Resultat i relation till teorier 49

I analysen användes det teoretiska och begreppsliga ramverket för att uppnå en djupare förståelse kring dessa individers upplevelser. Queerteorin hjälpte till att förstå de bakomliggande strukturerna som existerar i samhället som påverkar hbtq-individernas vardag. Med hjälp av queerteorin kunde heteronormens inflytande bättre förstås i vad som anses vara en normal och naturlig könsidentitet samt sexuell identitet. Teorin synliggjorde vilket förtryck och marginalisering av hbtq-individer som finns som ett resultat av

heteronormen. Resultatet av studien visade även hur starkt heteronormen kunde

internaliseras vilket resulterade i att individerna kände mycket skam och självhat när de kom i insikt att de hade en hbtq-identitet, något som innebar att de var tvungna att

problematisera vad heteronormen innebär och vilken del den hade i deltagarnas liv.Eftersom individerna är en del av samhället samtidigt som samhället är en del av individen blir

heteronormen från samhällets sida något som krockar med de inre känslorna. Detta innebär att hbtq-individer måste reflektera kring sina egna värderingar för att förstå om det är något de själva genuint anser eller om det är samhällets värderingar som speglas genom en

internalisering av dessa.

Det som utmärkte sig i våra deltagares berättelse gällande sina hbtq-identiteter var hur det blev en stigmatiserad identitet som påverkade individernas liv genom att de behövde förhålla sig till de normer och förväntningar som fanns kring dessa identiteter. Intervjupersonerna förklarade vilken negativ inverkan dessa föreställningar hade i deras liv genom att begränsa möjligheten att integrera sin partner i familjen. Deltagarna kände en starkare koppling till sin hbtq-identitet just på grund av att det finns personer i samhället som var emot dem. Att detta resulterade i att de ville visa sin identitet mer öppet var också något queerteorin hjälpte att belysa. Normbrytande blev en viktig aspekt av intervjupersonernas identitet som ett resultat av att andra runt omkring dem reducerade deltagarna till stereotypa föreställningar just på grund av att de anses vara normbrytande. Genom användandet av ett intersektionalistiskt perspektiv gick det under processens gång att bättre förstå olika sociala positioner i samhället och vilka maktförhållanden samt ojämlikheter som skapas utifrån dessa. Detta perspektiv möjliggjorde ifrågasättande av heteronormen och dess maktrelationer som skapats i

samhället vilket kunde uppnås genom att belysa de underordnade individernas upplevelser, i detta fall våra deltagare, och ge dem möjligheten att synliggöra de ojämlikheter som

existerar.

Ett intersektionalistiskt synsätt gav en fördjupad förståelse för hbtq-individens

osynliggörande vilket tydligt ses i deltagarnas berättelser om den stereotypiska vita, gay mannen. De dimensionerna av intersektionalitet som blev aktuella för vår studie var sexuell läggning, könsidentitet samt kulturell bakgrund. Andra dimensioner som ålder, klass och kön blev inte relevanta i studien. Den etniska dimensionen utmärktes inte i individernas egna liv i den utsträckning som vi initialt hade tänkt oss. Med detta menas att individernas berättelser förstärkte etnicitets aspekten på en strukturell nivå då det talades om vilken allmän

representation som fanns snarare. I deltagarnas utsagor kom inte själva etniciteten i sig upp som något som hade en inverkan på deras upplevelser. Förväntan av berättelser om upplevd rasism i det svenska samhället var inte något som kom till tals under intervjuerna. Fokuset verkade alltid ligga på hbtq-identiteten och allt utgick utifrån det. Detta gjorde att etnicitet blev något som talades om i relation till hbtq-identiteten men det var fortfarande inte lika framträdande som förväntat. En anledning till detta kan ha sin grund i fokuset som

deltagarna hade gällande familjelivet under intervjuerna. Med det menas att familjen hade samma etnicitet, vilket gjorde att det var hbtq-identiteten som ansågs vara avvikande i den kulturella kontexten. Ritzers teorier om globalisering, kulturell hybridisering samt hur det senmoderna samhället har förändrat individens förutsättningar gällande deras

identitetsskapande, vilket förtydligas av intervjupersonernas utsagor. Hans teorier speglas främst i deltagarnas berättelser om att vara en “third-culture kid”. För deltagare resulterade sammansmältningen av den lokala (svenska) kulturen och den icke-svenska kulturen i en ny kultur. Vår studie bidrog till att belysa hur glokaliseringen kan uppfattas och upplevas mer på en individnivå genom att se till den betydelse flera integrerade kulturer hade för

individens upplevelse av hens identitet.

Eftersom undersökningen ämnade att förstå relationen individer kan ha till sina

stigmatiserade identiteter, användes Goffmans principer som grund. Stiers tankar som bland annat utgår från Goffmans teori gällande identitet och stigma gav insikt i relationen mellan deltagarnas upplevelser av sina identiteter och de samhälleliga strukturer som existerar. Genom detta kunde det förstås hur identiteter är föränderliga beroende på vilken miljö individen befinner sig i och vilken betydelse och uppfattning de hade i olika kontexter. Att ha stigmatiserade identiteter kunde som tidigare nämnts skapa en känsla av osäkerhet vid bemötandet av omgivningen. Detta kunde tydligt ses i resultaten då deltagare beskrev att de behövde dölja sina sexuella läggningar i vissa sammanhang och mer specifikt när de besökte föräldrarnas hemländer. Att se till den ömsesidiga relationen mellan identitet och samhället, samt hur detta dialektiska samspel kunde göra att individerna internaliserade visa

värderingar och normer, var något som Goffmans teori hjälpte oss att bättre förstå. Stier berörde även stigmatiserade identiteter, något som vi menar att våra intervjupersoner har då eftersom de anses vara avvikande av samhället där de generaliseras och stereotypiseras. Studien synliggjorde en speciell kombination av stigmatiserade identiteter vilka var en hbtq- identitet samt etnisk identitet, något som inte gjorts innan i denna utsträckning vilket därför kan utvidga teorin om stigma. Förhandlingen av identiteten handlar inte alltid om att

förstå hur deltagarna även haft en inre kamp med att hantera sina identiteter. Detta genom att exempelvis först varit negativt inställda mot andra hbtq-personer för att sedan förstå att det var en fråga om internaliserad homofobi alternativt transfobi.