Resultatvaliditet .1 Inre validitet

Här kommer vi att diskutera vad vi kan dra för slutsatser av vårt fall utifrån hur vi har

genomfört undersökningen (Esaiasson et al. 2012). För att kunna göra det kommer vi att utgå från alla delar i uppsatsen men framförallt avsnitt 8.1-8.3.

Hur undersökningen kan tolkas beror på hur vi som forskare har gått tillväga. För att öka förståelsen och transparensen är det viktigt att förmedla hur vi har gått tillväga och vad våra val har haft för inverkan på slutresultatet.

När det gäller vårt sätt att genomföra undersökningen har vi aktivt valt att vara så öppna och pedagogiska som möjligt med vad vi vill göra och hur vi ska göra det. Det gäller dels i hur vi har arbetat med uppsatsens struktur och språk för att skapa en röd tråd för läsaren där nästa steg i processen kommer naturligt och inte förvirrar den som läser. Det är en del i att skapa förståelse för vår undersökning. Huvudsakligen är det dock våra avsnitt om hur vi gått tillväga (avsnitt 6, Metod), vilket urval vi gjort (avsnitt 7, Material) och hur vi har avgränsat oss i avsnitt 6 och 7 som vi tycker skapar tillförlitlighet till studien (avsnitt 8.1-8.3).

För att gå in i detalj så har vi i både Metodavsnittet och avsnitten 8.1 och 8.2 försökt att få med alla val och procedurer som skett under undersökningens gång. I och med att vi båda två har haft samma ambition och korrekturläst de delarna där vi förklarar hur vi gjort, anser vi att vi uttryckt oss så tydligt och detaljerat som vi tidsmässigt har haft möjlighet till.

Att vi arbetat så noggrant med att dokumentera vårt tillvägagångssätt innebär inte att det är fritt från misstag och avgränsningar som påverkat resultatet. När det gäller vårt val av metod kan vi utifrån våra resultat argumentera för att samtalsanalys som metod verkligen fick fram essensen av materialet. Med en metod som tillåter enbart kvalitativa eller kvantitativa moment hade vi inte kunnat få en så nyanserad bild av vårt material. Endast en kvalitativ analys hade förbisett samtalets struktur, på samma sätt som kvantitativ analys hade lett till förhastade slutsatser kring könsstrukturer i samtalet.

När det gäller hur vi har verkställt vårt syfte ser vi vissa brister i våra val som till viss del beror på ett behov av att avgränsa sig och till viss del beror på hur vi förstått och förhållit oss till metoden. Avgränsningar på grund av studiens tidsbegränsning blev bland annat

noggrannheten i transkriberingen och tidtagningen. Avvägningar, som att båda inte kunde transkribera hela avsnittet på varsitt håll och sedan jämföra resultaten eller att vi inte haft en mer detaljerad transkriptionsnyckel, kan ha påverkat vår förståelse för materialet. Saker som snarare handlar om vår tolkning av hur metoden ska förstås kan också ha påverkat materialet. Bland annat hade vi ingen litteraturförankrad struktur för hur vi skulle dela upp och tolka ämnena som diskuteras i materialet.

Slutligen ser vi en uppenbar brist i hur begränsat vårt urval är. Det vill vi säga är vår undersöknings stora brist. Att välja ett case och därmed göra en fallstudie ser vi som ett bra format för uppsatsskrivning. Däremot anser vi att uppsatsens validitet hade varit betydligt bättre om vi inte haft ett så snävt urval av vårt totala material (det vill säga alla avsnitt av podcasten). Som vi redan diskuterat i avsnitt 8.3 valde vi att använda ett helt podcastavsnitt som material istället för stycken från flera olika avsnitt eftersom vi ville att de kvantitativa resultaten skulle vara så trovärdiga som möjligt. Däremot innebär det att vi överlag har svårare att dra slutsatser om ​Eat This!​ som material i stort.

Vi ser att vår undersökning har god reliabilitet med tanke på att vi haft en hög medvetenhet om vad som kan påverka resultaten och försökt minimera denna påverkan. När det kommer till validitet tycker vi att vår process har varit tillförlitlig och att våra resultat besvarar syftet med att undersöka hur en man och en kvinna pratar i en podcast. Vad våra resultat därför är ett fall av diskuterar vi i nästa avsnitt.

8.4.2 Extern validitet

För att diskutera hur våra resultat kan tillämpas i andra situationer än den vi undersökt, kommer vi att jämföra våra resultat med tidigare forskning på området.

Våra resultat går till viss del inte ihop med genusteorier om hur män och kvinnor pratar. Konventionellt sett pratar män mer än kvinnor, vilket inte är fallet i vår studie. Vad vi

däremot kan se är att våra resultat har mycket gemensamt med forskningsresultat inom genus och lingvistik. Resultat från både Nordenstam (1990) och Xu (2009) visar att fördelningen av ordet på olika sätt kan frångå könsnormer då män och kvinnor pratar i avslappnade

sammanhang. Eftersom vi kategoriserar podcasten som ett förhållandevis avslappnat format kan man säga att våra resultat är ett fall av hur män och kvinnor pratar i en informell miljö. Även om tidsfördelningen i samtalet mellan mannen och kvinnan i vårt specifika fall är jämställd så betyder inte det att samtalet i stort är jämställt. Två andra kandidatuppsatser visar hur olika samtalsstilar män och kvinnor har i podcasts. Både Johansson Fager och

Abrahamsson (2016) och Sterner (2012) presenterar i sina resultat att män som pratar med varandra har en annan samtalsstil än kvinnor som pratar med varandra. Kvinnor har en mer personlig, känslosam ingång i olika samtalsämnen medan männen är mer sakliga och

rationella. Vi kan utifrån våra resultat se att de här samtalsstilarna är kopplade till könsroller även när män och kvinnor möts i samtal. På det sättet är alltså vår studie ett fall av att könsroller reproduceras i olika samtalskonstellationer.

Genom att sätta våra resultat i relation till andra forskningsfynd kan vi konstatera att vår undersökning har bäring i en vetenskaplig kontext.