Rummet av elever, definierade efter socialt ursprung (34 grupper), på Stockholmsregionens gymnasieutbildningar, åk 2, 1998, dimension 1 och 2

1 22, 51% 2 10,44 % Läkare Universitetslärare Forskarutb. Mbet.4,5-5,0 Jurister Civilingenjörer

Högre tj.män, off . sektor Företagsledare Högre tj.män, priv. sektor

Mbet. 4,0-4,4 Längre högsk.utb. Ämneslärare Journalister F.år 1982 Rum8 Ink10 Franska Tyska Rum7 Kortare högsk.ut. Mbet. 3,5-3,9

Tj.män på mellannivå, priv. sektor

Konstproducent

Klasslärare

Bostadsrätt

Tj.män på mellannivå, off. sektor

Ink9 Villa Handelsmän Radhus Officerer Tekniker, priv.sektor Poliser 3-årigt gymn. År sen inv >12 Övr. språk Övriga Flerbostadshus Rum2 Mbet. 3,0-3,4 Handelsanst. Kontorsanst., priv. sektor Bönder, fiskare Rum3 Hälso- o. sjukvårdsanst. Hyresrätt Mbet. ej betyg Ink2 Ink1

Kontorsanst., off. sektor

Kval. arbetare i service Förmän

Ej språk 2-årigt gymn.

Småföretagare Okval. arbetare i prod.

Okval. arbetare i service

Grundskola

Hemspråk Mbet. 2,5-2,9

Lantarbetare Kval. arbetare i prod.

F.år 1979 Folkskola F.år 1976-1978 Mbet. <2,5 Mbet. annat Övriga tillval Flickor

Tekniker, off. sektor

Kön, ej uppg. Friskola, gy Friskola, gr Vårdande yrken F.år 1980 År sen inv 8-12 År sen inv 5-7 År sen inv 0-4 År sen inv, ej uppg.

Ej svensk gr.skola

Internt bortfall

Externt bortfall

Uppg. saknas om för. utb.nivå ElevUtv.niv.3 ElevUtv.niv.2 FarUtv.niv.3 FarUtv.niv.2 FarInvår.1970-79 FarUtv.niv.1 FarInvår.<1970 FarInvår.1980-89 FarInvår.1990-98

Mod-ej uppg. om födelseland Fad-ej uppg. om födelseland ElevUtv.niv.1

Elev-ej uppg. om födelseland

Fet stil: aktiva variabler

Kursiv stil: illustrativa variabler

Storleken och formen på de aktiva variablerna visar deras betydelse för konstruktionen av grafen

Egenvärde för axel 1: 0,2662, egenvärde för axel 2: 0,1235. Totalt förklarad varians 1,2.

Låt oss utgå från en korrespondensanalys i vilken de enskilda utbildningarna karaktäriseras av elevernas sociala ursprung kategoriserat i 34 grupper (se ovan). Den första grafen, Graf 1, åskådliggör det sociala rummets struktur med föräldrarnas yrkespositioner, inklusive frånvaron av sådana

uppgifter i Folk- och bostadsräkningen, som aktiva variabler i analysen. Den första dimensionen, den vertikala i grafen och den som förklarar mest av variansen i materialet, visar på en hierarkisk struktur i föräldrarnas sociala positioner. I den övre delen av grafen hamnar de yrkesgrupper (läkare, jurister, universitetslärare, civilingenjörer, högre tjänstemän och företagsledare) som vanligtvis kategoriseras

