrmansbehörighet Klass II och har arbetat som nautiker i fyra år. Hon utbildade sig på det fyraåriga Sjökaptensprogrammet på Sjöfartshögskolan i Kalmar, har sedan examen arbetat i samma fart. C har inga barn och för närvarande inget förhållande.
27
Respondent D
D är född 1984 och arbetar som andrestyrman på en kemikalietanker sysselsatt på världsspotmarknaden. Hon har styrmansbehörighet Klass V och har arbetat som nautiker i tre år. Hon utbildade sig på det fyraåriga Sjökaptensprogrammet på Sjöfartshögskolan i Kalmar, har sedan examen arbetat inom samma rederi och fart. D har inga barn och för närvarande inget förhållande.
Respondent E
E är född 1975 och vikarierar som andrestyrman på ett bulkfartyg sysselsatt i europafart. Hon har styrmansbehörighet Klass V och har arbetat som nautiker i ett drygt år. Hon utbildade sig på det fyraåriga Sjökaptensprogrammet på Chalmers i Göteborg och har sedan examen vikarierat på bulkfartyg i olika rederier. E är frånskild, men har inga barn.
4.1.2 Tidigare sjöanknytning
Två av de intervjuade kvinnorna hade redan innan de sökte sig yrket en stark anknytning till sjön:
För all del, jag har ju en del i släkten; min pappa, mina farbröder, min farfar – de är maskinister. Min mamma är telegrafist från början, min morbror jobbade i cafeterian på Apollo III, så det finns väl kanske en del. Och så var det en av mina kusiner, han pluggade till styrman och han sa då, mycket tidigt nittiotal, sa han att det är ett jävla skitjobb egentligen, men det är bra betalt. Jag kanske skulle vilja vända på det. Och nånting på den vägen var det.
Så jag åkte upp och jobbade på ett fiskebruk i Nordnorge några år senare för att tjäna ihop de där pengarna för att köpa mig min lilla segelbåt och segla jorden runt. Men, efter ett halvår när jag hade jobbat på den här fiskefabriken så blev det fiskestopp några veckor så jag var arbetslös på en liten ö i Nordnorge och så tänkte jag ”Vad gör jag här?” Jag blev kompis med några fiskare, de kände två gubbar som behövde en till gubbe och så fick jag smak för sjön, liksom; ”Det här är ett arbete.” […], så jag fick såhär blodad tand och sen så köpte jag mig min lilla segelbåt och tänkte att det var ganska meningslöst att hålla på och hobbysegla, att det var så oviktigt och att man ska förena nytta med nöje och jobba med det man älskar.
Ingen av de övriga respondenterna hade innan de beslutade sig för att bli sjöbefäl någon tidigare sjöanknytning. De angav olika skäl för att söka sig till yrket; att man hade
28
inspirerats av TV-serien Rederiet, att man ville ha ett udda arbete, att det var en dröm man haft och att man ville ha ett varierat arbete.
Ja, det var väl olika anledningar. Jag har ingen i släkten eller nåt, som har jobbat med det här så det var ju helt mitt eget påhitt. Och jag, jag tyckte alltid när man åkte färja till Danmark eller Finland med familjen att det var jätteroligt och jag ville bara står längst akterut och titta på propellervattnet för det var så fint och så var det roligt att åka båt och allt. Sen så, pinsamt nog, så tittade jag ju på varenda avsnitt av rederiet och tänkte att det där verkar ju roligt. Och sen har jag väl alltid velat haft ett udda jobb, kanske, lite annorlunda, ja så de tre anledningarna tillsammans ledde mig till det här.
…, mest är det att jag inte ville sitta på kontor och jag är lite sån att jag tycker, ja, jag vet inte, jag är så lite grabbig själv så… vara ute lite och lite olika arbetsuppgifter och lite olika arbetstider. Det kanske är det som lockade mig…
4.1.3 Relation till föräldrar
Av de intervjuade hade uttryckligen en bättre relation till sin pappa än till sin mamma:
Jag är så här pappas flicka. […] Pappa han är mer känslig än min morsa, så om jag har varit ledsen och så, så har han kanske drömt mardrömmar och så här kört bil genom halva stan, liksom: ”B är du ledsen?” ”Ja, det är jag faktiskt.”
En annan respondent uttrycker visserligen att hon tillbringade mycket tid med sin pappa när hon var liten, men att han dog när respondenten var tre år.
En tredje respondent uttrycker att hon har en närmare relation till en stark och framåt mamma än till pappan:
Nu var min mamma lite mer... Ja, hon är ganska framåt och precis som jag höll på med mycket med sport hela livet och idrottat och… Hon ville bli lastbilschaufför när hon var liten, men det funkade inte riktigt på 60-talet så där.
Ja, det är många som har frågat det, men har inget bra svar förutom att det var väl en dröm jag hade. Så jag tänkte att jag kunde prova och se. Jag visste ju ingenting om båtar överhuvudtaget […] Jag läste utbildningskatalogerna och såg att det här låter ju spännande.
29
4.1.4 Relation till gängse könsnormer
En av de intervjuade nämner ovan att hon är ”lite grabbig” och det är något som alla utom en av respondenterna med varierande grad ger uttryck för.
Nej, men å andra sidan så har jag väl alltid varit så här pojkaktig, javisst, jag lekte med barbiedockor, men det har liksom kvittat för mig om det är tjejer eller killar jag lekt med.
Jag har alltid varit den sportiga typen. Mycket fotboll på rasten med alla grabbar och sånt därt, så jag har alltid varit van med att ha killar runt omkring mig måste jag säga.
En av respondenterna utvecklar sina tankar kring könsrollerna och menar att hon i första hand betraktar sig som människa och därför inte lägger så stor vikt vid kön. Detta är också hennes utgångspunkt ombord:
… jag har haft nån sorts idé sen tonåren om mig själv att jag inte är så här kvinna i första hand utan att jag är människa. Så det hänger ju ihop lite med det här yrkesvalet och alltihopa. Vad vi alla har gemensamt på båten är att vi är ensamma och att ingen har sin respektive där eller nåt, så att vi inte är män och kvinnor exponerade för varandra utan att vi är så här liksom arbetskamrater, människor i förstahand. Så det är ju min idé om mig själv…
Hon tilläger dessutom att hon aldrig har reflekterat över att vi i Sverige skulle leva i ett patriarkat:
Jag har en kompis till mig som sa: ”Jag skulle aldrig säga…”, eller jag sa ”fitta” i något sammanhang, … ”Det skulle jag aldrig säga så länge vi lever i ett patriarkat” och jag bara: ”Va? Lever vi i ett patriarkat?” Det har jag aldrig…, inte i Sverige i alla fall, eller allt är så relativt liksom.