Här nedan presenteras de resultat som samtalsintervjuerna gett, samt analys av data. Då studien är uppdelad mellan två studenter presenteras resultat och analys för respektive students ansvarsområde enskilt. Emelie Häggström ansvarar för Susanne och Margrete, Gabriela Dueñas Beltrán ansvarar för Anna och Lisa. Resultaten kommer att presenteras efter tre kategorier:
ramfaktorer, undervisningens planering och innehåll samt ämnestradition och ämneskoncept.
Analyserna kommer att behandla studiens frågeställningar: 1. Hur kan den enskilde bildlärarens stoffurval och ämnesplanering förklaras i relation till ämnestraditioner, ämneskoncept och ramfaktorer i grundskolans senare år? 2. Vad är det som skiljer mellan bildlärarnas ämnesplaneringar? Sist i kapitlet presenteras en jämförande analys av respondenternas utsagor.
Susanne
Ramfaktorer
Susanne jobbar på en kommunal skola med 550 elever. På skolan finns två bildlärare och en bildsal. Susanne undervisar från årskurs 5 till 9. Denna termin undervisar hon fyra klasser i bild. I varje klass går mellan 22 och 30 elever. Årskurs 5 har 50 minuter bild i veckan, årskurs 6, 7 och 8 har 60 minuter bild i veckan. För årskurs 9 ser det lite annorlunda ut. De har två 60-minuterslektioner två gånger i veckan då de endast har bild en termin och musik den andra.
Susanne säger att de från början hade 120 minuter bild med årskurs 9 en gång i veckan en termin men att de sedan några år tillbaka delat upp det till två lektioner i veckan då eleverna har svårt att hålla koncentrationen under 120 minuter. Hon menar att koncentrationssvårigheterna som nu visar sig i klasserna beror på samhällsstrukturen och uppfostran, inställningen till bildämnet som ett slappt och kravlöst ämne och klasstorlekarna som blivit större nu än för tio år sedan. Att klasserna har blivit större påverkar undervisningen på så sätt att allt inte är genomförbart och att undervisningen behöver mer struktur.
Enligt Susanne är ekonomin för bildämnet god, med 25 000 kronor per år, en ekonomi som sett lika ut oberoende av skolans ekonomi och elevantal. Hon menar att hon har god marginal och kan köpa in det hon i stort behöver och har tillgång till digitalkameror, filmkameror, dataprogram och en LCD-projektor. Dock är det ett problem att det inte finns tillräckligt med datorer. På skolan finns en datasal och hon menar att det inte är hållbart i längden att boka den inför varje lektion i ett längre undervisningsområde, med exempelvis Photoshop, eftersom det kan hända att datasalen har hunnit blivit bokad av någon annan. Med ikraftträdandet av Lgr11 tror hon att den situationen kommer att ändras och skriver just nu på ett dokument till rektorerna
att skolan minst behöver fem stationära datorer till bildundervisningen. Hon skulle också önska tillgång till bärbara datorer och två skannrar.
Den planering som Susanne gör kring innehållet i bildundervisningen utgår främst ifrån läro- och kursplanerna och menar att så också ska göras. Planeringen förändras kontinuerligt. Hon nämner som exempel att skriftliga prov kan förekomma men att de inte alltid ligger inom samma arbetsområde eller ser likadana ut. Susanne tillägger också att hon kan ha samma upplägg inom vissa områden år efter år och nämner OP-konst med årskurs 7 som exempel. Hon menar att det är dumt att plocka bort ett område som år efter år visar sig vara uppskattat av eleverna och genererat bra bilder. För henne handlar det om att ge eleverna något nytt och inte sig själv.
Planeringen och upplägget anpassas dock efter var årskull som kommer beroende på om klassen är stökig och därav inte klarar av en uppgift, eller om eleverna behöver något mer att bita i. Hon låter eleverna påverka undervisningen genom utvärdering och genom att låta de försöka sälja in sina idéer genom att argumentera för sin sak, men någon jättedemokrati finns inte.
