Här presenterar vi resultatet av vår studie genom att redogöra för respondenternas svar i form av korta beskrivningar samt citat för att styrka våra sammanfattningar. Citaten är valda utifrån att alla de förskoleområden som deltar i studien är representerade. Vi kommer redogöra för svaren för en fråga i taget och i varje fråga har vi delat upp svaren i olika grupper med rubriker som beskriver typ av svar. I vinjettberättelsen har respondenterna fått följa pedagogen Cilla och Adrian 5 år (se Bilaga 2).
Pedagogers agerande utifrån den beskrivna situationen
Resultatet på denna fråga redovisas genom en uppdelning i om svaren handlar om vad pedagogen skulle ha gjort innan samlingen/förberedelser, hur de skulle gjort under
samlingen/agerande i stunden, respektive hur de skulle hanterat situationen efteråt. Under var
och en av dessa rubriker återges sedan respondenternas angivna agerande utifrån underrubriker 6.1.1 Förberedelse innan samlingen
Följande avsnitt behandlar hur pedagogerna skriver att de skulle agerat innan samlingen som beskrivs i berättelsen. Syftet med samlingen är något flera av pedagogerna i studien har reflekterat kring och att detta skulle påverka hur de själva skulle ha agerat i situationen. De ifrågasätter att Adrian ska vara med på samlingen, om det inte finns något särskilt syfte med den och för att den inte är anpassad efter Adrians behov. För att få med Adrian i samlingen menar flera pedagoger i studien, att det är viktigt att reflektera över vad Adrian kan tycka är roligt och intressant.
Jag skulle funderat på syftet med samlingen. Vilket innehåll, för vem och hur meningsfull är den för Adrian.
Eftersom det inte är första gången som A har det jobbigt i samlingen hade jag frågat A hur han vill göra. Vara med eller sitta och göra något annat vid ett bord bredvid.
Det är viktigt att samlingen får vara frivillig att delta i; samlingen ska vara något barnen vill vara med på, något som känns roligt och relevant. Att få fortsätta leka med sina figurer är det också flera av pedagogerna som skriver om. Antingen att Adrian får ha dem i handen under samlingen eller leka med dem i ett angränsande rum, och att han får lov att avsluta den leken när han är redo. Gubbarna beskrivs som en trygghet för Adrian, för att han ska klara samlingen. Flera pedagoger uttrycker att det inte är något problem att göra så, utan snarare en förutsättning för att Adrian ska få lyckas. Utbrottet som följer kan ses vara direkt kopplat till att pedagogen Cilla tog figurerna från Adrian.
Samlingen ska vara något man vill vara med i, rolig och inspirerande. Måste alla sitta med i samlingen? Jag skulle ha låtit han sitta kvar och pyssla med sitt tills han själv kommer, för han kommer komma, det är mitt jobb att göra det så intressant som möjligt.
Tyvärr känns situationen väntad redan när pedagogen avbröt Adrian i leken och på ett negativt sätt motade in honom på samlingen.
Några av pedagogerna beskriver hur de skulle ha planerat själva samlingen specifikt. De sätter också in samlingen i ett större sammanhang som en del i verksamheten. För att förebygga liknande situationer och konflikter ses planering som nödvändig. Att förbereda barnen på vad som ska ske, beskrivs som en viktig del av arbetet. Som exempel ges att konkret informera innan det är dags att städa. Det ger pedagogen möjlighet att vara tydlig och konkret med hur samlingen ska genomföras och det ger också möjlighet att anpassa kraven efter Adrians behov och kunna ligga steget före.
Jag tänker att man ha en tydlig ex städsång så att det blir ett tydligt avslut mellan egna leken och när det är dags för samling. Vilket kan hjälpa Adrian att städa och vilja följa med till samling. Och arbeta med att förbereda honom. Genom att tex. 5 min innan städning gå och säga - Om en liten stund ska vi städa och ha samling. Så blir avbrottet inte så stort.
