Rumslig analys

Analysens fem områden skilde sig redan i urvalet sett till olika anläggningar och fyndkontexter. Även i det osteologiska materialet har områdena visat sig ha olika karaktär med olika skillnader och likheter. Område

57

A hade mycket tänder men minst andel kranium. En hög vittringsgrad och en hög andel tänder tyder på en

sämre bevarandegrad i området. En hög andel mellanfotsben från nöt skulle kunna härröra från avfallsmaterial från verkstadsproduktion och hantverk. Kanske utgjorde utrymmen mellan de stora stenarna ett behändigt dumpningsställe för avfallsmaterial. Ett fragment från området var rödfärgat inuti, vilket kan tyda på att det påverkats av något bland avfallet (för bild se bilaga 7, fig. 7.2). Område B hade störst artrepresentation, men var också det område med mest analyserat material vilket gör artförekomsten något orättvis jämte mot de andra områdena. Förekomsten av den relativt stora andelen fågelben var intressant, då de främst förekommer inom området. Möjligen kan det höra samman med att de till största del kom från grophuset, där de kanske legat mer skyddade. Stora andelar bröstkorg och skulderblad från tamdjuren tyder på att benmaterialet till större grad bestod av matavfall än slaktavfall. Området hade också minst andel tänder och kranium vilket ytterligare stödjer den teorin. Den goda bevaringsgraden för området kan kopplas till att området var bebyggt under båda användningsfaserna och att benen därför låg inomhus eller kring huset där de låg mer skyddade för både väder och yttre påverkan såsom trampning. Dock påvisades att trampning bör ha påverkat det undre lagret som utgjorde benen från grophuset. Området hade också den största variationen av olika förbränningsgrader vilket skulle kunna tyda på fragment som råkat hamna i härden, men inte utsatts för speciellt höga temperaturer. Ett bränt fragment hade spår av metall på sig, vilket kan vittna om verkstadsaktiviteter på området (för bild se bilaga 7, fig. 7.3). En stor andel juvenil och möjlig juvenil struktur på benen i området korrelerar också med förekomsten av juvenila tänder och späddjursfragment i området. Område C hade en mycket annorlunda, och sämre, bevaringsgrad jämfört med de andra områdena. En stor andel av de större fragmenten på området hade spår av slakt. De stora däggdjuren och speciellt nöt men även häst var dominerande. Fragment från häst och kronhjort visade på hantverksavfall vilket faller väl ut med kontexten av hus 3 vilket tolkats som det stora verkstadshuset för husgrupp 4. Fragmentens färg/struktur visar också på en annorlunda bild av områdets sammansättning med störst andel mörka och orangea fragment. Troligtvis kan det härröra från att jorden i området har påverkats av verkstadsaktiviteter. Anatomiskt vittnar sammansättningen mer om slaktavfall än matavfall, vilket kontrasterar mot karaktären för område B. Intressant var också att inget gnag kunde påvisas. Kanske var det så att hundar inte hade tillgång till benen på platsen. Område D hade högst bestämningsgrad, de största benen och minst andel C-vittring vilket sammantaget visar på väldigt bra bevaring. Området hade även mest andel färska frakturer och mest slaktspår. Anatomiskt tyder en stor andel kranium och köttfattiga delar samt också mycket bakre extremiteter på både slaktavfall och matavfall. Tänder förekom inte i lika stor andel som för de andra områdena vilket skulle kunna höra ihop med den goda bevaringen för övriga benen på området snarare än att det fanns mindre tänder. Brända fragment förekom knappt alls, och färgmässigt var juvenila och ljusa fragment vanligast. De ljusa fragmenten kan indikera att benen till stor del verkar ha varit skyddade. Sammantaget tyder områdets karaktär på en deponeringsplats där materialet inte påverkats

58

nämnvärt av yttre faktorer såsom varken vittring eller fragmentering. Gnag och färska frakturer visar att benen inte deponerats direkt efter konsumtion, utan varit tillgängliga åtminstone en stund, för hundar att gnaga på. På området förekom inga nedgrävningar vilket innebär att benen inte deponerats i avfallsgropar utan i avfallshögar där materialet verkar ha fått ligga förhållandevis ostört. Fyndkontexten på området visade på mycket keramik vilket indikerar att även keramik och säkerligen annat avfall också bör ha deponerats i högarna. Eftersom benen till viss del verkar ha legat skyddade kan det deponerade materialet i område D också ses som mer representativt än andra mer påverkade samlingar (Reitz och Wing 2004:113f).

