I detta kapitel redovisar vi våra resultat i tabeller och diagram samt vår analys av dessa. Klienterna namnges som personer med svår psykisk störning och övriga (med övriga
22 menar vi klienter som inte har en svår psykisk störning). Vi har också en jämförelse av klienter som blivit uppföljda med ASI-uppföljningsintervju och inte blivit uppföljda.
Baslinjen
I tabell 1 nedan redovisas i valda bakgrundsvariabler för samtliga 658 klienter som intervjuats sedan 2002. Bland dessa finns 343 (52 %) personer som bedöms ha en svår psykisk störning och bland dem är det 14 % som uppger att de aldrig fått någon vård för sina problem. I tabellen redovisas dels siffror för samtliga klienter dels en jämförelse mellan personer med svår psykisk störning och övriga (det vill säga utan svår psykisk störning).
23 Det är små skillnader mellan grupperna. Signifikanta skillnader finns endast inom
boende, umgänge och kriminell verksamhet.
Personer med svår psykisk störning på Södermalms är en belastad grupp på många områden. Jämfört med övriga skiljer den sig främst inom området psykisk hälsa som är betydligt sämre. De tillbringar mer tid ensam och är ägnar sig oftare åt olaglig
verksamhet i syfte att skaffa sig pengar. Intervjuarna bedömer deras situation som allvarligare och att de behöver mer hjälp inom alla ASI:s livsområden.
Män är starkt överrepresenterade i båda grupperna. Medelåldern är drygt 40 år, mer än hälften har egen lägenhet och ungefär en sjättedel är född utomlands. Cirka en tredjedel är för det mesta ensam på sin fritid, nästan en femtedel har till största delen varit arbetslös de senaste tre åren och 7 % har inte klarat av grundskolan
De skillnader som framträder är att personer med svår psykisk störning oftare är ensamma eller umgås med personer som har ett aktuellt missbruk och att de också oftare ägnar sig åt brottslighet i syfte att skaffa sig pengar de senaste 30 dagarna. Inom boende finns en signifikant skillnad som inte syns i tabellen det är att 11 % i gruppen övriga klienter har boende i någon form av stödboende jämfört med 4 % bland personer med svår psykisk störning.
På Södermalm är 37 % i arbete vilket är något färre än i Armelius och Armelius (2009), som redovisar 45 % i arbete. Utbildningsnivån är på Södermalm högre än, andelen personer som ägnar sig åt olaglig verksamhet med syfte att skaffa pengar de senaste 30 dagarna. Andelen bostadslösa är större än i riket som är 8 % (Armelius & Armelius, 2009). Bland klienterna på Södermalm är 18 % arbetslösa vilket kan jämföras med arbetslösheten bland Söderborna i övrigt som är 2.7 %. (USK, 2010) .
24 Inte oväntat är det stor skillnad mellan grupperna vad gäller uppgifter om den psykiska hälsan. Alla symtom som tas upp i ASI-intervjun skiljer grupperna åt. Den största
skillnaden finns vad gäller depression och ångest de senaste 30 dagarna. Nästan hälften av gruppen med svår psykisk störning har någon gång gjort självmordsförsök jämfört med övriga klienter där en femtedel uppger att de gjort det. Vid bedömning av
dominerande drog har en större andel personer med svår psykisk störning ett blandmissbruk.
Båda grupperna är tungt somatiskt belastade, nästan en tredjedel uppger att de har någon långvarig fysisk skada eller sjukdom. Grupperna skiljer inte heller vad gäller misshandel, andel med tungt missbruk eller injektionsmissbruk. dock uppger ändå 1 %
25 att de blivit sexuellt misshandlade och 4 % att de blivit fysiskt misshandlade de senaste 30 dagarna.
Södermalmsklienterna är mer fysiskt sjuka än klienterna i Armelius och Armelius (2009) rapport där ungefär hälften uppger långvarig fysisk skada eller sjukdom.
I figur 1 nedan jämförs intervjuarskattningarna vid baslinjen för personer med svår psykisk störning och övriga.