En del respondenter funderar över om det är nödvändigt att ha en samling som är så lång, eller om den istället skulle kunna pågå en kortare stund. Ett annat förslag, som kommer från flera pedagoger, är att planera samling i mindre grupper för att skapa mindre sammanhang för barnen. Många skriver också att det är viktigt att vara fler pedagoger i samlingen för att dela upp arbetsuppgifter och för att kunna stötta Adrian.
Men jag tänker att jag kanske inte hade låtit det gå så långt. Hade jag vetat att den här situationen brukar uppstå hade jag avslutat samlingen tidigare för alla eller några barn. Jag hade planerat redan innan att inte vara själv i samlingen. Att vi pedagoger är med på att en håller i samlingen och stöttar Adrian. Antingen uppgjort innan vem som gör vad, eller om man är väl inarbetade, så avgörs det genom att vi tittar på varandra. “Fortsätter du samlingen?” Så följer jag, som haft konflikten med Adrian efter honom och samtalar med honom.
Pedagogerna skriver om olika strategier för att tydliggöra samlingssituationen för Adrian genom att ha fasta platser, sitta nära en vuxen som kan ge stöd och att använda något slags schema för att tydliggöra turtagningen. I flera svar beskrivs konkret hur pedagogerna hade arbetat med bildstöd och schema för att förtydliga i förberedelsen.
Vissa barn har ett behov av att veta innehållet innan samlingen/aktiviteten. Några funkar det bättre med att visa ett objekt ex samlingslåda eller någon “sak” att visa för att få igång ett intresse och en bra övergång från lek till aktivitet.
6.1.2 Under samlingen
Resultatet visar i detta avsnitt hur pedagogerna skriver, att de skulle ha agerat under själva samlingen. Här handlar det om olika sätt att fånga Adrians intresse och hålla kvar det. Någon skriver om att liksom pedagogen Cilla låta Adrian vara aktiv i samling och att fånga intresset genom att använda rösten på olika sätt. Att som pedagog vara fysiskt nära barnet med en lugnande klapp på armen, eller att få sitta i pedagogens knä nämns som exempel. Det framhålls också att det kan behövas andra typer av aktiviteter i samlingen
Jag skulle istället hitta andra aktiviteter som fångar Adrian och eventuellt andra barn som har svårigheter med stillasittande.
Flera pedagoger poängterar vikten av att anpassa kraven efter barnet och menar att det är viktigt att vara lyhörd och uppmärksamma, när Adrian inte orkar vara kvar i samlingen längre. Då
behöver han stöd av en pedagog för att antingen gå och göra något annat, som att få gå och hämta frukt, eller för att klara att vara med lite till.
Kraven är för stora för A. Jag skulle förbereda honom lite mer. Kanske en av gubbarna han lekte med kan följa med på samlingen för att undvika första konflikten. Samlingen är kanske för lång och då behövs en annan pedagog så A kan lämna samlingen om han vill/behöver.
En möjlighet flera pedagoger i studien ser är att avleda Adrian innan det hinner bli en konflikt. Pedagogen behöver kunna känna av situationen och avleda uppmärksamheten mot något annat, innan Adrian hinner få en negativ tillsägelse inför de andra barnen.
Adrian lägger sig ner i protest. Ignorera det beteendet och försök att avleda med något annat innan han tar ut sin frustration över Felicia.
6.1.3 Efter att Adrian agerat
De flesta pedagogerna i studien har även svarat på hur de skulle hantera Adrians utbrott och hur situationen utvecklades då. Många av pedagogerna i studien verkar vara medvetna om vikten av att behålla sitt eget lugn och flera skriver om affektsmitta. Det förekommer också svar som handlar om att bekräfta känslan, både hos Adrian och hos Felicia. Ett par pedagoger föreslår att i ett samtal med Adrian om vad som hänt fråga om hur han upplevde situationen och vad han kände. De skriver att de skulle visa förståelse för Adrians känslor men samtidigt poängtera Felicias upplevelse och hennes känslor.