Område E hade tvärt emot område D lägst artbestämningsgrad och andelen får/get var störst medan andelen

häst var minst. De köttfattiga delarna var dominerande och området hade flest andel brända fragment. Slaktspåren var få och fläckiga fragment var största kategorin bland färg/struktur. De olika variablerna tyder på att benen på området utsatts för olika sorters påverkan vilket resulterat i både hög fragmentering och torra frakturer. Andelen brända ben påvisar också skillnader i hantering av benen sett till de andra områdena. Extra intressant är förekomsten av de brända benen i just område E då inga härdar har konstaterats inom området. Det visar att brända ben inte behöver finnas i relation till härdar, utan snarare tvärtom. Sett till fyndkontexterna i området kan en liknande bild skönjas, där fynden var utspridda och få i jämförelse med resterande boplatsen. Att fragmenten legat utspridda i ett tunt lager tyder på att de kan ha trampats på och flyttats omkring av att människor och/eller djur har rört sig på området. Bostadsavfall består ofta av varierade arter och börjar med en tunn utspridning vilken ackumuleras med tiden (Reitz och Wing 2004:113). Möjligtvis kan området ha fungerat som plats för djurhållning i den senare användningsfasen efter att hus 4a försvunnit vilket gjort materialet så fragmenterat. Att så få fragment uppvisade spår av trampning i materialet skulle kunna bero på att trampningen fragmenterat materialet så pass att skrapmärken inte längre gått att urskilja. Då det i materialet också förekom en stor andel fragment under fem cm skulle det vara en indikation på att trampning ändå förekommit, trots att det inte gått att se tydliga spår på benen. Fragmentens fläckiga färg/struktur skulle också kunna indikera fragment som exponerats utomhus. I området fanns även spår av andra aktiviteter, speciellt intressant var gropen med ett stort kraniefragment från nöt. Det stora fragmentet tyder på att kraniet deponerats och sedan fått vara ostört. Hus 4a är tolkat att tillhöra den senare användningsperioden och gropen låg på ca 0.85 cm djup (Reisborg 1994:41). Det tyder på att deponeringen kan ha gjorts innan huset uppfördes. Deponeringar av bland annat nötkranier har också konstaterats förekomma på andra platser under järnåldern i huskontexter (Carlie 2004:103, 110). I ett grophus från Mossby i Skåne hittades en deponering av en större del av kranium från nöt (Magnell 2017b:41f). Grophuset var daterat till runt 750–950 e.vt. vilket gör det kontemporärt med Helgö. Kraniedeponeringen tolkades som ett möjligt stängningsoffer för grophuset (Magnell 2017b:19). Mossby har också geografisk närhet till Uppåkra vilket i sin tur har kopplingar till Helgö. Liknande husdeponeringar har också tolkats som invigningsoffer med skyddande funktion (Carlie 2004:110). Deponeringen av kraniet

59

i hus 4a skulle möjligen haft en sådan funktion. En praktisk funktion är svår att belägga, och då deponeringen skiljer sig från resterande materialet från område E tyder det på en speciell handling. De olika rummen på boplatsen vittnar om olika funktion och användning. Både praktiker med och kring benen skiljer sig mellan områdena, och intressant nog fanns skillnader för alla områdena. Även inom områdena framträder olika händelser och praktiker. Tabellen nedan visar områdenas karaktär utifrån de mest utmärkande variablerna.