5.3.1 Första sessionen
Tandläkare A upplevde ingen stor skillnad mellan Fall A och B, men hävdade ändå att han till största delen använde sig av synen. Värt att notera var dock kommen-taren så fort jag startade Fall C:
“Den är sabbad, kronan.”
– Tandläkare A
Observera att det var samma modell av tänderna som används, men först när skuggningen räknades ut ordentligt syntes det att kronan på visdomstanden faktiskt är kapad rakt av. Detta berodde på att patienten vid datortomografin bet ihop (som man ska göra), men eftersom endast underkäken skulle användas i simulatorn var de övre tänderna tvungna att kapas bort. Detta hade gjorts redan innan jag påbörjade mitt examensarbete, men ingen hade lagt märke till att även överdelen på visdomstanden kapats av då den stack upp högre än de närliggande tänderna. I varje fall var det inte särskilt tydligt förrän skuggningen hade implementerats och när den väl hade det fanns det ingen tid att börja om med att segmentera en bättre beskuren volym. Men det visade ju sig vara rätt bra för mitt examensarbete.
Tandläkare A upptäckte alltså direkt när han såg Fall C att tanden var miss-formad, något han inte alls lagt märke till under hela operationen vid Fall A och B. Däremot tyckte Tandläkare A att det var svårt att se att roten försvunnit, då han blev förvirrad av att den bara försvann då voxlarna tillhörande roten helt enkelt tas bort och man inte får se roten plockas ut som i verkligheten.
Vid den efterföljande diskussionen framkom att Tandläkare A tyckte att Fall C var klart att föredra, även då jag i efterhand förklarat att detta fall var betydligt mer resurskrävande.
5.3.2 Andra sessionen Fall A
Tandläkare B startade med Fall A och började med att borra bort käkben för att frilägga tanden. Ett tecken på att det inte går att se någon struktur i Fall A var kommentaren
“Går det att få bort ben här? Det känns som att det inte händer så mycket.”
– Tandläkare B Tandläkare B fortsatte att borra och jag såg att han precis som Kirurg B vid den första utvärderingen sjönk in i benet utan att borra bort ovanliggande ben så att borrkulan försvann in under det överliggande benet. På frågan om han tyckte att han såg vad han höll på med svarade han
“Jag tycker att det är lite svårt att se djupet när man kommer innanför benet sådär, då stör ju det där benet som ligger ovanpå.”
– Tandläkare B Tanken är att inte borra ner sig i benet, utan mer hyvla bort det. Det är emel-lertid så svårt att se om någonting borras bort eller inte när det inte finns någon
struktur på tänderna, så att användarna inte upptäcker att de borrat sig ner genom benet. Tandläkare B lyckades dock borra sig upp igen och på så sätt få bort det ben som skymde. Efter att ha borrat bort den mängd ben han ansåg vara tillräckligt stannade han upp och betraktade tänderna och förklarade
“Jag har lite svårt att se här om jag har borrat bort en massa emalj här, eller om jag har hållt mig i benkanten som jag vill. Om det är ett stort hål in här i tanden nu eller inte, det ser man inte riktigt.”
– Tandläkare B Det är alltså viktigt att se huruvida man har borrat någonting i själva tanden eller inte, vilket var mycket svårt i det här fallet. Det var lätt att se när man kom ner till tanden då den hade en annan färg än benet, men när tanden väl framträtt uppträder ånyo problemet att alla voxlar för segmentet har samma färg. Efter att ha utfört hela operationen frågade jag om helhetsintrycket och om han skulle vilja förändra något i visualiseringen.
“Det var väl kanske egentligen det där med spåret lite granna, att man ser hur mycket ben man tagit bort egentligen, det var lite svårt att se och få en uppfattning om. Om man kan få till några skuggor där eller nåt så man ser den där viken som man gör då.”
– Tandläkare B Fall B
Efter detta var det dags för Tandläkare C att köra Fall B. Tandläkare B var mer aktiv som observatör än vad Tandläkare C varit och kommenterade direkt angående skillnaden i utseendet.
