RESPONDENTGRUPPERNAS ÖVERSIKTLIGA SAMMANFATTADE ÅSIKTER 47

Gruppen av privatpersoners positiva åsikter består främst av positiva upplevelser av KBT. De beskriver negativa åsikter gentemot läkemedel, KBT och den minskade tillgången till PDT. Riktlinjerna anses vara för snäva och brister gällande mångfald och behandlingsalternativ. Patientperspektivet har enligt denna respondentgrupp missats och de saknar även tillgång till kombinationsbehandling. Socialstyrelsens tolkning av aktuell forskning ifrågasätts och privatpersonernas förslag till lösningar handlar om att öka patientperspektivet och patienters medbestämmande samt föreslår att riktlinjerna bör göras om helt.

Gruppen av psykosociala yrkesverksamma ställer sig positiva till remissversionens övergripande syfte och till KBT som behandlingsform. De ställer sig negativa till Socialstyrelsens tolkning, värdering och redovisning av forskningen. Riktlinjerna anses vara inkonsekventa och felaktiga, arbetsprocessen anses brista i transparens och arbetsgruppen har en ojämn representation. Riktlinjerna

är enligt denna respondentgrupp snäva och enkelspåriga och missar komplexiteten i psykisk ohälsa. De psykosocialt yrkesverksamma ställer sig även negativa till prioriteringen av olika psykologiska behandlingar, till exempel att KBT beskrivs som enskilt bästa alternativet. De anser vidare att klinisk erfarenhet inte tas tillvara på och saknar bland annat yrkesgruppen kuratorer i riktlinjerna. Riktlinjerna anses uttrycka en partiskhet till förmån för KBT, ECT och läkemedel. Den medicinska kulturens påverkan på vården anses negativ och i kombination med riktlinjerna minskar det förtroendet för Socialstyrelsen. Deras förslag till lösningar handlar om att utöka kunskapsunderlaget och

behandlingsutbudet. Medelsvår depression bör få en egen rubrik, psykoterapeutisk behandling bör öka och yrkesgruppen kuratorer bör innefattas av riktlinjerna. Urvalsprocessen för forskningsunderlaget bör enligt respondentgruppen tillämpas lika - oberoende av behandling. Slutligen anser de att riktlinjerna bör arbetas om helt med en ny projektgrupp där patientperspektivet och valmöjlighet, helhetssyn och mångfald står som grund.

Gruppen av psykosociala organisationer är positiva till betoningen av vikten till tidiga insatser och tillgången till psykologisk behandling som nämns. Andra positiva åsikterna handlar om mer specifika tillstånd och behandlingar som tas upp. De uttrycker negativa åsikter kring urvalet och tolkningen av det vetenskapliga underlaget och ifrågasätter varför riktlinjerna skiljer sig från internationella riktlinjer och tolkningar av forskning. Definitionen av evidens anses vara för smal samtidigt som riktlinjerna anses ha ett för ensidigt och medicinskt synsätt och saknar mångfald i både behandlingar och i projektgruppen. Särskilt psykologiska och psykoterapeutiska behandlingar lyfts fram som

underrepresenterade och läkemedel påpekas inte kunna stå som enskild behandling. Projektgruppen anses vara jävig och brukardelaktighet i arbetet med riktlinjerna saknas. Gruppen ställer sig även negativa till att Socialstyrelsen uppmuntrat till att redan börja implementera riktlinjerna. Deras förslag till lösningar som tas upp är att Socialstyrelsen bör satsa på mångfald i riktlinjerna genom att utöka behandlingsutbudet och möjligheterna till kombinationsbehandling. Riktlinjerna anses behöva arbetas om i sin helhet med en ny projektgrupp som har utökade kompetenser inom psykologiska

behandlingar. De psykosociala organisationerna önskar en särskild uppvärdering av PDT, att möjligheten till individanpassning ökar och att Socialstyrelsen ska ha ett helhetsperspektiv.