Personer med svår psykisk störning bedöms av intervjuarna att ha större problem och större behov av hjälp inom alla sju livsområden. Särskilt inom psykisk hälsa bedöms problemen som mycket större men även inom narkotika och familj och umgänge
bedöms problemen som betydligt större av intervjuarna. Alla skillnader är signifikanta.
Jämför man klienternas svar med intervjuarnas bedömning skiljer sig resultaten. Det ser ut som om klienterna med svår psykisk störning bedöms ha svårare problem och större hjälpbehov trots att de svarat ganska lika övriga klienter inom många livsområden bland annat: det finns ingen skillnad i uppgifter om kroppsliga skador eller sjukdomar,
26 av intervjuarna att ha större problem och större behov av hjälp inom dessa områden. För att kontrollera detta behövs fler variabler inom varje livsområde undersökas. Det skulle till exempel innebära att vi undersöker fler frågor en den enda av tio faktafrågor som vi valde inom livsområdet fysisk hälsa.
Jämförelse mellan uppföljda och inte uppfölja klienter vid baslinjen
Sammanlagt har 172 av klienterna (25 %) följts upp. I Armelius och Armelius (2009) kartläggning följdes 21 % upp. I den jämförelsen som de gör mellan uppföljda och ej uppföljda finner de att dessa skiljer sig obetydligt vid baslinjen. Det finns en tendens till att personer med större (missbruks) problem följs upp i något större utsträckning däremot tycks personer med svår psykisk störning i något mindre utsträckning gjort en uppföljningsintervju. I vårt material finns också en tendens till att personer med svåra psykiska problem inte följs upp. I tabell 3 och 4 visas en jämförelse av bakgrundsdata för uppföljda och ej uppföljda vis baslinjen.
27 Liksom i Armelius och Armelius (2009) material är skillnaderna mellan uppföljda och ej uppföljda i många stycken begränsad. Dock gäller att en betydligt större andel av de som inte är uppföljda är ensamma på sin fritid och de ägnar sig mer åt olaglig verksamhet i syfte att skaffa pengar. En något större andel av de uppföljda har egen lägenhet. I tabell 4 presenteras hälsa och drogvanor.
28 I de flesta fall framträder inga skillnader mellan grupperna. Dock har en tredubbelt större andel av de ej uppföljda hallucinationerna och en något större andel har haft självmordstankar de senaste 30 dagarna. När det gäller dominerande drog finns
signifikanta skillnader vad gäller narkotika- och blandmissbruk där en litet större andel har narkotikamissbruk och en litet mindre andel har blandmissbruk bland de uppföljda.
I figur 2 redovisas en jämförelse av intervjuarskattningarnas medelvärde för grupperna uppföljda och ej uppföljda.
29 Det enda området som uppvisar en signifikant skillnad är alkohol. Detta innebär att intervjuarna skattar gruppernas problem och hjälpbehov som lika. Ser man till klienternas egna svar borde skillnaderna framträda inom psykisk hälsa och familj/umgänge. Det är tre gånger så vanligt att de ej uppföljda uppger att de har hallucinationer och större andel som tillbringar sin fritid ensamma. Resultaten pekar mot en tendens att de ej uppföljda verkar vara en något tyngre grupp än de uppföljda.
Grupperna uppföljda och inte uppföljda skiljer sig på ett sådant sätt att vi bedömer att de uppföljda är något mindre belastade än de som inte följts upp. De som inte följts upp har en högre andel med självmordstankar, är oftare ensamma och ägnar sig mer åt olaglig verksamhet. I de flesta fall framträder dock inga signifikanta skillnader.