“Här ser man ju lite mer spår. –paus– Det här var ju faktiskt bättre.”
– Tandläkare B Tandläkare C fokuserade mer på skillnaden mellan simulatorn och verkligheten angående själva känslan och inte så mycket på det rent visuella medan han testade.
Han kommenterade att det i verkligheten inte går att borra kontinuerligt som man kan i simulatorn då borren blir alldeles för varm och måste kylas, samt att man måste spola rent lite då och då för att se vad det är man gör. Dels blöder patienten och dels blir det en massa spån från bortborrat ben.
“Skulle man börja låta studenterna se bara 20 sekunder åt gången och börja duscha dem med blod, och patienten börjar hosta, så skulle man ju börja gråta innan man ens...”
– Tandläkare C Tandläkare B flikar in med en kort sammanfattning:
“Det är ju alltid lite grisigare i verkligheten.”
– Tandläkare B Fall C
Därefter startade jag Fall C och Tandläkare B tog över borren igen. Precis som i den förra sessionen var det först här som tandläkarna såg hur tanden egentligen såg ut.
“Den ligger alltså helt i horisontellt läge här, eller?”
– Tandläkare B Tanden ligger visserligen inte helt horisontellt, utan det var en tolkning utifrån det faktum att den var helt platt på ovansidan. Det visar ändå att tandläkarna inte lyckats uppfatta formen på tanden i de tidigare fallen. Tandläkare C insåg att det faktiskt var samma modell, bara med en annan visualisering.
“Är det samma liksom position och rent kosmetiskt det du har gjort?”
– Tandläkare C När Tandläkare B började borra kommenterade Tandläkare C det visuella in-trycket och djupkänslan i bilden.
“Det blir ju mer djupkänsla alltså med skuggor.”
“Synintrycket blir ju mycket mer detaljerat, det är en väldigt stor skill-nad. Här får man verkligen en känsla för hur det [ser ut]”
– Tandläkare C Vad som däremot visade sig vara svårare i det här fallet var att se skillnad på de olika delarna av tanden. Framför allt skillnaden mellan tanden och käkbenet.
“Här har jag svårt att se vad själva tandanatomin – vad som är vad.”
“Det är svårt att orientera sig riktigt. På den andra såg man bättre när man hade tagit bort den.”
– Tandläkare B
“Här ser det ut som roten, ja vad är vad?”
– Tandläkare C Trots att det var svårare att urskilja de olika delarna tyckte de båda tandläkarna att skuggningen tillförde mycket och Tandläkare C kom med ett viktigt inlägg.
“... just det där första kändes ju inte så där jätte..., eller man är ju van vid bra grafik när man spelar spel och sådär ...”
– Tandläkare C De flesta av de som studerar på tandläkarhögskolan är unga människor som är uppvuxna med datorer och vet vilken standard grafiken i dagens datorspel och datoranimerade filmer når upp till. Därför kan inte grafiken i simulatorn inte ligga för långt efter innan den tolkas som omodern och ger ett dåligt första intryck.
Vi diskuterade lite hur tänderna borde se ut och kom fram till att tandroten skulle vara betydligt gulare och käkbenet något gulare. Jag hade tidigare skapat ett fall (Fall D) med mer överdrivna färger liknande de tidigare fallen A och B. De färgerna var dock inte särskilt verklighetstrogna, utan var till för att verkligen öka kontrasten mellan de olika delarna.
Då Fall C redan var laddat valde jag att först testa att bara stänga av stere-orenderingen så att endast en vanlig tvådimensionell bild visades då jag ville se om skuggningen i sig gav tillräckligt mycket djupinformation. För att spara tid ut-förde jag det mesta av borrningen och lät tandläkarna sedan känna på tänderna och kommentera. Det visade sig att upplevelsen blev i stort sett samma även utan stereoinformation.
Fall C2
“Jag tycker skuggningen nästan är viktigare än 3D, för att... där känns det som där börjar man närma sig som det ser ut.”
