4.3 Resultatdiskussion
För att sammanfatta resultatet från forskningsfrågorna av policyanalysen så formas
styrningsmentalitet mellan policyerna och de regionala utvecklingsstrategierna av politiska rationaliteter som utvecklas från problematiseringar av konkurrensvillkoren för företag och näringsliv i en global ekonomi. I relation till ett problem (policyproblemet) produceras regionernas utvecklingsarbete genom behovet av tillväxt i samhället, i relation till efterfrågan av välfärdsförsörjning. Konkurrensvillkoren för att producera tillväxt för företagen och näringslivet blir politikens problem enligt min analys av policyerna och görs till ett nationellt konkurrensproblem. Det vill säga, enligt dokumenten är det olika institutionella aktörers rationella uppdrag i tillväxtpolitiken att på olika sätt anpassa samhället och befolkningen till den här verklighetsbeskrivningen.
I analysen av de valda regionala utvecklingsstrategierna bidrar innovation framförallt till att särskilt två sorters nätverksaktörer görs betydelsefulla för regionernas utvecklingsarbete, enligt mina tolkningar. Även om de ambulerande nätverken betonar många aktörers
medverkan så är kunskapsaktörer och kommersiella aktörer de betydelsefulla aktörerna inom regionala innovationsprocesser. Kunskapsaktörer är forskare eller andra universitetsaktörer som bjuds in till nätverken för att bistå innovationsprocesser med kunskap och kompetens. De kan sägas ha något av en kunskapsförädlande roll i relation till de kommersiella aktörerna som enligt min analys företrädesvis är befintliga företag- och näringslivsaktörer.
Kommersiella aktörer är aktörer som kan hantera problemet i policyerna, att verka för att behovet av produktionen av tillväxt även relaterar till de globala konkurrensvillkoren. Jag utesluter inte att andra aktörer som medverkar i nätverken kan ha betydelsefulla roller inom innovationsprocesser men några speciella fördelar med deras medverkan redovisas inte i nämnvärd utsträckning, enligt min analys.
Entreprenörskap som politisk rationalitet bidrar till att stärka de kommersiella aktörernas status i regionernas utvecklingsarbete. Det bidrar även till att betona entreprenören som en
viktig sorts kommersiell aktör, enligt min analys. Dessutom redovisar jag entreprenörskap som viktigt i relation till innovation i policyanalysen. Öjehag-Pettersson (2015) anser att entreprenörskap kan ses som ett uttryck för viljan att ytterligare kommersialisera
producentrollen inom regionala innovationsprocesser. Entreprenörskap framstår således i den här kontexten som ett förhållningssätt inom diskursen för att innovationer genom regionernas utvecklingsarbete ska nå marknader.
Expertisen, innovativa företag (eller motsvarande representanter) och entreprenörer framstår idealt som de viktigaste typerna av aktörer för regionernas utvecklingsarbete. Enligt mina tolkningar påminner uppsättningen av aktörer om den superkreativa kärnan på
arbetsmarknaden, talangen i teorin den kreativa klassen. Rose & Miller (2008) har etablerat subjektskonstruktion, hur subjekt positionerar sig i relation till rationalitet i en domän. De nämnda aktörerna förefaller kunna ha diskursiva subjektspositioneringar i kritisk närhet inom innovationsprocesser. Aktörerna förefaller bidra till de olika processerna med sina kreativa förmågor och får därmed sägas ha tänkande uppdrag. I likhet med talangen är de
betydelsefulla för att de bistår med konkurrenskraft för platsen.
Med likheten mellan den nationella tillväxtpolitikens konkurrensrationalitet genom analysen av de regionala utvecklingsstrategierna och den kreativa klassens konkurrensuttryck är det, enligt min uppfattning, relevant att granska uppsättningen av betydelsefulla aktörer med olika sorters kritik som riktas emot teorin den kreativa klassen. I relation till Pecks kritik (Peck 2005) framstår det som ett rimligt antagande att subventioner i form av stöd, utrymme och liknande till befintliga företag eller andra näringslivsaktörer i regionernas utvecklingsarbete bidrar till att gynna etablerade och välmående strukturer i samhället. Policyutformningen riskerar att bidra till att öka klyftorna mellan inkomstgrupper i samhället när vissa grupper gynnas. I relation till Parkers kritik och utgångspunkter (Parker 2008) så visar min analys att de betydelsefulla aktörerna framförallt representerar konkurrenskraft som passar regionernas uppdrag att föra tävlan på marknader. Hur de betydelsefulla aktörerna representerar
befolkningssammansättningen och olika grupper i samhället förefaller i min analys genom min forskningskontext vara något oreflekterat. Vem eller vilka grupper som tilldelas makt och status i nätverken och i andra regionala arrangemang skulle kunna diskuteras genom flera olika perspektiv på befolkningen.