Uppföljning och förändring över tid
Vi redovisar här alla uppföljningar gjorda sedan 2005 vilket innebär att en del klienter kan vara uppföljda flera gånger sedan dess. Vi har i så fall valt den första
uppföljningsintervjun vilket i genomsnitt skett efter 359 dagar. Praxis för uppföljningar är att de skall göras efter sju månader (ca 210 dagar). Inte alla går att nå och då görs den istället om klienten återkommer med en ny ansökan om behandling. Vi har inte gjort någon analys av om det finns någon skillnad mellan de som uppföljs enligt plan och
30 övriga. En rimlig hypotes kan vara att de som återkommer med en ny ansökan bör ha stora problem och ansöker just därför och att de som följs upp enligt plan då har relativt små problem eftersom att vården har gått som den ska. Det kan även innebära att den gruppen har större resurser från början och att det därför gått bättre för dem. Detta är ett spännande fält för ytterligare forskning (vi har gjort en snabb kontroll, utan
signifikansberäkningar och grupperat de som följts upp innan 220 dagar och de som följts upp senare och då verkar det som om den senare gruppen verkar ha mer problem).
I tabell 5 redovisar förändringen när det gäller social situation, hälsa och drogvanor för båda våra grupper; personer med svår psykisk störning och övriga.
32 Generellt kan vi säga att de flesta förändringarna är ”positiva” det vill säga att
klienternas situation har förbättrats. I gruppen som har svåra psykiska problem
förbättras de inom 16 områden och försämras inom 3, av dessa är 11 signifikanta (varav 3 försämrade). Bland de övriga förbättras de i 11 och försämras i 7 områden. Inom 6 områden är förändringarna signifikanta och 2 är försämrade.
Vi har tittat på hur boendesituationen förändras för grupperna (redovisas inte
fullständigt i tabellen). Sammanfattningsvis kan man då säga att i båda grupperna är det färre som har egen lägenhet vid uppföljning, fler har fått någon form av försöks-
träningslägenhet eller institutions/stödboende. Men det är fler bland de övriga klienter som själva löst sitt boende genom att vara inne- eller andrahandsboende etc. vilket medför att bostadslösheten minskar bland dem. Detta gäller inte personer med svår psykisk störning där andelen bostadslösa ökat. Bland dessa har också andelen som bor i andrahand och inneboende etc. minskat.
Socialt är tendensen att färre i båda grupperna umgås med personer i aktivt missbruk vid uppföljning. Vad gäller att mestadels vara ensam verkar grupperna närma sig varandra i andel. Inga förändringar är dock signifikanta här.
På frågan om huvudsaklig sysselsättning de senaste tre åren (vid baslinjen) respektive senaste 6 månaderna (vid uppföljning) sjunker andelen som har arbetat i båda
grupperna. Samtidigt är färre arbetslösa vilket beror på att fler får sjuk-
aktivitetsersättning och ålderspension. Detta är en indikation på att alla uppföljda fortfarande har stora hälsoproblem samtidigt som fler vid uppföljning har fått en
regelbunden, reguljär försörjning genom sjuk-, aktivitetsersättning eller ålderspension.
I båda grupperna uppger närmare två tredjedelar att de har långvariga kroppsliga skador eller sjukdomar vid baslinjen vid uppföljningen har andelen minskat med 30 procentandelar för klienter med svår psykisk störning och med 23 % för övriga. Trots det har en betydande andel, i båda grupperna somatiska besvär.
33 Inom psykisk hälsa finns de största förändringarna. I bägge grupperna har hälsan
förbättrats. Andelen personer med svår psykisk störning minskar från att ha varit nästan hälften (47 %) till att vid uppföljning vara knappt en tredjedel (29 %). Bland personer med svår psykisk störning minskar risken för självmordsförsök de senaste 30 dagarna från 5 % till 1 %, andelen med koncentrationssvårigheter och svårigheter att kontrollera våldsamt beteende minskar signifikant. Andelen med depression,
hallucinationer och självmordstankar minskar, dock ej signifikant. Här påminner vi om att resultaten kan vara svårttolkade för att i den uppföljda gruppen hade en mindre andel problem med hallucinationer. Det är dock svårt att dra bestämda slutsatser av detta. Även för övriga klienter minskar andelen som har problem inom alla områden utom problemen med ångest och depression. Inga förändringar inom gruppen övriga är dock signifikanta.
Andelen som ägnar sig å olaglig verksamhet i syfte att skaffa pengar de senaste 30 dagarna minskar bland de som har svåra psykiska problem men visar en tendens till ökning bland övriga.
