Resultatdiskussion

6.1.1 Kvalitetsskillnader, kvinnliga respektive manliga elever

I min undersökning fann jag att de 25 svaga uppsatserna bestod av ca 42,5 % av pojkarna och 27,5 % av flickorna, vilket ger en diskrepans på 15 %. Av de totalt 40 uppsatser som var skrivna av flickor (inklusive plagiatet) var 27,5 % svaga och 32,5 % starka, medan motsvarande siffror för de 33 pojkuppsatserna var 42,5 % respektive 36 %. Således kan man konstatera att i det här projektet var det en större andel pojkar än flickor som presterade på den låga skalan, dock var det också en större andel pojkar än flickor som presterade på den högre delen av skalan: 36 % av pojkarna jämfört med 32,5 % av flickorna, vilket ger en diskrepans på 3,5 %. Detta skiljer sig från vad tidigare forskning visat, men det är viktigt att poängtera att resultaten endast svarar för den här gruppen av elever och att 73 uppsatser är ett mycket litet underlag. Dels blir procenten något missvisande, då en elev motsvarar mer än en procent, och dessutom är det inte säkert att resultatet skulle bli likadant i en större grupp eller med en grupp från ett annat område/skola.

Bland de svaga uppsatserna som var skrivna av flickor, var det största problemet att det saknades delar. Fyra uppsatser som räknades in bland de svaga skulle ha blivit godkända om bara alla delar funnits med: en skulle ha tillhört de starka uppsatserna och tre den ”neutrala” eller godkända kategorin. En uppsats faller delvis inom denna kategori, men den uppsatsen är dessutom bara skrivet på ett språk istället för både svenska och engelska. Det är svårt att veta exakt vad missarna beror på, om det var tidsbrist, dålig planering eller endast en miss. Det man med säkerhet kan säga om de saknade delarna är att problemet inte beror på brister i ämneskunskaperna eller skrivförmågan. Vad gäller uppsatsen som saknar ett språk, kan det bero på att skribenten inte kände sig bekväm med att skriva på det ena språket och därför hoppades att läraren inte skulle märka något, men det kan också bero på att eleven ifråga glömde bort det. Två av uppsatserna hade otillräckliga delar, vilket innebär att eleven inte hade missat att ta med dem, men inte bidrog med tillräckligt med information för att godkännas. Detta kan förklaras med slarv, då en checklista bifogats eleverna med förslag på vad de olika delarna kunde innehålla. En uppsats hade både otillräckliga delar och dåligt språk. Med den kombinationen är det troligt att problemet ligger åtminstone delvis i elevens kunskaper. Det var även två uppsatser som både saknade delar och hade en otydlig idé. Här tycks det inte vara kunskaperna som är problemet, utan snarare engagemanget. Eleverna har av någon anledning inte fullföljt uppgiftens alla delar och man har heller inte sett till vad delarna bör innehålla. Om detta är brist på engagemang eller beror på att eleverna av andra orsaker inte hunnit med eller fått ta del av all information framgår inte. För att kunna göra de bedömningarna krävs den insyn som ordinarie lärare har, men som också tar bort den anonymitet som undersökningen krävde. Slutligen var en uppsats plagierad, vilket automatiskt underkänner den. Hur elevens kunskapsnivå ser ut går tyvärr därför inte att avgöra utan att räkna med plagiatet och det har jag valt att avstå ifrån.

Vilka slutsatser kan man dra från detta? Ytterst få flickor har underkänts på grund av kunskapsbrister, vilket tyder på att det är något annat som ligger bakom. Detta ”andra” kan vara skoltrötthet, motivationsbrist eller det fenomen som främst iakttagits vad gäller pojkar: en antipluggkultur. Det skulle vara intressant att undersöka denna aspekt även ur ett feministiskt perspektiv för att se om antipluggkulturen även återfinns hos dagens kvinnliga elever. Beroende på hur länge en forskare får följa eleverna och hur förhållandet dem emellan utvecklas, skulle en kvalitetsanalys även kunna kombineras med intervjuer av eleverna i efterhand, för att höra deras egna förklaringar av resultaten. Detta kräver dock en relation med ömsesidig respekt och tillit, så att eleverna kan vara öppna och ärliga, annars är risken att svaren inte helt överensstämmer med verkligheten. Detta är inget som uppnås på kort tid, utan kräver förmodligen en längre vistelse i klassrummet så att en naturlig relation kan uppstå.

