Enligt kommunal kartering (Kartläggning av vattenföring i Umeälv - Umeå kommun Samhällsbyggnadskontoret - Umeå Brandförsvar och säkerhet, 2011) finns ingen risk för översvämning inom planområdet.
Dagvatten
Dagvatten är regn- och smältvatten som tillfälligt avrinner på markytan. Under naturliga förhållanden infiltreras större delen av vattnet i marken, innan det når vattendrag. I takt med att staden förtätas och tidigare oexploaterade ytor bebyggs och hårdgörs minskar möjligheterna till naturlig infiltration i marken och dagvattnet avleds direkt till vattendrag. Detta ställer krav på en robust och långsiktigt hållbar dagvattenhantering.
En dagvattenutredning15 tagits fram med syftet att kartlägga platsens
förutsättningar, utredda möjligheter och föreslå långsiktiga hållbara lösningar för daghantering. I utredningen konstateras att avrinningen från norra Ön sker idag diffust ut mot Umeälven förutom ett fåtal avrinningstråk i väster samt ett
avrinningsstråk och en bäck i den sydöstra delen av planområdet. Den förändrade markanvändningen vid exploatering leder till en ökning av 20-årsflödet med ca 1000
%.
Planområdet lutar generellt ner mot älven, med brantare sluttningar mot
älvbrinkarna. På den östrasidan om Nabbvägen lutar det lite tydligare ner mot älven medan det på västra sidan, mer mitt på ön, är flackare mark. Marknivåerna varierar från ca +9,1 till +0,2. De lägsta punkterna återfinns naturligt längs med älvbrinkarna.
15 Dagvattenutredning Norra Ön – WSP 2020
Grundvattennivåerna på norra Ön är uppmätta till mellan -2,2 och +5,5 (RH2000) vilket motsvarar 2,3 till 8,9 m under markytan. Inget artesiskt grundvatten har påträffats inom planområdet.
Förändringar och konsekvenser
För att kunna säkerställa att kommande bebyggelse ska ha en långsiktig hållbar dagvattenhantering krävs det att byggnader placeras på höjdpartier och att
grönytorna placeras i lågstråken (i den utsträckning som det är möjligt). Generellt vid exploatering är det viktigt att begränsa dagvattenflödena i första hand genom att undvika onödiga hårdgjorda ytor, samt att dagvattnets föroreningsbelastning begränsas genom naturlig rening på väg till recipienten.
Eftersom recipienten Umeälven varken är flödeskänslig eller föroreningskänslig för den föroreningsbelastning som förväntas uppstå vid exploatering har förslaget till dagvattenhantering utformats så att dagvatten leds till ett fåtal utlopp via
dagvattenledningar och erosionsskyddade diken till recipienten enligt principer som redovisas schematisk i figur 8. Eftersom jordartsförhållandena innebär att
erosionsrisk längs älvbrinken föreligger föreslås att utloppen erosionsskyddas eller anläggs under medelvattennivån.
Figur 43: förslag till avledning med dagvattenledningar i kombination med erosionsskyddat dike med utlopp i älven. Illustration ur dagvattenutredning för Norra Ön (WSP202-04-09)
Figur 44: Schematisk redovisning av systemlösning för planområdet som består av dagvattenledningar, gräsdiken och dagvatteninsamlingar inom naturområde.
För att avrinningen upp till 100 årsregnhändelsen ska ske på en kontrollerad och säkert sätt kan avrinningsvägen erosionsskyddas ända upp till släntkrön. En nackdel med åtgärden är att det ökar anläggningskostnader och behovet av erosionsskyddet statistiskt är mer sällan än vart 20:e år.
Om erosionsskydd för 100-årsregnet anläggs i hela slänten rekommenderas att höjdsättningen inom området och de längsgående dikena medger att 100-årsregnets utloppsställen sammanfaller med de utlopp som föreslagits för 20-årsregnet (vid brofästena). Åtgärden ger mindre behov av erosionsskydd och minskar intrånget i naturmiljön.
För totalstabiliteten är det mindre viktigt med erosionsskydd från släntkrön, då erosionen vid denna punkt skadar endast cykelvägen. För den nedre delen av slänten är det viktigt att det finns ett erosionsskydd, eftersom erosion där påverkar
släntstabiliteten och kan ge mycket större och allvarligare följder för vägarna och eventuellt byggnaderna inne på området.
Dagvattenhanteringen i naturmark
Dagvatten kan infiltreras, renas på en naturligt sett samt fördröjas vid kraftigare skyfall inom delar av planlagd naturmark och naturliga lågpunkter. Planområdet har goda infiltrationsegenskaper.
Dagvattenhanteringen på fastlandsdelarna
Dagvattenhantering anpassas till befintligt ledningsnäts kapacitet så att det inte överbelastas. Avledningen föreslås ske via diken där ledningsnätet är
underdimensionerat eller saknas.
Dagvattenhanteringen i gatumark
Gatuområdet utformas med utrymme för en grönremsa och/eller trädplantering med skelettjordar. Dagvatten från gatuområde leds till älven via ledningar och dike.
Föreslagen gräsdike som ska avleder dagvatten från planområdet till utlopp i älven ska placeras inom vägområdet och utformas för att bilda en mjuk övergång mellan bebyggelse och natur. Nya utlopp till älven erosionsskyddas.
Dagvattenhantering på kvartersmark
Förutsättningar för hantering av dagvatten inom kvartersmark bedöms som goda.
Markens genomsläpplighet bedöms som höga till ganska höga. För att minimera och fördröja flöden av dagvatten som behöver avledas till älven ställs krav på att minst 60% av gården ska utföras med 90% genomsläpplighet och att högst 25 % av kvartersgård får hårdgöras.
Föreslagen systemlösning för dagvattenhantering bedöms kunna uppföras inom ramarna för vad som tillåts inom användningsområdet [GATA] och [NATUR].
Föreslagen planstruktur med sammanhängande grön- och mobilitetsinfrastruktur (gång- och cykelvägen, stigar och gator) säkrar förutsättningar för långsiktiga hållbara dagvattenlösningar.
Verksamhetsområde
Norra Ön ligger idag inte inom Vakins verksamhetsområde för dagvatten.
Verksamhetsområdet föreslås i framtiden utvidgas, det vill säga att Vakin ansvarar för samlad avledning av dagvatten upp till 20-Årsregnet inom planområdet. Därför behöver säkerställas att vid exploatering antalet dagvattenutlopp till Umeälven styrs genom att leda ut dagvattnet i flertalet punkter alternativt dras ihop till ledningar och diken till ett fåtal utlopp att få ner hastigheten på vattnet och säkerställa att erosion inte sker.