Det är väl bevisat i befolkningsstudier att personer med alkohol- och/eller narkotikaproblem har en klart ökad risk för psykiska sjukdomar och personlighetsstörningar. Mer än dubbelt så många jämfört med befolkningen i övrigt har någon gång under livet haft en psykiatrisk diagnos. Det omvända sambandet gäller också. Det är vanligare att personer som någon gång haft en psykiatrisk diagnos också har haft problem med alkohol och/eller narkotika jäm-fört med befolkningen i övrigt. Dessa personer utgör en heterogen grupp med problem av varierande svårhetsgrad, men har gemensamt att de är i behov av insatser från flera myndig-heter eller vårdgivare.
En noggrann utredning skall leda fram till en gemensam planering där de olika huvud-männens ansvar klargörs. All planering skall göras i samråd med den enskilde och en gemensam vårdplan eller individuell plan utformas (se punkt 11.1 och 11.3). Personer med missbruk och psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har behov av lång-varig, ibland livslång psykiatrisk behandling och social omvårdnad och det kan ta lång tid innan förändringar inträffar. Den enskildes missbruksproblem och psykiska/neuropsykiatriska funktionshinder bör därför behandlas samtidigt. Insatser i form av praktiskt stöd, boendestöd, sysselsättning, fritidsaktiviteter, medicinering, social färdighetsträning, återfallsprevention etc.
kan behövas samtidigt i olika kombinationer utifrån den enskildes behov och förutsättningar.
Insatser till personer med både missbruksproblematik och psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar regleras främst i SoL och HSL. Dessa personer kan också omfattas av åtgärder jml Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), LVM och Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). Vissa personer kan vara i behov av och ha rätt till insatser jml LSS.
Socialtjänsten och hälso- och sjukvården har ett gemensamt ansvar för personer med missbruk och beroende och samtidig psykiatrisk eller somatisk sjukdom, s.k. samsjuklighet.
Om man inom socialtjänsten misstänker att en person med missbruks- och beroendeproblem också har en psykisk störning eller sjukdom bör hälso- och sjukvården involveras för en bedömning. För dessa personer är det viktigt att behandlingen för de båda problemen sker samtidigt och i samordnade former efter den första akuta insatsen. Kommunen har ansvar för vård för missbruket och för sociala insatser och stöd i form av boende, social omvårdnad och sysselsättning till psykiskt funktionshindrade. Kommunen har även ansvar för uppsökande verksamheter. Landstinget har ansvar för korttidsvård, abstinensbehandling, psykiatrisk, neuropsykiatrisk och somatisk utredning samt motivationsarbete och för vård av personer med missbruks-/beroendeproblematik som kräver psykiatrisk behandling.
Allmän-56
Vuxna missbrukare
psykiatrin har huvud- och samordningsansvar för de psykiatriska insatserna till personer med samsjuklighet i form av missbruk/beroende och psykiatrisk sjukdom.
Personer med missbruk och psykiska eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har sammansatta vårdbehov som kräver särskilda resurser, vilket innebär att personal med särskild kompetens (case managers) kan behöva avdelas för att arbeta med dem. Case managers har till uppgift att samordna insatserna för personer med samsjuklighet. Arbetet skall bygga på en helhetssyn och det krävs kontinuitet och långsiktighet för att resultat skall kunna uppnås.
3.2 Unga vuxna
Det är ytterst angeläget att fånga upp unga i riskzon och att utveckla vård- och behandlings-insatser som är särskilt inriktade mot unga vuxna. Arbetsmetoderna vid missbruksarbete med äldre vuxna kan inte i alla delar överföras på arbete med yngre med missbruksproblem.
Bedömningskriterierna skiljer sig åt och det krävs särskild kunskap om fysiska och psykiska mognadsprocesser och hur olika droger påverkar den unge. När det gäller beslut om åt-gärder och behandlingsinsatser är snabba reaktioner och insatser av stor betydelse. Så långt det är möjligt och lämpligt skall anhöriga involveras i arbetet. Unga med psykisk ohälsa och missbruksproblem skall ägnas särskild uppmärksamhet och vid behov skall nödvändig specialistvård involveras. Det är mycket angeläget att IFO Barn och Familj samt IFO Vuxen och Försörjningsstöd samarbetar så att unga vuxna med missbruksproblem inte ”försvinner” i övergången mellan ungdoms- och vuxenvård.
3.3 Hemlösa med missbruksproblematik
En hemlös är en person som saknar egen eller förhyrd bostad och som inte bor i något stadigvarande inneboendeförhållande samt är hänvisad till tillfälliga boendealternativ eller är uteliggare. Till de hemlösa räknas således personer som bor på institutioner eller härbärgen och som inte har någon bostad ordnad vid en eventuell utskrivning. Till de hemlösa räknas också personer som tillfälligt bor hos olika kamrater eller bekanta. De hemlösa utgör ingen homogen grupp och deras boende- och övriga förhållanden kan vara mycket varierande. De mest utsatta hemlösa har ofta en sammansatt problematik med missbruk, psykisk samt fysisk ohälsa, vilket gör att de har behov av insatser från olika vårdgivare samtidigt. Se separat riktlinje för hemlöshet.