Bland pojkarnas svaga uppsatser berodde en mycket stor del på saknade delar, så mycket som hälften av uppsatserna hade godkänts om bara alla delar hade varit med. Tre hade uppnått kategorin ”starka” och fyra hade fallit in under ”neutrala” eller godkända. Inte heller här kan man veta exakt varför alla delar inte kommit med, men återigen kan man utesluta kunskapsbrist eller dålig skrivförmåga. En ordinarie lärare hade vetat om det är tidsbrist, slarv, dålig planering eller enkla missar. Två uppsatser saknar delar och är skrivna på ett språk, vilket precis som med flickorna kan bero på att de bara känner sig bekväma med det ena språket och hoppas att det inte ska märkas att man utelämnat ett. Det kan också bero på en ren miss. Två uppsatser har otillräckliga delar, varav en också saknar delar. Detta börjar mer likna slarv, då delarna har tagits med men man har inte lagt ner tillräckligt med arbete på dem. De saknade delarna tycks i detta fall också bero mer på slarv, eftersom man inte lagt ner arbete på övriga delar heller. De tre sista uppsatserna saknade delar och hade otydliga idéer. En av dem hade

dessutom dåligt språk, medan de två övriga bara var skrivna på ett språk. Alla dessa problemområden tyder på både kunskapsbrist, brist på engagemang och slarv. Varför eleverna inte har presterat bättre är förstås svårt att svara på. Det kan bero på yttre faktorer likväl som det kan ligga hos eleverna själva. Återigen visar resultatet av analysen att det inte är en kunskapsbrist som gör att eleverna underkänns. Detta påvisar, åtminstone i den här studien, att det inte är Martin Ingvars förklaring¹²¹ som passar in. Om pojkarnas försämrade resultat hade berott på en senare mognad och outvecklade kognitiva förmågor, hade detta också återspeglats i arbetena. Istället är det inte förmågorna som felar, utan orken eller viljan. Om det beror på den antipluggkultur som Wernersson talar om¹²² eller en missbedömning av de egna förmågorna som Jakobsson föreslår,¹²³ är svårt att avgöra. Det ena utesluter nödvändigtvis inte heller det andra, så det kan även vara en kombination av båda förklaringarna.

Sammanfattningsvis kan sägas att det man kan se av resultatet är att hela hälften av pojkarnas uppsatser och mer än en tredjedel av flickornas uppsatser hade blivit godkända, och vissa hade till och med uppnått ett högt betyg/omdöme, om bara alla delar hade funnits med. Det ligger nära till hands att skylla på slarv, då det uppenbarligen inte är något fel på ämneskunskaperna eller skrivförmågan. Kanske ligger det något i ”pojkproblemet” som man talar om i SOU 2010:99, där det inte anses coolt för pojkar att anstränga sig i skolan124och sombeskrivs av Wernersson i termer av en antipluggkultur. En annan möjlig förklaring är den som Jakobsson belyser med en felbedömning av de egna förmågorna. Vad gäller just problem med ämneskunskaperna och skrivförmågan, tycks det vara jämnt fördelat mellan könen med tre uppsatser vardera. Detta tyder på att i denna undersökning är det inte Ingvars förklaring av pojkarnas senare mognad som stämmer in, utan resultaten stämmer snarare överens med Hydes The Gender Similarities Hypothesis, där de biologiska skillnaderna anses minimala på gränsen till obefintliga.¹²⁵

Kvalitetsskillnaderna kan även kopplas till genre- och temaval för uppsatserna. De tre största genrerna/temana totalt sett är Science Fiction (30 %), Natur-/miljökatastrofer (19 %) och Politiska (16,5 %). Science Fiction är också den vanligaste genren för båda könen (lite mer än hälften av flickorna och nästan en tredjedel av pojkarna). För flickor kommer Natur-/miljökatastrofer på andraplats (en fjärdedel av flickorna), medan Zombies kommer tvåa för pojkarna (lite över en femtedel av pojkarna).

