Respons från Arvid Nordquist

Som nämnts tidigare gavs aldrig någon återkoppling från AN’s transport- och hållbarhetschef efter flertalet försök att komma i kontakt med honom. Därför får den mailkontakt som

35 till på egen hand utifrån hemsidan och gav därför inte någon avgörande roll i analysdelen. Svaren kändes som taget från en redan förberedd policy inom AN, vilket förvisso kan kopplas till deras IM-arbete då möjlig kritik och “risker” identifierats och det därefter har förberetts hur dessa ifrågasättanden ska kunna bemötas (L´Etang 2008). Svaren var kortfattade och utvecklas inte vidare, nedan följer två exempel.

Ex. 1

I: Rapporter har visat att runt 200 000 personer drabbas av förgiftningsskador inom

jordbruket i Brasilien, som en följd av användning av bekämpningsmedel. Även om inte alla dessa fall är inom kaffeodlingar såklart så drabbas årligen stor mängd av era arbetare av detta… Gör ni något åt det här? Eller hur ser ni på saken?

AN: Se svaret på fråga 2. På odlingar certifierade av Fairtrade, UTZ eller Rainforest alliance får man endast använda de bekämpningsmedel som också är tillåtna i Sverige. Det genomförs kontroller av fristående revideringsfirmor och alla ev olycksfall måste anmälas. Om man besöker en certifierad farm så ser man tydligt hur dessa frågor hanteras.

Ex. 2

I: Man förstår snabbt att CSR-arbete är något ni lägger stor vikt vid på Arvid Nordquist, där CSR ju står för Corporate Social Responsibility. Men hur definierar NI begreppen "social" och "responsibility"? Vad innebär de för ert arbete?

AN: Vi tar ansvar för bra arbetsförhållanden i vår värdekedja. Vi vill också vara en god samhällsaktör i vårt närsamhälle.

36

7. Slutsats & Diskussion

7.1 Slutsats

Syftet med denna uppsats var att jämföra AN’s externa kommunikation med rapporteringar om kaffeproduktionens nackdelar för att se vilka problemområden AN valt att fokusera på och hur AN bemöter och hanterar dessa. Det har tydligt framgått hur AN förmedlar att det inte är en minskning av konsumtion som behövs utan endast en mer hållbar konsumtion. Den så kallade hållbara produktion de själva står för rättfärdigar helt enkelt konsumtionen, man bidrar inte till skada för samhället om man bara handlar “rätt” (läs: kaffe från AN).

Konsumenten kan till och med vara med och förbättra världen genom sina inköp. Många av de satsningar AN beskriver genom sina långsiktiga avtal och välgörenhetsprojekt kamouflerar att de har ett uppenbart bakomliggande vinstintresse i sig. Som beskrivits i analysen säljs vissa kaffesorter in genom en form av dold marknadsföring, detta via uttalanden om hur man som konsument är med och bidrar till förbättringar runt om i världen bara genom att köpa deras produkter (Dahlén & Lange 2009).AN tar delvis ett individuellt ansvar då de försöker förbättra de punkter de hänvisar till som problematiska, men de identifierar inte sig själva som “bovarna i dramat” som håller produktionen igång - där en rimlig lösning hade varit en större uppoffring och förändring från deras sida (mer än framtida lösningar och förhoppningar). En röd tråd genom hela kommunikationen från AN’s sida är ett uttryck för öppenhet och transparens, då de negativa konsekvenserna av kaffeproduktionen inte mörkas utan medges existera. Dock poängteras det omgående efter medgiven problematik att deras arbetssätt är bättre utifrån en hållbarhetsaspekt än många konkurrenters. Denna öppenhet och deras uppvisade “goda sida” är viktig för att skapa ett gott rykte och öka företagets förtroende hos kunderna, och genom detta kan de dessutom undkomma att beskriva mer konkret hur de arbetar aktivt för att vara så hållbara som de vill framstå (Lin et. al. 2010).

Genom att framställa sig själva som det bästa alternativet tar även deras CSR-arbete tydlig form där de beskrivande konkurrensfördelarna kan ses som en strategiskt genomtänkt metod (Mattsing & Wikman 2016:19). AN’s bakomliggande egna vinstintresse, som CSR i sin mening inte ska bedrivas genom, visar sig då de vid upprepade tillfällen gör dessa jämförelser med konkurrenter i branschen för att hävda sig själva (Dahlén & Lange 2009). Genom hela kategorin “hållbarhet” nämns först ett problem och sedan kommer AN med sin lösning. Att förminska problemen genom sin kategori “hållbarhet”och förvandla dessa till enkla orsak-verkan förhållanden gör att CSR-arbetet enligt vår mening inte uppfattas helt genuint. Inom