3.4 Kvinnor med missbruksproblem
Kvinnor med missbruksproblem lever många gånger under svåra psykosociala omständlig-heter. De är i hög grad utsatta för våld eller andra övergrepp och försöker ofta dölja miss-bruket. Kvinnliga missbrukare uppvisar såväl fysiska som psykiska sjukdomstillstånd oftare än män, vilket gör det extra viktigt att samverkan sker med landstingets beroendevård och psykiatri. Kvinnors specifika behov bör beaktas vid valet av vård- och behandlingsinsatser.
Kvinnor med missbruksproblem som har barn skall särskilt uppmärksammas, oavsett om kvinnorna är ensamförsörjare eller inte.
Gravida med missbruksproblem skall motiveras till kontakt med mödrahälsovården i ett så tidigt skede av graviditeten som möjligt. Samråd mellan socialtjänsten och myndigheter inom hälso- och sjukvården kan ske oavsett kvinnans samtycke, då det i 26 kap 9 § OSL anges att uppgifter om gravid kvinna eller närstående till henne kan lämnas mellan myndig-heter om det behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Under graviditeten finns två huvuduppgifter, att åstadkomma nykterhet/drogfrihet för att förhindra att
57
Vuxna missbrukare
Familj bör ske i ett tidigt skede för ställningstagande till om utredning skall inledas vid barnets födelse.3.5 Brottsoffer
Det ingår i socialnämndens uppgifter jml 5 kap 11 § SoL att verka för att den som utsatts för brott och närstående till honom/henne får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. De studier som gjorts i Sverige om våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem och deras situation visar att de är en mycket utsatt grupp. Utöver att utsättas för våld av nuvarande eller tidigare partner utsätts de även för våld i det offentliga rummet. Kvinnor med missbruksproblematik som genomgår rehabilitering måste därför få möjlighet att bearbeta det våld som de utsätts för. Det är viktigt att kunna erbjuda behandling och boende för enbart kvinnor när sådana behov finns. Se separat riktlinje för våld i nära relation.
4 DOKUMENTATION
I 11 kap 5 § SoL fastställs att handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om stödinsatser, vård och behandling skall dokumenteras. Dokumentationen skall ange beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse. Det innebär att både den som fattar beslut om insatser och den som utför dem har skyldighet att dokumentera. Dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet och beskrivningen av hans/hennes förhållanden skall präglas av saklighet och objektivitet. Han/hon bör hållas underrättad om de journalanteckningar som förs och om andra dokument som rör honom eller henne. Om han eller hon anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig skall detta antecknas. Handlingar som rör enskildas personliga förhållanden skall förvaras så att obehöriga inte får tillgång till dem.
Dokumentationen har olika syften. Den är av avgörande betydelse för att den enskilde skall kunna få insyn i ärenden som gäller myndighetsutövning. Dokumentationen skall vara så utformad att den möjliggör en korrekt bedömning och utgör tillräcklig grund för beslut. För att den enskilde skall ha möjlighet att begära rättelse och överklaga ett beslut är det extra viktigt att alla förehavanden mellan honom/henne och socialtjänsten har dokumenterats.
Dokumentationen skall också kunna användas för tillsyn, uppföljning, utvärdering, kvalitets-säkring, officiell/övrig statistik och för forskning. För att enskilda insatser skall kunna följas upp krävs att arbetet dokumenteras systematiskt.
4.1 Undantag från dokumentationsskyldighet
Service, information och rådgivning som ges till enskilda eller i grupp behöver inte dokumenteras. Undantagen från dokumentationsskyldigheten hör ihop med möjligheten att få vara anonym. Öppna verksamheter som t.ex. träfflokaler för personer med missbruks-problem, psykiskt funktionshindrade och/eller hemlösa är undantagna från dokumentations-skyldigheten. För att få tillgång till dessa verksamheter krävs inget beslut om individuellt behovsprövad insats.
58
Vuxna missbrukare
Alla aktualiseringar som inkommer till socialtjänsten skall leda till ett beslut om att antingen inleda eller ej inleda utredning jml 11 kap 1 § SoL eller 7 § LVM. Begreppet utredning gäller för all den verksamhet som behövs för att göra det möjligt för en myndighet eller delegat att fatta beslut eller lämna ett begärt yttrande i ett ärende. Utredning används också som ett sammanfattande begrepp för den slutliga dokumentation som själva utredandet resulterar i.
Syftet med en utredning är att ge beslutsfattaren ett tillförlitligt beslutsunderlag och utgöra en grund för valet av fortsatta insatser.
Om det vid en anmälan/ansökan framkommer att den enskilde är vårdnadshavare, har umgänge med barn eller har barn boende hos sig skall det göras en bedömning kring om det behövs göras en orosanmälan jml 14 kap 1 § SoL till IFO Barn och Familj.