Susanne välkomnar Lgr11 och menar att den nya läro- och kursplanen är mycket bättre än den gamla. Innehållet i bildundervisningen har inte ändrats jättemycket för hennes del i och med Lgr11 utan menar att det mer är formuleringarna kring innehållet som ändrats. Hon menar att det nu är mer tyngd på redovisningar och diskussioner kring bilder. Som exempel ger hon årskurs 5 där de nu alltmer samtalar om sina bilder och alltid har redovisningar i slutet av varje arbetsmoment. Den pedagogiska planeringen och bedömningsmatriserna är de största förändringarna som Susanne ser med Lgr11 och menar att allt arbete kommer att vara mer tydligt och strukturerat. Att dokumentera sitt arbete är hon van vid att göra sedan tidigare och tror inte att det blir någon ny förändring för hennes del. Hon tycker att det är bra att eleverna nu tydligare vet vad som förväntas av dem.
Inom bildämnet i stort tror och hoppas Susanne att mycket kommer att se annorlunda ut om fem år. Hon tror att eleverna på sikt kommer att prestera bättre och att lärarnas undervisning blir bättre. Något hon vill lyfta fram som extra bra är att det blir tvång på utbildade bildlärare.
Jag… tror att det kommer att vara väldigt, en väldigt positiv utveckling. Jag tror att det kommer att höja nivån, och jag tror att det gör att folk kommer att måsta… öh… inte då… till exempel välja bort eller köra bara en sak och så utan… att… att den är mer… i sin karaktär… och i sitt uttryck mer tvingande och jag tycker att det är… suveränt bra. Och ja… jag tror det, men jag hoppas… att…
det kommer ge mer utslag än vad jag tror. För jag tycker att det… om man läser hur va bildlärare jobbat och hur man… hur det ser ut också att det är många som är outbildade och… så tycker jag att det är ganska… katastrof.
Undervisningens planering och innehåll
Planeringen av bildundervisningen gör hon själv. För varje årskurs finns en läsårsplan som grund för planeringen. Den andra bildläraren på skolan följer Susannes grundplanering men utformar lektionerna på eget vis. Grundplaneringen handlar i första hand om att ha en bestämd riktning i vilken eleverna ska utveckla en trygghet för bildämnet och friheten att uttrycka sig. För varje årskurs finns en planering för vilka kunskaper eleverna ska tillägna sig. Hon beskriver att målet
för årskurs 7 är att de ska lära sig hantera olika material, inse att övning och noggrannhet ger färdighet, och att eleverna därigenom ska känna att de utvecklas. I årskurs 8 bygger hon vidare på målen för årskurs 7 och lägger vikten vid koncentration och noggrannhet i arbetena för att eleverna ska nå höga resultat och därmed bli nöjda med sina arbeten och känna att de klarar av
”det omöjliga”. Hon säger att hon tänjer på gränserna för eleverna och sätter lite högre krav på dem än vad de kanske tidigare varit vana vid just för att de ska utvecklas. Hon menar att det ger eleverna ett förtroende för henne som lärare, att hon kan få de att prestera. För årskurs 8 handlar det också mycket om att träna sig i att ha egna åsikter, ifrågasätta och att ta ställning. Här nämns reklam och propaganda som arbetsområden. I årskurs 9 ligger fokus på historiska och nutida bilder, och egna större arbetsområden med tydliga ramar där eleverna får chansen att fördjupa sina tidigare tillägnade kunskaper. Som mål har hon att eleverna i årskurs 9 ska känna sig trygga på bredden gällande kunskaper om olika tekniker och medium, och menar därför att hon försöker jobba så brett som möjligt.
Susanne säger att hon inte använder sig av någon fast lärobok vid planerandet av sina lektioner, däremot jobbar hon med bildstudieområdet som arbetsform som hon menar är ett väldigt bra upplägg. Utöver bildstudieområden som hon menar ger en inledning, en träning och en fokusering på ett längre jobb, lägger hon in mindre uppgifter med ett långsiktigt mål. Hon förklarar att eleverna till en början bara ser de små uppgifterna men i slutet förstår helheten. Som exempel ger hon teckningsträning – teckna med vänster hjärnhalva och snabb modellteckning – för tryggheten, seendet och för träningen.
