Agenterna för Socialdemokraterna uppger att de handlar efter vertikala spelregler såsom partikongressen, partiprogram, partistadgar, distriktskongress, distriktets handlingsprogram och distriktsstyrelsen. På så sätt utgör rikspartiers vertikala spelregler begränsningar i agenters handlingsutrymme på lokal nivå. Spelregler inom Socialdemokraterna har ett hierarkiskt förhållande mot varandra där vissa övergår andra, exempelvis att beslut tagna på partikongressen övergår understående nivåers beslut. På så sätt utgörs Socialdemokraterna av en hierarkisk uppbyggnad där spelregler syftar till att överstående vertikala nivåer kan styra understående. Formellt sett har således rikspartiers principal på riksnivå ett överordnat förhållande till partidistrikten och den lokala nivån. Rikspartier har på så sätt centraliserat makten till principalen på riksnivån, vilket kan vara en naturlig maktordning i syfte att skapa en enhetlig politik i ett parti som finns över hela Sverige. Detta bekräftar även Bäck & Möllers (2003, 112) argument som säger att rikspartier kännetecknas av hierarkisk uppbyggnad.
Agenterna för Socialdemokraterna uppger att de handlar efter partiets ideologi den demokratiska socialismen då det utgör deras värdegrund. Eftersom det ideologiska ramverket fattas i partiprogrammet på riksnivå har den vertikala dimensionen ett maktmedel med innehållande spelregler som kan forma agenters handlande. Rikspartiers ideologiska ramverk sätter yttre gränser av vad som anses vara tillåtet att handla eftersom respondenterna uppger att ideologi utgör deras värderingar. Detta bekräftar Möllers (2016, 112) argument som säger att partiers ideologiska ramverk sätter spelregler som utgör begränsningar i handlingsutrymmet.
43 Samtliga respondenter för Socialdemokraterna uppger att det är mindre fokus på ideologi både inom partiet och bland väljare. Detta kan tyda på att ideologiska spelregler minskar som begränsande faktor av agenters handlingsutrymme. På frågan om partiet har någon ideologi svarar respondenterna för studiens lokala partier att de inte vill låsa in agenter i ideologiska burar såsom rikspartier gör, att deras parti är pragmatiskt och att agenter måste verka för den egna kommunens bästa som utgångspunkt i beslutsfattandet. Min analys är att lokala partier använder andra partiers ideologiska förhållningssätt som ett medel för att framställa sig själv som friare i syfte att locka partimedlemmar och väljare till det egna partiet. Pragmatism och den egna kommunens bästa är flytande och oklara begrepp som kan förändras över tid och är enligt min mening inget ideologiskt ramverk som begränsar agenters handlingsutrymme.
Eftersom lokala partier utformat spelregler kring att de inte ska verka för ideologier så har de skapat handlingsregler för agenter som de måste följa, exempelvis att de inte ska inordna sig själva på en vänster-högerskala. I jämförelsen mellan partityperna saknar dock lokala partier ett ideologiskt ramverk medan i rikspartier fungerar vertikala ideologiska spelregler som begränsade faktorer av agenters handlingsutrymme. I detta avseende är därför agenter i lokala partier mer fria att handla jämfört med sina motsvarigheter i rikspartier som begränsas av ett ideologiskt ramverk.
I Socialdemokraterna har partistyrelsen och dess utskott makten att utesluta agenter. I Dorotea kommunlista och Politiskt alternativ har partistyrelsen och medlemsmöten makten att utesluta agenter. Således kan agenter i båda partityperna bestraffas i form av exkludering om de handlar på ett sätt som strider mot principalens mål. Givet att agenter handlar utifrån egenintresset att bibehålla sin maktposition så är principalens bestraffningsrätt ett maktmedel att forma handlingar utifrån uppsatta mål. Principalens bestraffningsrätt sätter således yttre gränser i hur agenter inom båda partityperna kan handla. Detta bekräftar Ströms (2000, 267) argument som säger att principaler utformar spelregler kring bestraffning, vilket i sin tur begränsar agenters handlingsutrymme. I jämförelsen mellan partityperna ligger bestraffningsrätten i olika dimensioner. I rikspartier har partistyrelsen och dess utskott en vertikal bestraffningsrätt eftersom de kan utesluta agenter i hela partiet. I lokala partier har partistyrelsen och medlemsmöten en horisontell bestraffningsrätt då det egna partiet enbart finns på lokal nivå. I rikspartier bör det hypotetiskt vara svårare att utöva bestraffningssätten eftersom riksnivån till förmodan inte har fullständig information kring hur agenter på lokal nivå handlar.