Alla genrerna inom dystopiuppgiften kan nog anses vara populärkulturella, men även inom dystopier kan man urskönja ett mönster av finkultur. Om Lars-Göran Malmgrens definition av svenska som

litteraturhistoriskt bildningsämne innebär att man vill förmedla vissa verk, en litteraturhistorisk kanon,

som måste tillhöra allmänbildningen då de anses tillhöra ett omistligt kulturarv¹²⁶ och en del av temaarbetets syfte var att presentera modern litteraturhistoria,¹²⁷ blir nästa fråga vilka titlar som stod med på litteraturlistan och vilka av dessa som kan klassas som ”omistligt kulturarv”. Kan man sedan

121 Ingvar, s. 22 122 Wernersson 2010, s. 47-49 123 Jakobsson, s. 208 124SOU 2010:99, s. 23 125 Hyde, s. 581-592 126 Molloy, s. 38-39 127Se Bilaga 1

placera dessa inom de åtta genrer som finns med i denna undersökning, finns det möjlighet att dra slutsatser kring vilka av genrerna som mest förknippas med finkultur/populärkultur. De verk som fanns med på litteraturlistan var följande:

Brave New World (Du Sköna Nya Värld) av Aldous Huxley (science fiction) Kallocain av Karin Boye (politisk)

Nineteen Eighty-Four (1984) av George Orwell (politisk) Fahrenheit 451 av Ray Bradbury (science fiction) Jag, Robot av Isaac Asimov (science fiction) A Clockwork Orange by Anthony Burgess (politisk)

Logan’s Run by William F. Nolan and George Clayton Johnson (science fiction) Do Androids Dream of Electric Sheep? By Philip K. Dick (postapokalyps) The Running Man av Stephen King (politisk)

Neuromancer av William Gibson (science fiction) The Children of Men av P. D. James (politisk)

Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro (quasi-science fiction) The Hunger Games av Suzanne Collins (politisk)

En fördelning av populärkultur och finkultur, baserad på kritik och priser, skulle se ut ungefär så här:

Populärkultur Finkultur

Jag, Robot Brave New World A Clockwork Orange Kallocain

Do Androids Dream of Electric Sheep? Nineteen Eighty-Four The Running Man Fahrenheit 451 Neuromancer

Never Let Me Go Logan’s Run

The Children of Men The Hunger Games

Av de fyra titlarna inom finkulturen, är två politiska och två science fiction. Säger det något om genrerna i sig? Egentligen inte, då båda finns representerade även inom populärkulturen. Det tycks således inte vara genren som sådan som avgör om de är finkulturella eller populärkulturella, utan kvaliteter inuti verken som avgör. Listan är även begränsad, då den består av förslag på litteratur och inte är en uttömmande lista över dystopiska verk. Ska man dra någon slags slutsats, så är det att de flesta genrerna kan falla inom finkulturen, beroende på hur de är skrivna. De genrer som med tanke på temat är ganska begränsade till populärkulturen torde vara Zombies, Natur-/miljökatastrofer,

Epidemier/Pandemier och Gudomliga. Vad säger då detta om elevernas kunskapsbaser?

De teman som helt faller inom populärkulturen tillhörde några av de mest populära genrerna bland eleverna. De två mest populära var Natur-/miljökatastrofer och Zombies, där den förstnämnda dominerades av flickor och den sistnämnda dominerades av pojkar. Totalt sett skrevs 41 % av alla uppsatser inom populärkulturella teman, medan resten skrevs inom genrer/teman som kan utgöra både finkultur och populärkultur. 37,5 % av alla flickornas uppsatser föll inom det helt populärkulturella området, medan motsvarande siffra för pojkarna var 45,5 %. Till det får man räkna ett antal av de uppsatser som skrevs inom gråzonen och som kan tillhöra populärkulturen, men det förblir ett mörkertal i den här uppsatsen. Slutsatsen man kan dra är att ett stort antal elever i den här

undersökningen dras till populärkulturen, som har ett sämre rykte än finkulturen. Det innebär dock inte på något sätt att de uppsatserna är sämre än övriga. Faktum är att av de helt populärkulturella uppsatserna är bara 23 % svaga, vilket är en lägre siffra än generellt för båda könen och sammantaget. Lärarna kan i det här fallet ha påverkat ämnesvalet genom presentationen av de olika typerna av dystopier. Ur litteraturen valdes främst klassiska dystopiska verk, medan filmklippen utgjordes av populärkulturella filmer. En slutsats skulle därför kunna vara att pojkar ser mer på TV/film och är mer benägna att välja sådana ämnen, medan en större andel flickor föredrar litteratur och därför är överrepresenterade inom finkulturen. Detta går då helt emot de fördomar som Öhman tar upp angående populärlitteraturen, där den sämre/lägre litteraturen ofta förknippas med kvinnor.¹²⁸Detta är något som kan vara värt att forska vidare i.

