• No results found

3. METODIKEN OCH DESS TILLÄMPNING

3.4 Risken för enskilda individer och inverkan på den naturliga miljön

SKB beräknar en uppskattat högsta nivå av risk utgående från sin egen oberoende tolkning av föreskrifter som har utfärdats nyligen (SSI) i Sverige, eller som håller på att utfärdas (SKI).Resultatets betydelse är oklart, såväl statistiskt som sett till uppfyllande av myndighetskrav. SKB skulle vinna på ytterligare vägledning från säkerhetsmyndigheterna om definitionen av risk och om myndigheternas förväntningar. Man skulle även behöva diskutera de praktiska metoderna som skulle kunna tillämpas för att beräkna riskerna samtidigt som den statistiska trovärdigheten bevaras. Vidare krävs diskussioner med SSI om förväntningar för att bedöma inverkan på miljön och hur dessa krav skulle kunna uppfyllas. Erfarenheterna som samlats inom SR 97 och de förtydliganden dokumentet ger är till stor nytta som bakgrund för dessa diskussioner.

En säkerhetsanalys ska innefatta en konsistent diskussion om tolkningen av myndigheternas krav och hur metodiken uppfyller eller skulle kunna byggas ut till att uppfylla kraven. Faktum är att ett syfte med SR 97 är att demonstrera att metodiken för säkerhetsanalyser ger de resultat som krävs av de svenska myndigheterna.

Metodiken i SR 97 kan uppfylla de ”Förutsättningar för föreskrifter” som utfärdats av SKI (SKI, 1997), som föreslår ett angreppssätt baserat på ”huvudscenario”, ”mindre sannolika scenarier” och ”restscenarier” och deras betydelse över olika tidsperspektiv. De nyligen framtagna riktlinjerna från SSI (SSI, 1999) måste emellertid beaktas särskilt. För fall som utesluter mänskligt intrång kräver SSI:s riktlinjer en uppskattning av den årliga radiologiska risken4 och ytterligare kommentarer om sammanvägning av konsekvenser och sannolikheter för händelsesekvenser (scenarier) (SSI, 1999, s.14). SR 97 innehåller inte uppskattningar av scenariosannolikheter och beskriver heller inte

4

Risken är integralen av den årliga sannolikheten, p(D), av att en individ erhåller en dos inom dosintervallet, (D, D+dD), integrerad över möjliga doser, multiplicerad med sannolikheten för skadeverkningar per enhetsdos, γ (0,073 per

hur sekvenser av händelser eller olika scenarier kan kombineras för att uppskatta den övergripande risken. Inte heller, så som diskuteras i avsnitt 3.3, är IRT övertygat att den överskattning av medeldosen som illustrerats för kapseldefektscenariot är statistiskt lämplig.

Tillämpliga SSI-föreskrifter (SSI, 1999) innehåller krav på miljöskydd, exempelvis för bedömning av inverkan på andra organismer än människan. Dessa frågor behandlas inte i SR 97, vilken förlitar sig på ett vanligt uttalande, som dock saknar stöd, att strålningsinverkan på miljön och ekosystem är försumbar om stråldosen från slutförvaret understiger bakgrundsstrålningen. Diskussionen vid workshopen visar att SKB har börjat beakta möjligheten att utvärdera miljöpåverkan, exempelvis genom att ta med icke-mänskliga biotoper i biosfärmodeller. Detta arbete kommer att bli ett värdefullt tillägg till den internationella erfarenheten, eftersom detta ämne börjar aktualiseras i andra nationella sluförvarsprogram.

IRT anser att de brister som noterats ovan inte påverkar de generella slutsatserna i SR 97 avseende den övergripande säkerheten för KBS-3-metoden. Ytterligare diskussioner fordras emellertid mellan SKB, SSI och SKI, för att tydliggöra tolkningen av olika myndighetskrav. Detta bör bidra till en fokusering av SKB:s framtida analyser. Den erfarenhet som samlats i och med SR 97, samt de beskrivningar den innehåller, utgör en värdefull bakgrund till dessa diskussioner.

3.5 Slutförvarets integrerade funktion och konsekvenserna för miljön

SR 97 är en tillämpning av ett angreppssätt som syftar till att överskatta risken. SR 97 är mer inriktad på att demonstrera säkerheten än på att undersöka detaljerna i systemfunktionen. Metodiken tillåter en tillräckligt god beskrivning av systemfunktionens säkerhet. I kommande säkerhetsanalyser bör tonvikten läggas på mer realistiska beskrivningar av anläggningens systemfunktion. Anpassning av och fullständighet hos de aktuella scenarierna, relativt de förhållanden som råder vid specifika platser, bör också beaktas.

Den övergripande förmåga som demonstreras i SR 97 är tillräcklig för säkerhetsanalyser i detta skede av slutförvarsprogrammet. Detta innefattar identifiering av FEP, organisation och sammanställning av tillgänglig vetenskaplig och teknisk kunskap och tillgängliga data, modeller som representerar de olika barriärerna och nyckelprocesserna samt hantering av osäkerheter. Även om vissa områden inom SKB:s bedömningsmetodik är långt framskridna är andra mindre väl utvecklade, och det finns svagheter avseende integrering av modellerna. Denna ”ojämnhet” kan vara en följd av att SR 97 är

den första integrerade säkerhetsanalysen av KBS-3 sedan mitten av 1980-talet (se avsnitt 2).

SR 97 har undersökt ett lämpligt urval av scenarier och presenterat övertygande kvalitativa beskrivningar av funktionen hos de olika komponenterna i KBS-3-systemet. De kvantitativa uppskattningarna av dos och risk är rimliga indikationer på långsiktig funktion. Metoden för känslighetsanalys och, framför allt, den probabilistiska analysen, kräver mer eftertanke.

Huvuddokumentet och de tre huvudreferenserna är generellt sett välskrivna och väl presenterade. Det har emellertid krävts stor ansträngning för att följa vissa specifika frågor genom dokumenten och det var inte alltid möjligt att följa upp frågorna på ett tillfredsställande sätt. Därför finns det behov av att förbättra spårbarheten och transparensen i dokumentationen. En möjlighet skulle vara användning av ett övergripande index eller motsvarande som pekar på var de olika ämnena diskuteras på olika nivåer i dokumenten. En annan möjlighet, som nämns i avsnitt 3.3, är en uppsättning rapporter som beskriver datormodellerna.

Även om metodiken är adekvat på detta stadium bör ytterligare vägar för analys undersökas och utvecklas. Svagheter som visats i SR 97 och dess olika granskningar bör beaktas. Vid kommande ytterligare arbete kan en mera mångsidig metodik för säkerhetsanalyser utvecklas, vilken kommer att bli bättre balanserad för att bidra till framtida beslut. Framförallt bör SKB ägna mer möda åt att utveckla sin analysmetodik, inte bara som ett verktyg för att illustrera säkerheten utan även för att ge stöd åt beslutsfattande i samband med platsundersökningar och designoptimering.

Related documents