6. 1 Inledning
Här presenteras de mest belysande citaten från den kvalitativa förhandlingen med intervjupersonerna. För den intresserade läsaren hänvisar vi till Bilaga 2, där den kvalitativa förhandlingen finns i sin helhet.
Att intervjupersonerna bekräftar att vi förstått deras uttalanden riktigt samt håller med om de tolkningar som gjorts, ger studiens analyser ytterligare autencitet (Patton, 1990, s.417).
Vissa gånger har intervjupersonerna hållit med om analysen vi gjort, och ibland har de vidareutvecklat sina egna uttalanden vilket gjort resonemangen djupare och ökat förståelsen. Andra gånger har intervjupersonen motsatt sig den tolkning vi gjort i analysen och inte hållit med om den.
6.1.1 Dialektisk analys av förhandlingen
I en dialektisk analys uppmärksammas likheter och skillnader kring vad
intervjupersonerna håller med om respektive inte håller med om. En dialektisk analys beaktar särskilt de motsägelser som kan finnas i en intervjupersons uttalanden. Det uppmärksammar också hur dessa motsägelser kan tänkas förhålla sig till motsägelser som finns i den sociala verkligheten (Kvale, 1997, s. 42).
En förhandling anses vara ”utåtriktad” om intervjupersonerna anser analysens tolkningar vara rimliga och autentiska. Om intervjupersonerna motsätter sig tolkningarna och forskarna håller med om intervjupersonernas tolkning så har man nått en ”inåtriktad förhandling” (Harre & Secord, 1972). Eftersom intervjupersonerna i denna uppsats både motsäger och håller med om analyserna så är delar av denna kvalitativa förhandling inåtriktade, medan andra är utåtriktade.
De analyser som alla intervjupersoner höll med om rörde tolkningar om
social-konstruktivistisk teori som talade om samspelet mellan socialsekreterare och arbetsplats.
Intervjupersonerna höll med om att det sociala samspelet, eller frånvaron av
kommunikation och samspel, med kollegor och chef påverkade deras konstruktion av övervägandet. Det är ett resonemang som gör att ansvarsbördan av konstruktionen av övervägandet delas mellan den individuella socialsekreteraren och hennes omgivning (kollegor, chef, organisation, e.t.c.), vilket skulle kunna förklara varför detta resonemang är lätt att ta till sig. Det verkade heller inte vara ett känsligt ämne att tillstå att man var en del av ett större sammanhang och inte endast verkade ensam.
Analysen av intervjupersonernas kognitiva schema bestående av att släktskap är något bra höll alla intervjupersoner med om. Inte heller denna tolkning tycks provokativ, utan tvärtom pekar den på en vanlig uppfattning eller en ”naturlig” sådan. Intervjupersonerna höll också med om att de skulle ha ett kognitivt schema som innebär att det inte får finnas för mycket konflikter mellan nätverk och biologiska föräldrar om man ska kunna
överväga en placering inom nätverket. Celine ansåg däremot att denna tolkning var något förenklad, och fördjupade den genom att tillägga att det måste vara konflikter som går ut över barnet för att det skall påverka hennes övervägande. Att dra ner en persons
resonemang till en mening och kalla det för ett kognitivt schema skulle kunna uppfattas som en förenkling av en åsikt eller känsla.
Celine... ”Ja, alltså det är de konflikter som påverkar barnet, som man hela tiden får se till ’hur påverkar det här barnet’, det kanske inte påverkar barnet om föräldern och vi har konflikt, det måste det inte göra, men om det gör det, men då får man ju se hur mycket det är. För man
försöker så långt det är möjligt att föräldern är något sånär nöjd, för att man vet hur svårt det är för barnet att det ska kännas legitimt att man är någon annanstans om föräldern hela tiden tar upp det här och är missnöjd.”
Berit förtydligar att hon som myndighetsperson måste stå för ett visst handlingsförfarande vid övervägandet, samtidigt som detta arbete bara står för hennes själv eftersom det inte finns formulerat hur ett övervägande ska konstrueras. Detta ger sig uttryck under
förhandlingen genom att hon uttrycker ”vi gör såhär” och ”vi tänker såhär” men att hon med detta menar ”jag gör såhär” och ”jag tänker såhär”. Vi tolkar det som att Berit vet att hon skall göra ett övervägande, samtidigt som hon anser att myndigheten i sin helhet inte arbetar för att detta övervägande skall genomdrivas. Det är således upp till Berit själv att konstruera och genomföra sitt övervägande.
Berit... ”Nej , jag håller med absolut. Man väljer ju också språket, man pratar ju också lite vagt och vitt eftersom, det är så mycket upp till, man agerar i form av en slags myndighetsperson , men ändå så finns det ingen tydlig riktlinje och det är också mycket upp till hur jag tolkar den här lagstiftningen, hur jag förhåller mig till den. Och då blir det ju lite vid så där. Man ska stå till svars för någonting som det inte finns någon rak linje för. Jag antar att det blir så i språket då,
’man gör så här’ och ’vi tänker så här’.”
De ämnen som intervjupersonerna inte höll med om under förhandlingen rörde konflikt mellan myndighetsroll och behandlarroll (Ann och Daniella), att legitimeringsgrund 1 eller 2 skulle vara de man formade sin konstruktion av övervägandet (Daniella) efter samt att det inte skulle finnas några rutiner på arbetsplatsen (Ann).
Vi förstod det som att Ann under intervjun ansåg att det inte fanns några rutiner för hur man skulle gå tillväga med övervägandet, något som Ann motsätter sig under
förhandlingen.