Jag inser när man har ett barn som lätt blir uppjagat så kan det vara bra att försöka behålla lugnet. Att skrika eller bli uppjagad är som att hälla bensin på lågorna, mao så skulle jag försöka behålla lugnet.
Det är viktigt att han förstår att han har rätt till sin egen känsla men att det också är viktigt att han förstår hur Felicia upplevde situationen.
Många pedagoger ser det som viktigt att låta Adrian lugna sig, innan pedagogen försöker reda ut situationen och börjar prata om vad som hände. Som förslag ges att låta Adrian vara kvar bakom fåtöljen, där han valt att stanna för att lugna ner sig, eftersom han i affekt inte kommer att kunna säga förlåt och förstå situationen. Det är bättre att i stunden lägga fokus på att trösta Felicia och sedan gå vidare i samlingen. Flera pedagoger i studien poängterar att det är viktigt att inte tvinga fram en ursäkt från Adrian. Några uttrycker att det kan vara svårt att be om ursäkt i den upprörda stunden. De framhåller också att begreppet kan vara svårt att förstå och att det går att be om ursäkt på andra sätt än med ord. Det är bättre att en vuxen hjälper Adrian att be om ursäkt efteråt i lugn och ro, än att göra det när resten av barnen är närvarande. Det förekommer dock svar där vikten av en ursäkt framhålls.
Jag upplever att situationen blir problematisk när Cilla bemöter Adrians kommentar till Felicia genom att tvinga honom till en ursäkt. Istället för att försöka få fram en ursäkt hade jag markerat för Adrian att han inte får säga så, samt bekräftat för Felicia att jag förstår att hon blir ledsen. Jag tror inte Adrian är i ett tillstånd där en ursäkt fyller ett syfte. Hade han fortsatt hade jag gått bort från samlingen med honom.
Visst är det riktigt att säga till när barnen säger taskiga saker mot varandra men dom ska inte tvingas att säga förlåt.
Ett sätt som nämns för att hantera situationen i efterhand är att ritprata med Adrian om det som hände. Det kan vara ett sätt att nå fram till barnet, så att han förstår både vad som skedde med honom själv och hur det påverkade Felicia. Någon pedagog nämner vikten av att reflektera och utvärdera efteråt, för att kunna lära sig av situationen som pedagog.
Vi har gjort så när det har spårat ut tex fula ord, slåss så har en pedagog och tex Adrian gått undan när barnet har lugnat ner sig och “ritpratat”. Rita upp händelsen och Adrian själv får fylla i ansiktsuttryck och få chans att berätta vad som hände. Lättare att se efteråt och få förståelse om hur det kändes på Adrian men också för kompisen. En annan idé kan vara att arbeta med bildstöd.
Några pedagoger uttrycker att de skulle gjort mer eller mindre precis som pedagogen Cilla gör i berättelsen, när hon samlar ihop barnen till samlingen och sedan under samlingen avleder Adrian på olika sätt för att hantera hans infall och rörelser (se Bilaga 2).
Jag tycker att Cilla handlade på ett bra sätt mot Adrian. Han fick uppmärksamhet och blev sedd. Skulle agerat ungefär på samma sätt.
Möjligheter
När pedagogerna i studien skriver om vilka möjligheter de ser i sin egen verksamhet att möta Adrian, ser många att de skulle ha goda förutsättningar att möta honom utifrån hur de strukturerat sitt arbete på förskolan. Många av pedagogerna skriver om hur de rent konkret kan arbeta med tydliggörande och förberedelser, andra tänker på vilken kunskap de har och hur väl samarbetet med kollegor fungerar.