44 Möjligtvis ger det agenter i rikspartier mer möjlighet att utnyttja det asymmetriska informationsförhållandet till riksnivån för att utveckla strategier (shirking). I lokala partier bör det vara enklare att utöva bestraffningsrätten eftersom agenter och principalen med bestraffningsrätt finns på samma horisontella dimension. Även om agenter i lokala partier framhåller att de saknar ”partipiskor” och är fria att handla så har den egna principalen bestraffningsrätt. På så sätt finns det inslag av spelregler som sätter yttre gränser i handlingsutrymmet även i lokala partier. En ytterligare skillnad mellan partityperna är att i lokala partier har inte bara partistyrelsen utan även medlemsmöten maktmedlet att besluta om bestraffning (uteslutning) av agenter. Detta kan vara ett sätt att minska hierarkier genom att föra bestraffningsrätten närmare partimedlemmar.
Socialdemokraterna i Västerbotten har ett handlingsprogram men saknar distriktsstadgar. Hypotetiskt kan distriktsstadgar utgöra spelregler eftersom de utmålas som riktlinjer. Eftersom många spelregler kan leda till komplexitet kan det tyda på att den vertikala komplexiteten i Västerbotten är lägre jämfört med ett partidistrikt som antagit distriktsstadgar. Eftersom Socialdemokraterna i Västerbotten utformat ett handlingsprogram kan det tyda på att vertikala komplexiteten är högre jämfört med ett distrikt som inte utformat ett. Då partidistrikten ges möjlighet att själva fatta distriktstadgar och handlingsprogram kan det såldes tyda på att det finns en variation i graden av vertikal komplexitet inom rikspartier.
Agenter för Socialdemokraterna uppger att de handlar efter de spelregler som partidistriktet skickar ut i form av valkonferenser och intensifiering av utskick utav politiskt material. Detta visar att under valtider så ökar antalet vertikala spelregler som formar agenters handlande. I rikspartier finns det på så sätt vertikala styrningstekniker i syfte att skapa en enhetlig politik genom att begränsa agenters handlingsutrymme att själv forma egen politik. Agenter för Socialdemokraterna uppger även att de handlar efter de riktlinjer som riksdagsledamöter och ombudsmän framför när de besöker den egna lokala partiorganisationen. Besöken från ombudsmän och riksdagsledamöter kan ses som ett nätverk utav tillsyn av agenter på lokal nivå i syfte att kontrollera deras handlande mot principalens mål. Detta visar således att inom rikspartier finns vertikala tillsynsmekanismer och styrningstekniker som formar agenters handlande och sätter begränsningar i handlingsutrymmet. Detta bekräftar således Ströms (2000, 295) och Peters (2012, 47) argument som säger att principaler kan upprätta tillsyns- och styrningsmekanismer som formar handlande och sätter begränsningar i handlingsutrymmet.
45 Agenterna för Socialdemokraterna uppger att politiska mål på riks-, distrikts och lokal nivå kan skilja sig åt, vilket i sin tur skapar komplexitet och motsägelsefullhet kring vilka mål de ska handla efter. Detta tyder på att de hierarkiska spelreglerna som rikspartier satt upp inte fungerar i alla lägen eftersom agenterna uttrycker komplexitet i vilka spelregler och mål de ska handla efter. Den mängd spelregler som samspelar inom den vertikala dimensionen skapar således komplexa handlingsalternativ för agenter. Detta bekräftar Köllns (2014, 41) argument som säger att komplexitet ofta speglas genom att flera spelregler samspelar i den vertikala dimensionen.
Respondenterna för studiens lokala partier uttrycker ingen komplexitet inom det egna partiet, de framhåller snarare att det är positivt att det egna partiet enbart har spelregler utformade på lokal nivå. Detta visar att lokala partier präglas av en lägre grad av komplexitet än rikspartier. Detta beror på att lokala partier koncentrerat samtliga spelregler till den horisontella dimensionen, vilket ger agenter förutsägbarhet och fokus då de enbart behöver ta hänsyn till spelregler från ett håll. Detta resonemang ligger i linje med Peters (2012, 54) argument som säger att när spelregler är utformade på ett sätt som ger förutsägbarhet så underlättar det för agenter att forma sina handlingar i enlighet med uppsatta mål. Vi har nu gått igenom rikspartiers vertikala dimension, men vad händer om det blir konflikt mellan nivåerna?