Det ryska vargbeståndet är troligen störst i världen och beräknas i dag
till cirka 40 000 vargar (Ovsyanikov et al. 1998). Vargen har
förekom-mit och förekommer fortfarande i större delen av både Ryssland och det
forna Sovjetunionen. Vargen finns från Arktis i norr till områden som
delvis består av öken i de centralasiatiska republikerna. Över hela detta
område har vargen bekämpats intensivt under de senaste århundradena.
Krig, som det andra världskriget, har inneburit att bekämpningen har
minskat och därmed har vargbeståndet ökat under kortare perioder.
6.1 Rysk varg och angrepp på människor
Omfattningen av angrepp av varg på människor i det forna Sovjetunionen har varit mycket omdiskuterad, såväl av ryska och västerländska forskare som naturvårdare (Bibikov 1990). I centrum för debatten har en bok kallad ”Vargen” av Michail Pavlov stått. Den publicerades 1982. Flera kapitel, inklusive ett som heter ”Vargens farlighet för människor”, översattes till norska 1987 (Pålsson 1987). Av olika administrativa skäl stoppades distributionen av rapporten efter publiceringen. Detta medförde en 22 år lång debatt om kvaliteten på och trovärdigheten i Pavlovs arbete, samt om den norska staten försökte att genomföra en mörkläggning (Ree 2000).
Pavlovs material faller inom två kategorier. Dels åberopar han data från ryska forskare, viltförvaltningen och historisk litteratur som behandlar antalet människor som dödats av varg i hela Ryssland. Som han själv påpekar handlar dessa angrepp mestadels om rabiessmittade vargar. Dels beskriver han en serie av predationsangrepp av varg på barn i Kirovområdet (500 km nordöst om Moskva) under perioden 1944-1953.
6.2 Rabiesfallen
Materialet som Pavlov presenterar omfattar perioden 1847 till 1978 och är inte avsett att vara heltäckande. Snarare utgör presentationen en glimt av de perioder som han har kunna hitta några data om. Några av siffrorna från perioderna 1849-51, 1875 och 1896-97 verkar vara för höga (appendix 4). Vid en jämförelse med informationen som vi har funnit från västra Europa under 1800-talet och de siffror som finns från 1900-talet från länder där rabies finns (t ex. Iran och Indien), är siffrorna från Ryssland inte helt orealistiska, framför allt med tanke på landets storlek. Dessutom har en oberoende sökning i dokument från Ryssland under 1800-talet indikerat ännu högre siffror under tidsperioden mellan 1843 och 1890 (Rootsi pers. komm.). För senare data, speciellt från 1970-talet, är det möjligt att jämföra Pavlovs data med siffrorna i medicinsk lit-teratur. Siffrorna som anförs från Kazachstan motsvarar exakt de siffror man finner i originalpublikationerna (Selimov et al. 1978, 1981; Yanshin et al. 1982) och återges även i Cherkasskiy (1988). Även om de exakta siffrorna och namnen på städerna som presenteras av Pavlov från perioden 1972-76 inte fullständigt överensstämmer med de siffror och städer som man finner i Selimov et al. (1978, 1981) och Cherkasskiy (1988) från samma tidsperiod, är skillnaderna marginella. Ett exempel på rabiesfall ur den medicinska litteraturen återges nedan.
Arkadak, Saratov regionen, Ryssland, den 23 maj 1974. Under en morgon sprang en rabiessmittad varg runt på gatorna i byn och bet 10 människor. En 77 år gammal
Data som finns tillgänglig från världens hälsoorganisation (RabNet) bekräftar också att rabiessmitta förekommer hos vargar i Ryssland samt att vargen fortfarande från och till utgör en smittkälla och kräver rabiesvaccinering. Kuzmin (2001) räknar upp 8 fall av rabies hos människor där vargen har utgjort smittkällan under perioden 1980-1998 i den ryska federationen. Under samma tidsperiod diagnostiserades 85 fall av rabiessmitta hos varg. I beaktande av dessa fakta verkar inte antalet fall med rabies-smittade vargar som presenteras av Pavlov vara speciellt avvikande (appendix 4).
6.3 Predationsangrepp
Den mer kontroversiella aspekten av Pavlovs arbete behandlar tre efterkrigshändelser där varg antas ha angripit barn i ett område kring Kirov (figur 4; appendix 3).