6.2.1 Flera pedagoger eller mindre grupper
Att inte vara ensam pedagog vid samlingen ses som viktigt. Det blir lättare att stötta enskilda barn som Adrian och det finns även möjlighet att gå undan från samlingen med barn som skulle behöva det. Att ha samlingen i mindre grupper är också en möjlighet många ser och också arbetar med på sina förskolor. Mindre samlingsgrupp upplevs göra samlingen mindre rörig för barnen och ger också större möjlighet för alla barn att få vara delaktiga och bli sedda.
Jag funderar på storleken på samlingen. I vår verksamhet har vi valt att dela upp samlingen i två delar vilket gör att barnen får vänta mindre och mer uppmärksamhet. Den kan även mer utgå ifrån alla barns intresse.
6.2.2 Relationer och bemötande
Vikten av en god relation mellan pedagog och barn är det några som lyfter i samband med hur Adrian behöver bemötas. Detta går att koppla ihop med svar som handlar om att man i arbetslaget bestämmer vem som ska ha ansvaret för Adrian i samlingen. Pedagogerna beskriver hur en pedagog kan fungera som stöd. Någon skriver att Adrian behöver en lugn pedagog.
Jag tror han behöver en lugn pedagog som inte brusar upp.
En pedagog som stöd vid de situationer som A har svårare att hantera. Gärna samma pedagog då jag uppfattar det som att Adrian behöver trygghet och tydlighet/struktur.
I många av svaren går att läsa om vikten av att låta Adrian lyckas istället för att låta samlingen spåra ur och bli ett misslyckande. Förslag handlar om att förekomma Adrian och förebygga
känslostormarna. Någon betonar vikten av att anpassa verksamheten efter barnet och inte tvärtom. Samlingen kanske kan vara en kortare stund, alla barn kanske inte behöver vara med
varje gång.Flera pedagoger beskriver vikten av att lyfta det positiva Adrian gör inför de andra
barnen för att bygga en god självkänsla hos Adrian själv och skapa en anda i gruppen där inte allt runt Adrian är negativt.
Det finns många olika möjligheter. Att i de områdena han glänser och är säker i lyfta honom extra mycket. Kanske inte bara när han gjort något knasigt utan allmänt i vardagen.
6.2.3 Gemensamt förhållningssätt och kunskapssyn
Pedagoger i alla förskoleområden som deltar i studien uttrycker vikten av att ha ett gemensamt förhållningssätt och en samsyn för goda möjligheter att bemöta Adrian på ett bra sätt. De skriver om pedagogiska diskussioner i arbetslaget och någon nämner också att de har en stöttande chef. Stöd från specialpedagog nämns också i detta sammanhang. Några pedagoger poängterar vikten av att reflektera över sitt eget förhållningssätt. Pedagogernas kunskaper om till exempel lågaffektivt bemötande anses viktigt; ett medvetet arbete i mötet med barnet kring detta ses som relevant. Det ses även som viktigt att skapa tydliga rutiner för Adrian och någon poängterar att allt inte behöver vara rättvist.
Det känns som att vi är samspelta och jobbar relativt lika i bemötandet av uppkomna situationer. Vi pratar mycket med varandra och är lösningsorienterade och har bra hjälp av specialpedagog när vi behöver.
6.2.4 Förberedelse och tydlighet
Flera pedagoger skriver om att förbereda innan samlingen genom att ha en tydlig struktur och tydliga rutiner. Vikten av gränssättning, att det ska vara rättvist och att alla ska delta poängteras.
Då ett barn inte vill delta kan det ge ”ringar på vattnet” i övriga gruppen och fler vill ställa sig utanför!
Många ser arbete med bildstöd och dagsschema som möjligheter att möta Adrian på ett bra sätt vilket är något som gagnar hela barngruppen. Det ses också som viktigt att prata med Adrian om förväntningar inför samlingen, om vad som ska ske och vad han förväntas göra. Detta är något som vi tolkat till att handla om gränssättning och att sätta regler kring vad Adrian ska göra. TAKK, tecken som alternativ kompletterande kommunikation, är också något många av pedagogerna nämner för att kunna förbereda och förtydliga för Adrian. Någon skriver kort och gott att de har struktur som fungerar. Andra respondenter utvecklar sina svar lite mer.