Anhörigperspektivet och ett psykosocialt fokus är något som de saknar tillsammans med ett långsiktigt tänkande. Till sist önskar de psykosociala organisationerna att hänsyn ska tas till andra länders

riktlinjer, att kunskapsunderlaget utökas och att patienters medbestämmande får större fokus. Gruppen av naturvetenskapligt inriktade yrkesverksamma uttrycker främst positiva åsikter om specifika metoder och behandlingar. De negativa åsikter som presenteras handlar bland annat om att riktlinjerna anses ha ett ensidigt synsätt, läkemedelsrekommendationerna är bristfälliga och att projektgruppsmedlemmarna anses vara jäviga. De ifrågasätter även Socialstyrelsens tolkning av forskning och varför deras tolkning skiljer sig från Sveriges grannländers tolkningar.

respondentgruppen anser att det inte finns någon samverkan med internationella riktlinjer och tolkningar och inte heller andra svenska riktlinjer. De förslag på lösningar som yrkesverksamma med

naturvetenskaplig inriktning presenterar är att internationella riktlinjer ska tas med i arbetet och att läkemedel som ingår i läkemedelsgruppen SSRI ska rekommenderas som en helhet och att riktlinjerna inte ska gå in i detalj och rekommendera specifika läkemedel. De önskar även en bredare

representation i projektgruppen och ser gärna att experter inom vetenskapsteori inkluderas för att underlaget ska bli korrekt.

Gruppen av naturvetenskapliga organisationer är positiva till att Socialstyrelsen tänker långsiktigt och att det ökade resursbehovet på kort sikt är värt det. Positiva åsikter som uttrycks av gruppen naturvetenskapliga organisationer är att Socialstyrelsen gjort ett gediget och viktigt arbete som de tror kommer att generera en positiv utveckling av vården. De problematiserar evidens begreppet och anser att det behöver förklaras. De beskriver negativa åsikter angående bristande evidens i

kunskapsunderlaget och att det inte finns tillräckligt mycket resurser för att kunna införa riktlinjerna. Det presenteras åsikter om att mycket kunskap kommer att försvinna och att mångfald i behandlingen är något som behövs. Respondentgruppen ställer sig negativa till att samsjuklighet knappt nämns tillsammans med andra specifika behandlingar och diagnoser.

Gruppen av naturvetenskapliga organisationer önskar en ökad tydlighet kring tolkningen av

prioriteringarna, vilka yrkesgrupper som kan göra vilka bedömningar och vilket arbete samt om tanken är att primärvården och specialistpsykiatrin ska arbeta likadant. De ser att kompetensutveckling behövs och ger förslag på att forskningen och det vetenskapliga underlaget ska uppdateras. Patientperspektivet behöver få större plats i riktlinjerna och samsjuklighet behöver betonas mer. Vidare förslag som presenteras är att läkemedelsbehandlingar ska beskrivas tydligare att det ska finnas strikta regler gällande läkemedelsbehandlingar. “Behandlingsmetod bör utgå från dels professionellas bedömning och patienters synpunkter”.

Gruppen landsting ställer sig positiva till utveckling av vården. De uttrycker även att riktlinjerna är väl genomarbetade. De uttrycker negativa åsikter gällande att det kommer krävas vidareutbildning av personal då det inte finns tillräcklig kompetens, men att samtidigt saknas ekonomiska förutsättningar för resursomfördelning. De anser även att riktlinjerna är för övergripliga och att de behöver tydligare beskrivningar; de ger ingen vägledning och är svårapplicerade. Andra negativa åsikter är att det finns ett för ensidigt perspektiv i riktlinjerna och att mångfald behövs i behandling. Några ändringar som gruppen vill se är implementeringsstöd och vårdsamordnare, utvecklat samarbete mellan olika verksamheter och större behandlingsmångfald. De önskar flera olika perspektiv och att riktlinjerna förtydligas med mer detaljerat innehåll och ett förtydligande av värderingen av det vetenskapliga underlaget. Slutligen vill de att det tydliggörs vilka yrkesgrupper som ska göra vad, vilka

kompetenskrav som finns samt att patientperspektivet tas med.