samman kommunikationsområdet med handelsstaden. Camilla Anderssons (Andersson 2004) beskriver i sitt examensarbete om Space syntax att förändringar av stadens funk- tioner kan ändra kärnstråken i en rutnätsstad relativt enkelt. Detta fenomen kan ses i Växjö då Klostergatan fick en ökad betydelse
i och med resecentrumets placering i dess fond. Gatan är numera ett nyckelstråk in i stadskärnan. Är då också torgen, utöver gårdarna och gatorna, en handelsplats som ska väckas till liv i handelsstaden eller är andra alternativ mer tänkbart gångbara? Både den danske arkitekten Jan Gehl och Jacobs talar om att det finns inget som attraherar människor så mycket som andra människor. Som tillägg till den slutsatsen har jag funnit att sociologen Sören Olsson kommit fram till att stråken är mer attraktiva än torgen, då det utmed stråken hela tiden rör sig människor. (Nyström 2006) Med stöd av ovanstående resonemang tycks det därför vara ett hållbarare alternativ att öka aktiviteten och rörelsen i stadskärnan genom att vitalisera fler gator och stråk istället för att försöka åter- införa handel kring och på torgen. Det finns ju trots allt en anledning till att handeln flyttat därifrån. Kan man dock ge torget en för
nutiden stadsbärande funktion12
som kan tillföra staden något vad gäller det offentliga livet lyckas man skapa liv åt platsen igen. Frågan är dock vad denna stadsbärande funktion innebär? En fråga som säkert många städer ställer sig. Torgen har också en förutsättning att få liv igen om det ligger placerat i ett stråks sträckning.
RUTNÄTSSTADEN
Att bevara och tydliggöra värdena i stadens strukturella mönster och bebyggelsekaraktär är också viktigt i förändrings- och utvecklingsarbetet med att stärka Växjös identitet. Stadskärnan måste fortsätta vara en unik del för och i staden för att attrahera som mötesplats. Rutnätets samman- hållning och uttryck är dessutom viktig för symboliseringen av den traditionella staden. Rutnätsstadens tydlighet och egenskaper har också större eller mindre betydelse för de identitetsgivande och grundlägg- ande faktorerna för Växjö stad. Varken skolstaden eller kommunikationen är beroende av en utveckling som följer rut- nätsstadens uppbyggnads- och utformningsprinciper. Skolstaden
illustrationen visar de gator och platser som är aktuella i utvecklingen av handelsstaden. Genom att dra handeln ner mot stationsområdet knyts stadskärnans olika delar bättre samman och en förutsättning för en ökad rörelse skapas.
12. ”Stadsbärande funktioner är sådana där människor samlas för att utföra handlingar, för vilka staden kommit till eller som är viktiga för stadens fortbestånd och sociala liv. Stadsbärande funktioner ger upphov till offentligt liv.” Bergström 1996 s. 162
däremot är beroende av handels- stadens utveckling inom ramen för dessa principer. Handelsstaden, som är placerad mitt bland rut- nätet, är beroende av rutnätsstaden då den är en del av strukturen där livet kring handeln utspelar sig på gator, torg och gårdar. Även stiftsstaden har en tydlig förankring i rutnätsstaden då dess byggnader är strategiskt placera- de för att visa på närvaro.