Genom att vara mycket tydlig i instruktionerna kring en uppgift, låter man inte Adrian få “falska” förväntningar för att tro att han ska få dra ur sifferpåsen flera gånger om. Att förbereda och ha fasta platser fungerar bra. Vi sitter så gott som alltid runt ett bord. Det är något vi testade när vi hade ett liknande barn och det fungerade mycket bättre. Det bästa är även när man kan vara två vuxna i samlingen, då en kan stötta “Adrian”.
6.2.5 Frivillig samling
Flera pedagoger i studien betonar att samlingen är något som barnen måste få välja att delta i. De reflekterar över meningen med att tvinga ett barn att delta. Någon undrar om det alls är nödvändigt för Adrian att vara med på samlingen. I vissa svar kan vi läsa reflektioner om syftet
Samlingen verkar vara en del i verksamheten som inte “passar” Adrians behov i nuläget. Jag anser att han från början skulle ha blivit erbjuden att vara med på samlingen om han känner att han orkar, alt. få vara kvar i sin lek.
Eftersom samlingen av många ses som något som ska erbjudas, men som barnen kan få välja bort, skriver flera av pedagogerna i studien att det går att erbjuda Adrian andra alternativ. Att låta barnen vara mer delaktiga i hur samlingen ska se ut menar flera pedagoger ger ökade möjligheter för Adrian att vara med. Flera beskriver hur det kan vara svårt med samlingar, där barnen förväntas sitta still en längre stund och föreslår att då bryta av med exempelvis musik och rörelser där alla är delaktiga.
Att ha en plan, oftast vet man hur och vad man ska säga/göra. Försöka att fråga och erbjuda andra aktiviteter.
Hinder
När vi frågar pedagogerna om hinder de ser i sin verksamhet, för att kunna möta Adrian, framkommer en rad olika sådana. Men det finns också pedagoger som svarar att de inte ser några hinder alls, utan som menar att det inte skulle vara några problem för dem att klara av att bemöta Adrian på ett bra sätt i sin verksamhet.
6.3.1 Personaltäthet och barngruppens storlek
Att vara få pedagoger ses som ett hinder i verksamheten. Det handlar om upplevelser av att vara för få pedagoger i förhållande till barngruppens storlek; det handlar också om att det kan fattas personal på grund av exempelvis sjukdom eller att inte alla tjänster är tillsatta. Verksamheten får då förlita sig på att få vikarie, vilket inte alltid sker. Detta gör det svårare att kunna gå undan och prata med enskilda barn.
Det hinder som jag ser är väl som alltid i vårat yrke och man är för lite vuxna att man kanske inte alltid känner att man kan ge det som mycket tid som man skulle vilja till dialogen med barnet.
Även de gånger det finns vikarier kan det vara svårt. Relationen mellan barn och pedagog beskrivs som viktig. Vikarier känner inte barnen lika väl och den bristande relationen påverkar. Pedagogerna hävdar också att vikarier inte alltid har kunskap om hur de ska bemöta barnen och då speciellt barn, som visar ett utmanande beteende. Några nämner också att det påverkar om ordinarie personal byts ut genom att det blir nya relationer för barnen. Att det finns tider under dagen då inte alla pedagoger är närvarande, på grund av raster och hur schemat ser ut, eller att de behöver närvara på olika möten dagtid, ses som ett hinder av några av pedagogerna i studien. Ett par pedagoger i studien ser det som ett hinder, att de troligtvis skulle sakna en extra resurs som kunde ge Adrian stöd på individnivå.
Ett hinder uppstår vid personers frånvaro då relationer är viktiga och vikarien ofta inte har samma relation till barnen
Om Adrian har svårt att sysselsätta sig själv är det svårare om det inte finns någon personal