I sin egen bildundervisning får tecknandet störts utrymme. Tecknandet menar Susanne ligger som grund för allt annat skapande i hennes undervisning och nämner tecknandet som skiss av idé, som egen teknik och som första steget i exempelvis en målning. På frågan om hon aktivt väljer bort något att undervisa i menar hon att drejning är det enda hon väljer bort. Drejning menar hon är en för komplicerad teknik som tar lång tid att behärska och som för eleverna inte ger något annat än känslan att de provat på metoden. Som anledning till detta säger hon att hon själv inte har tillräcklig kunskap för att undervisa i detta och att det överhuvudtaget inte står skrivet i styrdokumenten att drejning ska vara ett moment. Hon menar att eleverna får ta del av formgivning i sig på annat sätt i hennes undervisning. Susanne menar också att hon bara undervisar i det hon själv tycker är roligt, vilket är en förutsättning för att undervisningen ska bli lyckad.
Jag gör bara sånt som jag tycker är kul. Mh. Jag tror att om… om jag går in och har världens jättebra idé… och tror på det och känner att det här är superkul… så blir det något helt annat. Jag har… jag har prövat å… det finns ju till exempel lektion.se som man kan gå in på… ööh… och jag hade j…
otroligt jobbiga klasser å då tänkte jag, jag att jag plockar lite såhär men jag kände att… näaeh…
det… funkar… inte. Det måste va saker som… som jag tycker e så roligt så jag gör det till mitt egna, sen har jag om jag har bearbetat om det har liksom det kommer… ah… så funkar jag och nån annan funkar på nåt annat sätt.
Ämnesintegrering är något Susanne talar för. Hon tycker att det är vikigt att eleverna får en hophållen bild eftersom samhället är komplext och inte handlar om uppdelade ämnen och för att få eleverna att förstå att bild är så mycket mer än bara konst. Som exempel på ämnesintegrering som varit ger hon samarbeten med SO, svenska och slöjd. Susanne säger bildämnet dessa integreringar har haft en stor del och att det rört sig perioder som sträckt sig över flera veckor flertalet gånger per läsår. För närvarande säger Susanne att ämnesintegrering inte förekommer på grund av arbetet med Lgr11.
Ämnestradition och ämneskoncept
Susanne beskriver bildämnet som ett språk som eleverna måste kunna hantera. Hon menar att eleverna, precis som i likhet med svenskämnet, måste kunna tolka, förstå och uttrycka sig via bilder. Hon menar att fokus i hennes bildundervisning ligger på egen produktion och att bredda elevens kunskaper i de redskap, exempelvis akvarell, som behövs för att kunna behärska bildämnet som språk och däri vidga textbegreppet.
Den bildundervisning hon själv tagit del av i grundskolan beskriver hon som väldigt roligt och med bra bildlärare. Hon minns att undervisningen i mellanstadiet mycket handlade om att få prova på olika tekniker och medium. På högstadiet minns Susanne att de fick arbeta med olika material, som frigolit, och göra affischer. Hon kände redan i årskurs 7 att det var bildlärare hon ville bli som vuxen. Efter gymnasiet gick hon en rad olika konstutbildningar innan hon slutligen började textillärarlinjen.
Den syn hon har på bildämnet tror hon har formats av de konstnärliga utbildningar hon har mer än vad hon tror att bildlärarutbildningen har gjort. Hon menar att hon inte har den bild av bildämnet som hon tror att många andra bildlärare har. Hon säger att de har färdiga mallar om vad som ska ingå i undervisningen i årskurs 7, 8 och 9 och tror att ämnet på detta sätt blivit smalare än vad det egentligen är. Vägen för och innehållet i bildämnet menar hon hos dessa lärare varit utstakat från vad grundskolan, gymnasiet och lärarutbildningen lärt ut. Hon tror att hennes väg till bildläraryrket gett henne ett friare tänk.
När hon pratat med andra bildlärare har hon märkt att de lärarna har arbetat väldigt lika och tycker att det är för lite kreativitet hos dessa lärare men understryker att det absolut inte gäller alla bildlärare.
