Vilka sammantagna konsekvenser beroendeförhållandet mellan familjerättsenheten (i) och tingsrätten (i/ö) har i rättsprocessen för allmänheten och familjer (u), är beroende av
familjerättsenhetens utredningar av familjers förhållanden (punkt 3, se figur 1). Nivåspecifika mekanismer från nivå (u) betraktas sammantaget utifrån både punkt 3 och 5. En undersökning av förhållandet mellan dessa delar av rättsprocessens händelseförlopp anses öka rimligheten av vilka sammantagna normativa konsekvenser som uppstår av tingsrättens handlingskraft i allmänheten och familjer (u). Ett resultat om hur de tre olika scenarierna som rättsprocessen kan resultera i nämns under fråga 2 utifrån endast föräldrarnas två scenarier. En slutsats ställs rimligtvis i relation till de föräldrar och barn som familjerättsenheten möter (punkt 3).
Föräldrars och barns möjligheter till samförstånd betraktas utifrån deras förutsättningar ur ett livsvärldsperspektiv (u). Det framkommer rimliga skäl för att familjerättsenhetens förslag har en rättslig status och är av en central betydelse för samarbetet mellan enheten och tingsrätt. Denna status är beroende av familjerättsenhetens förmedlande av sina möten med familjer (u) i utredningar (i) som vårdnadsförslag till tingsrätt (ö).
Föräldrars härkomst är en förutsättning som antas kunna vara utmanande för föräldrarna då det kan försvåra för att ett samförstånd förmedlas eller kan beaktas i samtal med
familjerättsenheten. Härkomst är den tillgängliga variabel i familjerättsenhetens utredningar som anses kunna försvåra mest för föräldrar i samtal och betraktas i analysen som ett exempel på de samtal där förmedlandet eller beaktandet av ett samförstånd kan utebli hos
familjerättsenheten. Enligt Singer (2012) är tingsrätten beroende av att utredningarna faktiskt är grundade och tydligt formulerade. Om ett samförstånd inte kan beaktas eller förmedlas, anses det få sammantagna konsekvenser för vad som framkommer av förslagen. Det framkommer enligt Socialstyrelsen (2012) att bristande språklig förmåga kan leda till exempelvis missförstånd och feltolkningar. Känsliga samtalsämnen ökar betydelsen av en tydlig förståelse för vad som sägs mellan socialarbetare och klient. Vid bristande
svenskkunskaper ska tolk användas för att undvika missförstånd. En god relation kan försvåras vid samtal om känsliga ämnen via tolk och en utmaning är att lita på tolkens kompetens samt dess översättningar som korrekta och opartiska (a.a). Det anses att både tolk
28
och bristande svenskkunskaper är relevanta svårigheter när den mellanmänskliga
kommunikationen utmanas, i linje med det kommunikativa handlandet väcks då en diskurs om saklighet och korrekthet för att nå ett samförstånd (Carleheden, 1996), vars slutsatser anses försvåras för att beaktas eller förmedlas i dessa utredningar.
I tabell 4 kvarstår samvariationen vid kontroll mot variabeln härkomst. Den ursprungliga samvariationen mellan barnets kön och förslag till vårdnadsbeslut är signifikant när båda föräldrarna har icke-svenskklingande namn. I tabell 4 framkommer det att denna grupp berör 32 av studiens 83 barn, en fördelning som anses central att beakta i det vidare resonemanget om konsekvenserna av förslagen för familjer i rättsprocessen (punkt 5). I tabell 4
framkommer det att ensam vårdnad mamma föreslås i 81,3 % av dessa fall gällande pojkar. Inga av dessa utredningar rörande pojkar resulterar i förslaget ensam vårdnad pappa. I 50,0 % av fallen gällande flickor ges förslaget gemensam vårdnad i familjer där båda föräldrarna har ett icke-svenskklingande namn. Det anses finnas belägg för att härkomst kan betraktas som en förutsättning som försvårar kommunikativt för en förälder från en sådan tidigare
familjegemenskap i möte med familjerättsenheten. Tolk samt bristande språkkunskaper anses båda försvåra för föräldrar i de fall där den mellanmänskliga kommunikationen utmanas. Scenario 3 av rättsprocessen är utifrån barn (se figur 1) och uppstår när ett beslut sker utan en grund i barnets konkreta förhållanden på bekostnad av barnets autonomi eller integritet. Barns ålder är en förutsättning som antas försvåra för att ett samförstånd kan förmedlas av barnet eller beaktas i samtal med familjerättsenheten. I tabell 3 framkommer att
samvariationen kvarstår mellan vårdnadsförslag och barnets kön vid kontroll mot gruppen små barn 1–4 år samt stora barn kategoriserat som 5–17 år. Detta resultat betraktas utifrån vad som framkom under tidigare forskning av Röbäck och Höjer (2009), där barns uttalanden inte är en del av underlaget till vårdnadsbeslut, oberoende av barnets ålder och grad av mognad. Enligt Socialstyrelsen (2018) framkommer att små barn besitter en verbal förmåga först i förskoleåldern, vilket anses vara en central kommunikativ utmaning för familjerättsenheten och tingsrätten i möte med små barn. I tabell 3 framkommer att pojkar i åldersgrupp 1–4 år får förslaget ensam vårdnad mamma i 81,8 % av dessa fall medan förslaget ges för flickor i 37,5 % av fallen. Ensam vårdnad pappa föreslås enbart i 3,7 % av dessa utredningar och det enda barn av 27 stycken som fick det förlaget är en flicka. I 56,3 % av dessa utredningar för flickor ges förslaget gemensam vårdnad och enbart i 18,2 % av fallen gällande pojkar.
