Den tidigare forskningens slutsatser och denna analys resultat har varit lika på många sätt. Generellt hade respondenterna kontakt till båda föräldrarna och precis som den tidigare forskningen indikerar är kontakten med mamman fortfarande bestående. Majoriteten av respondenterna har en bra relation till mamman och umgås regelbundet. De resterande har bra kontakt till mamman men umgås sällan på grund av långa avstånd. Annat var det i den
personliga kontakten till pappan. Här fanns det stora variationer i hur mycket de umgicks och hur den personliga kontakten förändrats mellan respondenterna och deras pappor. Många av respondenterna umgicks sällan och hade sämre kontakt till pappan i jämförelse med
mamman. Precis som bland annat Amatos (2002) forskning är kontakten försämrad till pappan, något som inte var lika förekommande mellan barn och mamma (Amato, 2002: 332– 339). Ansvarskänslor hos barn är förekommande i den tidigare forskningen men rör inget djup. Det tas upp gällande beslut kring boendesituationen, men något som skiljer vår analys
36 från den tidigare forskningen är det ökade ansvaret barnet känner inför att träffa sin pappa. Att hålla kontakten uppe blev en ny prioritering i respondenternas liv efter skilsmässan, något som i många fall upplevdes påfrestande. Det är för många något som görs för pappans skull och ses nästintill som en plikt. Fördelen med denna kvalitativa undersökning är att den fyller kunskapsluckan med ett mer djupgående material som inte framkommit på samma sätt i den tidigare forskning som främst varit kvantitativ.
Alla respondenter har föräldrar med delad vårdnad, men alla respondenter har inte bott växelvist. Öberg (2004) menar att det finns risk att barnen inte känner sig hemma i nya bostäder som tillkommer via skilsmässa (Öberg, 2004: 146). Precis som respondent 7 delger var utformningen av det nya hemmet hos pappan inget som hon inkluderades i. Detta, sammanvägt med andra faktorer, resulterade i att hon kände sig som en gäst när hon var hos pappan vilket medförde att hon tog beslutet att endast bo med mamman. Respondent 0 och 2 beskrev att de hos en av föräldrarnas nya lägenhet inte fanns utrymme för dem och som inte gav dem chansen att kunna känna sig hemma. Både Öberg (2004) och Sodermans och Matthijs (2014) beskriver även hur olika anpassningar kan förekomma hos mamman kontra pappan som kan upplevas stressfyllda (Sodermans & Matthijs, 2014: 3, Öberg, 2004: 154). Denna analys resultat skiljer sig i denna aspekt. Hos respondenter som bott/ bor växelvist har det i de flesta fall inte identifierats några särskilda anpassningar som görs hos mamman kontra pappan. När frågor kring detta togs upp var det ofta sättet de umgicks med varje förälder som lyftes fram. I de flesta fall präglades umgänget av aktiviteter med pappan, utflykter, sport, träning etc, medan samtal utgjorde umgänget med mamman.
Många respondenter förklarar att om skilsmässan mellan föräldrarna skett när de var yngre, hade det fallit sig naturligt att bo växelvist mellan föräldrarna. Det hade varit ett beslut som föräldrarna hade tagit. Nu när skilsmässan mellan föräldrarna skedde i barnets tonår hade de mer att säga till om och många berättar om ett eget beslutsfattande gällande var de skulle bo, de fick ta ansvar över beslutet på egen hand. Bland respondenterna blev hemmabasen hos endast mamman som i många fall utgjorde att respondenterna befann sig hos pappan sällan eller aldrig. Just känslan av ökat ansvar redogör Størksen et al. (2006) för, att ungdomar känner större ansvar för boendesituationen än vad yngre barn gör (Størksen et al., 2006: 81). Som tidigare nämnts har många respondenter en närmare kontakt till mamman än till pappan. Detta kan vara ett resultat av boendesituationen då många av respondenterna endast bor hos mamman. Lika mycket tid tillbringas inte med papporna i många av respondenternas fall
37 vilket kan påverka deras personliga kontakt. Precis som Sodermans och Matthijs (2014) resonerar, gynnar växelvist boende kontakten mellan barn och föräldrar eftersom lika mycket tid spenderas med de båda. Detta bidrar i sin tur till att relationen mellan barn och förälder bevaras (Sodermans & Matthijs, 2014: 3). Hos fyra respondenter görs detta tydligt då de innan skilsmässa bott tillsammans med båda föräldrarna för att efter, endast bo med
mamman. Detta kan, i kombination med andra faktorer, förklara den försämrade kontakten till papporna då det inte finns samma fysiska närvaro längre. Liknelser går att finna hos de respondenter som idag har mindre kontakt med mamman än pappan. De respondenterna har endast bott hos sin pappa vilket kan även här, förklara den försämrade kontakten med mamman.
