S LUTDISKUSSION

Detta arbete har syftat till att ta reda på hur pedagogerna i undersökningen beskriver normer och sitt normkritiska arbete i relation till normer om kön och sexualitet. Jag kommer i detta avsnitt att diskutera de diskurser som framkommit i undersökningen för att få en djupare förståelse för dess innebörder och sammanfatta vad denna undersökning kommit fram till.

8.1.1. Ett feministiskt poststrukturellt och queerteoretiskt arbetssätt?

Diskurserna jag fann i pedagogernas beskrivningar har flera centrala utgångspunkter som liknar de teoretiska perspektiv som jag använt i denna uppsats, vilket normkritisk pedagogik också har (Bromseth 2010). Att det finns en diskurs om att kunskap och människor konstrueras i kommunikation med sin omgivning, likt feministisk poststrukturalism (Lenz Taguchi 2004), blir tydligt då pedagogerna beskriver att genom att förändra sitt sätt att prata och möta barn och föräldrar kan dessa också förändras och få nya möjligheter att konstruera sin förståelse av omvärlden och sig själva. Pedagogerna beskriver också vikten av att synliggöra normer, likt Butler (2007), och att ifrågasätta ”för givet tagna sanningar”

(Ambjörnsson 2006, s.9) som queerteorin. Maktperspektivet angående barn och vuxna utifrån Foucaults syn på makt är dock inget som aktivt beskrivits av pedagogerna i denna undersökning.

8.1.2. Makt och delaktighet

Makt är en central del av min analys och många av de diskurser jag beskrivit ovan handlar om att vuxna innehar makten och förändringsmöjligheterna i relation till barn angående det normkritiska arbetet. Barn framstod i beskrivningarna främst som mottagare av information, även om det fanns diskurser om att barn borde ha mer makt att definiera sina handlingar och relationer. Utifrån Lenz Taguchis (2004) och Butlers (2007; 2005) teorier kan vuxnas språk, förhållningssätt, beteende och bemötande av barn ses ha en stor inverkan på barnen och hur de konstrueras som subjekt, men barn har utifrån dessa teorier även en inverkan på vuxna och på sig själva. Att inkludera barnen som aktiva subjekt i det normkritiska arbete kan således ses som avgörande.

8.1.3. Motstridiga diskurser

Butler (2007) menar, som tidigare nämnts, att en alltid kommer att ha en normativ uppfattning även om en bekämpar normativa uppfattningar och Lenz Taguchi (2004, s.71) menar att diskurser är motstridiga. Detta blev också mycket tydligt i denna undersökning där jag fann många motstridiga diskurser i pedagogernas beskrivningar. Angående vikten av de egna värderingarna trots en uppfattning om att läroplanen är den styrande faktorn kan förstås utifrån att läroplanen också behöver tolkas. Dessa tolkningar blir påverkade av pedagogernas egna värderingar, de diskurser pedagogerna har att tillgå. Att motverka normer genom att arbeta efter normer kan också uppfattas mycket motstridigt. Även om det finns en diskurs om att det inte finns en färdig metod eller mall att arbeta efter, visar diskurserna på att arbetet följer vissa normer och diskurser. Detta kan förstås på samma sätt som att diskursen alla är välkomna inte kan uppfyllas om inte alla åsikter inte är välkomna. På detta vis kan inte heller ett normkritiskt arbetssätt utföras om det inte följer vissa normer. Dock blir det i detta viktigt att ständigt ifrågasätta även dessa normer och på vilket sätt de tar sig uttryck, likt queerteorin (Rosenberg 2002). Vilka exkluderas av dessa normer? Hur påverkar till exempel en norm om könsneutralitet ett barn som vill använda ett könsuttryck som anses könsstereotypt?