Attraktivitet är ganska sumeriskt beskrivet i de utvalda regionala utvecklingsstrategierna. Jag tycker att de framanalyserade exemplen på rumslig attraktivitet i analysen berättar att
regionerna är väl förtrogna med välkända attraktiva platsattribut som har förknippats med konkurrerande platser sedan tidigare (se till exempel återgivningen av Aronssons redogörelser i teorikapitlet). Enligt min analys framhåller regionerna attraktiva boendemiljöer, upplevelser och kultur som viktiga inslag av den rumsliga attraktiviteten. Samtidigt tycker jag att analysen visar tendenser på att regionerna vill framhålla unika drag inom platsen. Det attraktiva
innehållet får sägas representera en tydlig strävan att uppnå ett människovänligt klimat inom regionerna. Det tycks således finnas en del likheter mellan attraktiva regionala platser och hur Florida presenterar tolerans (se teorikapitlet).
I kontexten av likheter med teorin den kreativa klassens toleransuttryck är det, enligt mina tolkningar, framförallt relevant att diskutera attraktiviteten i relation till de andra politiska rationaliteterna som producerar betydelsefulla aktörer. Med nyregionalismens utformning och genom det upplevda konkurrensproblemet kommer regionerna fortsatt ha ett stort utbyte och behov av att många viktiga aktörer deltar i olika regionaliseringsprocesser. Regionernas attraktiva rumslighet bör därför sättas i relation till regionernas uppdrag och närvaro på marknader även om attraktivitet genom analysen har olika tendenser. Enligt mina tolkningar bidrar attraktiviteten till att skapa valfrihet i marknadskontexter för olika sorters enskilda subjekt. Exempelvis för utomstående betraktare som inflyttare eller investerare och i given relation till ”attraktivitet för företagen och kompetensen” (i enighet med policyns
utformning).
Enligt mina tolkningar av hur de attraktiva anpassningarna bör förstås förefaller i samma kontext ett regionalt samhällsbygge med politisk utgångspunkt i kollektiva motiv, och i relation till regionala medborgares liv och förutsättningar, vara något av en antites. Även motstridiga perspektiv på ”regional utveckling” är relevant att lyfta fram i kontexten av attraktiva regioner.
Regionala platser och berättelser som förefaller sakna eller har brist på förutsättningar att kunna etablera attraktivitet och konkurrenskraft tenderar att prioriteras bort eller upptas inte som viktigt innehåll i regionernas utvecklingsarbete genom min forskningskontext. I tidigare forskning har Grundel (2014) påpekat att urbaniseringen av det svenska samhället bidrar till befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt i städer, i samma kontext avbefolkas många orter
och bygder runt om i Sverige som har eller får en brist på sysselsättningsmöjligheter för lokalbefolkningen. Rönnblom (2014) menar att det finns ett urbant tolkningsföreträde i svensk politik, tendensen är att policyer anpassar politiska förhållningssätt till platser beroende på om de är städer eller landsbygd.
5 Slutsatser
Regionernas utvecklingsarbete produceras av behovet av nationell konkurrenskraft. Det bidrar till att etablera sanning om samhällsutvecklingen inom regionerna. I relation till andra,
motstridiga, perspektiv på regional utveckling inom regionerna förefaller regionernas
utvecklingsarbete kunna bidra till att disciplinera egna medborgare och lokalsamhället i tanke och praktik. Trots att viss samhällsutveckling inom regionerna skulle kunna relatera till exempelvis försämrad samhällsservice och försämrade lokala försörjningsmöjligheter, som följder av långtgående demografiska förändringar. Attraktiviteten eller attraktiva regioner tycks snarare bidra till att manifestera skillnader och ojämlikhet mellan platser inom regionerna.
Det är inte min sak att förmedla att regeringen skulle ha övergivit stora delar av Sverige genom utformningen av regionalpolitiken. Utvecklingen av regionalpolitiken bör enligt min uppfattning även förstås i relation till att samhällsstyrningen generellt har förändrats och tar nya vägar. Regeringen har en uttalad landsbygdspolitik och en landsbygdsminister. Vad jag förstår är det kommunala utjämningssystemet mellan rika och fattiga svenska kommuner ett viktigt exempel som visar att politiken inte övergivit den äldre regionalpolitikens tanke på nationell utjämning. Välfärdsstaten förefaller att fortsatt leva vidare enligt till exempel policyanalysen i den här uppsatsen.
Däremot debatteras inte förutsättningarna för de självklara regionala anpassningarna genom det självklara innovationsbetonade regionala samhällsbygget. Jag tycker mitt
forskningsbidrag bidrar till att påtala ett behov av att debattera förutsättningarna för den befintliga regionalpolitikens grunder och även bidrar till att redovisa ett sammanhang som en framtida debatt kan föras inom.
Referenser
Aronsson, L. (2013). Kulturen som platsskapare: Kreativ klass och cultural planning i
regionalt samhällsbyggande. Mitander, T. Säll, L. Öjehag-Pettersson, A. (red.). Det regionala samhällsbyggandets praktiker: Tiden, makten, rummet. Göteborg: Daidalos, ss. 183–190.
Bacchi, C-L. (2009). Analysing Policy: What’s the problem represented to be? French Forest NSW: Pearson
Bacchi, C-L. (2012). Why study problematizations? Making politics visible. Open Journal of Political Science, 2, 1–8.