37 de områden där AN inte kan komma fram till en lösning på ett uttalat problem lägger de gärna över skulden på en annan part. Exempelvis bemöter de kritiken kring transport genom att hävda att det är de anlitade transportföretagen som har ansvaret för utsläppen. Detta trots att de på sin hemsida skriver att de ska;

“granska och ställa krav på våra transportleverantörer så att miljöbästa bränsle och transportsätt alltid används för våra intransporter”

(Arvidnordquist 2017f)

Det verkar som att när det väl kommer till kritan så finns det inte mycket de gör, eller åtminstone säger sig kunna göra, för att följa upp detta.

Själva ordet certifiering används flitigt genomgående på hemsidan och är uppenbarligen ett ord som AN vill förknippas med. Att framstå som goda medborgare kan hjälpa till att uppnå och behålla ett gott rykte i förhållande till sitt varumärke och innehar därmed en bet ydande roll för konsumentens förtroende (Axell & Rudin 2006:7f). För detta krävs att man möter de sociala förväntningar som finns i samhället, som nämndes i kapitel sex har globalisering och ökad kunskap hos befolkningen bidragit till allt mer medvetna konsumenter. Därmed förstås vikten av att möta dessa förväntningar. Genom certifieringarna uttalar AN hur de tardet ansvar som socialt krävs, mycket via att påpeka den oberoende part som kontrollerar att dessa efterlevs. Certifieringsguiden är dock relativt komplex och svårtydd. Vilka krav eller

regelverk som faktiskt finns på de farmar där AN bedriver sin verksamhet på framgår inte på ett lika tillmötesgående kommunikationssätt som deras uttalanden om att de har certifieringar. Troligtvis beror detta på att AN vill belysa de många trovärdiga kopplingar de har till rättvis och etisk produktion, men inte vill beröra frågorna i sig närmare än så då det där kan

framkomma fler riskfrågor att hantera.

Tydligt och upprepade gånger kommunicerar AN även sitt klimatkompenserande arbete, framförallt via trädplanteringsprojektet, där de vill förmedla hur de bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser. Detta är förvisso en bra miljöåtgärd men det kan också ses som ett led i CSR-arbetet där AN vill ta avstånd från områden (i detta fall - miljöförstörelse) som kan förstöra deras anseende om de kommer att förknippas med deras varumärke (L´Etang

2008:88). De återkommande förklaringar om de goda handlingar de gör i miljöns anda framstår näst intill ironiskt vid en närmare blick då de säljer in sitt koncept och varumärke genom precis det som orsakat sådan skada.

38 7.2 Diskussion

Vid närmare granskning upplevs många av ansatserna de säger sig göra för att förbättra kritiserade områden diffusa, de nämner ofta att de vill öka eller minska något eller att de ska “satsa på att… framöver”, som exempel från texten i bilden på s. 21 i denna uppsats.

(Arvidnordquist 2017j)

Det kan ifrågasättas huruvida “skall-krav” verkligen är hårdare då det inte ges några konkreta förslag på hur målet ska uppnås eller aktioner som faktiskt utförs mot problemet i

dagsläget. Detta kan uppfattas som ett sätt att köpa sig tid och tillskriva sig etiska

värdegrunder man egentligen inte besitter ännu. På flertalet ställen jämför de sina egna siffror gentemot konkurrenternas för att på så vis kunna framställa sig själva i bästa dager, exempel på detta kan ses nedan:

“...Vi är stolta över att ha tagit det beslutet och det bidrar med ca 60 miljoner kronor till bättre arbetsvillkor och miljöhänsyn och utveckling av de odlare vi samarbetar med. Inget annat rosteri i Sverige ger samma hållbara löfte...”

(Se bilaga 2)

“2013 var 38 % av Arvid Nordquists kaffe certifierat och den totala andelen certifierat kaffe i branschen cirka 15 %”

(Arvidnordquist 2017d)

“Vi är det enda kafferosteriet i Norden som uteslutande köper kaffe som är certifierat av Fairtrade, UTZ Certified och/eller Rainforest Alliance...”