“Jag tycker att det var ett himla lyft att få skuggningen, då helt plötsligt känns det som man känner igen sig... Det gör nog ganska mycket... jag tror att vinsten är större för studenterna då att man får igenkännings-effekt när man väl sitter i en operationssal. Det tror jag blir svårare om man har den där första enklare.”
– Tandläkare C Tandläkare B kom med en viktig kommentar som vi som utvecklar simulatorn inte riktigt hade tänkt på. Vi var så inställda på att stereobilden var en så viktig del när det gäller att orientera sig i en tredimensionell miljö eftersom det är så de flesta andra simulatorerna fungerar.
“Det här med 3D, att man har djupeffekt i svalget och så där, det tänker man ju inte så mycket på ändå, utan man fokuserar ju på det där lilla området.”
– Tandläkare B Området tandläkaren fokuserar på är ju naturligtvis den tand som ska extra-heras, samt dess omedelbara närområde. Ett område på under 2 cm i utsträckning i djupled med den allra viktigaste informationen på mellan 0.5 till 1 cm. En så liten skillnad i djupled på ett betraktningsavstånd på 25 cm – som är ett medelav-stånd vi mätt upp vid tidigare tester – gör skillnaden i stereoinformationen närapå försumbar.
“Jag tror också det där med skuggningen är viktigare.”
– Tandläkare B Fall D
Det sista fallet jag testade var Fall D med distinkta färger och skuggning och jag borrade precis som i Fall C2 upp ett spår och lät sedan tandläkarna känna och kommentera. Båda tandläkarna verkade uppskatta att det nu var enklare att urskilja de olika delarna.
“Det kanske finns ett värde i att ha distinkta färger, så att man vet vad det är man tar bort.”
– Tandläkare C
“Här ser man ju ännu bättre faktiskt, när det skiljer färgerna sådär.”
– Tandläkare B Vi kom återigen in på det faktum att simuleringen ändå inte återspeglar verk-ligheten exakt då det under en riktig operation tillkommer blod, saliv, benrester och sköljvatten som försvårar sikten. I en riktig situation borrar tandläkaren bara i 10-20 sekunder åt gången för att sedan spola rent och se över vad som borrats bort.
Då simulatorn är till för att lära sig hur ingreppet ska utföras kan det vara en fördel att åtminstone i början göra det så enkelt som möjligt för studenterna och låta dem se ordentligt vad de gör. Dels genom att inte införa de försvårande effekterna och dels genom att förstärka kontrasten mellan de olika tanddelarna.
“Det är ingen mening att försvåra det heller för de som ska göra det, alltså det är ju nästan bättre att dela upp färgerna sådär så ser man ju tydligare.”
“För att förbereda sig för en operation, då är det ju kanonbra för då kan man ju på det här sättet då bedöma lite grann hur mycket ben ska jag ta bort, var ska jag dela den och så vidare. Då har man ju inte så mycket nytta av att lägga till de där försvårande effekterna. Så ur den synpunkten är det ju bättre så här tycker jag.”
– Tandläkare B Tandläkare C får avsluta den här sessionen med ett inspirerande citat:
“Det skulle man ju vilja ha provat på själv första gången.”
– Tandläkare C 5.3.3 Tredje sessionen
Tandläkare X1
Tandläkare X1 började med Fall B och tryckte så hårt att haptiken inte orkade hålla emot och borren trycktes genom hela tanden. Efter att ha borrat runt lite överallt påpekade X1:
“Det blir lite lustig anatomi. Det stämmer inte med verkligheten.”
– Tandläkare X1 När jag bad honom förklara hur visade han med haptiken att det var ett stort hål i tanden framför visdomstanden och jag talade om att det berodde på att han hade borrat ett stort hål där. Först tänkte jag att det gjorde hans kommentar oanvändbar men insåg snabbt att det var tvärt om. Skälet till att han tyckte det var konstig anatomi var att han inte hade sett när han råkade borra i tanden. Jag frågar om han har någonting han vill förändra.
“Jag skulle gärna vilja ha tydligare konturer på framför allt det som är näst sista tanden.”