Bacchi, C-L (2017) WPR Chart: What’s the Problem Represented to be? (WPR approach to policy analysis). https://carolbacchicom.files.wordpress.com/2017/11/bacchi-wpr-chart.docx [2019-08-16]
Dean, M. (2009). Governmentality: Power and Rule in Modern Society. 2. uppl. London:
SAGE Publications Ltd
Esaiasson, P. Gilljam, M. Oscarsson, H. (2012). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. 4. uppl. Stockholm: Wolters Kluwer
Florida, R. (2006). Den kreativa klassen framväxt. Göteborg: Bokförlaget Daidalos AB.
Grundel I. (2013). Kommersialisering av regioner: Om platsmarknadsföringar och regionbyggande. I Mitander, T. Säll, L. Öjehag-Pettersson, A. (red.). Det regionala samhällsbyggandets praktiker: Tiden, makten, rummet. Göteborg: Daidalos, ss. 163–177.
Grundel, I. (2014). Jakten på den attraktiva regionen: En studie om samtida regionaliseringsprocesser Diss. Karlstad university press: Karlstad 2014
Harrison J (2006). Re-reading the new regionalism: A sympathetic critique. Space and Polity, 10(1), 21–46.
Johansson, J. (2013). Regionalpolitikens utveckling: Mellan politisk kamp och ekonomisk nytta. I Mitander, T. Säll, L. Öjehag-Pettersson, A. (red.). Det regionala samhällsbyggandets praktiker: Tiden, makten, rummet. Göteborg: Daidalos, ss. 51–66.
Johansson, J. & Rydstedt, J. (2010). Att styra regionala utvecklingsprocesser: Demokrati, jämställdhet och lärande i Region Halland och i Gnosjöregionen & Jönköpings län.
Halmstad: Högskolan i Halmstad.
Loughlin J (2007). Reconfiguring the State: Trends in Territorial Governance in European States. Regional & Federal Studies, 17(4), 385.
Keating, M. (1998). The new regionalism in Western Europe: territorial restructuring and political change. Cheltenham: Edward Elgar.
Miller, P. & Rose, N. (2008). Governing the present. Cambridge: Polity Press
Mitander, T. (2013). Regionalt medborgarskap: sociala rum och ordnade praktiker. I Mitander, T. Säll, L. Öjehag-Pettersson, A. (red.). Det regionala samhällsbyggandets praktiker: Tiden, makten, rummet. Göteborg: Daidalos, ss. 143-157.
Mitander, T. Säll, L. Öjehag-Petterson, A. (2013). Introduktion: Det regionala
samhällsbyggandets praktiker. I Mitander, T. Säll, L. Öjehag-Pettersson, A. (red.). Det regionala samhällsbyggandets praktiker: Tiden, makten, rummet. Göteborg: Daidalos, ss. 9–
18.
Parker, B. (2008). Beyond the class act: Gender and race in the ‘creative city’ discourse.
Gender in an Urban World, Research in Urban Sociology, Emerald Group Publishing Limited, ss. 201–232
Peck, J. (2005). Struggling with the Creative Class. International Journal of Urban and Regional Research, 29(4), 740–770.
Regeringen (2012) Den nationella innovationsstrategin
Regeringen (2015) En nationell strategi för regional hållbar tillväxt och attraktionskraft 2015 – 2020
Regeringen (2017) Regeringskansliets rättsdatabaser.
http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=2017:583 [2018-08-16]
Region Norrbotten (2019) Regional utvecklingsstrategi Norrbotten 2030
Region Uppsala (2017) Regional utvecklingsstrategi för Uppsala län
Region Örebro län (2018) Tillväxt och hållbar utveckling i Örebro län - Regional utvecklingsstrategi 2018 - 2030
Rönnblom, M. (2013). Studier av makt och politik: Regionalt samhällsbyggande som empirisk utgångspunkt. Mitander, T. Säll, L. Öjehag-Pettersson, A. (red.). Det regionala samhällsbyggandets praktiker: Tiden, makten, rummet. Göteborg: Daidalos, ss. 75-97
Rönnblom, M. (2014). Ett urbant tolkningsföreträde? En studie av hur landsbygd skapas i nationell policy. Umeå centrum för genusstudier: Umeå universitet.
Säll, L. (2014). Regionalpolitikens diskursiva grunder och gränser: om politik, makt och kunskap i det regionala samhällsbyggandet. Karlstad: Karlstad University Press.
Säll, L. & Öjehag-Pettersson, A. (2013). En neoregional regimpraktik: Globalisering och kluster i regional tillväxtpolitik. I Mitander, T. Säll, L. Öjehag-Pettersson, A. (red.). Det regionala samhällsbyggandets praktiker: Tiden, makten, rummet. Göteborg: Daidalos, ss.
101–119.
Winther Jørgensen, M. & Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod.
Studentlitteratur: Lund
Öjehag-Pettersson, A. (2015). Space Craft: Globalization and Governmentality in Regional Development, Karlstad: Karlstad University Studies.