39 Trots att de upplevs transparenta och påvisar problematiken med kaffeproduktion på sin hemsida, samt kommer med en del lösningar de tagit till har det funnits intressant att se på vad som inte sägs eller tas upp, vilken problematik som undviks och vilka lösningar som saknas. De sociala tveksamheterna upplevs svårare att bekämpa och bemöta, vilket troligtvis kan vara grunden till varför de lägger så mycket fokus på just miljöpåverkan och

certifieringar. Som nämnts handlar CSR delvis om att genomföra handlingar som skapar reaktioner hos omgivningen i den riktning som företaget föredrar, för att lyckas med det kommunicerar AN tydligt några utvalda handlingar för att visa upp det de gör bra och sedan utelämna de delar och områden som inte ser lika bra ut (Babiak & Trendafi 2010). Ett exempel är hur de helt utelämnar att skriva något om påverkan från kafferester. Som tidigare nämnts (se s. 10) så bildas miljontals ton av detta varje år vilket skadar både miljö och människa, men varken denna påverkan eller tänkbara förbättringsområden kring detta nämns från AN’s sida. Genom att gång på gång påpeka just hur aktivt de arbetar för att

klimatkompensera de områden de ”inte kommer åt” leds fokus även bort från de områden där de inte aktivt arbetar mot förbättring. Det framställs därmed som att AN bidrar på alla plan de kan men att övriga frågor ligger utanför deras makt. Även om de här inte skyller ifrån sig på någon utomstående konkurrent eller faktor så utsänds ändå en signal om att AN arbetar med alla kritiska bitar de kan och resterande är sådana de menar att de faktiskt inte kan påverka. Det kan också vara av intresse att fundera över hur de väljer ut vilka av tidigare nämnda kritiserade delar av kaffeproduktionen som de ska engagera sig i. Även om deras nuvarande aktioner inte är sådant de direkt kan tjäna pengar på så kan det vara en del av det långsiktiga, strategiska arbetet där de valt att visa upp de områden och välgörenhetsprojekt som de vet låter och ser snyggt ut, berör aktuella samhällsfrågor och tilltalar flest konsumenter, och därmed leder till ekonomiska vinster. För att skapa känslan av god etik och moral från ett företag behöver de leva upp till de nuvarande förväntningarna, och uppkomna moralfrågor, som skapas allt snabbare i och med ökad globalisering och kunskap hos befolkningen (L´Etang 2008:88).

En annan fråga som dyker upp är varför CSR-satsningar inte pågår på samma ställe där de negativa effekterna orsakats? Ett exempel från analysen är AN’s projekt “save the elephants” där elefanterna varken lever på en plats för produktionen eller har en direkt koppling till kaffeproduktionens negativa aspekter. Kan valet av ett sådant projekt bero på att

djurrättsfrågor idag är aktuella inom många delar av västvärlden och att AN förstått vikten av att påvisa sitt engagemang och omsorg gällande både djur och natur för att skapa sig ett gott

40 rykte och visa sitt ansvarstagande vilket på så sätt ska attrahera kunder? Återigen handlar det om att identifiera, och möta, aktuella samhällsdebatter och inte blunda för dem utan istället prata om dem. Ett annat exempel på samma tema är valet av plats för de

klimatkompenserande trädplanteringprojekten. Detta sker i Nicaragua vilket inte är det land där AN köper huvuddelen av sina bönor. Ett försök till motivering av detta kan hittas i meningen från hemsidan, som även den nämndes i analysdelen, där AN hävdar att det inte spelar någon roll var klimatkompensationen sker, bara att den sker. Vidare frågor kring det vore vad som avgjorde att det blev just Nicaragua? Om syftet verkligen är att kompensera för sina (AN’s) påverkan på miljön - vore det då inte mest logiskt med trädplantering i det land där största mängden träd avlägsnas för att ge plats åt kaffeodlingarna? Kan det vara så att aktiviteterna sker på den smidigaste och mest lämpade platsen utifrån AN’s egna intressen? Här upplevs det återigen som att det är viktigare att se bra ut än att verkligen vara bra.

När AN kommunicerar de CSR-aktiviteter som genomförs framstår det som en högst frivillig aktivitet som görs enbart för den goda sakens skull, på eget initiativ och utan någon baktanke. Men hur frivilligt är det egentligen? Somliga lagar kring ämnet finns vilket inte på ett tydligt sätt framkommer från AN’s sida. Är det då deras initiativ? Detta kan knytas an till vissa teorier om frivilligheten inom CSR-arbete överlag. Det tål att ifrågasättas och granskas.

Uppenbarligen finns det en hel del frågor att ställa sig kritisk inför i förhållande till AN’s kommunikation, hur de definierar hållbarhet och om detta verkligen är förenligt med kaffeproduktion oavsett insatser. Ett tydligt vinst- och självintresse upplevs vid närmare anblick, trots aktivt agerande och transparens kring problematiken ställer vi oss undrande kring om de verkligen är100 % hållbara, 100 % klimatkompenserade samt om socialt etiskt korrekta förhållanden råder.

41

Källförteckning

Elektroniska källor