Resultatdiskussion

Enligt Madicon kunde vi i avsnitt 4.1 läsa att man ”inom managementspråket använder begrepp som klargör olika saker på ett tydligt sätt” och Larsson (se not 2) tillade där att det görs precis som inom andra yrken. Detta kan ställas mot Karlöfs (2012) inledande beskrivning av managementspråket då han vid jämförelse av andra fackspråk menade att språket inom management präglas av ”en semantisk luddighet som ger upphov till omfattande spill av tid och energi” och till skillnad från andra fackspråk inte underlättar kommunikationen genom att förenkla eller förkorta. I ljuset av den genomförda undersökningen anser jag att managementspråket både kan uppfattas luddigt och tydligt. Guldbrand och Hjalmarsson (2012:80–95) betonade vikten av att, i texter på webben, ta hänsyn till den tänkta målgruppens förkunskaper vilket kan vara av betydelse för huruvida språket uppfattas som luddigt eller tydligt. Är den tänkta målgruppen insatt i exempelvis facktermerna eller områden med liknande facktermer anses troligen språket vara tydligt, i jämförelse med för den som inte är tidigare mött liknande termer.

Madicons definition av begreppet management var ”alla insatser för att leda och styra verksamheter” medan Karlöf (2012) exempelvis i sin artikel skrivit att begreppet täcker mer än bara ledarskap, att styrning och strategi är komponenter som bör uppmärksammas ytterligare. Båda dessa aktörer skulle jag ändå säga, utifrån informationen i denna studie, ser på begreppet relativt lika. Visst talar och skriver Madicon mycket om just ledare och ledarskap men även som vi ovan läste om styrning och hantering. Väl inne på Karlöfs (2012) syn på att strategi är en del som bör uppmärksammas kunde vi i tabell 3 se att Preera, Knowit och Accenture alla på något sätt använder och på så sätt även uppmärksammar begreppet strategi som en del av management i sina presentationer.

Resultatet visade att alla fyra företagen till stor del använder samma delar i kompositionen. Detta beror antagligen på att de undersökta texterna är samma typ av texter och därmed struktureras på liknande sätt. Skillnader som uppkom var att Madicons och Preeras texter till stor del består av likadana delar, exempelvis ingress, citat och punktlistor samt att Knowits och Accentures texter liknar varandra. Knowit och Accenture skiljer sig från de två

53 andra företagen genom användningen av delen ’länk’ som fristående från övrig text. En fundering är om dessa skillnader, mellan Madicon och Preera ställt mot Knowit och Accenture, kan bero på företagens olika inriktningar. Det kan vara så att inriktningen mot organisationsfrågor respektive tekniska frågor inte är sammankopplat med likheter och skillnader som upptäckts, men de är trots allt ett faktum som möjligen är värt att studera vidare. Det som skiljer Madicons komposition från de övriga är att Madicon är det enda av de fyra företagen som använder en personlig hälsning i slutet av en av sina texter och också fristående värdeord. Utifrån en besökares perspektiv kan det dock vara svårt att urskilja vad dessa värdeord har för funktion på hemsidan och i texten. Även företagets VDs namnteckning är en del som endast Madicon använder. Denna tolkar jag bidrar till den mer personliga relationen till läsaren som Guldbrand och Hjalmarsson (2012:79) beskrev behövs, då webben inte erbjuder personliga möten på samma sätt som de tidigare kommunikationsformerna gjorde.

Knowit och Accenture var de företag som använder engelska mest, där Accentures hela beskrivning av tjänst är på engelska. Accentures val leder till frågan om varför de valt att inte beskriva tjänsten på svenska utan att bara ha presentationen på svenska och resterande på engelska. Accenture är det största av dessa företag och är etablerat i många länder vilket är en trolig motivering till att hålla större delen av texterna på hemsidan till engelska.

För denna analysaspekt kan vi återigen se skillnader utifrån företagens inriktning där de två företagen som arbetar med organisationsfrågor, alltså Madicon och Preera, använder engelska uttryck minst frekvent. Dock använde inga av företaget samma engelska uttryck, vilket enligt min uppfattning troligtvis beror på att resultaten till viss del är beroende på val av tjänst till undersökningen.