Jag skulle inte vilja bli bildlärare först och sen… fastnat i det tänket. Och gått ut där, för det märker jag där när man… när jag, man själv pratar med andra så gör de väldigt lika saker… ändå. Man gör… jaaa, det är perspektiv och det är jätte-jätteviktigt och sen gör man det där och det är jätteviktigt och det gör man och man vet varför det är viktigt och det är samma sak för alla. Det är väldigt lite… kreativt.
Susanne säger att hennes intresse för bildämnet såklart avspeglas i hennes undervisning och säger att hon bara undervisar i sådant som hon själv tycker är roligt. Dock poängterar hon att hon tycker att det mesta som rör bildämnet är roligt och inte väljer bort något som kursplanen lyfter
fram för att hon själv tycker att det är tråkigt. Hon tror också att en lärare som undervisar om sådant de själva tycker om lättare kan engagera elever.
Analys av Susannes utsagor
Susanne ser på bildämnet som ett språk där hennes uppgift är att ge eleverna de redskap de behöver för att kunna tolka, förstå och uttrycka sig genom bild. Denna syn på bildämnet kopplas till den bildkommunikativa traditionen som är förankrad i dagens styrdokument Lpo94 och Lgr11, men också tidigare Lgr80. Själv menar hon att styrdokumenten främst är det som ska påverka undervisningen vilket avspeglas i hur henne val av stoff ser ut. Även om styrdokumenten trycker på bildämnet som kommunikativt säger Susanne att det egna skapandet och tecknandet är det som får stört utrymme i undervisningen, vilket tyder på teknisk-mimetisk traditionspåverkan av vad undervisningen innehåller. Genom Lauvås och Handals praktiska yrkesteori42 kan ses att Susannes utbildningar – alltifrån grundskolan till konstutbildningar och lärarprogrammet – i mångt och mycket påverkat både hennes val av yrke och hennes sätt att förhålla sig till sitt ämne.
Hon menar att de konstutbildningar hon gått skiljer henne från dem som via universitet eller högskola blir bildlärare, som tar sig uttryck i mindre fasta föreställningar om vad bildundervisningen ska innehålla. Att Susanne själv är konstnär på fritiden menar jag lyser igenom hennes uppmuntran av elevernas kreativitet, skaparglädje och personliga utveckling. Detta menar jag kommer ifrån konstskolornas konstpsykologiska tradition. På så sätt går tydligt att se att Susannes undervisning är en kombination av alla tre traditioner som går att förklara genom att de flätas ihop till en enhet. Susannes grund – den bildspråkliga traditionen, är basen där den teknisk-mimetiska traditionen är ett måste för att genom hantering av medium och teknik kunna kommunicera på ett kreativt och eget sätt.
Lgr11, som Susanne har en positiv inställning till, är inget som i nuläget förändrat hennes undervisning i stort. Klart är att styrdokumentens ämnesbeskrivningar är vad Susanne planerar sitt ämne och sina lektioner efter och att det kommer att fortsätta.
Genom ramfaktorteorin43 visar det sig att skolans organisatoriska ramfaktorer har en viss påverkan på Susannes val av stoff och undervisning. De ekonomiska resurserna begränsar tillgången till de fysiska ramfaktorerna, i detta fall datorer som påverkar den digitala bildundervisningen så till vida att det är svårt för Susanne att enkelt föra in den i undervisningen som ett kontinuerligt inslag. Gruppstorlekarna har också visat sig vara en påverkande faktor ifråga om vad som lämpar sig att undervisa i. Med mindre klasser finns möjlighet till djupare studier, mer handledning och ett friare användande av material. Klassrummets storlek har Susanne inte nämnt under intervjun som ett problem men klart är att ett större klassrum med
42 Lauvås och Handal, 1993.
43 Lundgren, 1983.
färre elever skulle bjuda in till undervisning med material som kräver större arbetsyta, exempelvis akrylmåleri på pannå.
