I en så pass varierande verksamhet som denna är det väsentligt att aktörerna känner att de får förståelse för sin situation och att det de säger har betydelse. KTE vill ha förståelse för att deras arbete är både tidskrävande och svårt att balansera, entreprenörerna vill att KTE ska ta mer hänsyn till deras kunnighet, skolan vill att barnens bästa skall vara det centrala och ungdomarna vill kunna ta sig till skolan. Det ligger mycket arbete bakom ett beslut och tjänstemännen på KTE har ett flertal olika aspekter att ta hänsyn till. Många fascineras exempelvis av tekniska detaljer, där informanten exemplifierar med de elektriska tavlor som visar buss och spårvagnstider som numera finns vid nästan varje hållplats i Norrköping. Enligt denna tjänsteman är sådant som skolskjuts och färdtjänst inte är lika intressant och möts heller inte med samma förståelse: ”Att det faktiskt är väldigt mycket arbete med det, det är inte bara att besluta, vi sätter inte bara en stämpel utan det ska göras utredningar men det syns inte.” (KTE)
Bilden av samarbetet mellan de olika aktörerna varierar, skolpersonalen tycker att samarbetet och kommunikationen fungerar bra och att det finns en kommunikation: ”Nu har vi en rätt så bra bild av vårat samarbete.” (Skolpersonal) En av tjänstemännen anser att samarbetet fungerar bra men att det är något som är viktigt att alla inblandade arbetar på kontinuerligt:
Jo, jag tycker det fungerar bra i stort, det gör det ehh men man måste jobba på det hela tiden alltså man kan aldrig liksom släppa det. […] samarbetet med skolorna så har vi inte jobbat så länge med. Det är ju sista året som vi har försökt att få mer samarbete och skolans värld är ju lite speciell. Det gäller att klämma sig in där och få upp våra frågor men det jobbar vi på men det är ingen lätt sak, det går åt mycket tid om och om igen. Och det är ju samma sak med transportörer och utbildning och det kommer nya avtal och så kommer det nya chaufförer och så ska ny information och vi har ju regelbundna träffar med entreprenörer för att ta upp problem […] det är inga konflikter men man måste hålla det vid liv. (KTE)
Denna uppfattning delas inte helt av entreprenörerna som ställde sig lite mer tveksamma till hur samarbetet och kommunikationen har fungerat, en av entreprenörerna hade erfarenhet av att synpunkter och idéer om verksamheten som denne framfört hade bemötts med misstro:
[…] dom skulle ju absolut lita mer på oss som håller på och lyssna lite mer på oss […] Men det är som om man kommer med en idé om något […] då känns det precis som om [KTE] – Va, vad är dom ute efter nu? Vad vill dom lura oss på nu? Vad vill dom tjäna pengar på nu? (Entreprenör)
Men det finns också en medvetenhet hos entreprenörerna om att det kan vara olika saker som spelar in och som kan göra kommunikationen svår: ”[…] vi kanske förklarar dåligt för dom men
vi tycker det skulle vara tvärtom. Det är ju dom som ska tala om för oss vad vi ska göra, det är ju inte vi som ska ringa å tala om, - nu har vi gjort det här.” Detta skulle kunna undvikas genom bättre kommunikation och tydligare riktlinjer för vem som har vilket ansvar.
Skolan, utifrån informanternas egna utsagor, tycks vara den del av organisationen som har bäst samarbete med samtliga aktörer:
Vi är egentligen inte med i själva upplägget av skolskjutsarna längre […] tidigare kan jag ju säga, har vi inte varit med så himla mycket utan mer än att det kanske har kommit ut tider och vi har fått säga litegrand när vi börjar och slutar och sånt där. Nu har vi ett lite närmare samarbete med dom där vi har diskuterat, i alla fall träffats och tittat på hur olika turer går och tider och vad det är som gör att det liksom är komplicerat att få ihop det och kanske kan spara in pengar. Minska väntetider och allt sånt där, så nu känner jag att vi är mer med i diskussionen. (Skolpersonal)
Det känns som vi har en bra kontakt med entreprenörerna också om vad vi behöver. Så den kommunikationen är inget svår. […] entreprenörerna är jättesamarbetsvilliga. (Skolpersonal)
Skolpersonalen berättade att det har förekommit föräldramöten på skolan med både KTE och entreprenörerna, dock ej samtidigt. Men föräldrarna har genom dessa möten fått ett ansikte på dem som är ansvariga för att deras barn kommer till skolan. Tack vare dessa möten så har föräldrarna fått möjlighet att framföra sina åsikter direkt till exempelvis KTE och detta kan vara ett fördelaktigt sätt att skapa förtroende på. Entreprenörerna har varit på möten och diskuterat exempelvis ordningsregler på bussarna och lyssnat på föräldrarnas förslag och idéer. Det har även förekommit möten mellan KTE och entreprenörerna men dessa har främst rört uppföljning av avtal och liknande.
KTE visade ändock på en eftersträvansvärd inställning när det gäller synen på förståelse och samarbetet mellan de olika aktörerna:
Vi har ändå ganska stor förståelse för varann, att vi förstår att dom [skolan] inte kan ändra allting och när dom gör så gott vi kan och vi gör så gott vi kan. […] vi kan inte kräva att dom ska lägga om sina scheman så att det passar […] det gäller att försöka ja, jämka lite här och lite där så att det ska bli så bra resultat som möjligt. (KTE)
Att ha förmågan att ge och ta och att se vad som är väsentligt och vad som kan förbises är en önskvärd egenskap hos de som är beslutsfattande inom en organisation. Men det krävs också att övriga aktörer är villiga att samarbeta och att även de kan sträva mot samma mål. En av skolpersonalen berörde detta med att de inom organisationen har olika mål:
Det är ju vi på nåt sätt som bevakar deras [barnens och ungdomarnas] intressen i diskussioner med Kollektivtrafikenheten för att dom har ju ett annat perspektiv och det ska dom ju också ha. Det är viktigt att vi möts, fast det känns som vi gör det. (Skolpersonal)