Facktermer visade sig tydligt ha en väsentlig roll inom managementspråket då stor mängd påträffats i texterna, vilket visar att detta är en språkdomän inom en yrkesgrupp med sina egna termer. Typen av termer visade managements koppling till ekonomiområdet då stor del av begreppen har kopplingar till ekonomi och företagsamhet samt ledning och styrning. Det var relativt få ord som i någon form användes av två eller fler av företagen. De som användes av flera, exempelvis ’rådgivare’, ’nätverk’, ’ledare’ och ’strategi’ tolkar jag dock som centrala begrepp som är oberoende av företagens inriktning eller valet av studerad tjänst.

Även vad gäller upprepningar skiljer det sig åt beroende på företagens inriktning. Upprepningar påträffades hos Madicon och Preera medan inga upprepningar påträffades i Knowits och Accentures texter. Upprepningar kan användas som ett stilistiskt verktyg men i vissa fall kan det vara svårt att avgöra vad företagen vill åstadkomma genom användningen eller hur läsaren påverkas av dessa. Avsändarna kanske själva anser att det är snyggt, skapar

54 rytm eller pekar på vad som är centrala delar hos företaget. Exempelvis upprepar Preera ”Believe in better” och Madicon ”DET ÄR INTE SLITET SOM RÄKNAS – DET ÄR RESULTATET”. Upprepningen av dessa tolkar jag kan bero på att företagen vill trycka på den idé de drivs av eller de inställningar och värderingar företagen arbetar efter.

Det är för mig svårt att ensam ta ställning till vad upprepningarna kan komma att bero på eller hur andra läsare uppfattar dessa. Däremot kan jag tänka mig att upprepningarna fyller funktionen att få läsaren att minnas de upprepade orden och uttrycken, eller att även läsaren uppfattar den upprepade informationen som central.

Företagen har olika strategier när de i texten pratar om sig själva och talar till läsaren. Madicons närvaro, tilltal och enligt min uppfattning inställningen att ’vi vet vad du som ledare går igenom för vi har gjort det själva’ kan anses skapa engagemang och förtroende hos läsaren då de presenterar information som den presumtiva kunden kan känna igen sig i. Trots att Madicons presentation inte talar direkt till läsaren vänder den sig ändå till den presumtiva kunden genom att de använder VDns namnteckning, vilket gör det mer personligt och relationsskapande. I ljuset av analysen av den lexikala och interpersonella strukturen har Preera, enligt min uppfattning, lite mer distans till läsaren och till skillnad från Madicons presentation ger Preera mer uttrycket av att ’vi vet vad vi talar om för att vi är experter’. Detta kan vara till följd av att Preera varken i presentationen eller beskrivningen av tjänst talar direkt till läsaren.

Accenture och Knowit liknar varandra till sättet de syns i sina texter, där formuleringar som ’vi’ och ’våra’ varvas med användningen av företagens namn, vilket som i avsnitt 2.1 beskrevs utifrån Guldbrand och Hjalmarsson (2012:80–95) är ett sätt att ändå visa avsändaren vid tillfällen då ’vi’ inte passar. Avsändarens närvaro i texten är en aspekt som alltså skiljer sig åt mellan företagen och en förklaring kan återigen vara företagens olika inriktning. Utifrån studiens resultat kan vi se att de två företagen som är mer inriktade på mjuka, organisations- frågor använder ett mer frekvent ’vi’ ställt mot de två tekniskt inriktade företagens varvande av att använda företagens eller avdelningarnas namn. Det som dock inte verkar vara beroende av inriktning är då tilltal studeras, där Madicon och Accenture är de enda företagen som talar direkt till kunderna. Enligt Guldbrand och Hjalmarsson (ibid.) vinner företag på att låta både ett ’vi’ och ett ’du’ synas i texten där ett direkt tilltal berör läsaren mer. Utifrån studiens resultat är endast Madicon det företag som följer dessa riktlinjer och använder både en närvarande avsändare och ett direkt tilltal. Madicon använder däremot inte ett direkt tilltal i presentationen men i och med den avslutande hälsningen och namnteckningen skapas, enligt min uppfattning, ändå den personliga relationen. Utefter det följer Madicon på så sätt ändå Guldbrand och

55 Hjalmarssons (ibid.) rekommendation om att företagets stil och ton ska vara enhetlig, åtminstone vad gäller de studerade texterna.