Denna utmaning betraktas utifrån att, barns uteblivna betydelse som rättslig part är oberoende av ålder eller mognad och när äldre barn likväl för sin egen talan åberopas främst brister i deras integritet, mognad eller ärlighet (Röbäck & Höjer, 2009). För stora barn är utmaningen beroende av huruvida mognaden överensstämmer med barnets ålder, i linje med SoL kap 11 10 § då barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till dennes ålder och mognad. I tabell 3 kvarstår studiens samvariation vid kontroll mot stora barn och det framkommer att denna grupp berör 56 av studiens 83 barn, vilka kan vara centrala att beakta i resonemanget om konsekvenserna av förslagen för familjer i rättsprocessen (punkt 5). I tabell 3 framkommer att för barn i den äldre åldersgruppen ges förslaget ensam vårdnad mamma i 66,7 % av fallen för pojkar, i jämförelse med 38,5 % för flickor. Ensam vårdnad pappa föreslogs i 34,6 % för flickor medan enbart 6,7 % för pojkar.
Frågan om det är rimligt att resonera om vårdnadsförslags rättsliga status utifrån föräldrars och barns möjligheter till samförstånd, framkommer utifrån nivåspecifika mekanismer på (u) få konsekvenser för familjerättsenhetens samtal på (i). Vilken funktion familjerättsenheten fyller som system (i) i mötet med familjers livsvärld (u), verkar rimligtvis bero på
29
förutsättningar och förhållanden som har eller kan utesluta ett samförstånd inom familjer som uppstår innan samtalen på familjerättsenheten. Familjerättsenheten som rättssystem betraktas rimligtvis ha en förmedlande funktion av familjers förhållanden (u) direkt till tingsrätt (ö). Vad som framkommer av nivåspecifika mekanismer på (u) betraktas som ett exempel på att beroendeförhållandet mellan tingsrätt och familjerättsenheten (punkt 4 & 5) är beroende av familjerättsenhetens utredningar (punkt 3). De sammantagna normativa konsekvenserna som uppstår av tingsrättens handlingskraft (punkt 5) för allmänheten och familjer (u) av
rättsprocessen, betraktas utifrån dessa förutsättningar för familjerättsenheten ur ett livsvärldsperspektiv och de olika antal som grupperingarna berör.
De mest tydliga skillnaderna som kan uttydas mellan pojkar och flickor som uppstår i deras ojämlika könsfördelning av vårdnadsförslag är sammanfattningsvis att flickor av tabell 2 om våld får ett förslag om en vårdnadsform där pappan är vårdnadshavare i 62,3 % av dessa fall. Pojkar får en sådan vårdnadsform i 21,1 % av dessa fall och då enbart i form av gemensam vårdnad. Detta resultat betraktas utifrån att det berör 43/83 barn. De mest tydliga skillnaderna mellan pojkar och flickor i tabell 3 är att flickor i åldersgruppen 1–4 år får ett förslag som skulle resultera i att pappan blir vårdnadshavare i sammanlagt 43,7 % av fallen. Pojkar får ett likvärdigt förslag i 18,2 % av fallen och då enbart i form av gemensam vårdnad. Flickor i åldersgruppen 5–17 år får i 60,5 % av fallen ett vårdnadsförslag som resulterar i att pappan blir vårdnadshavare medan pojkar i 33,3 % av fallen får ett likvärdigt förslag. Dessa resultat betraktas utifrån att de berör 27/83 små respektive 56/83 stora barn. Slutligen i tabell 4 får pojkar i familjer där ingen förälder har svenskklingande namn i mycket mindre utsträckning än flickor ett förslag som innebär att pappan kommer ha vårdnad. I 62,5 % dessa fall för flickor ges ett förslag där pappan kommer vara vårdnadshavare medan det i 18,7 % av fallen för pojkar ges ett likvärdigt förslag och då enbart i form av gemensam vårdnad. Detta resultat betraktas utifrån att det berör 32/83 barn.
4. Är rättsprocessens sammantagna konsekvenser för föräldrar och barn beroende av