Resultatdiskussion

I resultatdelen kan man se ett mönster av att respondenterna ger liknande svar när det kommer till jämställdhet och likabehandling. Hedlin (2010) menar att samhället har olika förväntningar på flickor och pojkar i det som kallas genussystem. Genussystemet har två olika principer. Den isärhållande principen handlar om att pojkar och flickor behandlas olika trots samma typ av beteende. Detta är svårt att se i respondenternas svar om det är så i verksamheten då alla svarar att de behandlar alla lika. Därför hade det i detta läget varit bra att även utfört observationer för att se hur det ser ut i praktiken när förskolepersonalen arbetar med barnen. Hierarki är den andra principen, där utgör mannen normen i samhället (Hedlin 2006). Respondenternas svar är att alla ska behandlas lika och att det inte ska finnas någon skillnad på flickor och pojkar. Men

22

samhället utifrån genussystemet visar något annat. Det visar att det är skillnad på hur pojkar och flickor behandlas. Utifrån det resultat denna studie visar tolkar jag det som att förskolepersonalens förhoppningar är att behandla alla barnen lika men att det kan vara svårt. Av respondenternas svar tolkar jag det som att personalen har en syn på de könsmönster och normer som finns i samhället. Detta för att några av respondenterna talar om att det är t.ex. flickor som bemöts av kommentarer angående utseende. Här kommer begreppet könsblindhet in som handlar om att man inte ser de olika

könsmönster som finns, då de sitter i ens personlighet Olofsson (2007).

Könsmönster sitter så djupt rotat att vi själv inte reflekterar över hur vi arbetar. Det är något som kan vara bra att ha med sig när man rannsakar sig själv för att se hur man själv arbetar. Olofsson (2007) menar att en förskola kan utåt mot samhället säga sig vara en jämställd förskola men att samhällets normer gör så att personalen ser undantag som finns istället för könsmönster. Med det menas att man kan tänka sig att en förskola är jämställd om den har starka och utåtriktade flickor medan pojkarna är de som är lugna.

Ett sådan undantag gör inte att en förskola är jämställd utan de påvisar bara hur inmatad samhället är med de normer som beskriver vad som är manligt och kvinnligt. Så, bara för att flickorna syns och gör sin röst hörd betyder inte det att förskolan är jämställd.

Det krävs mer än så.

Respondenterna talar också om att det är okej för pojkar/flickor att leka med det som enligt normen är ”pojkiga” eller ”flickiga” leksaker. Det tolkar jag som att

respondenterna visar att det finns en fast bild vad som egentligen är rätt eller fel då de behöver påpeka att detta är något det arbetar aktivt med. Josefson (2005) skriver om att bilden av vad som förväntas av oss som individer påverkar oss omedvetet mer än vad vi tror. Det kopplar jag till att det olika könsmönstren som finns är mer rotade i oss

människor än vad vi vill att det ska vara. Det är därför viktigt att hjälpa varandra i arbetslagen och dela med sig av de erfarenheter och kunskaper man har kring allt som innefattar alla barns lika värde.

Hedlin (2010) menar att det är viktigt att det finns kunskap hos förskolepersonalen kring jämställdhet för att kunna arbeta med t.ex. likabehandling och med frågor gällande samhället i stort, för att hjälpa barnen i sin resa mot en värld där alla är av lika värde, som nu respondenterna strävar efter. Allas lika värde hör till de mänskliga rättigheterna (Quennerstedt, 2016). Därför är det viktigt att arbeta med likabehandlingsplaner i förskolan för att se till att verksamheten gör sitt yttersta för alla barns lika värde.

Studien visar att respondenterna har en vilja att arbeta med jämställdhet i förskolan, men att de inte riktigt förstår själva begreppet. Skolverket (2018) menar att förskolan ska arbeta utifrån jämställdhet på det sättet att pojkar och flickor ska ha samma möjligheter oavsett kön, detta tolkar jag som att respondenterna talar om när de i sina svar förklarar att de inte gör någon skillnad på vilka barn som leker med vilka leksaker, eller om en pojke klär sig ”flickigt” och en flicka klär sig ”pojkigt”. De visar också att de arbetar med jämställhet när de tänker på hur miljön är utformad i verksamheten utifrån de olika könsmönster som finns i samhället. Men som jag nämnde tidigare i texten påvisar detta också att det finns en klar bild av vad som är ”pojkigt” och ”flickigt”. Så att förklara