krav om attraktiva gaturum
Mycket forskning har gjorts kring upplevelsen i staden och Jacobs framställer gatorna som de viktigaste visuella scenerna. Även Nyström beskriver det på ett liknande sätt då hon skildrar vandringen genom staden som att ta del av en film. Rörelsen gör att stadsbilden ständigt förändras och nya synbilder ges samtidigt som minnet av det man nyss såg finns kvar. Det i sin tur gör att en stad blir orienterbar eftersom det ständigt finns nya element att se och referera till. Gordon Cullen, som myntat begreppet Serial vision, hävdar att detta är grundläg- gande i all stadsutformning för att skapa intressanta städer. Detta resonemang tyder på vikten av att skapa attraktiva gaturum
där variation och karaktär är nyckelord. Det tycks som att äldre städer med ett vitt spektrum av byggnader har en god grund för utveckling av de visuella scenerna. (Nyström 2006)
Utveckling av stadskärnan ställer krav på utformningen av gaturummet och dess bebyggelse för att staden ska uppfattas just som en filmvandring. Enligt min studie av rutnätsstaden krävs kortfattat en attraktiv gatumiljö som är anpass- ad efter de gående, som är ljust och luftigt, tydligt samt innehåller rytm och variation. Rutnätsstadens avslöjande långa gatuperspektiv blir lätt enformiga och tråkiga om dessa faktorer är svaga. Enligt Inger Bergström13(Bergström 1996)
relateras horisontella mått till en tidsfaktor, till hur lång tid förflyttningen tar och till vilket
arbete som krävs. Min slutsats av detta blir att delas gatan in i mindre enheter kan avståndskänslan minskas, vilket framför allt krävs om det inte finns något som fångar intresset längre fram. Utmaningen är, enligt Jacobs, att minska motsättningen mellan intensitet och oändlighet. Det gäller att ge varje område en inramning och en självständighet. Jacobs framhåller även att gaturummen inte alltid behöver vara så linjärt uppbyggda med byggnader i kvarterslinjen utan att de kan förskjutas för att skapa variation och minska oändligheten. Hon menar också att gatorna på vissa
karlskrona rutnätsstad har kompletterats med denna överbyggnad. Länsstyrelsen ansåg att den inverkade negativt i stadsbilden men inte att den påtagligt skadade riksintresset. Jag tycker inte att detta är ett alternativ för att skapa mer intensitet och inramning i gaturummet.
13. Inger Bergström är arkitekt och planerare och verksam som forskare vid Institutet för urbana studier, Stockholms Universitet.
46
platser kan överbyggas. Detta är inget jag håller med henne om. Jag anser att gatans perspektiv ska bevaras fritt från störande element som bryter sikten. Det unika med rutnätsstaden är att variationen skapas i fasaderna och utblickarna och inte genom byggnaders förskjutning.
Vid studier av den historiska stadens uppbyggnad har jag också uppmärksammat ett antal faktorer som mer eller mindre försvunnit i dagens stadsbyggande. Dessa skulle förstärka inramningen och självständigheten av gatan och handlar om gaturummets utform- nings- och uppbyggnadsprinciper, främst med tanke på fasadlängd och byggnadens arkitektoniska ut- tryck. För stadskärnan som helhet kan dessa vara fördelaktiga att lyfta fram och utveckla så att en mer varierande stadsmiljö skapas som i sin tur uppfyller den expansiva stadens mål om attrak- tiva mötesplatser. Kulturmiljön kan här stärka stadskärnan. Gatorna bör, precis som i den historiska staden, karaktäristiskt gå att
”…de små detaljerna är viktiga: det är det som är
en stad, små detaljer som kompletterar och stödjer
varandra.” Jacobs 1961 s. 422
särskilja ifrån varandra. Detta stöds också av Bergströms studier av idealstäder, vars gator har en egen identitet. Hon beskriver att de olika karaktärerna gör att det uppstår ett intressant förhållande gatorna emellan, vilket jag i min tur hävdar ökar den positiva upplevelsen av staden. Principerna ska givetvis ta utgångspunkt i den byggda staden men huvudidén är den- samma som i den historiska, gatan ska ges en egen identitet.
Jacobs beskriver hur denna identitet kan skapas genom att förenande, men diskreta, faktorer knyter samman gatan och ger den en visuell antydan till enhetlighet. För handelsstaden tycks detta extra viktigt för att gatorna inte ska blir tråkiga och enformig att vistas bland. Handelsstaden behöver bjuda på variation där varje gata erbjuder något eget och unikt. Genom att dessutom
sandgärdsgatan, som tidigare föreslagen gata för breddning av handeln, kan anses sakna ett förenande element. Det kan alltså också vara en av andledningarna till svårigheten att skapa ett attraktivt sammanhängande stråk utmed gatan.
sandgärdsgatan
inte bygga igen öppningar mellan byggnader kan historiska spår sparas samtidigt som öppning- arnas tillförsel av ljus och luft, rytm och variation bidrar till ett attraktivare gaturum. Följer byggnadens fasad med ner i trottoaren ökar också upplevelsen av gaturummets avgränsande väggar.