8.1.4. Att förhålla sig till dominerande diskurser

En övergripande diskurs som framkom i pedagogernas beskrivningar är en form av motståndsdiskurs. Orange sa ordagrant, ”att vara tvärtemot”. Tvärtemot vad kan en då fråga

sig. De diskurser som det i undersökningen framkommer att pedagogerna främst gör motstånd emot är en heteronormativ diskurs och en sanningens diskurs. När det handlar om att vara en motvikt handlar det i undersökningen ofta om att visa att det är okej att ha olika könsuttryck oberoende av biologiskt kön eller att familjer kan se olika ut. Foucault (2002) menar att maktförhållanden alltid är relationella, där det finns makt finns därför också motstånd och Butler (2007) menar att det avvikande och det normala skapas i samma kultur. Det blir således oundvikligt att verka i förhållande till dominerande diskurser. Motståndet skapas inom samma ram som den diskurs den gör motstånd emot och påverkas således av den. Detta menar jag märks i att det trots en diskurs om motstånd mot normer om en binär könsuppdelning ändå återkommande görs en binär könsuppdelning i pedagogernas beskrivningar. Något alternativ till kategorierna pojke och flicka ges inte på samma villkor som dessa kategorier. Detta skulle kunna grundas i att hen dels används som identitetsmarkör men också för att undkomma dessa kategorier, för att undkomma att bli könad. Hen, hon, han finns i pedagogernas diskurser men inget substantiv för hen motsvarande till exempel hon – flicka. Frågan uppstår: ska en fokusera på att synliggöra att det finns fler kategorier eller ska en försöka ta bort kategorierna? Detta skulle kunna liknas vid Dolk (2013) som i sin studie fann att en strävan mot att vara könsneutral för att inte befästa könskategorier kunde bli ett hinder för jämställdhetsarbetet och försvåra ett ifrågasättande av dessa kategoriseringar. I ett samhälle där kategorin kön ständigt följer dig i din legitimation, när du ska fylla i en blankett, när du ska använda en offentlig toalett eller när du ska klippa håret kan det bli svårt att ignorera denna kategori. Dolk (2013, s. 139-140) föreslår att använda Butlers förslag om ”dubbla spår”

och detta förslag anser även jag skulle kunna vara ett bra alternativ. Att försöka minska betydelsen av dessa kategorier men att samtidigt också erkänna att kön inverkar på människors möjligheter i samhället utifrån de normer som där råder. Pedagogerna i denna undersökning beskriver att de vill bredda och vidga innehållet i könskategorierna, vilket skulle kunna vara ett sätt att minska betydelsen av dem. Kategorin kön kan dock behöva uppmärksammas i vissa sammanhang, och då med fler kategorier än två om en vill försöka motverka heteronormativitet.

8.2. Sammanfattning

Denna studie undersöker diskurser om normer och normkritiskt arbete bland pedagoger som arbetar på förskolor eller öppna förskolor som är hbtq-certifierade eller uttalat arbetar normkritiskt. De huvudsakliga diskurserna angående normer jag fann i denna undersökning är att normer kan vara både positiva och negativa, men styrande och ofta osynliga. Normer

angående kön och sexualitet beskrevs dock framförallt som begränsande och trånga. I pedagogernas beskrivningar av det normkritiska arbetet finns bland annat en motståndsdiskurs, att göra motstånd mot dominerande normer om kön och sexualitet. Det framkommer även att pedagogernas diskurser påverkas av dessa normer, som också återfinns i diskursordningen. Studien visar även att det finns diskurser som kan tolkas som motstridiga, men som visar sig vara oundvikligt motstridiga. Till exempel att normkritiskt arbete utgår från normer men att det samtidigt inte finns någon självklar mall för arbetet. Slutligen visar studien att det finns en diskurs i pedagogernas beskrivningar om att pedagoger genom sitt språk och bemötande av barn och föräldrar har en stor makt att inverka på dem. Även om denna diskurs framstår som mest dominant finns dock även en diskurs i pedagogernas beskrivningar om att barn borde ha mer egen makt.

8.3. Förslag till vidare forskning

Ett normkritiskt arbete handlar inte bara om att förhålla sig kritisk till normer om kön och sexualitet utan även många andra normer utifrån kategoriseringar som sker i samhället. Det vore därför intressant att undersöka normer och normkritiskt arbete i relation till andra normer om till exempel klass, funktionsförmåga, kulturell bakgrund eller geografisk bakgrund. Det vore även, utifrån mina resultat, intressant att undersöka barns diskurser om dessa frågor på förskolor som beskriver att de arbetar normkritiskt eller att utifrån observationer analysera diskurser om normer och normkritiskt arbete i praktiken.

9. Käll- och litteraturförteckning

9.1. Publicerade källor