50

som ”överklass” eller högre skikt, medan vi på den nedre halvan finner yrkesgrupper (okvalificerade och kvalificerade arbetare inom serviceyrken och produktion, lantarbetare, småföretagare,

kontorsanställda, etc.) som konstituerar de lägre sociala skikten. För att berika bilden har även illustrativa variabler lagts in i grafen (dvs. variabler som inte påverkar konstruktionen av strukturen men i efterhand, givet denna struktur, placeras in i den) såsom familjens sammanräknade inkomst, familjens högsta utbildningsnivå och indikationer på familjens boende. Dessa indikatorer fördelar sig i rummet på ett sätt som sammanfaller med den hierarki den första dimensionen pekar ut. Bland de högre sociala skikten finner vi de högsta inkomsterna och de högsta utbildningsnivåerna (notera den perfekta hierarkien, ju högre upp i grafen desto högre inkomst och utbildningsnivå). De högre skikten bor även i större utsträckning i villor och disponerar över fler rum än de lägre skikten, vilka i större utsträckning bor i flerfamiljshus där upplåtelseformen är hyresrätt. Även några karakteristika som avser eleverna själva har lagts in som illustrativa variabler i grafen. Vi kan notera att medelbetyg från grundskolan följer den vertikala dimensionen perfekt, där de högsta betygen återfinns bland elever med ursprung i den högre klassen och de lägsta betygen hos elever med ursprung i de lägre sociala klasserna. Likaså tenderar eleverna i de högre skikten att vara yngre än genomsnittet och de lägre klassernas barn äldre. Ser vi till elevernas tillval i grundskolan föredrar de förra att läsa språk medan de senare i större utsträckning har valt bort språk eller har läst hemspråk.

Den andra dimensionen, den horisontella, bör förstås som en korrigering av den första. Den lyfter med andra ord fram skillnader som inte blir synliga i den första dimensionen. Den visar en

polarisering mellan å ena sidan grupper som antingen saknas helt i Folk- och bostadsräkningen från 1990 (externt bortfall) eller som återfinns där men för vilka uppgift om yrke saknas (internt bortfall), och å andra sidan i första hand kvalificerade arbetare i produktion. I båda kategorierna för bortfall, det externa och det interna, är elever med invandrarbakgrund kraftigt överrepresenterade, vilket också framgår av de illustrativa variablerna som inkluderats i grafen. Vi ser att samtliga andra indikatorer på invandring samlas i den nedre högre rutan av grafen. Med andra ord kan denna andra dimension tolkas som en polaritet mellan grupper som är starkt förankrade i det svenska samhället och grupper som har en åtminstone i tid räknat svagare förankring där. De indikatorer på invandring som lagts in illustrativt i grafen visar att ju längre åt höger i grafen vi rör oss desto äldre tenderar eleverna att ha varit när de invandrade till Sverige. Motsvarande gäller för föräldrarna: egenskapen att fadern

invandrat under 1990-talet hamnar exempelvis längst ner till höger i grafen, under det att den tid man bott i landet ökar när vi rör oss mot den vänstra polen (samma förhållande gäller för modern, för vilken uppgifter här av utrymmesskäl inte har tagits med). Vi kan också notera att grupper som invandrat från länder med låg utvecklingsnivå enligt FNs kategorisering placerar sig längst till höger. De kulturella och sociala villkor som betingar dessa gruppers utbildningsstrategier inom

gymnasieskolan torde i större utsträckning än för andra invandrargrupper skilja sig från dem som gäller för grupper med anciennitet i landet. I den motsatta, vänstra polen, finner vi vid sidan av kvalificerade arbetar i produktion (den grupp mest bidragit till denna pol) flera yrkeskategorier där invandrare traditionellt är underrepresenterade, exempelvis bönder och fiskare, poliser och officerare. De yrkesgrupper som hamnar närmast huvudindikatorerna för invandring (internt och externt bortfall) är kvalificerade och okvalificerade arbetare i service inom vilka invandrargrupper traditionellt är välrepresenterade.