Kirov-episoden. Mellan 1944 och 1950 dödades 22 barn i åldrarna 3-17 år av varg. Ytterligare tre barn angreps, men lyckades undkomma. Oritji-episoden. Mellan 1951 och 1953 dödades 4 barn. Ytterligare barn angreps, men räddades. Vladimir-epi-soden. Mellan 1945 och 1947 inträffade 10 angrepp med dödlig utgång, huvudsakligen på barn. Det verkar som om angreppen upphörde efter de två sista fallen då två vargar i området avlivades. Från händelserna i Kirov och Oritji anger Pavlov detaljer som namn och ålder på offren, samt stället för och omständigheterna kring angreppen, vilket gör beskrivningen mer trovärdig. Eftersom dessa angrepp knappt har nämnts i övrig varglitteratur, har många forskare och naturvårdare betvivlat sanningshalten. Pavlov var en jägare/viltförvaltare snarare än en forskare, vilket blir mest tydligt i hans kapitel om vargens påverkan på viltbestånden, där han betraktar vargen som ett oönskat skadedjur som det inte finns plats för i den moderna världen. Arbetet präglas ofta av önskan att berätta ”sanningen om vargen”, det vill säga att vargen är farlig för människan. Detta antyder att Pavlov inte var en objektiv och opartisk observatör. Pavlov medger trots det att omständigheterna under början av efterkrigstiden var ovan-liga, med höga vargbestånd och låga bestånd av bytesdjur. Om händelserna är sanna, var de också de enda händelserna som han lyckades hitta från Ryssland, vilket i sig antyder att de var ovanliga. Det faktum att de inträffade efter krigen medan jakten på varg var starkt reducerad, bör också tas i beaktande. Möjligen fick detta till följd att vargbestånden ökade och att skyggheten, som främjas genom jakt, inte underhölls för flera generationer varg. Andra ryska författare antyder att även om de själva ser vargen som ett oönskat djur, var det i huvudsak de rabiessmittade vargarna som utgjorde en direkt fara för människan. Till exempel skriver Stroganov (1969) ”att varg som angri-per människor är mycket sällsynt”. Rabiessmittade vargar är dock extremt farliga. En kontroll av vargbeståndet är en ”nationell plikt” och ”faran för att de stora rovdjuren ska gå till direkt angrepp mot människor är starkt överdriven...” och en snarlik åsikt uttrycks av Novikov (1962): ”rabiessmittade vargar som mister all förnuftig försiktighet är extremt farliga”. Vid några tillfällen manifesteras även människoätande tendenser hos enskilda tigrar, vargar, björnar och andra stora rovdjur. Även Krusjinskij (1984) har gjort liknande uttalanden, medan Korytin (1986) beskriver en händelse där 2 jägare blev angripna av varg när de försökte att ta valpar från en lya.
Pavlov (1982) hänvisar till de historiska fall från 1800-talet där hundratals människor rapporteras ha blivit angripna av varg. Det är emellertid inte helt fastställt om dessa angrepp kan skyllas på rabiessmittade eller friska vargar samt om personerna avled eller ej. Utöver denna rapport har Korytin (1997) gått igenom administrativa dokument från Ryssland från perioden 1840-1861. Han hittade beskrivningar av 273 fall där varg hade angripit människor, varav 169 med dödlig utgång (162 barn och 7 vuxna). Han hävdar att inga av dessa angrepp utförts av rabiessmittade vargar. På grund av det detaljerade innehållet i de rapporterade fallen ansåg han att dessa var trovärdiga. Rootsi (pers. komm.) har utvidgat sina analyser av vargangrepp från Est-land under 1800-talet (kapitel 5.3) till att även inkludera fall från RyssEst-land. Tidigare resultat antyder att det finns hundratals fall där varg rapporteras ha angripit människor i Ryssland under denna perioden.
6.4 Mantejfelkommissionen
Pavlov (1982) uttalar sig om en offentlig kommission som undersökte anmälningarna om angrepp av varg på människor under perioden innan och under andra världskriget. Det verkar som om kommissionen hittade bevis för 12 fall där så många som 80 män-niskor (de flesta barn) blivit uppätna eller dödade. Det är trots det inte helt fastställt om uppgifterna refererar till angrepp av rabiessmittade vargar, predationsangrepp, eller rätt och slätt om vargar som ätit av döda människor. Det är också viktigt att ta i beaktande att denna period var en tid av omfattande politisk och social oro i det forna Sovjetunionen (en period som innehåller revolution, inbördeskrig och andra världskri-get). Mot denna bakgrund finner vi det omöjligt att värdera kvaliteten på datan från denna period och vi väljer därför att inte analysera händelserna ytterligare.