6.1.2 Genusperspektiv

Den här uppsatsen har till viss del varit teoriprövande, då jag har analyserat uppsatserna med utgångspunkt i olika kvalitativa skillnader. Dessa resultat har sedan givit någon form av återspegling av de genusteorier som idag prövas och undersöks av olika forskare. Det finns givetvis ett stort antal teorier och forskare, men i den här uppsatsen nämndes främst fyra personer med fyra teorier (de hade förstås mer än bara en teori, men här belyses främst de fyra som nämns). Dessa var: Martin Ingvar, som anser att skillnader i pojkars och flickors resultat beror på biologiska skillnader och en senare mognad av pojkarna; Janet Shibley Hyde, som menar att de biologiska skillnaderna mellan könen inte är så stora som först antagits; Wernersson som bland annat skyller på en rådande antipluggkultur; och Jakobsson som förklarar skillnaderna med att flickor anstränger sig mer för att gottgöra för brister de egentligen inte besitter, medan pojkarna litar till en kapacitet de egentligen inte lever upp till – något som i förlängningen innebär att båda könen gör en felbedömning av sig själva och därmed skapas en klyfta mellan könen.

I den här analysen framkom det att i den gruppen av elever som undersöktes, berodde kvalitetsskillnaderna på andra faktorer än kunskapsbrist, då arbetena ofta var väl genomförda och både uppfyllde grundkraven och ibland dessutom passade in på den högre bedömnings- eller betygsskalan. Problemet bestod istället av att eleverna inte färdigställt uppgiften ordentligt, något som mer stämmer överens med slarv, motivationsbrist eller liknande. Således tyder resultatet här på att Ingvars teori om pojkarnas sämre kognitiva mognadsgrad inte stämmer in på den här gruppen av elever. Bland de elever som faktiskt presterat dåligt kvalitetsmässigt var fördelningen jämn mellan könen, vilket istället faller i linje med Hydes teorier om att könen skiljer sig mycket lite åt. Det intressanta var att båda könen till överhängande del underkändes på grund av ofullständiga arbeten, något som talar för Wernerssons antipluggkultur och kön som social konstruktion, snarare än som något biologiskt. En studie av feministisk antipluggkultur hade därför varit mycket intressant, för att se om detta är ett fenomen som berör flickor likväl som pojkar.

6.1.3 Temaarbeten

Detta var ett stort projekt som löpte under många veckor och som berörde alla elever i årskurs 9 på den berörda skolan. Av 102 elever resulterade projektet i 73 inlämnade uppsatser, varav ett var plagiat. Bortfallet är således tämligen stort. Varför alla inte lämnade in är svårt att veta och heller inget som jag har undersökt i uppgiften, men jag finner det ändå värt att nämna. Det kan vara så att det faller i linje

128Öhman, s. 12, 15-16

med övriga resultat. Temaarbetet bestod av fem delar: bakgrund, samhällsskildring, karaktärsporträtt, kapitelsammanfattning och ett utförligt kapitel om minst 500 ord. En mycket stor del av uppsatserna saknade en eller flera delar (27 % av alla och 80 % av de svaga uppsatserna). Det kan tyda på att det var för många delar involverade i uppgiften och att man skulle ha nöjt sig med ett färre antal, vilket hade minskat riskerna för att missa eller glömma bort en del. Kanske hade man också fångat upp de som utelämnats på grund av ”lathet”, då en mindre uppgift kanske inte känns lika övermäktig. Detta är också en förklaring till varför så många elever inte lämnade in något arbete.

På det stora taget ligger det nog en del i vad Martin Ingvar säger om att temaarbeten, åtminstone till viss del, kanske är utformade så att starka elever gynnas mest.¹²⁹ Samtidigt tror jag att det, i enlighet med vad Brown påstår om att kombinera kunskaper, är ett mycket bra sätt att öva upp olika färdigheter och samtidigt få med flera av kursmålen.¹³⁰ Viktigast tycks vara att vara tydlig, koncis och att se till att i varje steg få med sig alla elever. Självständigt arbete kräver mycket av eleverna och då gäller det att som lärare finnas där och vägleda på ett tydligt vis.