Analysen av denna andra dimension innefattar ett metodologiskt problem som här bör lyftas fram. Konstruktionen av det sociala rummet bygger på en förhållandevis finfördelad kategorisering av yrkesgrupper. För stora delar av de grupper som invandrat under de senaste tio åren saknas av förklarliga skäl uppgifter om yrke, vilket fått till följd att de här buntats ihop i två kategorier, internt bortfall och externt bortfall (det bör påpekas att den tidigare gruppen även innehåller små grupper av individer som är födda i Sverige men som av olika anledningar inte lämnat uppgifter till FoB -90), och att alla övriga sociala skillnader som finns mellan olika invandrargrupper därmed suddats ut. Ett annat därmed sammanhängande problem är att även om det finns uppgifter om yrke för individer som invandrat tenderar dessa uppgifter att i betydligt högre grad än för svenskfödda att inte korrespondera mot individens tidigare arbete (före invandringen) eller mot utbildningsnivå, vilket leder till en systematisk underskattning av dessa gruppers sociala och kulturella tillgångar när just

51

utbildningsnivå vara en betydligt bättre indikator på dessa tillgångar. Användningen av denna indikator för dock med sig en annan svårighet. Den formella utbildningsnivå en individ eller familj uppnått utgör ett mått på dispositioner i förhållande till utbildningssystemet (närhet till det och förväntningar på det) bara när denna nivå ses i relation till den allmänna utbildningsnivån i det land där den uppnåtts. En analys som inte tar hänsyn till utbildningsexaminas relativitet i det avseendet riskerar att systematiskt underskatta det förkroppsligade kapital utbildningen kan representera (man kan exempelvis misstänka att det vore mer rättvisande att likställa en folkskoleexamen från mindre utvecklade länder i FNs klassificering med åtminstone grundskoleexamen eller högre från Sverige).

Den tredje polaritet som karaktäriserar fältet av gymnasieutbildningar i Stockholm blir synlig i Graf 2. Denna tredje dimension, som korrigerar för de skillnader som inte fångats in av de två första dimensionerna, utgörs av en polaritet mellan yrkesgrupper vilkas sociala ställningar är beroende av olika arter av tillgångar eller kapital. Inom den högre klassen ställs konstproducenter, journalister och läkare mot företagsledare och högre tjänstemän inom privat sektor. Denna motsättning motsvaras inom medelklasserna av en opposition mellan å ena sidan klasslärare och övriga ej klassificerade yrken och å andra sidan tekniker inom privat sektor och tjänstemän på mellannivå inom privat sektor. Inom arbetarklassen finns en polaritet mellan okvalificerade arbetare inom servicesektorn som står i kontrast till framför allt de grupper som saknas helt i FoB-90 (externt bortfall). Denna tredje

dimension kan sociologiskt förstås som en polarisering mellan å ena sidan grupper för vilka utbildningskapital och kulturella tillgångar har jämförelsevis stor betydelse (konstproducenter, journalister och läkare) och å andra sidan grupper som står nära ekonomin som socialt fält (högre tjänstemän inom privat sektor och företagsledare). Den uttrycker också en polarisering mellan grupper som står närmare offentlig sektor och dem som tillhör den privata. Beaktar vi de illustrativa variablerna finner vi en viss polarisering i denna andra dimension. För den högre klassen står hög inkomst närmare den ekonomiska polen och längre högskoleutbildning och forskarutbildning närmare den kulturella polen. Inom medelklasserna uttrycks en liknande polaritet i boendet − att bo i radhus (ekonomisk pol) kontrasteras mot att bo i bostadsrätt (kulturell pol). Vi kan också konstatera att den ekonomiska polens barn i större utsträckning läst tyska som tillval i grundskolan medan barnen till den kulturella polen tenderar att favorisera franska. Mest karakteristiskt för den kulturella polen är dock att barnen där oftare har läst vid en grundskola där det funnits andra tillvalsämnen än de vanliga och där andra slags betyg utdelats, dvs. i Montessoriskolor eller andra skolor med pedagogiska profileringar.

52

Graf 2. Rummet av elever, definierade efter socialt ursprung (34 grupper), på