I följande kapitel presenteras studiens resultat utifrån de frågeställningar som studien ämnat besvara. Dessa har varit att undersöka hur informanterna förklarar de upplevda bristerna när det gäller hur sexuellt våld hanteras av olika samhällsinstanser, om deras arbete påverkas av nuvarande sexualbrottslagstiftning samt om de tror att ett införande av en samtyckesreglering skulle påverka deras arbete.
De aspekter som bör beaktas vid läsningen av resultatkapitlet är att jurister medverkade vid tre av intervjuerna samt att somliga av informanterna är verksamma vid statliga myndigheter medan andra arbetar för ideella organisationer. Därtill önskar vi poängtera att de resonemang som informanterna fört kring samtyckesregleringen enbart är spekulativa då regleringen ännu inte införts i nuvarande sexualbrottslagstiftning.
Då studiens empiriska material analyserades, med hjälp av den kodbok som upprättats, identifierade vi olika koder. De koder som var relaterade med varandra grupperades i kategorier vilka slutligen sammanställdes i ett gemensamt tema. Analysen av det empiriska materialet resulterade i följande teman: stereotyper, bemötande av sexualbrottsoffer, ansvar, skuld och skam, manligt tolkningsföreträde, normen, sexualitet, kvinnofråga, resursbrist och kunskapsbrist. Samtliga teman är exempel på de problemområden som de yrkesverksamma har uppgett att de upplever i sitt arbete med kvinnor som har utsatts för sexuellt våld.
De teman som identifierats presenteras i fyra olika dimensioner, vilka är: Mötet med kvinnan, Mansdominerad samhällsstruktur, Vi mot dem samt Kvinnoförtryck. Dessa dimensioner har olika kopplingar till studiens teoretiska referensram, det vill säga radikalfeministisk teori som den är beskriven av Gemzöe (2010) och Lindén & Milles (1995). Referenser till samtliga av de teoretiska begrepp som analysen utgått från erhålls i teorikapitlet. Dimensionernas teman presenteras utifrån hur de visat sig i det insamlade datamaterialet med hjälp av tillhörande utdrag från informanternas utsagor. För att tydliggöra att citaten härrör från olika informanter har varje informant tilldelats en siffra. Numrering har gjorts slumpmässigt och har därmed ingen koppling till i vilken ordningsföljd som informanterna har intervjuats. Varje dimension avslutas med en summering av dimensionens teman i vilken kopplingar görs till dimensionens teorianknytning.
Ordningsföljden är uppbyggd så att den dimension som innehåller flest teman presenteras först och därefter minskar antalet teman per dimension. Trots att de olika temana tillhör olika teorianknutna dimensioner är samtliga teman nära relaterade med varandra vilket vi återkommer till i summeringen av det avslutande temat.
Kapitlet avslutas med en empirisk- och teoretisk kartläggning av hur informanterna har resonerat kring nuvarande sexualbrottslagstiftning samt samtyckesregleringen. Dessa resonemang har beröring till de teman som presenteras i de fyra olika dimensionerna.
5.1 Dimensionen ”Mötet med kvinnan”
I samtliga intervjuer återkom teman som beskrev hur möten med kvinnor som har utsatts för sexuellt våld hanteras av informanterna samt av andra samhällsinstanser. Dessa teman knyter an till radikalfeminismens syn på könens natur. Dessa kopplingar återkommer vi till i slutet av dimensionen där vi summerar dimensionens teman. Det förstnämnda temat ”stereotyper” utgör grunden för nästkommande tema ”bemötande av sexualbrottsoffer” vilket i sin tur föranleder det tredje temat ”ansvar”. Det tema som presenteras sist i denna dimension, ”skuld och skam” är en konsekvens som är föranledd av det tredje temat.
5.1.1 Stereotyper
Ett problem som samtliga informanter nämnde var att de ansåg det finnas stereotypa uppfattningar om sexuellt våld, gärningsmän samt sexualbrottsoffer. Uppfattningarna uppgavs bestå av snedvridna föreställningar om var brotten sker, hur sexualbrott begås, vilka förövarna är samt vilka kvinnor som utsätts för sexuellt våld. Följande citat påvisar informanternas utsagor om temat stereotyper:
Majoriteten som kontaktar dem har blivit utsatta av någon de känner. Detta öppnar upp för en felaktig föreställning om hur en våldtäkt går till och vem förövaren är (Informant 4)
Vi möter ju kvinnor från alla skikt i samhället: alla åldrar, alla samhällsklasser och alla religioner, alltså allt man inte kan tro (Informant 9)
Den blödande kvinnan, Lisbeth Salander, den bilden som ofta är den som målas upp i media, är extremt ovanlig och speglar därför inte problemet (Informant 2)
Alla informanter ansåg att stereotyperna utgör ett problem för deras arbete med målgruppen då få sexualbrottsoffer kan identifiera sig med de stereotypa föreställningar som föreligger kring sexualbrott. En av informanterna uttryckte det såhär:
Typbilden av våldtäkt är det största problemet (Informant 1)
I nästkommande tema vidareutvecklas resonemanget om stereotyper genom en redogörelse för dess inverkan på samhällsinstansernas bemötande av kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Resultatet antyder således att brister i instansers bemötanden av sexualbrottsoffer kan förklaras av stereotyperna kring sexualbrott.