Hos respondenterna var det vanligt förekommande att samtala när de umgicks med mamman, att umgås blev helt enkelt att prata om allt möjligt. Även många respondenter ansåg sig hellre vända sig till mamman när det handlade om skilsmässan. Portugal och Alberto (2015)
noterade liknande resultat i deras studie. Ungdomar delade främst deras känslor med mamman och inte pappan. De menar att ungdomarna kände större tillit till mamman när de kom till att prata om personliga problem (Portugal & Alberto, 2015: 1389–1398).
Skilsmässan påverkade tillit i kommunikation till enbart pappan, detta indikerade på tydliga könsskillnader då tilliten bestod gentemot mamman (Melandi et.at., 2020: 743–751). Portugal & Alberto (2015) indikerade även på att pojkar innan skilsmässan främst vände sig till
pappan, något som ändrades efter då mamman blev den de vände sig till (Portugal & Alberto, 2015: 1378). Detta skiljer sig åt i denna analys resultat. De manliga respondenterna indikerar alla tre att de alltid vänt sig till mamman, både innan och efter. Flera respondenter berättar om hur de främst vänder sig till mamman med personliga problem eller liknande ämnen som kan uppfattas känsligt att ta upp. Detta är i många av respondenternas fall en effekt av skilsmässan. Hos två respondenter (respondent 3 och 7) är detta markant påtagligt. Båda redogjorde för att den försthändiga kontakten togs med pappan när stöd söktes eller för att prata allmänt om livet innan skilsmässan. Efter har den främsta interaktionen skett mellan de och mamman, hos en av de (respondent 3) har kontakten kapats helt. Detta är även något Reiters, et. atl. (2013) resultat antyder. Av majoriteten av barnen som hade förlorat kontakten till föräldrarna, så var kontakten till pappan bristfällig eller icke existerande (Reiter, et.al., 2013: 278–285).
38
6.2 Resultat och analys i relation till teori
Det teoretiska ramverket som användes för denna uppsats var Randall Collins teori om Interaktionsritualer och Emotionell Energi (2004) och som metodologi används en fenomenologisk ansats.
Av de fyra ingredienser som Collins nämnde i sin teori som viktiga för en lyckad
interaktionsritual så visade sig tre av dem vara ytterst viktig för att respondenterna skulle ha ett fortsatt bra umgänge och personlig kontakt med föräldrarna. De tre som stod ut var fysisk närvaro dvs. umgänge, gemensamt fokus som kan tolkas som att båda parter har samma mål i en relation eller interaktion och gemensam emotionell erfarenhet vilket betyder att de båda individerna i en interaktion har en ömsesidig moralisk uppfattning eller en gemensam sinnesstämning.
Studiens frågeställningar undersökte hur respondenterna upplevde att den personliga
kontakten och umgänget med föräldrarna påverkats av skilsmässan, något som berördes mer på djupet tidigare i detta kapitel när resultatet presenterades. Fysisk närvaro och personlig kontakt visade sig vara viktigt för respondenterna för att umgänget och relationen skulle upplevas som god och okonstlad. De respondenter som upplevde förändring i relationen till pappan hade även svarat att de upplevt honom som frånvarande under skilsmässan både i det fysiska umgänget och den personliga kontakten. Kvaliteten av den personliga kontakten var även den ytterst viktig för respondenterna.
Att ha ett gemensamt fokus eller mål för en situation var även något som vi såg en brist på efter analysen av intervjuerna. Många av respondenterna svarade att de ibland kunde uppleva en press att bo växelvist och umgås med båda föräldrarna som en skyldighet och som var energikrävande. I analysen av denna studie så visade resultatet att de fall där respondenterna upplevde det gemensamma fokuset som bristfälligt så var det till pappan. En respondent svarade att hon knappt hade kontakt med pappan medan hon bodde hos mamman, men att han ibland kunde ringa och säga hej och att det kändes som en plikt för honom. En annan respondent svarade att då pappan varit frånvarande under en lång tid precis innan skilsmässan och då hon främst bodde hos mamman under skilsmässan så kunde det hända att hon inte tänkte på honom så mycket och glömde att kontakta honom.
