Mina observationer som jag genomförde under tio STC- lektioner i en mellanstadieklass i Linköping var mycket intressanta och givande. Läraren i klassen hade för vana att låta flickorna laborera med flickor och pojkarna med pojkar. Detta var något som gynnade mig och
underlättade mina observationer eftersom det nu blev lättare att se de skillnader som uppstod mellan och inom flickgrupperna respektive pojkgrupperna. Under mina observationer försökte jag observera så mycket som möjligt av det som hände i klassrummet. Som stöd hade jag dock några övergripande punkter som jag tittade lite extra på vid varje lektionstillfälle. De punkter jag hade med mig var framtagna utifrån mina syften och frågeställningar.
1. Studera vilka skillnader det fanns i klassrummet mellan pojkarnas sätt att agera jämfört med flickornas.
Resultat:
Den tidigare forskningen som jag läst och redovisat i min litteraturstudie bekräftades väldigt mycket i samband med mina observationer.
• Pojkarna ville verkligen synas och höras så mycket som möjligt. Vid varje tillfälle som gavs passade pojkarna på att höja rösten. Om en pojkgrupp t.ex. löst en uppgift först så ska alla i klassen få reda på detta. ”Vi är klara!”, ”hos oss fungerar det nu!” kunde det låta över hela klassrummet. Om däremot tjejerna var klara så fortsatte de istället med nästa uppgift istället för att ropa rakt ut.
• Pojkarna hade också betydligt större problem än flickorna med att sitta stilla vid sina bänkar. De gick ofta iväg till en annan laborationsgrupp för att kolla hur det gick för dem. Detta ledde ofta fram till att det uppstod tjafs mellan grupperna eftersom det upplevdes irriterande att bli störd i sitt arbete. Flickorna satt mer stilla vid sina platser och arbetade med sin grupp i betydligt större utsträckning.
• Det var också vanligt att pojkarna såg olika moment som tävlingar fast det inte alls var meningen att det skulle vara det. De visade prov på sin tävlingsinstinkt vid ett flertal tillfällen. Vid en uppgift skulle eleverna få en lampa att lysa. ”Vi är klara! Vi blev klara först! Vi vann!”. Så kunde det låta under en del lektioner när pojkarna fick för sig att det gällde att bli klara så fort som möjligt. För flickorna verkade det viktigare att få till en så bra konstruktion som möjligt. Andra uppgifter kunde handla om att eleverna skulle få en propeller att snurra med hjälp av en elmotor. Här blev det väldigt viktigt för pojkarna vilken killgrupp som kunde få sin propeller att snurra med störst hastighet. Flickorna tyckte att det viktigaste var att få det hela att fungera.
2. Titta på om jag kunde se någon skillnad på hur pojkar och flickor arbetade med STC under lektionerna.
Resultat:
• Det verkade som om flickorna klarade av det fria arbetssättet bättre än pojkarna. De satt mer stilla i sin grupp och arbetade lugnt och metodiskt till de kom fram till den rätta lösningen. Flickorna tog också ett större ansvar för sina uppgifter än vad pojkarna gjorde. Ibland tog leken överhand hos en del pojkar. De ville väldigt gärna pröva olika saker som inte hörde hemma i den uppgiften som de skulle lösa. STC- materialet fungerade då mer som leksaker för en del pojkar.
• När pojkarna skulle lösa en uppgift testade och prövade de sig fram till den rätta lösningen betydligt mer än vad flickorna gjorde. Flickorna läste instruktionerna mer och följde den ordning som det var tänkt i boken. De redovisade också betydligt bättre i sina skrivböcker. Det var snyggare skrivet och ritat i flickornas böcker. Det lade ner mer tid på detta än pojkarna. För pojkarna var det viktigare att testa olika saker med den materiel som fanns tillgänglig vid de olika lektionerna. Det man kan säga generellt om flickornas laborerande var att om de inte visste exakt hur de skulle lösa en uppgift var de väldigt snabba med att antingen fråga läraren eller någon klasskamrat om hjälp. De var ibland för osäkra och försiktiga med sitt laborerande.
• Jag tyckte även att det var en viss skillnad i flickgrupperna jämfört med pojkgrupp-erna när det gällde att samarbeta i gruppen och mellan grupperna. Flickorna hade ett bättre
samarbete i gruppen och ville verkligen att alla skulle vara delaktiga och förstå vad de gjorde. Pojkarna hade svårare för att aktivera alla i gruppen. Flickorna visade även prov på en större tjänstvillighet mellan grupperna. Om någon grupp behövde hjälp så kunde de få hjälp av andra flickgrupper istället för att fråga läraren. Pojkarna var mer hemlighetsfulla och ville komma på sina egna lösningar.
3. Studera om jag kunde se någon skillnad på flickornas respektive pojkarnas intresse för STC- lektionerna.
Resultat:
Vid uppstarten på lektionerna kunde man inte se någon märkbar skillnad på hur pojkarna och flickorna reagerade. Alla eleverna tog sig an uppgiften som de skulle lösa och kom snabbt igång med det de skulle göra. De var vana vid arbetssättet sedan tidigare och alla visste därför vad som förväntades av dem.
mellan flickornas och pojkarnas intressen för STC- lektionerna. Både pojkarna och flickorna verkade intresserade av det de höll på med under lektionerna.