Margrete
Ramfaktorer
På skolan där Margrete undervisar finns två lärare. Margrete arbetar 100 procent, den andra läraren arbetar 40 procent. Margrete undervisar från årskurs 6 till 9 och har sammanlagt 270 av skolans 400 elever. Klasserna på skolan består av 24 elever men för bildundervisningen undervisas grupper om 16 elever. Varje grupp har bild en gång i veckan. Årskurs 6 är lektionerna 60 minuter långa, i årskurs 7 till 9 är lektionerna 50 minuter långa. Margrete beskriver hur hon skulle vilja ha längre undervisningspass men då med färre elever och att eleverna fick läsa bild terminsvis. Det skulle betyda mer tid för varje elev, större utveckling hos eleverna och mindre arbetsbelastning för henne.
Margrete jobbar på är en friskola med språklig inriktning där bildämnet är högt värderat. Hon säger att skolan har något mindre ekonomi än en kommunal skola men hon menar att hon har det material hon behöver. Någon budget att följa har hon inte men hon köper för det inte in dyra elektroniska apparater. Just nu är skolans samtliga sex stationära datorer trasiga vilket innebär att digital undervisning för tillfället faller bort. Utöver det finns sex filmkameror, sex digitalkameror och datorprogram så som Photoshop och filmprogrammet Premiere. Hon själv är även utrustad med en bärbar arbetsdator. I övrigt material menar hon att hon har mer tillgång till dyra material än andra skolor, såsom oljefärger.
Föräldrarna är väldigt delaktiga i skolan och hjälper till med ekonomiskt bidrag. Föräldrarna är just nu även väldigt intresserade av att få veta allt om hur skolan tänkt omsätta undervisningen efter den nya läroplanen.
Margrete arbetar nära styrdokumenten och menar att det är viktigt att förhålla sig till dem för att undervisningen i hela landet ska bli så likvärdig som möjligt. Margrete ställer sig positiv till ämnesintegrering, som både lyfts fram i Lgr11 och Lpo94. Hon menar att det är ett viktigt inslag i undervisningen för att eleverna och nämner reklam som ett tänkbart område där många ämnen skulle kunna samarbeta. Med mer samarbeten skulle bildämnet få större utrymme i skolan då ämnet automatiskt plockas in under fler undervisningspass än enbart under bildtimmarna. Hon tror att det kommer att finnas mer plats för ämnesintegrerande undervisning i och med Lgr11 eftersom analys och bildämnet som kommunikativt däri lyfts fram starkare än i Lpo94.
Med de nya styrdokumenten tror Margrete att det kommer att bli tal om fler skriftliga uppgifter i bildämnet, vilket hon anser på sikt skulle behöva mynna ut i mindre elevgrupper. Ett problem som Margrete ser med Lgr11 är de uppsatta målen som finns för varje årskurs. I och med att eleverna som börjar i årskurs 6 på skolan kommer från alla möjliga skolor runt om i Uppsala finns ingen möjlighet för Margrete att i förväg känna till vilka kunskaper eleverna
kommer med. Detta menar hon kommer att försvåra hennes arbete. I Lgr11 står att eleverna redan i årskurs 3 ska kunna överföra bilder till dator men tror inte att det är något som lärare i tidigare stadier kommer att efterfölja vilket blir ett problem för hennes undervisning. Hon tror att detta blir en följd av att låg- och mellanstadielärare oftast inte är utbildade inom bildämnet. Hon berättar hur stor skillnad det är på de kunskaper som de nya eleverna anländer med. Detta har lett till att hon måste börja från grunden och mycket längre ner än vad hon skulle vilja. Något som hon också menar påverkar betygssättningen genom att det blir svårare för henne att sätta betyg.
Som förslag på vad som skulle kunna göras för att ändra på detta ger hon dokumentation. Hon skulle önska att de nya eleverna som kommer till skolan får med sig ett dokument som talar om vad tidigare undervisning innehållit. Hon önskar också se att nationella prov införs i bildämnet, som en kvalitetssäkring.
För att det känns som att en del, ah men, en del har faktiskt inte haft bild. Åh, en del har haft ja gör
För att det känns som att en del, ah men, en del har faktiskt inte haft bild. Åh, en del har haft ja gör