5.1.2 Bemötande av sexualbrottsoffer
Samtliga informanter uttryckte en frustration över att stereotyperna kring sexuellt våld har en negativ inverkan på hur sexualbrottsoffer blir bemötta av olika samhällsinstanser. Utifrån informanternas utsagor verkar det som att det inte är nog med att sexualbrottsoffer har blivit utsatta för en förnedrande handling utan därtill bemöts offren på ett kränkande sätt. Frustrationen illustreras nedan med ett citat från en av informanterna:
Frågorna från polisen är otroligt kränkande. Istället för att kvinnorna får hjälp blir de dumförklarade av polisen (Informant 6)
Instanserna som möter och behandlar dessa brott såsom socialtjänst, polis och rättsapparaten genomsyras, enligt alla informanterna, av attityder som påverkar bemötandet av sexualbrottsoffer.
Kvinnorna som vi möter berättar ofta om att de inte känner sig hörda, att de inte känner sig lyssnade på och att de inte känner sig tagna på allvar riktigt (Informant 10)
Många sexuellt utsatta kvinnor upplever att de blir ifrågasatta av ovannämnda samhällsinstanser genom att de möts av kränkande frågor och uttalanden i mötena med representanter från de olika instanserna.
Kvinnan blir ständigt ifrågasatt om hennes utseende, beteende, bakgrund och psykisk hälsa men samma frågor ställs aldrig till gärningsmannen (Informant 9)
Sammanfattningsvis anser samtliga informanter att det föreligger brister i samhällsinstansernas bemötande av kvinnor som utsatts för sexuellt våld. I nästkommande tema beskrivs en konsekvens som härrör från dessa bemötanden.
5.1.3 Ansvar
Enligt informanterna signalerar bemötandet av sexualbrottsoffer att det är kvinnors ansvar att motverka risken för att utsättas för sexuellt våld istället för att det är mäns ansvar att inte utföra sexuellt våld. En av informanterna uttryckte detta på följande vis:
Samhället säger bli inte våldtagen istället för våldta inte. I dagsläget blir det kvinnan som får bära ansvaret (Informant 3)
I studiens empiriska material fann vi många beskrivningar på hur rättsväsendet och andra samhällsinstanser gör kvinnor ansvariga för att ha utsatts för sexuellt våld i större utsträckning än vad gärningsmän blir ansvariga för att ha begått sexualbrott. Följande citat påvisar denna ansvarsförskjutning:
Man lägger ansvaret på offret inte på förövaren (Informant 7)
Svårt att tackla frågorna i rätten när man har blivit varnad av samhället så många gånger (Informant 4)
Det är ingen som ifrågasätter männen så som kvinnorna ifrågasätts (Informant 6)
Nästföljande tema beskriver känslor som sexualbrottsoffer kan känna med anledning av att de görs ansvariga för att ha utsatts för sexualbrott.
5.1.4 Skuld och skam
Tätt sammankopplat med ansvarsbördan följer känslor av skuld och skam. Att ansvaret för att ha utsatts för sexualbrott läggs på sexualbrottsoffren leder, enligt informanterna, till att de ifrågasätter sina egna handlingar och beteende och förebrår sig själva för att ha utsatts för sexuellt våld.
”Om-tankarna” är genomgående hos alla sexualbrottsoffer, och det är få andra brott där offret får bära skulden och skammen över brottet (Informant 3)
Detta fenomen är ständigt återkommande i informanternas dagliga arbete. Samhället ger rekommendationer och uppmaningar kring hur kvinnor bör agera för att undvika en våldtäkt. Om kvinnan ändå blir utsatt för sexuellt våld får hon skylla sig själv.
