Givet officiella ungdomsarbetslöshetssiffror kan slutsatserna för Sverige i avsnitt 3.1.2 te sig en smula överraskande, men man ska komma ihåg att det inte är arbetslöshetsrisk som analyseras utan risken att varaktigt stå utan arbete och studier (NEET) och som vi såg i figur 3.1 är det inte sär-skilt stora skillnader mellan länderna när det gäller andelen NEET. Men även andra förklaringar kan finnas och två egenheter i det svenska syste-met försvårar jämförelsen mellan länderna. Det första gäller det individu-ella programmet. År 1999 påbörjade åtta procent av 16-åringarna det individuella programmet. Av dessa hoppade 53 % av under det första eller andra året och ytterligare 22 % hoppade sedan av under det tredje året eller senare. Det är mycket sannolikt att det här påverkar jämförelsen mellan länderna eftersom något motsvarande program inte finns i de andra ländernas gymnasieskola. Det här torde vara extra påtagligt i jämfö-relsen mellan Sverige och Norge eftersom det i Norge är en nära nog 100-procentig övergång från grundskolan till gymnasieutbildning. I Danmark och Finland, där övergången till gymnasieskolan är lägre, påbörjar sanno-likt dessa elever i mycket liten utsträckning någon sådan utbildning. Om de hade bott i Sverige hade de alltså påbörjat det individuella programmet medan de i Norge troligen påbörjar något av yrkesprogrammen. Det här betyder att vi, åtminstone i jämförelse med Norge, underskattar avhop-parfrekvensen i Sverige.
Den andra egenheten som försvårar jämförelser är den övre ålders-gränsen för att börja gymnasieskola som finns i Sverige: när man fyllt 20 år har man inte längre rätt att påbörja studier i ungdomsgymnasiet. Man är då istället hänvisad till vuxenutbildningen, framför allt den kommu-nala vuxenutbildningen (Komvux) men också folkhögskolorna spelar en stor roll här. I alla länderna tar en stor del av de som hoppar av snart upp sina studier igen. I de andra tre länderna kommer de då att återgå till den reguljära gymnasieutbildningen, d.v.s. inom samma skolform. I Sverige däremot börjar åtminstone de som fyllt 20 inom någon form av vuxenutbildning. De mått på avhopp som vi använt i avsnitt 3.1.2 tar endast hänsyn till reguljär gymnasieskola. Det betyder att de som börjar om i Danmark, Finland och Norge och som klarar av sin examen inom sju år eller som fortfarande studerar inom sju år inte kommer att räknas som avhoppare. I Sverige, där en stor del av de som börjar om gör det i en annan skolform, kommer dessa fortfarande att räknas som avhop-pare. Närmare undersökningar visar att vid sju-årsuppföljningen har en stor del av de svenska avhopparna en gymnasieexamen och många
be-160 Att möta globaliseringen 0 5 10 15 20 25 30 2002 2003 2004 2005 2006 Yrkes-förberedande Studie-förberedande
finner sig också i studier vid uppföljningen. Till skillnad från effekterna av det individuella programmet leder det här till att vi överskattar den svenska avhopparfrekvensen i jämförelsen.
För att undersöka vad det här betyder för jämförbarheten har vi gjort kompletterande analyser där vi ändrat klassifikationen på dem som har en gymnasieutbildning eller som befinner sig i studier vid uppföljningen till icke-avhoppare och elever på det individuella programmet till yrkes-utbildning. Det är osannolikt att alla som påbörjade det individuella pro-grammet skulle ha valt yrkesutbildning om de hade fått chansen, men för att understryka betydelsen av jämförelseproblemet och göra illust-rationen så tydlig som möjligt har vi gjort det antagandet här. Som fram-går av figur B4.1 faller den svenska avhopparfrekvensen betydligt efter dessa ändringar. Det betyder således att den övre åldersgränsen har en större betydelse än det individuella programmet. Avhoppen från yrkes-utbildningen ligger nu klart under den i de andra länderna och nivån inom studieförberedande hamnar på den låga danska nivån.
Figur B4.1. Avhopp från gymnasieskolan i Sverige (%) 2002–06 sju år efter skolstart
Not: Individuella programmet klassificerat som yrkesförberedande och de med gymnasieexamen och registrerade på vuxenutbildning som examinerade eller kvar i utbildning.
Men samtidigt som det här gör att de svenska siffrorna för avhopp ser bättre ut, så gör det också att den uppskattade risken av att hoppa av stiger. Genom omklassificeringen renodlar vi gruppen avhoppare och får kvar de minst studiemotiverade.
Som framgår av tabell B4.1 ökar NEET-risken som väntat för alla av-hopparkategorier. För manliga tidiga avhoppare från yrkesprogram lyfts nu risken upp till samma nivå som i Norge och Finland och därmed också betydligt högre än i Danmark. Kvinnliga avhoppare i samma kate-gori får nu en risk i paritet med den i Finland, vilket är högre än i Dan-mark men fortfarande lägre än i Norge. För sena avhoppare på yrkes-programmet ligger dock Sverige på en låg nivå (för kvinnor samma nivå som i Finland).
Tabell B4.1. Risken för ekonomisk inaktivitet (NEET) i Sverige 2002–06. Linjär sannolikhetsmodell
Män Kvinnor Avhopp från yrkesprog./IV-prog. år 1–2 0,23 0,24 Avhopp yrkesprog./IV-prog. år 3+ 0,09 0,13 Avhopp studieförb. år 1–2 0,17 0,18 Avhopp studieförb. år 3+ 0,07 0,10 Examen yrkesprog./IV-prog. 0,02 0,02 Examen studieförb. 0 0
Not: Avhoppare med gymnasieexamen klassificerade som examinerade och IV-programmet klassifi-cerat som yrkesprogram.
Sammantaget gör omkodningen att Sverige nu liknar de andra länderna mer när det gäller överrisken bland avhopparna, samtidigt som det fort-farande håller sig i den nedre delen av ”riskfördelningen” (se Bäckman m.fl., 2014). De två särdragen i den svenska gymnasieskolan påverkar med andra ord inte de övergripande slutsatserna från avsnitt 3.1.2.
Att möta globaliseringen
Utbildning, aktivering och social exkludering i Norden
Tem aNor d 2015:534 Ved Stranden 18 DK-1061 Copenhagen K www.norden.org
Att möta globaliseringen
De nordiska ländernas ekonomiska utbyte med omvärlden har ökat dramatiskt. I debatten har globaliseringens förespråkare sett internationellt utbyte som en förutsättning för fortsatt välstånd, medan kritikerna varnat för arbetslöshet och ojämlikhet. Utvecklingen av inkomstfluktuationer och -skillnader kan emellertid inte förklaras av globaliseringen. Internationell handel, kapitalrörlighet och migration har således inte lett till ökad osäkerhet och ojämlikhet så som befarats – alternativt så har länderna varit framgångsrika i försöken att möta globaliseringen. De nordiska länderna har alla sökt bemöta utmaningarna genom reformer av utbildnings- och aktiveringspolitiken. Medan reformerna av yrkesutbildningen och arbetsmarknadspolitiken generellt inte har motverkat risken för social exkludering har däremot expansionen av utbildningssystemen tenderat att minska inkomstskillnaderna i Norden. TemaNord 2015:534 ISBN 978-92-893-4084-7 (PRINT) ISBN 978-92-893-4086-1 (PDF) ISBN 978-92-893-4085-4 (EPUB) ISSN 0908-6692 Tem aNor d 2015:534 TN2015534 omslag.indd 1 09-04-2015 13:16:19