– Tandläkare X1 Tandläkare X1 fortsatte borra, men stannade upp då och då och kände sig omkring med haptiken, vilket visar på att han hade svårt att se anatomin. Jag bytte till Fall C för att se om han tyckte det var bättre.
“Den borrar väldigt djupt på en gång.”
– Tandläkare X1
I Fall C går borrandet mycket långsammare då skuggberäkningen tar längre tid, men Tandläkare X1 tyckte ändå att det kändes som att det går fortare. Jag tolkar detta som att han först då såg hur djupt han borrade och därmed tyckte att det gick fortare. Tandläkare X1 nämnde att han skulle vilja ha tänderna ljusare och med högre upplösning, men sedan måste han tyvärr gå eftersom en föreläsning han skulle lyssna på startade i rummet bredvid.
Tandläkare X2
Tandläkare X2 tyckte att det var lite svårt att se i Fall B, men att det gick ganska bra ändå. När hon skulle genomföra operationen borrade hon dock rätt igenom hela käken utan att se det. Instruktören som kommit in och bevittnat operationen frågade Tandläkare X2 om hon såg hur djupt hon var.
“Jag ser inte att jag är så djupt. Jag ser bara en vit sörja.”
– Tandläkare X2 Efter bytet till Fall C tyckte Tandläkare X2 att det blev lättare att se med skuggningen, men sade att det berodde på att färgerna hade ändrats. Hon ville därefter inte vara med och testa längre så hon borrade ingenting i Fall C.
Tandläkare X3
Tandläkare X3 hade till en början svårt att kontrollera borren, men blev snabbt bättre på det. Hon tyckte att det var svårt att se djupet i Fall B, men tyckte att färgerna där var bättre. I Fall C var djupet bättre, men tänderna för mörka.
“Den var bättre lite med att man kunde se djup liksom, men den första var bättre när det gällde färg.”
– Tandläkare X3 Tandläkare X3 föredrog Fall B eftersom färgerna där var bättre även om djup-känslan saknades. Hon tyckte att det var viktigt att efterlikna verkligheten så myc-ket som möjligt för att det inte ska bli en så stor kontrast i övergången mellan simulator och det riktiga ingreppet.
Tandläkare X4
Tandläkare X4 tyckte att färgerna i Fall B var bra, men var besviken över avsak-naden av blod. Hon genomförde ingreppet ganska bra, men även hon hade problem med att se vad hon gjort.
“Det är svårt att se hur mycket man har borrat.”
– Tandläkare X4 Bytet till Fall C ledde till en oväntad kommentar.
“Det här ser ut som gipständer. De förra var ju bra. De här ser ut som gips.”
– Tandläkare X4 Tandläkare X4 tyckte bättre om Fall B då hon tyckte att de tänderna såg verk-ligare ut, samt att det var lättare att särskilja de olika delarna där. Hon medgav att hon tydligare såg var hon borrade i Fall C, men att hon i Fall B såg tillräckligt bra.
“Det är ju inte lättare att se i verkligheten, man ska ju inte se för bra för så är det inte.”
– Tandläkare X4
Tandläkare X5
Tandläkare X5 tyckte att Fall B såg nästan verkligt ut och att han såg vad han höll på med. När jag bytt till Fall C och bad honom jämföra så nämnde han att han tyckte att tänderna såg metalliska ut.
“Det här känns lite mer skuggor och lite annorlunda. Så den första kändes lite mer normal.”
– Tandläkare X5 Även han tyckte Fall B såg bättre ut och att han såg tillräckligt bra vad han gjorde. När jag ställde en direkt fråga om djupintrycket i de olika fallen så svarade han att Fall C var bättre i den aspekten.
“Det känns bättre hur långt in man har borrat.”
– Tandläkare X5 Tandläkare X5 tyckte dock att Fall C såg onaturligt ut och föreslog att skugg-ningen kanske skulle lättas upp så att tänderna blev ljusare och kontrasten mellan de ljusa och mörka partierna skulle minska. Även han tyckte att det var svårare att se skillnad på de olika delarna i Fall C.
