En av de tidiga undersökningar som genomförts inom området för resultatutjämning med svenska förutsättningar genomfördes 1949- 1971 av Lennart Eriksson.
En grundläggande ekonomisk teori är att alla företag strävar efter vinstmaximering och förmögenhets- ökning för att därigenom tillgodose både företagets och ägarnas
intressen. Denna teori grundar sig i att det inte föreligger någon divergens mellan ägarnas och företagsledningens intressen utan ledningen är antingen även ägare av företaget eller så är de helt rättade efter ägarna. I samband med bl a teknikens utveckling växte storföretagen, detta innebar ett skifte i ägarstrukturen inom många företag. Ägarmönstret skiftade fokus till att bli mer spritt och skilt från den verksamma ledningen samt styrningen av företaget, inflytandet som tidigare innehafts av ägarna återfanns numera i allt större utsträckning hos ledningen. Följden av denna struktur är att ledningen intar en särställning inom företag i vilka de saknar ägarintressen och därigenom fungerar som en sorts ”mäklare” vid fastställande av bonus. Därmed kan ledningens strävan att maximera för sin egen fördel komma i konflikt med ägarnas intressen. (Eriksson 1974)
Lennart Eriksson (1974) menar att de ändrade institutionella faktorerna som en konsekvens även har påverkat företagens målsättning att skifta fokus för att spegla både ägarnas och ledningens intressen. Företagens tidigare mål om vinstmaximering har i allt bredare omfattning istället ersatts av en uppfattning om en satisfierande vinst, så kallad vinstsatisfiering. Som beaktningsbara faktorer kan nämnas (Eriksson 1974); Resultatutjämning Interna mellanhavanden Finansiella rapporter Koncernens avgränsning Omräknings- differenser 1949-1971
Resultatutjämning i ett historiskt perspektiv
• inkongruens mellan ägarnas och ledningens mål
• ledningen justerar betalningsströmmar till sin egen vinning på grund av maktpositioner och/eller ägarnas passivitet
• ledningen kan eller vill inte sluta sträva efter högre resultat då detta är negativt eller för lågt.
Monsen och Downs (i Eriksson 1974) menar att ledningen och ägare i företag med spridd ägarstruktur ständigt söker tillgodose sina personliga intressen. Ägarna eftersöker jämna utdelningar och värdeökning på ägda andelar emedan ledningen eftersträvar förmåner i form av både monetära och ickemonetära termer som exempelvis makt och auktoritet. (Monsen och Downs) I och med en satisfierande vinst som mål kan ledningen vidta de resultatutjämnande åtgärder som krävs för att tillgodose aktieägarnas primära krav samtidigt som de även beaktar sina egna intressen. (Eriksson 1974)
Figur 7: Sambandet mellan ledningens taktiska agerande och redovisat resultat Eriksson 1974, sid 86, viss bearbetning
De taktiska åtgärderna ledningen kan vidta kan enligt Eriksson (1974, 2002) ta sig i uttryck i olika former, bl a;
• koncernens avgränsning i tid och rum
• metoder för redovisning av över- och undervärden vid eliminering av interna mellanhavanden
• metoder för hantering av minoritetsintresset; ägar- eller enhetsteori • internprissättning
• omräkningsdifferenser
4.1.1 Svenska publika koncerner och företag
Denna undersökning, vilken omfattande totalt 162 noterade bolag studerade under ett flertal år13, var syftet att genom granskning av företagens årsredovisningar kartlägga
13
Undersökningar vidtogs åren 1949, 1959, 1969, 1970 samt år 1971.
Redovisad vinst = Utjämnad vinst
Taktiska åtgärder inom redovisningen Anpassning till ledningens
utvecklingstendenserna i informationsutbudet i desamma. Studien har genomförts under ett antal år under vilka ett flertal förbättringsförslag inom redovisningsområdet publicerats och genomförts. Dessa har i olika omfattning haft effekter på årsredovisningarnas informationsinnehåll på så sätt att de har påverkat jämförelsetalen mellan åren. (Eriksson 1974)
Finansiella rapporter
Resultaten visar att andelen företag vilka publicerade koncernresultaträkning (KRR), -balansräkning (KBR) och –finansieringsanalys (KFA) ökade under åren studien omfattar, som exempel kan nämnas att enbart 3 % av företagen publicerade KRR år 1959, motsvarande siffra uppgick till 74 % år 1971. Vikten av koncernredovisningens värde som beslutsunderlag ökade och denna placerades allt oftare före moderbolagets årsredovisning. Finansieringsanalyser publicerades i årsredovisningarna först år 1969 och omfattade i de flesta fallen enbart koncernen eller både koncernen och moderbolaget. Under de senare åren utökades kraven på information om koncernens fria egna kapital, vilket fick till följd att informationen av densamma ökade i företagens årsredovisningar. (Eriksson 1974)
Koncernens avgränsning
Andelen företag som under perioden tog in dotterföretagen förblev relativt konstant, ca 50 %. Generellt sett ansågs röstandelsmajoritet vara avgörande för att ett koncernförhållande skulle anses föreligga, under de senare åren undantogs endast i enstaka fall utländska dotterföretag från koncernboksluten. Det förekom även att 50% ägda företag av joint venture karaktär konsoliderades som ett dotterföretag. (Eriksson 1974)
Interna mellanhavanden
Förvärvsmetoden användes fram till år 1971 enbart i begränsad omfattning, den dominerande elimineringsmetoden fram till början av 70-talet var parivärdemetoden, även kallad den nominella metoden.14 Eriksson (1974) konstaterar att det i
majoriteten av rapporterna ej framgick vilken metod som tillämpats samt att den uppkomna elimineringsdifferensen hanterats på olika sätt i KBR. Detta ger utrymme för taktiska åtgärder, vilket i sin tur påverkar enhetligheten och därmed kvalitén på informationsinnehållet i årsredovisningen. De orealiserade internvinsterna
14
Parivärdemetodens främsta fördel var dess enkelhet, någon översyn över vad som utgör förvärvat eget kapital är inte nödvändig. Parivärdemetoden innebär att dotterföretagets tillgångar samt skulder värderas till de bokförda värdena i dennes balansräkning, efter justering för internvinster. Eventuella över- samt undervärden förs direkt mot koncernens egna kapital. Vid elimineringen avräknas det bokförda värdet på de i dotterföretaget ägda andelarna mot deras nominella värde, d v s moderföretagets andel av dotterföretagets aktiekapital på balansdagen. (Eriksson 1974, 2002)
Resultatutjämning i ett historiskt perspektiv
behandlades på olikartade sätt av företagen, trots att det, bl a av 1944 års Aktiebolagslag, framgår att internvinster ej får ingå i koncernredovisningen utan ska elimineras. (Eriksson 1974)
Omräkningsdifferenser
Någon fullständig praxis för vilken metod som skall tillämpas vid omräkning av utländska företag saknades under perioden för studien. Undersökningen visar dock att de mest tillämpade metoderna för omräkning var en generell värdering av poster enligt balansdagskurs, alternativt CNC-metoden15. År 1971 var det var dock
fortfarande sällan förekommande att företagen informerade om vilket tillvägagångssätt som tillämpats samt var omräkningsdifferensen placerats. I vissa fall belastade differensen det egna kapitalet, ibland fördelades den helt eller delvis på resultatet. Både valen av omräkningsmetod och placeringen av omräknings- differensen avspeglade avsteg från kongruensprincipen. (Eriksson 1974)