Resultat av strukturanalys 45

I strukturanalysen studeras textens helhet med hjälp av närmre analys av disposition och sammanhang.

4.4.1.1 Text 1: Argumenterande text (VT14)

Svantes text 1 är en argumenterande text som är uppbyggd med sju stycken. Inled- ningen presenterar Svantes tes ” Huliganism – Ett stort problem i fotbollsvärlden” som är placerad som rubrik. Text 1 följer den argumenterande textens disposition där tesen och argumentationen är det viktigaste (Melin & Lange, 2000). Strukturen på argumentationen skiljer sig stycken emellan. Exempelvis hur den andra, tredje och fjärde stycket representerar Svantes första argument, motargument och bemötande medan stycke fem och sex tillsammans innehåller det andra argumentet tillsammans med motargument och bemötande, och till sist ett tredje argument som leds vidare till en avslutning.

Svantes argumentation bygger på en källa från Aftonbladet men blir ändå något svag och pratig. Källan används inte främst för att lyfta fram en argumentation byggd på sakargument utan mer som källa som ger stöd åt känsloargument. Argumentat- ionen håller inte heller som röd tråd genom texten då tesen är något oklar i förhållande till argumenten.

Inledningen presenteras som en ingress med fet stil och ingressen ger kort bak- grund till innehållet i text 1. I andra stycket presenteras Svantes första argument, som ifrågasätter om huliganism borde få finnas då en konsekvens är att individer kan dö. Detta görs med en något pratig ton där läsaren tilltalas med ett vi:

För det första borde de så kallade ”huliganer” börja respektera att folk som du och jag är där för att se konst på planen, men istället får se kaos på läktaren. Detta leder till det ena eller det andra. Denna gång fick vi höra att en 44-årig pappa har mist livet.

I det fjärde stycket presenteras motargumentet som även det är något pratigt:

Men om man istället ser det hela från andra sidan, skulle det låta annorlunda. Huliga- nerna själva ser det som sin skyldighet att stå upp för sin klubb och slåss mot bråkstakarna i motståndarlaget. Det är absolut fel att visa moral för laget på detta sätt. Jag själv anser att det är spelarnas uppgift att fajtas mot motståndarlaget, på ett fint och sportsligt sätt.

I exemplet ovan framträder Svantes röst och visar ett engagemang i texten, vilket är bra. Men texten är relativt enkel med en pratig ton och vissa talspråksdrag såsom ”grej”, ”bråkstakarna” och ”fajtas”.

Det som gör att argumentationen inte framställs så tydligt i förhållande till tesen är att avslutningen ger en förklaring till vad Svante vill säga med sina argument. Detta förvirrar läsaren något, vilket påverkar argumentens trovärdighet:

Det jag vill få fram är att undvika, samt minska intresset för huliganism. Istället för trå- kiga konsekvenser skulle det ge en atmosfär av trygghet hos både åskådare och fotbollsklubbar. Istället för samhällsförstörande aktiviteter borde huliganer börja med aktiviteter som ger adrenalinkickar såsom klipphoppning och boxning.

4.4.1.2 Text 2: Utredande PM (HT14)

Svantes text 2 är ett utredande PM som disponeras efter den utredande texttypens struktur med inledning, utredning och avslutning. Svante har i text 2 strukturerat texten med tre stycken. I inledningen sätts begreppen makt och kunskap i relation med varandra på det sätt Svante vill presentera dem. Därefter presenterar Svante Liedmans (2004) ”Maktens kunskap” och delar av Liedmans resonemang av makt. Därefter leds resonemanget fram till Svantes presentation av frågeställningen:

Det hävdas i artikeln att det inte bara är kunskap som ger makt utan även tvärt om, samt att makt ger den kunskap som behövs för att behålla makten. Detta leder mig till frågan om kunskap är makt. Hur har kunskap använts som makt?

