Resultatdiskussion

Vi har i vår undersökning kommit fram till att alla förskollärarna anser att den fria leken är oerhört viktig. Vi menar med detta att de följer läroplanens intentioner om att leken ska få en betydande plats i verksamheten. Däremot anser vi att de har vissa skilda uppfattningar kring leken. Trots att Berit och Britta arbetar på samma förskola så ger de den fria leken olika stort utrymme. De har även olika uppfattningar om hur läroplanens intentioner kan uppnås genom endast fri lek eller om det måste finnas mycket styrda aktiviteter. Läroplanen uttrycker endast vad vi i förskolan ska göra men inte hur vi ska nå dit. Vi anser precis som Granberg (2003) och Berit att de tre första områderna i läroplanen kan uppnås genom lek, men vi menar ändå att planerade, vuxenledda aktiviteter är något som inte kan uteslutas. Detta styrks av Öhman (2003), hon menar att all planerad verksamhet inte kan läggas ner utan att det istället krävs en nogrann planering så att både den fria leken och det planerade får utrymme i verksamheten.

Något annat informanterna har olika åsikter om är vilka regler de har vid den fria leken. De flesta säger att de inte har några specifika regler men förskollärarna på förskolan Valen har ett antal givna regler. Vi anser precis som Knutsdotter Olofsson (1996) att regler kan hindra leken och att pedagogerna istället ska ha en tillåtande inställning. Vi menar att om det ställs upp regler så måste de finnas en god anledning till varför de finns och de ska i så fall finnas till för barnens skull. Ett exempel på en regel Vilma och Vera tar upp är att var sak har sin plats. Denna regeln tycker vi hindrar leken mer än vad den gör nytta för barnen.

Vilken inställning förskollärarna har till konflikter mellan barnen är ytterligare en sak de har skilda åsikter om. Många av förskollärarna uttrycker att de låter barnen försöka lösa konflikter själva. Vilma berättar däremot att hon är medveten om att de ofta ingriper för tidigt så att barnen inte får någon chans att klara av att reda ut det själva. Vi menar precis som Pape (2001) att barnen lär sig lösa konflikter genom leken. Därför anser vi att pedagoger ska vara närvarande och ha översikt men inte ingripa på en gång utan låta barnen utveckla denna förmåga i leken. Granberg (2003) skriver att det är viktigt att pedagoger har översikt för att kunna förstå barns avsikter. Vi tycker precis som Britta att pedagoger måste ha översikt för att veta vad som händer och inte bara anta.

Något alla informanterna är överens om är att lek stimulerar barns allsidiga utveckling, vilket stämmer överens med det Evenshaug & Hallen (2001) skriver. Vi nämnde tidigare att Granberg (2003) anser att läroplanens tre första delar kan uppnås genom lek. Vi tycker därför att leken är det bästa arbetssättet i förskolan och att den därför måste få vara en betydande del i verksamheten.

Något många informanterna tycker är att den fria leken är när barnen själva bestämmer vad de vill göra medan vid den styrda leken är det pedagogerna som bestämmer. Vi menar däremot precis som Malin att all lek är fri. Om pedagogerna tvingar barnen till en aktivitet så anser vi precis som Öhman (2003) att detta inte är lek för barnen. Vi tycker inte att lek ska vara något påtvingat utan det ska vara roligt. Vi menar som Lillemyr (2001) att det viktigaste med leken är att den är rolig för barnen. Malin anser vidare precis som Öhman (2003) att all lek är fri även om den är vuxenledd. Malin menar att pedagoger ska försöka locka barnen till att delta i de vuxenledda aktiviteterna frivilligt. Vi tror precis som Öhman (2003) att om pedagogerna har ett lekfullt sätt så bereds ett mentalt utrymme för lek.

Vi anser precis som Lillemyr (2002) att vilken grundsyn pedagogerna har spelar en viktig roll vid deras förhållningssätt till leken. Hanna berättar för oss att på hennes avdelning är deras grundsyn, det kompetenta barnet. Denna grundsyn kan vi se genomsyrar deras verksamhet genom att de har få regler och att de låter barnen få möjlighet att lösa konflikter själva. Detta till skillnad från Valens förskola där de har många regler kring den fria leken och ger inte barnen möjlighet att lösa konflikter på egen hand. Här menar vi att man kan se, att vilket förhållningssätt pedagogerna har till leken bottnar i vilken grundsyn de har.