Enligt min tolkning håller även Accenture en personlig och nära relation likt Madicon, exempelvis då de använder uttrycket “A partner who works shoulder to shoulder with you […]” i tjänstbeskrivningen. Detta följer Guldbrand och Hjalmarssons (ibid.) ord men frågan blir hur personlig man ska eller kan vara innan man förlorar trovärdighet. Kanske kopplar läsaren, den presumtiva kunden, företagens uttryck till vilken typ av ledarstil de arbetar mot. Igenkänningsfaktorn och känslan av vänskap ökar visserligen då företagen håller en kompis- liknande ton men minskar då trovärdigheten? Detta kan ännu en gång dras tillbaka till Guldbrand och Hjalmarsson (2012:96) då de betonar att ”på webben blir språket organisationens identitet”, vilket visar vikten för bolagen att tänka på hur de uttrycker sig utifrån hur de vill uppfattas och vilken bild av företaget de vill ge hemsidans besökare.

Då det språk som företaget använder på webbsidan blir dess identitet och grundar till vilken uppfattning läsarna får påverkas detta även av hur formellt respektive informellt företagets språk är. Även att företaget ska använda en enhetlig stil och ton berör formaliteten. Resultatet visade att företagen håller olika grad av formalitet vilket möjligt gör att företagen uppfattas olika. Däremot kan vi se att Madicon håller en enhetlig ton som är relativt informell, vilket eventuellt kan bidra till känslan av vardaglighet och kompis-relation. Accentures ton är däremot inte lika enhetlig, en anledning kan vara att formaliteten uppfattats olika till följd av de olika språken. Skillnaderna skulle även kunna grunda sig i att det är olika avdelningar som publicerat texterna då företaget är stort och presentationen handlar om Accenture Sverige. Det kan också vara så att företaget helt enkelt vill uppfattas olika, eller känner att det behövs olika grad av formalitet, beroende på vilken del av webbsidan läsaren besöker.

Resultatet visade att Madicon använder versaler mest frekvent vilken är ett sätt som de redan skiljer sig åt i jämförelse med de andra företagen. Vidare kan diskuteras vad versaler har för funktion för texten då de används utanför sina vanliga ställen, som i början på namn och meningar. Att till exempel ingressen, som hos Madicon, skrivs i versaler bidrar till att den blir visuellt utstickande vilket kanske riktar läsarens fokus dit när denne orienterar sig på företagets webbsida. Det kan även bero på att avsändaren vill betona eller uppmärksamma en viss del i kompositionen eller en speciell information. Fortsättningsvis kan vi fundera över hur text, ord eller uttryck uppfattas då de skrivs i versaler. Vill vi betona något i text kan det göras med hjälp av versaler, kanske även för att visa stark ljudnivå eller att något uttrycks bestämt. Detta då vi inte kan uttrycka betoning och andra markeringar på samma sätt i text som i tal och vid de personliga mötena. Ett exempel är då Accenture utför språkhandlingen hänvisning i versaler

56 ”LÄS MER” vilket kan medföra en uppfattning av att språkhandlingen mer går åt exempelvis befallning. Detta kan i sin tur påverka interaktionen och relationen mellan texten och läsaren.

Språkhandlingar bidrar även de till företags relationsskapande, frågan om varje funktion av vardera språkhandling har dock inte undersökts i denna studie. Därmed kan heller inte slutsatser dras om vad till exempel ett citat egentligen gör eller om språkhandlingarna upplevs som positiva eller negativa.

Utifrån att alla fyra företagen använde språkhandlingarna ’erbjudande’ och ’löfte’ i båda sina texter kan däremot dessa ändå ses som centrala. Detta beror nog dock snarare på texttypen, det vill säga webbtexter för företagspresentationer och tjänstbeskrivningar, än att det är typiskt för management. En jämförelse utifrån inriktning visar i princip ingen skillnad mellan utförda språkhandlingar, förutom citat vilka Madicon och Preera använder. Detta visar att inriktning inte verkar ha någon påverkan på typer av språkhandlingar vilket även det kan ses som att utförandet närmare är kopplat till texttyperna.

Då språkhandlingar bidrar till relationsskapandet kan det vara av intresse att diskutera vilket företag som utför flest respektive minst antal olika typer av språkhandlingar. Preera utför flest och Knowit minst till antal vilket innebär att Preeras texter totalt skapar mest interaktion med läsaren och Knowit därmed minst. Detta utefter Hellspongs (2001:45) beskrivning av att det är genom språkhandlingar som ett aktivt samspel mellan text och läsare tar vid. Värt att poängtera är dock att detta gäller utifrån antalet olika språkhandlingar, vilket kan ge annat resultat vid undersökning av det totala antalet utförda språkhandlingar. Vidare undersökning kan även behandla huruvida språkhandlingarna som används räknas som positiva eller negativa vilket kan ge olika effekt för relationen med läsaren.