Kvinnor får uppmaningar av hur de bör föra sig och vistas. Följs inte detta så får kvinnan skylla sig själv. Detta föder på något sätt skuld och skam från samhällets sida (Informant 8)
Kvinnan blir utsatt för dubbelbestraffning. Om hon inte försvarade sig under övergreppet så ifrågasätts det, och om kvinnan gjorde motstånd så är hon lika bråkig som mannen och beskylls då för det också (Informant 5)
Informanterna påtalade att merparten av de kvinnor som de möter inte ifrågasätter att de skuldbeläggs för brotten utan istället ser kvinnorna skuldbeläggningen som befogad. Därav upplevde informanterna att det är betydelsefullt att arbeta med den skuld som många av kvinnorna känner. Nedan följer en summering av samtliga teman från denna dimension.
5.1.5 Summering av teman i dimensionen “Mötet med kvinnan”
I denna dimension summeras de teman som presenterats ovan med en koppling till radikalfeminismens syn på konstruktionen av könens natur. Radikalfeminismen gör gällande att alla skillnader mellan könen är socialt och historiskt konstruerade. Samtliga av de teman som vi redogjort för ovan kan kopplas till denna konstruktivistiska syn på könens natur.
En socialt skapad uppdelning av könen innebär att könen skiljs åt och tilldelas skilda egenskaper. Det empiriska materialet antyder att könen ses som åtskilda och att detta orsakar förvrängda uppfattningar om sexuellt våld. Informanternas resonemang om stereotyper kring sexuellt våld har tydliga kopplingar till radikalfeminismens antagande om de skilda egenskaper och beteenden som förknippas med könen. Att stereotyperna leder till att kvinnor skuldbeläggs och blir ansvariga för att ha utsatts för sexuellt våld stämmer överens med teorins uppfattning om att det finns en ojämlikhet mellan könen.
Om det ena könet förtrycks av det andra, vilket radikalfeminismen anför, är det troligen en rimlig konsekvens att det förtryckta könet skuldbeläggs för något som det förtryckande könet egentligen bär ansvaret för. I den hierarki som radikalfeminismen anser att det föreligger mellan könen utgör mannen normen. Detta åskådliggörs i det empiriska materialet genom informanternas beskrivningar av hur kvinnor görs ansvariga för att motverka sexualbrott. Beskrivningarna anger att kvinnor blir ansvariga för att bete sig på ett sätt som inte riskerar att provocera fram sexuella närmanden från män. Informanternas utsagor tyder, i ljuset av dessa beskrivningar, på att normen i samhället utgörs av män och att kvinnor måste anpassa sig till det.
Enligt informanterna bemöts kvinnliga sexualbrottsoffer på ett tvivelaktigt sätt. Kvinnorna blir mer ifrågasatta än vad gärningsmännen blir. En förklaring till detta möjliggörs med hjälp av teorin om den heterosexuella matrisen enligt vilken könen ställs i motsats till varandra både kroppsligt och beteendemässigt. Bemötandet av kvinnliga sexualbrottsoffer kan förklaras av att den heterosexuella matrisen konstruerar föreställningar om mäns och kvinnors sexualitet och att dessa föreställningar styr bemötandet av dessa kvinnor. Slutligen kan
upprätthållandet av de teman som nu redogjorts för förklaras med hjälp av begreppet performativitet (se avsnitt 3.6). Detta då upprepade handlingar och diskursiva praktiker gällande sexuellt våld kan vara en orsak till att den bristande hanteringen av sexuellt våld inte förbättras utan vidmakthålls.
Nedan följer en dimension innehållande tre olika teman som samtliga kan sammankopplas med radikalfeminismens beskrivningar av patriarkatet.
5.2 Dimensionen ”Mansdominerad samhällsstruktur”
Tre av de teman som visade sig i det empiriska materialet kan relateras till radikalfeminismens begrepp patriarkat. Dessa teman berörde på olika sätt mäns maktutövning samt kvinnors underordning. Det första temat, ”manligt tolkningsföreträde”, har uppstått genom patriarkala strukturer i samhället. Detta ger upphov till de normer som informanterna anser att det föreligger kring sexuellt våld mot kvinnor vilket presenteras under temat “normer”. Det avslutande temat “sexualitet” är sammankopplat med de två ovanstående temana och presenteras därför sist.
5.2.1 Manligt tolkningsföreträde
Temat “manligt tolkningsföreträde” fann vi i samtliga av informanternas utsagor om hur sexuellt våld mot kvinnor hanteras och uppfattas av olika samhällsinstanser. Enligt vårt empiriska material upplever yrkesverksamma att mäns tolkningsföreträde utgör ett problem i deras arbete med kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Nedan följer utdrag ur det insamlade datamaterialet som påvisar varför informanterna upplever detta som problematiskt.