Ann... ” Nja, nej, men det är så här att, eftersom det ändå finns mallar, vilka punkter man ska beröra när man gör ett övervägande inför en placering. Så är det, man går igenom olika frågor och det är ju min skyldighet som socialsekreterare att om jag har en placering. Så att man då redan vid jourhemsplacering , då börjar man ju att titta på nätverket vad det finns för möjligheter, sen är det ju rekryterarna som gör sina bedömningar.”
Det finns flera olika sätt att förstå detta på: Det skulle kunna tolkas som att vi förstått henne fel vid intervjutillfället, eller att hon ändrat uppfattning sedan intervjutillfället och inte längre vill kännas vid det första uttalandet. Utifrån socialkonstruktivistisk teori skulle den senare tolkningen kunna ses som att Ann blivit påverkad av det sociala samspel som intervjun innebär, vilket skulle kunna föranlett henne att ändra åsikt eller komma på något hon glömt. En annan tolkning skulle kunna vara att Ann påverkats av det samspel som råder på arbetsplatsen sedan intervjun gjordes, och därför uttrycker sig på motsatt vis vid förhandlingen. Genom samspelet med t.ex. kollegor kan hon ha fått reda på att det på arbetsplatsen finns mallar för hur man gör övervägandet, något hon inte uttryckte eller visste vid intervjutillfället.
Daniella menar under intervjun att den kunskap hon använder sig av under sitt
övervägande ”finns i ryggmärgen” och därför kan vara svår att beskriva för utomstående.
Under förhandlingen uttrycker Daniella att hon inte håller med om att hennes kunskap från ryggmärgen skulle vara sådan som vi tolkat det enligt den socialkonstruktivistiska teorins legitimeringsnivåer ett eller två.
Daniella…”Jag tycker inte det är svårt att reflektera kring det, absolut inte. Men det som kan vara svårt att komma på det är varför det är så. Och gå vidare med att det här är den metoden, eller de här metoderna, det är det som har blivit den här känslan i ryggmärgen. Det kan vara svårt och precisera det. Men jag tycker inte att det är svårt att reflektera kring det.”
Detta uttalande skulle med hjälp av socialkonstruktivistisk teori kunna tolkas som att hon genom uttalandet bekräftar att hon faktiskt baserar sitt arbete enligt legitimeringsnivå ett eller två, eftersom hon anser att det kan vara svårt att komma på varför det är som det är för henne. Första och andra legitimeringsnivån handlar just om denna kunskap som är av mer outvecklad art eller som uppfattas som så självklar att ”det bara är så”, till skillnad från t ex tredje legitimeringsnivån där kunskap utvecklats mer, har ett differentierat språk och börjar närma sig en mer uttalad metod eller teori. En annan tolkning skulle kunna vara att den socialkonstruktivistiska teorins legitimeringsnivåer inte är så värst relevanta att analysera detta material utifrån. Med socialkonstruktivistiskt teori och dess
rollbegrepp kan en annan tolkning vara att Daniella har en konstruktion av att socialsekreterarens arbete ska utgå från en professionell basis. Då analysen hävdar motsatsen kan det vara svårt att hålla med om det.
Varken Ann eller Daniella håller med om att det skulle kunna råda en rollkonflikt mellan myndighetsroll och behandlarroll hos dem. De anser inte att deras myndighetsroll
åsidosätts till fördel för behandlarrollen såsom vi analyserat materialet utifrån intervjun.
Tvärtemot anser de bägge genom att sträva efter en samverkan med föräldrarna förstärker
sin myndighetsroll, och refererar till att samverkan också står omnämnt i socialtjänstlagen.
Ann... ” Jag stödjer mig också i lagen på att socialt arbete ska ske i samverkan med klienten. Och det tycker jag, och det är ju verkligen lagstadgat. Det står ju så fortfarande, .om jag inte
missminner mig, i lagen. Att det ska ske i samverkan med klienten. Och då tycker jag att det är, jag tycker nog inte riktigt att jag dämpar då, utan snarare tvärtom.”
Detta skulle utifrån socialkonstruktivistisk teori och dess begrepp roll kunna ses som ett exempel på hur de konstruerar sin myndighetsroll, en roll där de sätter samverkan med föräldrarna långt fram. Vi tolkade det som att Ann inte baserade sitt övervägande på det faktum att lagen kräver att hon överväger placering inom nätverket. Vi tolkade hennes emfas på samverkan och den goda relationen mellan socialsekreterare och förälder som ett uttryck för behandlarrollen, inte som ett uttryck för myndighetsrollen. Detta skulle kunna tolkas som att vi och Ann har olika konstruktioner av vad en behandlarroll respektive myndighetsroll innebär.
Daniella ger exemplet där hennes chef ger yttre direktiv om hur hon måste handla och då dessa står i konflikt med vad hon som behandlare hade önskat göra. Detta ser Daniella som en konflikt mellan myndighetsroll och behandlarroll, vilket utifrån
socialkonstruktivistisk teori och dess begrepp roll skulle kunna tolkas som att Daniella förlägger myndighetsrollen utanför sig själv och på sin chef. Myndighetsrollen blir således något som hennes chef får stå för, och som hon som socialsekreterare endast måste agera efter, inte vara. Utifrån detta skulle man kunna tolka det som att
myndighetsrollen är något som skapas av den relation som Daniellas har i förhållande till sin chef, där myndighetsrollen delegeras av chefen till Daniella.