Resultatdiskussion

I denna del av diskussionen tas forskningsresultaten, som framtagits genom studiens analysmetod och ställer dessa i relation till den forskning som presenterats i studiens forskningsöversikt.

6.1.1 Intentioner och uppfattningar

Resultatet visar oss att tekniklärarens mål med undervisningen inom programmering är att eleverna ska få upp ögonen för vad programmering kan innebära samt få utveckla en

baskunskap i ett programmeringsprogram. Genom att dela upp undervisningen i en teoretisk inledning följt av praktiskt arbete kring ett programmeringsprogram ska detta målet uppnås. Då det i dagsläget inte finns något land som ännu hunnit samla på sig någon längre erfarenhet av programmeringsundervisning finns det inga klara riktlinjer kring hur undervisningen ska läggas upp för att den ska fungerar bättre i praktiken på kort respektive lång sikt (Mannila, 2017). Detta, i samband med fortbildningskrav och tidsbrist, gör det svårt för teknikläraren att veta exakt hur denne ska lägga upp undervisningen. Trots detta anser läraren själv att denne lyckats uppnå Läroplanens (Skolverket, 2011, rev. 2017) sagda syften och mål i

undervisningen på ett lärorikt sätt. Teknikläraren står i samklang med forskningen om att programmeringsdelen av teknikämnets innehåll är en viktig del just nu är på framfart inom skolväsendet (Mannila, 2016. Rolandsson, 2015).

Resultatet visar att elevernas uppfattningar kring undervisning är att majoriteten tycker tekniklärarens undervisning i programmering når fram till dem med ett positivt resultat. Men de finns flera elever som fortfarande tycker att ämnesområdet är svårt och vill ha ytterligare teoretisk undervisning för att kunna lösa uppgifterna och lösa de givna uppgifterna.

Rolandsson (2015) uttrycker att lärare generellt har en skepticism mot teoretiska förklaringar innan eleverna har arbetat praktiskt tillräckligt länge. Detta blir, enligt mig, motsägelsefullt då bristen på den teoretiska förklaringen kan leda till elevernas svårigheter inom den praktiska delen av ämnesområdet. Programmering kan ses som metod för att träna flera förmågor och variation i undervisningen möjliggör att flera förmågor kan tas till användning. (Åkerfeldt m.fl., 2018).

36 behövs både ett praktiskt och ett teoretiskt inslag vid undervisningen, som också gärna får samspela med varandra. Detta samspel verkar vara svårt att uppnå då undervisningen lättare delas in i ett inledande teoretiskt område följt av ett praktiskt, enskilt arbetssätt.

Läraren måste ge eleverna rätt och rimliga förutsättningar och utgångspunkter för att de ska kunna uppnå målen som undervisningen avser (Segolsson, 2016). Ett sätt att uppnå målen är att fånga så många elevers intresse som möjligt, vilket teknikläraren i denna studie verkar ha lyckats med, enligt eleverna själva. Dock är det är svårt att nå fram till alla även om lärarens intention med undervisningen ger sken av att fungera för de flesta, men de finns de elever som uttryckligen behöver mer hjälp att komma igång med programmering. Mer genomgående teoretiska genomgångar inom området som ska behandlas efterfrågas bland de elever som tycker området är svårare än de andra. Samtidigt finns det även elever som har uppfattningen att undervisningen är för grundläggande och vill få tillgång till mer utmanande uppgifter inom programmering. Rolandsson (2015) säger att undervisning i programmering tycks vara en utmaning. Hur läraren än väljer att lägga upp sin undervisning så har många elever svårt att förstå ämnesområdet och detta kan vi se speglas av studiens resultat (Rolandsson, 2015). Teknikläraren tar hjälp av de elever som lär sig fortare än andra och dessa får möjlighet att bistå övriga elever som har det lite svårare att komma igång med undervisningens uppgifter. Även om eleverna i fråga inte får stimulerande uppgifter som möter deras kunskapsnivå inom just programmering får eleverna ändå utveckla andra förmågor genom att visa och hjälpa sina klasskamrater inom de områden av programmeringsundervisningen dom fått förståelse kring. Det är självklart viktigt att läraren i fråga avgör på förhand att elevernas kunskaper är

tillräckliga för att hjälpa andra elever innan dessa bistår klasskamraterna.