5.1 Ansökan
En ansökan kan göras skriftligen eller muntligen. Ansökan kan göras av den enskilde själv eller genom att den enskilde anlitar ett ombud. Ombudet skall i sådant fall ha en skriftlig eller muntlig fullmakt. Om det endast finns muntlig fullmakt skall kontroll göras med den enskilde.
Krav kan ställas på att den sökande med sin namnunderskrift styrker vissa uppgivna för-hållanden och skriftligt medger att vissa uppgifter får inhämtas.
Aktualiseringen registreras som en ansökan i ProCapita och kontroll görs om den enskilde är folkbokförd i kommunen. I 11 kap 1 § SoL anges att socialnämnden utan dröjs-mål skall inleda utredning när något kommit till nämndens kännedom genom ansökan eller på annat sätt och som kan ge anledning till någon åtgärd från nämnden. Undantag kan gälla när det till exempel står klart att den enskilde tillhör annan kommun eller att det den enskilde ansöker om skall handläggas av annan huvudman.
5.2 Anmälan
En anmälan kan göras muntligen eller skriftligen. Om någon är i behov av vård jml LVM har statliga och kommunala myndigheter, som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med gruppen missbrukare, anmälningsskyldighet jml 6 § LVM. Observera att privatpersoner och andra tjänstemän än de som är beskrivna ovan, aldrig kan göra en så kallad LVM-anmälan jml 6 § LVM. Är det en nära anhörig som gör LVM-anmälan skall information lämnas om att det finns stöd och hjälp att få genom Borgholms kommuns anhörigstöd samt frivilliga organisationer. Bedöms det nödvändigt med omedelbar kontakt och den enskilde inte kan träffas på socialkontoret, sker hembesök av två handläggare för bedömning. Bedöms det inte akut kontaktar socialsekreteraren den enskilde senast inom en vecka.
Aktualiseringen registreras som en anmälan i ProCapita och kontroll görs om den enskilde är folkbokförd i kommunen. En förhandsbedömning skall göras. En förhands-bedömning är inte en mindre utredning utan en förhands-bedömning av om nämnden skall inleda utredning eller inte. Bedömningen går ut på att bilda sig en uppfattning om den enskildes situation och inställning till att ta emot hjälp. Utgångspunkten är vad som framkommit i den aktuella anmälan, ev. tidigare anmälningar och tidigare kännedom om den det gäller. Under förhandsbedömningen får nämnden endast ta kontakt med personen det gäller och inte ta in uppgifter från andra. Möjlighet finns dock att kontakta anmälaren för att kontrollera inkomna uppgifter.
När det inkommer anmälan från polisen utifrån att den enskilde blivit omhändertagen utifrån lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m (LOB), skall
59
Vuxna missbrukare
kallelse skickas inom en vecka från det att ärendet nått socialnämnden, om den enskilde är under 25 år. Är den enskilde vårdnadshavare skickas alltid kallelse om besökstid. Kommer den enskilde inte på avtalad tid tas ärendet upp på ärendekonferens för att besluta om förhandsbedömning kring barn. Är personen över 25 år utan minderåriga barn skickas information om vilka insatser som finns att söka och på vilket sätt kontakt kan tas. När den enskilde kommer på besök kartläggs den enskildes situation, missbruksvanor och inställning till anmälan. Information skall ges om vilka insatser som finns att söka.
I socialtjänstlagen finns inga bestämmelser om hur lång tid en förhandsbedömning får ta, men ur rättssäkerhetssynpunkt krävs att förhandsbedömningen inte drar ut på tiden.
Skyndsamhetskrav gäller jml 11 kap 1 § SoL. Om förhandsbedömningen resulterar i beslut att inte inleda utredning skall detta dokumenteras. Beslut fattas av 1:e socialsekreterare. Av dokumentationen skall det framgå att utredning inte har inletts, motivet till detta, datum samt underskrift och befattning på den person som fattat beslutet. Allt detta skall antecknas i aktualiseringen. Aktualiseringen skrivs sedan ut och bifogas personakt (om den enskilde varit aktuell tidigare) eller läggs till Vuxenpärmen i datumordning från när anmälan kom in. Gall-ring sker efter fem år i enlighet med Arkivnämndens beslut.
Om förhandsbedömningen leder fram till beslut om att inleda utredning skall även motivering till detta dokumenteras med rätt beslutsfattare. Om det redan finns ett pågående ärende (utredning eller insats) skall beslutet med anmälan läggas i personakten och kopplas till ärendet i ProCapita. Den det gäller skall informeras om att en utredning inletts. Nämndens beslut att inleda en utredning kan inte överklagas med förvaltningsbesvär.
5.3 Begäran om yttrande
En aktualisering kan även behöva skapas vid till exempel begäran om körkortsyttrande, yttrande från Frivården eller liknande. Nämnden måste alltid inleda utredning oavsett om den enskilde vill medverka till utredningen eller inte, när andra myndigheter som nämnden har skyldighet att yttra sig till begär nämndens yttrande. Detta gäller till exempel vid begäran om yttrande i körkortsfrågor.