Tandläkare D
Tandläkare D började med Fall B och gillade upplägget med att simulatorn har en modell av en patient med öppen mun som gör att sikten till tänderna blir avgränsad.
“Det är väldigt likt en verklig situation det här. Det är det – med hur läpparna faller och åtkomligheten.”
– Tandläkare D Tandläkare D påpekade att färgerna inte stämde överens med verkligheten och kom med förslag på hur det borde se ut istället. Tänderna i Fall B var dock inte menade att se verkliga ut utan var istället färgade för att öka kontrasten mellan delarna.
Tandläkare D var sedan tvungen att gå ut och undervisa, men han återvände en stund senare för att genomföra Fall C.
Benet har en bättre färg i Fall C enligt Tandläkare D, men dentinet borde skilja sig mer från de övriga delarna och ha en något gulare färg. Även Tandläkare D tyckte att det var svårare att se skillnad på de olika delarna i Fall C.
“Gula upp dentinet lite granna så att man ser skillnaden när man borrar bort den yttre benkompaktan att man ser ‘ojdå, nu har jag borrat i tanden’ och det får jag ingen riktig känsla av.”
– Tandläkare D Benkompakta är för övrigt det hårda kalkstensliknande yttre skalet på ben till skillnad från märgbenet som är mjukare och uppbyggt som av fackverksliknade benlameller.
Han tyckte ändå inte att färgskillnaderna mellan tanddelarna borde överdrivas såsom i Fall D.
“Jag tycker man ska försöka efterlikna verkligheten.”
– Tandläkare D Djupkänslan var enligt Tandläkare D bättre i Fall C och det visuella stämde bättre med vad han kände genom haptiken. Han föreslog även att vi borde ha med det tunna ligamentet mellan tandroten och käkbenet då den hjälper till att särskilja delarna visuellt.
Tandläkare E
Då jag inte var närvarande under den första halvan av omgången med Tandläkare E har jag helt förlitat mig på det videoinspelade materialet för den delen.
Tandläkare E delade i Fall B på grund av ett missförstånd kronan rätt långt ner vilket enligt simulatorn inte är korrekt förfarande. Detta gjorde att Tandläkare E inte kunde hävla av kronan även om det borde ha gått i verkligheten om man borrat så långt in i tanden. Han visade sig ändå ha mycket bra koll på hur djupt han var då han när han blev ombedd att borra lite till protesterade och sade att han i så fall riskerade att borra helt igenom tanden. Vilket han strax därefter gjorde.
Tandläkare E testade sedan Fall C, men tyckte att det var alldeles för svårstyrt då bilduppdateringen är mycket lägre i det fallet. Därför fick han inte till något riktigt spår utan borren hoppade istället runt och gjorde små gropar här och var.
Efter Fall C diskuterades hur han upplevde djupet och något förvånande hävdade han att han hade haft svårt att se djupet även fast han hade verkat ha rätt bra kontroll på var han var och sade angående Fall B:
“Jag har lite svårt att se djupet och var jag är någonstans.”
– Tandläkare E Ungefär här kom jag tillbaka och då han tidigare haft problem med Fall B gick Tandläkare E tillbaka till det fallet för att försöka genomföra proceduren på nytt.
Nu uppdagades även hur han hade gjort för att avgöra hur djupt han var, vilket förklarade det något motsägelsefulla citatet tidigare.
“Vad jag mäter nu det är djupet så att säga på själva borren, men jag ser ju inte riktigt vad det är här.”
– Tandläkare E Tandläkare E använde borrskaftet för att avgöra hur djupt in i tanden han hade borrat då tanden naturligtvis skymde mer av skaftet när borren var längre in.
Detta var en anpassning till den dåliga djupkänslan i Fall B och inte någonting som Tandläkare E brukade använda sig av i verkligheten. Han tyckte att det var svårt
Detta var en anpassning till den dåliga djupkänslan i Fall B och inte någonting som Tandläkare E brukade använda sig av i verkligheten. Han tyckte att det var svårt