Resultat i relation till teoretiskt ramverk

Det teoretiska ramverket har i denna studie använts för att lyfta fram och belysa centrala aspekter av den rådande samtiden. För att förstå individen är det av stor vikt att placera denne inom den sociala kontext vilken hen verkar. Enligt Giddens präglas dagens samhälle av urbäddningsmekanismer där sociala medier, i detta fall bloggar, är en del av denna pågående utveckling. Det sociala samspelet har gått ifrån att vara ett fysiskt ansiktsåtagande till ett virtuellt ansiktslöst åtagande. Detta är något som är tydligt i bloggatmosfären där bloggaren inte har ett direkt ansikte mot ansikte kommunikation med sina läsare men ändå har en möjlighet att nå ut till en bredare publik. Med denna förändring skapas nya förutsättningar där bloggaren har makt att framställa sig på ett sätt som denne behagar, vilket inte nödvändigtvis behöver vara sanningsenligt. Detta relateras till Giddens och Becks tankar om den reflexiva

identiteten som ständigt står inför olika valmöjligheter med dess efterföljande konsekvenser, och inte minst gällande identitetsskapandet. Gällande tonårsmammorna i vår studie är detta något som framkommit tydligt i de genererade subjektspositionerna: den ifrågasatta tonårsmamman, den starka men känsliga tonårsmamman och den lycka tonårsmamman. I den förstnämnda framkommer självreflexiviteten i och med de kritiska kommentarer som bloggaren mottar som positionerar denne som ett offer. Detta på grund av att tonårsmammorna tar till sig kritiken och införlivar den i den egna självbilden. I den andra subjektspositionen återfinns reflexiviteten hos tonårsmammorna även där i läsarnas kommentarer, men till skillnad från den första subjektspositionen så tar bloggaren här avstånd från kritiken. Motsättningen, vilket hänvisar till den starka tonårsmamman, visar på att hon är reflexiv då hon inte vill framställas som svag. Det finns dock en ambivalens i detta då hon ändå visar upp en känslig sida där hon tar åt sig av kommentarerna. I den sistnämnde subjektspositionen visar tonårsmammorna på en medvetenhet om samhällets stigmatiserade bild på dem och att detta varit något som funnits i åtanke vid valet om att behålla barnet eller inte. De har därmed varit reflexiva i den mening att de gjort ett val, med för- och nackdelar i åtanke, innan de tagit det slutgiltiga beslutet som de är lyckliga över. Samtliga subjektspositioner bekräftar därmed Giddens och Becks tankar om att vi lever i ett risksamhälle där vi står inför en mängd val vars följder individen måste ta personligt ansvar för.

Tonårsmammorna är vad Goffman och Becker kallar för en stigmatiserad grupp som avviker från normen. Stigmatiseringen är en central del i studiens resultat då det visat sig vara genomgående för tonårsmammorna att behöva försvara sig mot samhällets fördomar mot denna grupp. Detta är något som präglar deras sätt att skriva vilket går att utläsa ur några av de centrala aspekter av diskurser som presenterats i resultatet: tonårsmamman i ständig kontrast till den normativa mamman, tonårsmamman i försvarsposition, tonårsmamman som visar upp en godtycklig bild och bloggreklamen i kontrast till bloggens karaktär. I den förstnämnda har tonårsmammabloggarna en tydlig medvetenhet om den påtvingade stigmatiseringen då de pratar om sig själva i relation till den äldre normativa mamman. De menar att de har helt andra förutsättningar än dessa på grund av de fördomar som råder kring dess låga ålder. Aspekten om att tonårsmammorna intar en försvarsposition tyder på att det råder en stigmatisering då det är den som de ständigt får motsätta sig genom sina försvar. Att de överhuvudtaget måste försvara sig visar dessutom att denna stämpling inte är något som de vill bli förknippade med. Den tredje aspekten poängterar även den att bilden av dem är något de tar avstånd ifrån då de väljer att framställa sig i ett fördelaktigt ljus. Detta just för att inte själva förstärka den rådande diskursen. Den sistnämnda punkten visar även den på stigmatisering i och med att tonårsmammabloggarna blir placerade i en slags subjektsposition som går emot bloggens karaktär. Stigmatiseringsprocessen i denna aspekt behöver dock inte vara något som bloggarna är medvetna över då detta inte är något som de själva reflekterar över på bloggen, utan snarare något vi kunnat utläsa genom vår studie. Tonårsmammabloggarna i denna studie liknar den grupp som le Grand kallar för chavs. Denna avvikande grupp är även de ett resultat av samhällets stämpling som de bemöter genom att distansera sig från de egenskaper som projiceras på dem.

Bauman presenterar samtiden ur ett konsumtionsperspektiv där individen kommodifieras och blir till en produkt vilket presenteras i denna studies resultat som kommodifiering. Tonårsmammabloggarna är ett tydligt exempel på strävan efter att bli något förmer och att höja sig ur den grå massan. Detta då de tillhör en stigmatiserad minoritetsgrupp som ständigt måste hävda sig mot samhällets förutfattade meningar. Det är sålunda av särskild betydelse att dessa bloggare skapar sig ett starkt varumärke för att kunna locka till sig läsare och få sina röster hörda. Tonårsmammornas stigmatisering resulterar i att fokus främst riktas mot själva ”tonårsmamma-produkten” och inte människan bakom den. Läsarnas intresse för bloggen grundar sig dock även i denna stigmatisering då det är den rådande bilden av tonårsmamman som lockar till konsumtion från första början. Den hårda tonen som ofta förekommer i tonårsmammabloggarnas kommentarsfält vittnar om att läsarna inte tar hänsyn till människan utan till varan. De gör även sig själva till varor eftersom de anpassar materialet efter läsarnas efterfrågan, vilket bekräftar Baumans tankar om att samhället präglas av en subjektivitetsfetischism. Lalander och Johanssons teorier visar att det även finns ett behov hos ungdomar att bli bekräftade av andra, vilket bloggen idag skapar förutsättningar för. Genom att blogga får tonårsmammorna möjligheter till en bredare publik och kan därmed även få sitt bekräftelsebehov tillfredsställt, vilket går i linje med Baumans tankar om kommodifiering. Att bli bekräftad är detsamma som att bli sedd och därmed har individen uppfyllt sitt syfte att vara en god konsument. Av denna anledning väljer tonårsmammabloggarna under rubriken ekonomisk ambivalens att inte framställa sin ekonomiska situation som kärv då de inte vill klassas som ovärdiga medborgare.