För kreditgivare är det av stor betydelse att få en oberoende försäkran om att den information som företaget presenterar inte innehåller betydande fel (Carrington, 2014). Vad ett företag med en reviderad årsredovisning innebär är bankerna överens om. Enligt samtliga tillfrågade banker ansågs revisionen inneha ett värde då respondenterna var eniga om att reviderade bokslut föredras framför icke reviderade bokslut. Årsredovisningar som genomgått en
utomståendes godkännande ansågs liknas vid en kvalitetsstämpel vilket kan kopplas samman med ramverkets påståenden av Trohammar (2006) och Nordström (2013). Respondenten från ”Bank A” poängterade att det är oerhört viktigt att de siffror som företaget presenterar vid en kreditgivning är korrekta och därmed avspeglar bolagets verklighet. Genom ramverkets utgångspunkt gällande revisionens värde vid kreditgivning ser vi en koppling som väl överensstämmer med studiens samtliga kreditgivare.
Enligt FAR (2007) anses ett företags trovärdighet öka då företagets finansiella rapporter har genomgått en oberoende granskning. ”Bank B” bekräftade detta resonemang och menade att icke reviderade årsredovisningar ger lägre trovärdighet gentemot bolag vars räkenskaper har granskats av en extern part. Uttalandet ligger i linje med Svensson (2003) som menar att bankens förtroende ökar med revisionen och därmed trovärdigheten gällande siffrorna i de finansiella rapporterna. De resterande bankerna, det vill säga ”Bank A”, ”Bank C” samt ”Bank D”, fann nödvändigtvis inte reviderade bolag mer trovärdiga. Samtliga respondenter betonade betydelsen av andra viktiga aspekter som krävs inför en kreditbedömning. Bland annat ansågs företagets historik och kundkännedom vara avgörande faktorer för huruvida trovärdigt ett företag bedöms vara. Respondenternas resonemang stärks utav Strenger m.fl. (2008) som i sin studie påpekar att revisionen inte bör övervärderas då de finns andra faktorer som spelar roll vid kreditbedömningen, exempelvis företagets förhållande till kreditgivaren. Författarna menar att ju längre förhållande desto större förtroende har byggts upp och därutav spelar revisionen en mindre roll. Liknande argumenteringar återfinner vi i en undersökning av Thorell och Norberg (2005) som menar att årsredovisningar inte ska anses vara direkt
avgörande vid kreditbedömningar.
Ett företag som låter en utomstående sköta företagets redovisning kan i många fall likställas med ett reviderat bokslut enligt bankerna. Även Svensson (2003) hävdar att rapporter som är upprättade enligt god redovisningssed skapar större säkerhet hos bankerna.
Sammanfattningsvis tolkar vi det som att bankerna i alla lägen föredrar att en utomstående kontrollerat företagets redovisning då reviderade rapporter föredras vid en kreditbedömning. Dock ansåg majoriteten av respondenterna att icke reviderade årsredovisningar inte
nödvändigt innebär mindre trovärdiga företag. Detta då bankerna lägger stor vikt vid andra faktorer som har en betydande roll inom kreditbedömningsprocessen.
5.2 Kreditgivningsprocessen
Kreditgivningsprocessen går, i stora drag, till på liknande sätt hos samtliga banker. Vid kreditbedömningsprocessen behöver banken samla in beslutsunderlag om den kreditsökande. Sigbladh och Willow (2008) menar på att för att kunna göra ett välgrundat beslut om
kreditgivning måste banken analysera materialet de får in. Det föreligger en skillnad i vad bankerna tycker är värdegrundade material. Samtliga respondenter har i stora drag liknande tillvägagångssätt vid insamlingen av underlag från bolagen, det förekommer dock skillnader i vad de lägger extra stor vikt. Respondenten vid ”Bank B” går mer på kreditupplysningen än affärsidé vidkreditbedömningen, medan ”Bank D” ser mer på helheten genom att ta ställning till bolagets ägare bland annat. De viktigaste informationskällorna för banken vid
kreditbedömningen är enligt Sigbladh och Willow (2008), förutom årsredovisningen, företagets affärsidé, ägare och företagsledning. Det är därför viktigt för bankerna att se till helheten vid bedömningen, dock förekommer det mindre skillnader i vad som anses vara viktigt underlag för bankerna. Banker kan enligt Sigbladh och Willow (2008) i efterhand efterfråga mer information från företagen, detta menar respondenten vid ”Bank C” är förekommande i deras process.
Banker och liknande institut måste enligt lag ha uppsikt över sin kreditrisk gentemot
låntagaren. Enligt Burns och Fletcher (2008) måste bankerna vara extra medvetna om denna kreditrisk. Samtliga respondenter menar på att en process där banken går igenom företagets risker är nödvändig. Enligt respondenten vid ”Bank A” menar på att ett standardiserat tillvägagångssätt inte är möjligt då alla fall är olika. Respondenten vid ”Bank B” och ”Bank C” nämner att de har ett standardiserat tillvägagångssätt vid kreditbedömningen, de använder sig av ett kreditbedömningssystem. Alla respondenter nämner att de har en process som de använder när de samlar in underlag till kreditbedömning. Det är dock skillnad i hur de går tillväga med varje ärende, om de väljer att se alla kreditärenden på samma sätt, genom ett standardiserat tillvägagångssätt eller om de väljer att skilja på diverse kreditansökningar, genom att ta varje ärende för sig. Respondenten vid ”Bank D” nämner att deras bank väljer att lägga fokus även vid den interna informationen. Det kan enligt respondenterna dock vara svårt att få tag på den information som företaget aktivt väljer att inte dela med sig av till banken, vilket Liang m.fl. (2006) även nämner i sin studie om informationsasymmetri. Här ser vi likheter genom vår studies ramverk gällande intressenter och kreditgivning.
Den 1 november 2010 slopades revisionsplikten för små aktiebolag (Brännström, 2014). Samtliga respondenter menar på att tillvägagångssättet vid kreditbedömningen inte ändrats efter slopandet av revisionsplikten. Respondenten vid ”Bank C” menar på att det viktigaste för dem som bank är att företaget uppvisar goda förutsättningar att kunna betala tillbaka krediten. Kreditupplysningsföretag varnade för att företag efter slopandet skulle få sämre villkor med oreviderade bokslut. Blackwell m.fl. (1998) konstaterade i en studie att företag som slopar revisionen kunde få högre räntor vid krediter. Samtliga respondenter i vår studie hävdar att de i huvudsak vill att företaget ska granskas av en oberoende tredje part, men att det inte nödvändigtvis behöver leda till sämre villkor om man som företag valt att inte ha revision.
I vår studie syns ett mönster hos respondenterna att det inte förekommer större skillnader innan och efter slopandet av revisionsplikten vad gäller bankernas kreditgivningsprocess. Skillnader förekommer dock i vilket underlag som bankerna lägger mest fokus på när de avgör företagens återbetalningsförmåga. I helhet är det just återbetalningsförmågan som bankerna slutgiltigt går på.