Minskningen i andelen med tungt alkoholmissbruk är stor för båda grupperna. I gruppen övriga minskar andelen med tungt alkoholmissbruk till endast 1 %. Andelen med tungt narkotikamissbruk för övriga minskar också men ej signifikant. Andelen som injicerat någon drog de senaste 30 dagarna minskar för personer med svår psykisk störning men en tendens till ökning finns för övriga.
Situationen för personer med svår psykisk störning har förbättrats vid uppföljningen. Detta gäller dock inte i alla avseenden, bland annat är fler bostadslösa och färre har arbete. Samtidigt har fler fått en regelbunden försörjning från försäkringskassan, deras somatiska status har förbättrats, färre umgås med personer som har ett aktivt missbruk, de ägnar sig inte lika mycket åt kriminalitet. Vidare har andelen med tungt missbruk minskat. Den psykiska hälsan förbättras avsevärt. Andelen som uppfyller gränsvärdet för svår psykisk störning minskar från 47 % till 29 %. Risken för självmordsförsök den senaste månaden minskar från 5 % till 1 %.
34 I figur 4 och 5 visar vi medelvärden för intervjuarskattningarna av problemstorlek och hjälpbehov för personer med svår psykisk störning respektive övriga.
35 Resultatet visar att gruppen med svår psykisk störning förbättras inom alla livsområden utom vad gäller arbete. Störst förbättring finns inom området psykisk hälsa. Till viss del är detta en statistisk artefakt eftersom det naturligtvis kan bli större förändringar vid höga skattningar vid baslinjen. Även gruppen övriga förbättras inom alla områden utom psykisk hälsa men här är ofta förändringarna mindre. Grupperna personer med svår psykisk störning och övriga klienter närmar sig varandra i medelvärden i
intervjuarskattningarna. Det enda livsområde där det fortfarande vid uppföljningen finns en signifikant skillnad är inom psykisk hälsa.
För att få en fylligare bild av förändringen har vi även använt Armelius och Armelius (2009, s. 52) index RCI (Reliable Change Index) för andel klienter som visar en märkbar förändring inom de olika livsområdena. Detta visas i tabell 6.
Andelen som förbättras är större bland klienter med svår psykisk störning inom alla områden utom inom arbete och kriminalitet. De enda områden där det framträder signifikanta skillnader mellan grupperna är narkotika och psykisk hälsa. Detta har till viss del att göra med att det blir fler förbättrade i grupper som har fler som skattats med större problem. Störst andel förbättrade finns inom psykisk hälsa där tre fjärdedelar av klienterna förbättras. Över eller nära hälften av klienterna förbättras inom fysisk hälsa, alkohol, narkotika och familj/umgänge. För övriga klienter är andelen förbättrade något lägre inom alla områden utom arbete och kriminalitet.
Anmärkningsvärt är att det inom en del områden är en betydande andel som försämrats. Nära en sjundedel i båda grupperna försämras i sin fysiska hälsa och familj/umgänge
36 och nära en femtedel i arbete/försörjning. Över en tredjedel av övriga klienter
försämras i sin psykiska hälsa.
För att kunna jämföra effektstorlek finns ett statistiskt index som heter Cohens d. Det kan räknas inom en grupp eller mellan grupper som är lika, t.ex. vid randomiserade studier där grupperna är identiska. Detta index är mycket praktiskt för att det är oberoende av mätmetoden. Värden över 0,2 = liten effekt, 0,5 = måttlig effekt och 0,8 = stor effekt. Vi beräknar Cohens d inom våra grupper och jämförbarheten blir inte lika stor som när det beräknas mellan grupper i randomiserade studier men ger ändå en fingervisning om effektstorleken. Vi har beräknat effektstorleken i varje livsområde för personer med svår psykisk störning och övriga klienter men har inte gjort någon tabell. Inom psykisk hälsa är effekten stor för personer med svår psykisk störning men det visar ingen effekt för övriga. Inom alkohol är effekten stor för bägge grupperna och inom narkotika och familj/umgänge är effekten måttlig för personer med svår psykisk
störning och liten för övriga. Inom arbete och kriminalitet är effekten liten för båda grupperna.