6.1.2 Lärares fortbildning och elevers förkunskaper

I studiens resultat framgår det tydligt av teknikläraren att möjligheten till fortbildning, inom programmering som nytt område i Läroplanens (2011, rev. 2017) syfte och mål, är något som läraren till största del själv måste ta initiativ till och som blir väldigt tidskrävande i en

situation inom verksamheten där det redan finns ont om tid. Redan på 70-talet, då datorer och programmering tog plats inom skolvärlden, ansågs en grundläggande kurs kunna bli

otillräcklig för att lärare skulle få den förkunskap som krävs för att lära ut inom området (Björk,1983). När det kommer till elevernas förkunskaper syns det att fler killar än tjejer har bredare förkunskaper inom programmeringsområdet. Att lära sig att tänka logiskt, se mönster och abstrakt tänkande är inte unikt för programmeringsundervisning (Åkerfeldt m.fl., 2018) utan det syns i elevernas svar och resonemang under intervjuerna att de har lärt sig

37 ”programmeringstänket” på andra håll innan de stött på det inom skolans väggar. Vart detta kan ha varit varier, vissa som spelar mycket spel på fritiden känner igen mönster medan andra har någon inom familjen som är intresserad eller arbetar med programmering och har fått lärdom om det därifrån. Oavsett vilket visar studien att förkunskaperna varierar kraftigt mellan elever och även mellan killar och tjejer.

Hur teknikläraren har valt att lägga upp sin undervisning, utifrån sin egen fortbildning inom området speglas av det som Rohaan m.fl., (2012) tar upp i sin internationella studie som visar att de flesta lärare (som deltagit i studien i fråga) inte utvecklat en djup lärarkunskap inom teknikämnet av anledningar som att de inte fått tillräcklig utbildning inom området, om någon utbildning överhuvudtaget. Detta leder till en bred variation i hur lärare väljer att lära ut området, utifrån Läroplanens riktlinjer. Programmering är ett relativt ungt ämne och på grund av den bristfällighet i direktioner och fortbildningsråd som finns blir svårt för lärare att veta exakt vad den teknik som ska undervisas bör- eller ska innehålla (Björkholm, 2015).

Elevernas syn på teknikundervisningen i denna studie fokuserar främst på programmering av anledningarna att det är det första området som eleverna möter inom teknikämnet och för att deras lärare lägger extra starkt fokus på ämnesområdet. Elevernas förkunskaper kring

programmering, från tidigare undervisning i skolan, är mycket begränsad och de som eleverna berättar under intervjuerna är att de har arbetat under årskurs 4 med robotar som de skulle programmera att röra sig i ett förbestämt mönster.

- ” I matten gjorde vi det någon gång med hjälp av några små robotar och man skulle

få dem att röra på sig.” - Elev

Detta tog plats inom matematikämnet vilket betyder att eleverna inte stött på programmering inom teknikämnet tidigare och har enbart en mindre förkunskap från tidigare årskurs i skolan samt den erfarenhet de har med sig från utanför skolan, om sådan finns. Räcker tiden för att hinna med alla områden inom tekniken? Enligt denna studie tar programmering, som nytt område inom teknikämnet, upp en väldigt stor del av undervisningen. Dels för att allt ska hinnas med, dels för att läraren känner att det är nytt och viktigt. Teknikläraren nämner att områden inom teknikämnet måste integreras med varandra för att de ska hinna med allt som eleverna ska få med sig från ämnet. Bjurulf (2008) tar upp problemet med att Läroplanen (Skolverket, 2011, rev. 2017) inte reglerar hur mycket tid som ska användas till respektive ämnesområde inom de naturorienterande ämnena och enligt henne riskerar teknikområdet att prioriteras bort till förmån för No-ämnen (Bjurulf, 2008). Detta är något som teknikläraren som deltagit i denna studie försökt undvika genom att lyfta teknikämnets vikt, vilket istället

38 leder till en risk att andra ämnesområden (som biologi, kemi eller fysik) får mindre

undervisningstid. Anledningen att just de naturorienterande ämnena påverkas är för att teknikläraren även är lärare för dessa ämnen och för att teknikämnet ofta kopplas till No-ämnen. Därav tror jag det är vanligt att just lärare i No-ämnen även får ansvaret för teknikundervisningen.

6.1.3 Normkritiskt perspektiv

I den här studien framgår det att tjejer vill ha mer teoretiska genomgångar och tycker generellt det är svårare med programmering än vad killar gör. Killarna har lättare för att ”hoppa in” i det enskilda praktiska arbetet under lektionstillfällen och anser programmeringen mer

utmanande än svårt. Som tidigare forskning visar (Mannila, 2017) behöver skolor bli bättre på att väcka intresse kring teknik och programmering hos flickor i mellanstadiet, detta behov framgår väldigt tydligt i denna studies resultat utifrån hur flickor svarade på intervjustudies frågor.

Läraren ska bidra med en miljö där eleverna kan se helheten av uppdraget som ska

genomföras inom programmeringsundervisningen (Segolsson, 2016) och detta är vad som efterfrågas av flickorna. Även Bjurulf (2008) tar upp en gestaltning som beskriver en lärare som strävar efter att stärka flickors självförtroende inom ämnet teknik genom att skapa en atmosfär där eleverna ska trivas, ha roligt och där karaktären på arbetsuppgifterna är

anpassade för att eleverna ska få känna sig duktiga (Bjurulf, 2008). Det normkritiska området var inte ett som studien från start hade avsikt att undersöka, utan blev något som ”stack ut” och uppmärksammades under studiens gång. Därav går inte denna studie djupare i frågan utan lämnar det området till vidare forskning.