Gärningsmännen får betald vård medan kvinnan får betala för sin vård (Informant 10)
Det tar ofta på tok för lång tid innan gärningsmän tas in på förhör trots att det funnits en misstänkt gärningsman jättelänge, vilket inte sker i något annat brott (Informant 2)
Samhällets struktur, män som grupp, män som kategori, har mera makt och deras röster väger tyngre (Informant 9)
Männen har större handlingsutrymme (Informant 3)
Nästkommande tema handlar om att mäns tolkningsföreträde ger upphov till att specifika normer gällande sexuellt våld blir vedertagna och förgivettagna.
5.2.2 Normen
Samtliga informanter använde begreppet norm då de pratade om sexuellt våld varav temat ”normen” synliggjordes i alla intervjuerna. Informanterna uppgav att normer om hur kvinnor och män bör bete sig leder till att det skapas förvrängda föreställningar om sexuellt våld mot kvinnor.
Ett stort problem som jag ser är attityderna och moralen kring det här. För jag tror att mycket sådana saker påverkar hur folk sen beter sig (Informant 1)
I datainsamlingsmaterialet återfinns flera resonemang från informanterna som handlar om att normerna internaliseras och därmed blir förgivettagna.
Det är ett normativt problem att det ses som okej att man får slå till en kvinna på rumpan. Gränserna för vad som är okej eller inte töjs konstant vilket i sin tur påverkar normerna kring hur män ska bete sig mot kvinnor (Informant 4)
Mäns beteenden blir normaliserade och därmed tänker man inte på hur fel deras beteenden är (Informant 3)
Informanterna underströk vikten av att ifrågasätta regerande normer om mäns och kvinnors sexualitet för att kunna komma till rätta med problematiken kring sexuellt våld mot kvinnor.
Normerna styr allting kring hur vi beter oss. Man måste ju jobba på ett strukturellt plan med det här och uppmärksamma och ifrågasätta attityder och moral och allt möjligt sådant (Informant 6)
De normer som informanterna beskrev angående sexuellt våld handlade bland annat om uppfattningar kring sexualitet. Dessa uppfattningar beskrivs i nedanstående tema.
5.2.3 Sexualitet
Den samhälleliga synen på mäns och kvinnors sexualitet är, enligt informanterna, att de skiljer sig åt. Könens sexualitet formas och upprätthålls som varandras motsatser. Manlig sexualitet förklaras som aktiv och okontrollerbar medan kvinnlig sexualitet beskrivs som passiv och styrd.
Sexualitet beskriv med väldigt få nyanser. Mannen är aktiv och kvinnan är passiv (Informant 5)
Informanterna beskrev att den kvinnliga sexualiteten har en underordnad position gentemot männens. Vidare framhöll samtliga informanter att kunskapen kring kvinnors sexualitet är vag och outforskad.
Man verkar förstå så mycket om manlig sexualitet men man förstår inte ett dugg om kvinnlig sexualitet. Kunskapen kring kvinnors sexualitet är faktiskt obefintlig (Informant 2)
Informanterna hävdar att synen på könens skilda sexualitet genomsyrar uppfattningen och hanteringen av sexualbrott.
Kunskapen inom sexualitet och beteendevetenskap saknas hos många instanser som möter dessa kvinnor (Informant 10)
Dimensionens tre teman sammanfattas i nedanstående summering. Summeringen kopplas även samman med studiens teoretiska referensram.
5.2.4 Summering av teman i dimensionen ”Mansdominerad samhällsstruktur”
Här följer en summering av de teman som presenterats under denna dimension med en koppling till det radikalfeministiska begreppet patriarkat. Radikalfeminismen förklarar patriarkatet som en social struktur och ett samhällssystem i vilket kvinnor är underordnade män i alla områden. Patriarkatets påverkan på det sexuella våldet framkom genom informanternas utsagor kring det manliga tolkningsföreträdet. Informanternas resonemang tyder på att deras arbete begränsas av patriarkala strukturer. Detta då många av de begränsningar som informanterna beskrev kan härledas till radikalfeminismens beskrivning av att män som grupp är överordnade vilket resulterar i att deras makt och handlingsutrymme blir större.
Ytterligare en aspekt som många informanter framhöll var att mannens ord väger tyngre än kvinnans, vilket återigen kan tyda på att kvinnor är underordnade män. Att patriarkala strukturer internaliseras av båda könen och därmed förblir en slags norm är ett av de problem som teoribildningen beskriver angående patriarkatet. Detta problem synliggjordes i det empiriska materialet genom att samtliga informanter uttryckte en oro över att mannens makt i samhället osynliggörs. Att ifrågasätta normer var något som informanterna beskrev som en förutsättning för förändring. Detta då de förgivettagna normerna ansågs utgöra ett problem för deras arbete med sexualbrottsoffer.