23

själva begreppet och förstå innebörden av jämställdhet tolkar jag att förskolepersonalen har svårt med, men tittar man djupare på deras svar i intervjuerna så kan man se att de arbetar med det ändå. Eidevalds (2009) uppfattning av hur förskollärare arbetar med jämställdhet i förskolan visar att de inte riktigt kan förklara hur de arbetar med

jämställdhet. Förskollärarna talar mer om hur samhället påverkar barnen än vad det talar om hur deras egna bemötande och agerande med barnen påverkar dem. Av både denna studie och av det som Eidevald (2009) beskriver tolkar jag att det handlar om bristande kunskap kring begreppet jämställdhet. För att kunna nå de jämställdhetsmål som finns i förskolan och i samhället som stort behöver varje egen individ gå till sig själv och se över sitt eget sätt att arbeta på. För att kunna göra detta krävs det mer kunskap inom ämnet jämställdhet, Hedlin (2010) menar att det krävs en djupare kunskap för att kunna förstå och sätta jämställdhetsmålen i ett större sammanhang. Viktigt är också att förstå att det är vi människor som påverkar hur mannen fortsätter vara normen och hur kvinnans underordning fortsätter. Med ett ord som genus kan det som ses som

överskridande i de normer som finns ges möjlighet till en förändring (Svaleryd, 2003).

Genus är ett begrepp som kan hjälpa till att inte sätta in barnen i kategorier som manligt och kvinnligt (Hirdman, 2003).

Respondenterna visar att samhället idag gör skillnad på flickor och pojkar genom olika röstlägen, kläder, lekar, yrken och sexualitet genom att beskriva att det är just dessa områden verksamheten arbetar inom, för att hjälpa barnen till att känna sig trygg i sin egen identitet. Graf, et al. (1991) menar att ett barn påverkas av hur omgivningen bemöter deras temperament, det har ingenting att göra med vilket kön de har. Med det menas att oavsett om en pojke eller flicka blir arg kommer hen skapa sig en bild av hur samhället bemöter deras temperament utifrån de normer som finns. Detta gör att barnen själva inte får en chans att utveckla sin egen identitet utan de tar på sig en identitet som samhället skapar åt dem. Skulle det inte fortfarande visa att samhället gör skillnad på människor i sig skulle inte en likabehandlingsplan behöva finnas i förskolan. För då skulle redan alla människor behandlas lika utifrån dess förutsättningar.

Likabehandlingsplanen visar respondenterna att de arbetar med genom att nämna vikten av att arbeta med det olika diskrimineringsgrunderna med barnen. Respondenterna talar om olika sätt att arbeta med detta. De nämner likabehandlingslådor som ett komplement till att arbeta med det olika diskrimineringsgrunderna, de talar om vikten att arbeta främjande med att se till att inget barn blir kränkt eller illa behandlat. En av

respondenterna nämner även här att kunskap krävs för att kunna bemöta alla barn utifrån där de är. Quennerstedt (2016) skriver att likabehandling är en del av de mänskliga rättigheterna, alla människor förtjänar att bli behandlad på samma villkor.

Hon skriver om de barn som är blyga och inte syns så mycket i verksamheten. Det kan var problematiskt för dessa barn då de barn som är verbala och syns får mer

uppmärksamhet och har större chans att påverka sin vardag än vad de barn som är tystlåtna har. Pojkar och flickor har oftast roller i samhället av vad som förväntas av dem. Pojkar som är tystlåtna och tillbakadragna anser sig inte tillhöra normen, medan flickor som är lugna anses vara enligt normen (Hellman, 2010). Respondenterna nämner

24

i intervjuerna hela tiden vikten av alla barns lika värde. Det Hellman (2010) skriver om får mig att fundera på hur respondenterna hanterar barn som inte faller inom normens ramar då det inte framgår i resultatet.

I denna studie talar respondenterna om vikten av att diskutera i arbetslagen kring jämställdhet och likabehandling. Det jag noterat är att de inte nämner hur de tar in barnen i planeringen kring hur de ska arbeta med detta. I tidigare forskningsdelen kan vi se att det är viktigt att lyfta in barnen i arbetet som har med jämställdhet att göra, för att få syn på deras sätt att vara och på så vis acceptera barnen som dem är och inte behöva försöka bryta de traditionella mönstren utan bara låta barnen vara som dem vill

(Edström, 2014). En reflektion kring detta är att barnen behöver få vara mer involverad i sin egen vardag när det kommer till arbetet med jämställdhet. Förskolepersonalen i denna studie talar om att de ska följa de styrdokument som finns i förskolans

verksamhet för att hålla en professionell nivå, i den står det att;

… Förskolläraren ska ansvara för att varje barn får ett reellt inflytande över arbetssätt och innehåll (Skolverket, 2018 s. 16).