Sammanfattning av resultat och analys
Personer med svår psykisk störning på Södermalm är en belastad grupp på många områden. Jämfört med övriga klienter skiljer gruppen sig främst inom området psykisk hälsa som är betydligt sämre. De tillbringar mer tid ensam och ägnar sig oftare åt olaglig verksamhet i syfte att skaffa sig pengar. Intervjuarna bedömer deras situation som allvarligare och att de behöver mer hjälp inom alla ASI:s livsområden än övriga klienter.
Vi bedömer att den uppföljda gruppen klienter är något mindre belastad än de som inte följts upp. De flesta undersökta variablerna och intervjuarnas skattningar av grupperna uppvisar dock inga signifikanta skillnader.
Personer med svår psykisk störning har förbättrats vid uppföljningen. Dock inte i alla avseenden, bland annat är fler bostadslösa och färre har arbete. Samtidigt har fler fått en regelbunden försörjning från försäkringskassan, deras somatiska status har förbättrats, färre umgås med personer som har ett aktivt missbruk, de ägnar sig inte lika mycket åt
37 kriminalitet. Vidare har andelen med tungt missbruk minskat. Den psykiska hälsan förbättras avsevärt. Andelen som uppfyller gränsvärdet för svår psykisk störning
minskar från 47 % till 29 %. Risken för självmordsförsök den senaste månaden minskar från 5 % till 1 %. Hos övriga klienter som inte hade en svår psykisk störning var
förändringarna inte lika stora. Vid uppföljningen hade grupperna närmat sig varandra och i intervjuarskattningar fanns en signifikant skillnad kvar endast i livsområdet psykisk hälsa.
Diskussion
Kvantitativa undersökningar genererar data som kan generaliseras. De är dock inte lika nyanserade som i kvalitativa arbeten. Verklighetsbeskrivningen blir tunnare. I vår uppsats har vi valt ut några variabler ur ASI intervjun som vi anser kan svara på våra frågor. Redan att försöka beskriva verkligheten för personer med missbruk och svåra psykiska störningar med hjälp av en standardiserad intervju som ASI är problematiskt. Att vi sedan tar ut några få variabler ur den för att generalisera svaren på våra frågor gör beskrivningen om möjligt ännu tunnare. Det innebär bland annat att många som undersökts i vår uppsats kanske inte alls skulle känna igen sig eller tycka att resultaten gäller han eller henne. Vi har dessutom varit tvungna att välja bort många frågor som påverkar tolkningen.
När man undersöker personer med missbruk och svår psykisk störning så måste man inse att det är ett sammansatt problem. Missbruket påverkar de psykiska störningarna och de psykiska störningarna påverkar missbruket i en komplex växelverkan. Dessutom påverkas problemen också av andra kända och okända faktorer. De kan vara sociala, ekonomiska, somatiska och så vidare. Här är det uppenbart att vår uppsats inte kan svara på så många frågor men den lägger till lite kunskap till den forskning som finns.
Trots dessa brister så ser vi att våra resultat ganska väl följer samma mönster som den tidigare forskningen vi läst, framförallt Armelius och Armelius (2009) och Schaar och Öjehagen (2004). Vi vågar därför dra en del slutsatser.
38 Personer med svår psykisk störning på Södermalm är en belastad grupp om man jämför med övriga klienter som inte har svår psykisk störning. De har större problem inom de flesta livsområden. Dock är bilden av detta komplicerad. Det visade sig att intervjuarna bedömde problem som allvarligare vad gäller personer med svår psykisk störning än vad de själva svarade i de frågor vi valt till denna uppsats. Vi vet inte om kontroll av fler variabler ur ASI skulle ge ett annat resultat. Dock finns svaren redan i ASI-databasen för klinterna får skatta sina problem inom varje livsområde. Vi valde inte att ta med det i denna uppsats vilket såhär i efterhand kan ses som ett misstag. Det vore dock enkelt att studera i en ny studie i ASI-databasen.
Personer med svår psykisk störning förbättras vid uppföljningen inom alla livsområden. Störst förbättring sker inom livsområdet psykisk hälsa. Men även inom alkohol och