I det andra stycket reds några av Liedmans (2004) resonemang kring makt och kunskap ut. Svante presenterar i stycke två: makten som övervakar, vetenskapens makt, missbruk av makt, makten som censurerar och makten som favoriserar kun- skap. Svantes sätt att presentera dessa relativt olika aspekter från Liedmans essä är bra, även om sammanhangssignaler tillsammans med några lite mer utvecklade me- ningar hade gjort texten starkare. Svante använder sig av sammanhangssignalerna ”Vidare beskriver” och ”Dessutom uppmärksammar” vid två tillfällen i stycke två. När Svante sedan övergår till stycke tre, den avslutande diskussionen, inleds detta stycke med: ”Avslutningsvis kan slutsatsen dras att kunskap är makt”. Därefter fortsätter ett vidare resonemang kring om kunskap är makt, där Svante förstärker sin slutsats att kunskap är makt. I den sista avslutande meningen ger Svante en annan sida av att kunskap är makt, vilket är den där kunskap missbrukar makten. Svante ger då exemplet att vi idag kan klona celler. Detta exempel för diskussionen vidare och hade behövt ett mer utvecklat resonemang, vilket medför att avslutet inte är starkt.

Svantes språk i text 2 är förhållandevis starkt med god formulering även om vissa meningar hade behövts byggas ut med bisatser och/eller sammanbindas med

ytterligare huvudsats. Eftersom detta saknas till viss del förblir texten relativt enkel, även om språket och stilen har stramats upp jämfört med text 1.

4.4.1.3 Text 3: Utredande PM (HT14)

Text 3 är också den ett utredande PM som Svante strukturerat med fyra stycken. Dispositionen för text 3 är logiskt, såsom en utredande text ska vara (Melin & Lange, 2000).

I inledningen presenteras de källor som används i utredningen och det som Svante vill reda ut samt att frågeställningen presenteras:

I dagens samhälle är vi beroende av sociala bekräftelser. Det handlar inte bara om vad man tjänar, utan mer om kulturella klassklyftor och ens sociala identitet. I både Jag är

Zlatan Ibrahimovic (Lagercrantz och Ibrahimovic, 2011) och ”Vi gick på bio – inte

teater” (Lerner, 2012-06-19, ”Den nya klassdebatten”) redogörs det hur hur man måste anpassa sig efter klasskillnaderna.”

I stycke två och tre presenteras utredningen, där stycke tre presenterar Lerners innehåll och stycke fyra presenterar Lagercrantz och Ibrahimovics innehåll. Svante för dem samman genom att i stycke två skriva:

När hon umgås med sina arbetskollegor eller vännerna på sitt universitet märker Hanna en avsaknad av kulturellt kapital. Hanna känner sig obekväm i sin okunnighet om konstnärer samtidigt som hon är medveten om att ha den lägsta lönen på arbetet. Som en komplettering känner hon sig tvungen att läsa DN för att höja sin sociala identitet och klasstillhörighet.

I inledningen av stycke tre skriver Svante ”Ett annat exempel är ett utdrag ur Jag är

Zlatan Ibrahimovic (Lagercrantz och Ibrahimovic, 2011), där Zlatans väg ur fattig-

dom presenteras.” Även om sammanhangssignalen hade kunnat se annorlunda ut och därmed göra texten starkare så skapas ett visst sammanhang texterna emellan. I det sista avslutande stycket för Svante samman Lerner (2012) och Lagercrantz och Ibrahimovic (2011) genom att presentera deras texter ihop, vilket leder till svaret på frågeställningen:

I texterna Jag är Zlatan (Lagercrantz och Ibrahimovic, 2011) och ”Vi gick på bio – inte teater” (2012-06-19, ”Den nya klassdebatten”) redogörs en tydlig bild på hur klasskillnaderna ser ut i dagens samhälle. I den förstnämnda texten får man följa med i Zlatans strävan efter anpassning från miljö till miljö. I den andra texten uppmärksammas däremot Hannas brist på kunskap om konst och kultur.

Direkt efter Svantes konstaterande vad texterna säger gällande frågeställningen tar Svante upp egen reflektion över en lösning på hur klasskillnader skulle kunna jämnas ut. Svante tar då upp en tanke gällande hur skolan skulle kunna agera:

För Hanna och andra personer som har brist på viss kunskap skulle en lösning kunna vara att skolan kompletterar de brister som finns hos somliga individer. Att skolgången är anpassad från person till person och att man därmed får lära sig det man inte kan.

Även om Svantes resonemang inte riktigt håller på grund av hans okunskap kring detta så har han med hjälp av källorna kommit fram till ett svar och en lösning i form av en slutsats.