Risk för att skattebrottsärendena kompliceras ytterligare

I tidigare avsnitt har jag redogjort för att EBM varit kritiskt mot RIS-utredningens lagförslag eftersom förslaget riskerar att leda till en avkriminalisering av brott mot SkBrL. Som grund för nyss nämnda avkriminaliseringsrisk har EBM lyft fram att ekobrottmålen redan idag är komplicerade och omfattande men att ett genomförande av lagförslagen skulle leda till att dessa ekobrottsmål svällde ytterligare. Det skulle i sin tur enligt EBM eventuellt leda till att fler åklagare, i syfte att upprätthålla brottsbekämpningen, väljer att lägga ned förunder- sökningar eller väljer att inte ens inleda förundersökningar när skattetillägg kan aktualiseras i samma ärende.315 En avkriminalisering av brotten enligt SkBrL kan inte anses vara en

eftersträvansvärd följd av det föreslagna systemet. Om konsekvensen av ett genomförande av lagförslaget blir att färre åtal väcks och att fler åtal läggs ned har, enligt min uppfattning, själva kärnan i lagförslaget urholkats. Skälet till detta är att ändamålet med lagförslaget är att underlätta – inte att försvåra – för det allmänna att utkräva såväl straffansvar som skattetillägg av personer som bryter mot skattelagstiftningen. Om ett genomförande av lagförslaget innebär att färre åtal kommer att väckas för brott mot SkBrL till följd av att ärendena kompliceras torde det föreslagna systemet utgöra en försämring av det allmännas verktyg beivra sådana brott.316 Härutöver bör i sammanhanget påpekas att ett av de mest centrala ändamålen med införandet av skattetilläggen var att de skulle leda till ett enkelt skatteförfarande för det allmänna att tillämpa och verka som ett ökat ekonomiskt tryck mot de skattskyldiga.317

315 _{Se avsnitt 5.2. angående Ekobrottsmyndighetens kritik.}

316 _{Se avsnitt 2.2.1.3. gällande statistik för anmälda brott mot SkBrL och angående uppklarningsprocenten av}

sådana ärenden.

78 EBM:s kritik får därför, enligt min mening, sägas peka mot att den föreslagna lagstiftningen inte innebär ett enklare skatteförfarande för det allmänna utan snarare tvärtom.

Domstolsverket har i sitt remissyttrande påpekat att ett genomförande RIS-utredningens lagförslag skulle innebära en ökad arbetsbelastning för de allmänna domstolarna.

Domstolsverket lyfter fram att den ökade arbetsbelastningen skulle bli särskilt problematisk vid de situationer när personer sitter frihetsberövade eftersom det vid den situationen föreligger särskilda tidsfrister som domstolen måste förhålla sig till. Problematiken blir särskilt stor ju större och ju mer omfattande ett sådant ärende är, eftersom det innebär ökade svårigheter att hitta tider för huvudförhandling. Nyss nämnda problematik skulle i sin tur, enligt Domstolsverkets uppgift, riskera att leda till att ett större antal mål som inte utgör s.k. förtursmål kommer att behöva ställas in.318 Det är, enligt min mening, tveksamt om en sådan ordning är önskvärd med ett större antal inställda mål mot bakgrund av att det får antas allmänt veterligt att domstolsprocessen vid allmän domstol redan för närvarande är högt belastad och att det redan för närvarande kan ta lång tid för enskilda att få sin sak prövad. Slutsatsen av Domstolsverkets påpekande är således att ett genomförande av den föreslagna lagstiftningen riskerar att belasta de allmänna domstolarna i högre grad jämfört med tidigare och att det kan få tidsmässigt negativa konsekvenser för de allmänna domstolarnas

handläggning. I sammanhanget bör härutöver påpekas att ändamålet med införandet av skattetilläggen i det svenska skattesystemet var att skatteförfarandet skulle bli enklare, billigare, och snabbare för det allmänna och de skattskyldiga.319 _{Därför pekar Domstols-}

verkets kritik, enligt min mening, på att ett genomförande av lagförslaget riskerar att i viss mån urholka de ändamål som lagstiftaren avsåg att uppnå med införandet av skattetilläggen i skatteförfarandet. Munck har som framgått av tidigare avsnitt anfört att det vore praktiskt omöjligt för domstolarna att hantera en sanktionsapparat som innebär att alla sanktioner mot skatteundandragande ska beslutas av domstol. 320 I jämförelse med ett sådant system som innebär att alla sanktioner mot skatteundandragande beslutas av domstol torde den ökade belastning som domstolarna skulle behöva hantera vid genomförande av lagförslagen anses som mindre genomgripande.

318 _{Se avsnitt 5.2. om Domstolsverkets remissyttrande.}

319 _{Se avsnitt 2.2.2.1. angående ändamålen med införandet av skattetilläggen i det svenska skatteförfarandet.} 320 _{Se avsnitt 2.4. angående Muncks kritik.}

79 Jag har tidigare i denna framställning redogjort för att det finns rättsordningar som valt att använda sig av ett s.k. ”vägvalssystem”.321 _{I ett vägvalssystem kan personer endast påföras en}

sanktion avseende samma oriktiga uppgift, d.v.s. antingen skattetillägg eller straffrättslig sanktion. Inom ramen för vägvalssystemen behöver således inte domstolarna eller

åklagarmyndigheterna hantera skattetilläggsfrågor, vilket kan sägas vara en fördel eftersom vägvalssystemen synes vara enklare och mindre resurskrävande för domstolarna i jämförelse med RIS-utredningens föreslagna system. RIS-utredningen har dock kortfattat avfärdat ett införande av vägvalssystem med motiveringen att ett sådant system skulle riskera att leda till att enskilda som lämnat oriktig uppgift i vissa situationer helt kan undgå sanktion trots att det funnits materiella förutsättningar för att påföra en av två tänkbara sanktioner.322 Huruvida ett vägvalssystem vore lämpligare än RIS-utredningens föreslagna system finner jag svårt att ta ställning till i denna framställning. Ett sådant ställningstagande fordrar nämligen en

djupgående komparativ analys, vilket jag inte avsett att genomföra i denna framställning. Det vore därför, enligt min mening, värdefullt för det vidare lagstiftningsarbetet att en mer

djupgående och förutsättningslös utredning tillsattes beträffande fördelar och nackdelar om vägvalssystemen.

6.4. I vad mån uppfyller lagförslagen i SOU 2013:62 grundläggande