Sexualitet är ett centralt tema inom den radikalfeministiska teorin där mäns kontroll över kvinnors sexualitet och kroppar ses som patriarkatets yttersta maktuttryck. Detta yttrar sig genom att män kontrollerar kvinnors sexualitet, lust och åtrå. I informanternas utsagor uttrycktes detta maktuttryck genom beskrivningar av hur könens sexualitet uppfattas som varandras motsatser och att kvinnan innehar en underordnad position enligt dessa uppfattningar.
5.3 Dimensionen ”Vi mot dem”
Nedanstående teman är sammankopplade med radikalfeminismens uppfattning om att kvinnor bör enas utan mäns inblandning och att kvinnors personliga erfarenheter av förtryck måste föras in i politiken. Konsekvenserna av det första temat “kvinnofråga” beskrivs i det andra temat “resurser”.
5.3.1 Kvinnofråga
Samtliga av studiens informanter är kvinnor och samtliga av dessa har påpekat att könsfördelningen bland de som arbetar med sexualbrottsoffer är mycket snedfördelad då det i stort sett enbart är kvinnor som arbetar med målgruppen. Denna könsfördelning gäller inte enbart för de yrkesverksamma utan även för dem som visar intresse för problemet. En av informanterna uppgav följande:
Alla som hör av sig hit och är intresserade är kvinnor. Inte en enda man har visat intresse (Informant 1)
Flera informanter uttryckte en frustration över att det främst är kvinnor som är engagerade i att motverka sexuellt våld trots att det främst är män som utför det. Problemet ses därmed som ett “kvinnoproblem” istället för att ses som ett problem som rör båda könen i lika stor utsträckning. Följande citat är ett exempel på hur en av informanterna uttryckte sig kring temat:
Vi anser att både män och kvinnor måste jobba samtidigt för att det ska hända någonting. Alla måste vara aktiva. Att det är vi mot dem är vi så himla trötta på (Informant 8)
Frustration förelåg även över att arbetet med kvinnor som utsatts för sexuellt våld ofta utförs i form av obetalt arbete. Problematiken med sexuellt våld blir därmed något som kvinnor måste engagerar sig i på sin fritid istället för att kunna arbeta med på heltid. Följande utdrag ur det empiriska materialet påvisar den frustration som uttrycktes av informanterna:
Kvinnor jobbar med det här och det är ofta obetalt arbete (Informant 4)
Tiden blir begränsad, måste både få in inkomst samtidigt som man vill arbeta med dessa kvinnor. Det är svårt att kombinera utan att bli utbränd (Informant 7)
En konsekvens som härrör från att sexuellt våld hanteras som en kvinnofråga är att resurser nedprioriteras. Denna konsekvens beskrivs i nedanstående tema.
5.3.2 Resursbrist
Sexuellt våld har varit och är fortfarande i mångt och mycket ett nedprioriterat område enligt informanterna. De menar att det märks tydligast vid resursfördelningen i samhället. Oavsett hur många nya föreningar och organisationer som skapas så minskar inte trycket på de resterande verksamheterna som arbetar med målgruppen.
Nya organisationer och föreningar som arbetar med mäns våld mot kvinnor skapas hela tiden, trots detta så minskar inte trycket på oss (Informant 9)
Många av informanterna var i behov av fler anställda men resurserna omöjliggjorde detta. Flera informanter beskrev en frustration över att de skulle vilja göra mer men att varken tiden eller resurserna räcker till. Detta påverkar självfallet klientelet, de som är i behov av hjälp får inte det.
Då resurserna inte är tillräckliga och arbetsbelastningen är för hög så höjs ribban för att få hjälp, vilket i sin tur leder till att många kvinnor inte får det stöd de behöver (Informant 6)
Ytterligare en faktor som speglar attityden kring sexuellt våld gällande resursfördelningen i samhället, är att många av verksamheterna som arbetar med frågan finansieras via bidrag. De måste själva söka bidrag för att verksamheten ska gå runt. En uppgift som tar tid, vilket är tid som istället hade kunnat läggas på kvinnorna. Tids- och resursbristen gör även att upprätthållandet av viktiga samarbeten med andra myndigheter och instanser blir lidande.
Det finansiella är det absolut största problemet. Mycket tid idag läggs på att söka bidrag till verksamheten, vilket är tid vi istället skulle kunna lägga och