39 Den sista ingrediensen för en god interaktion är gemensam emotionell erfarenhet som i denna studie tolkas som något som kan kopplas till hur rollerna i familjen ändrades på grund av skilsmässan. Majoriteten av respondenterna svarade att de upplevde ett ökat ansvarstagande, något många tror hade varit annorlunda om de hade varit yngre (0–12 år). Några respondenter beskriver ovanan att se föräldrarna ledsna som en upplevelse av ombytta roller. Två
respondenter beskriver särskilt hur de såg sin mamma ledsen och inte visste hur de skulle förhålla sig till detta. De kunde då uppleva ett ansvar att trösta mamman och för en
respondent blev det en prioritering att undvika att lämna mamman ensam, något som var ett ansvar som var en konsekvens av skilsmässan. Två respondenter svarade även att de inte upplevde att deras pappor kände skam efter att ha orsakat skilsmässan, något som i en av fallen resulterade i att kontakten med pappan bröts helt.
En tolkning av Collins teori är då att det är respondenternas erfarenhet och historia som styr deras framtida handlande. En av frågorna i intervjuguiden (bilaga 2) frågade vad
respondenternas associationer till skilsmässa var innan det hände. Respondenternas svar visade inte på stor påverkan av de associationer de haft tidigare med skilsmässa som process. Något som de dock påverkade var deras syn på framtida relationer och familj. Majoriteten av respondenterna hade en pessimistisk syn på tanken att skaffa familj då de själva hade dålig erfarenheten av det trots att det hände i deras tonår. I en intervju svarade en respondent att det finns två olika syner som uppstår inom barn/ungdomar som ett resultat av en skilsmässa. Den ena konsekvensen som hon nämnde är väldigt cynisk där hon nämner bland annat att “äkta kärlek finns inte” och “jag kommer aldrig ha ett sånt förhållande”. Detta var något som stämde in på mer än hälften av respondenternas svar på frågan om hur de ser på framtida relationer och familj. Många respondenter reflekterade över hur de var mindre naiva när det kom till förhållanden och relationer än vad de var innan skilsmässan ägde rum. Den andra konsekvensen som respondenten nämnde var viljan att bevisa för de som inte tror på
förhållanden och relationer fel. Förutom respondent 2 så var det ingen annan respondent som beskrev sin syn på samma sätt. En respondent svarade att hon fortfarande tror på äkta kärlek, medan en annan respondent svarade att hon inte var så chockad över skilsmässan mellan föräldrarna då hon själv varit med om relationer som tagit slut, utan att hon var mer förvånad över att de skilde sig så sent.
Något som många av respondenterna uttryckte störst oro över var främst barn och deras roll i en skilsmässa. Många reflekterade över hur de skulle ha gjort för att bespara de samma öde
40 som de själva har gått igenom och vad de hade gjort för att undvika det. Två respondenter reflekterade över hur familjen innan skilsmässan var något som togs för givet, men att efter processen så ses det mer som ett krav att umgås med familjen och göra mycket saker tillsammans då det är något man bör ta vara på. Detta visar hur respondenternas egna erfarenheter av skilsmässan påverkar deras syn på framtida relationer och familj. Detta på grund av att någon av de fyra ingredienserna för en god interaktionsritual saknats vilket i sin tur har påverkat deras emotionella energi. Att man undviker situationer är enligt Collins (2004) på grund av den emotionella energin, något vi kunde se hos respondenterna då de undvek vissa samtal eller umgängen.
Med hjälp av den fenomenologiska ansatsen kunde vi komma närmare det studieobjekt som undersöktes. Som nämndes tidigare i uppsatsen så hade en av forskarna tidigare erfarenheter av skilsmässa inom familjen, något som användes som en referenspunkt genom hela studien. En fördel som tagits till vara på genom hela studien är även att undersökningen och analysen har gjorts med två olika perspektiv och glasögon då en av oss har föräldrar som skilt sig, medan den andra inte hade någon erfarenhet alls. Detta har varit något som diskuterats flitigt under kodningen och analysen av den insamlade empirin och är något som stärkt uppsatsen enligt oss.