Något vi har sett att förskollärarna upplever som ett problem är hur man kan vara närvarande men samtidigt låta barnen få vara ifred. Detta är något även Pape (2001) lyfter fram som ett problem. Många förskollärare har tagit upp att det är viktigt att vara närvarande och det är deras uppdrag att ha uppsikt över barnen. En av förskollärarna tar upp att det kan se ut som att pedagogerna bara står och pratar med varandra när barnen har fri lek men i själva verket så har de uppsikt över barnen. Knutsdotter Olofsson (2003) tycker däremot att det krävs mer av pedagogerna vid den fria leken än vad det gör vid vuxenstyrda aktiviteter. Vi anser att vid vuxenstyrda aktiviteter så vet pedagogerna vad de ska göra medan de vid fri lek måste anpassa sig och vara lyhörda. De måste känna efter hur mycket de ska delta aktivt i leken, när barnen vill vara ostörda samt hur de ska agera när de är i leken så att det passar barnen.

Även om förskollärarna är överens om vikten av att vara närvarande så har några av dem samtidigt poängterat att barnen behöver en vrå för att kunna gå undan och vara ifred. Om barnen är i ett rum och leker själva så anser några av förskollärarna att de stör eller till och med förstör leken om de hela tiden går dit för att titta till dem. Vi ställer oss därför samma fråga som Lillemyr (2002), är det möjligt att inte närvara i barns lek när förskolan har omsorg och ansvar för barnen i verksamheten? Samtidigt tycker vi precis som Knutsdotter Olofsson (2003) och Pape (2001) att barn behöver kunna gå undan och leka ostört. Rita tar upp ett annat problem hon upplever. Hon önskar att barnen kan få vara i en ostörd vrå, men hon menar att de har för litet utrymme för att kunna erbjuda dem detta. Hon tycker att det är synd och jämför med sig själv, hur det skulle vara att inte kunna gå undan under en hel dag.

Under arbetets gång har vi kommit fram till att de pedagoger som arbetar med de yngsta barnen deltar mer aktivt i leken än de som arbetar med de äldre barnen. Vi anser att det bland annat kan bero på att de yngsta barnen behöver närvarande pedagoger som en trygghet. Att de yngsta barnen behöver närvarande vuxna som trygghet är något förskollärarna poängterat. Detta är något Öhman (2003) tar upp som en viktig uppgift pedagoger har. Dessutom tror vi att det kan bero på att de behöver lära ut lekkoderna och lekregler till de yngsta barnen som ännu inte hunnit lära sig dessa. Det är något Öhman (2003) och Pramling Samuelsson & Sheridan (2006) lyfter fram som en annan uppgift pedagoger har.

I våra intervjuer har informanterna uttryckt att de kan skjuta på eller hoppa över en samling om barnen leker bra. Tullgren (2004) menar att allt som barn leker anses inte alltid uppfylla vuxnas kriterier för vad som är bra lek. Detta gör att de vuxna ofta korrigerar leken för att den ska uppfylla vuxnas kriterier. En av informanterna tar upp det som Tullgren skriver om, på hennes avdelning styr de upp den fria leken efter lunchen eftersom de anser att barnen bara springer runt och att det inte är någon god lek. Vi menar däremot att detta kan vara en god lek i barnens ögon. Kanske är det bättre att gå ut med barnen så att de får möjlighet att röra på sig om det är det de behöver. En annan anledning till att de springer runt och inte kommer till ro tror vi kan bero på att vissa barn snart ska gå hem och då anser att det inte är lönt att gå in i någon djupare lek. Öhman (2003) lyfter fram att leken måste få sammanhängande tid för annars går barnen från aktivitet till aktivitet och de kommer inte till ro. I Allmänna råd och kommentarer för kvalitet i förskolan (2005) står det också att leken kräver tillräckligt med tid och utrymme för att den ska kunna utvecklas.