Samarbete mellan förskola och förskoleklass

Överlämningssamtal är något som alla tre verksamma inom skolan arbetar med vid övergången. Engla berättar att kvalitén på dessa samtal skiftar beroende på vilken förskola de träffar

Och just det här med överlämningssamtalen ser så katastrofalt olika ut. Vi träffar förskollärare från förskola tillsammans med våran specialpedagog och de får berätta lite om barnen. Då är de oftast på gruppnivå och individnivå och det är ju uppstyrt från rektorshåll (förskolechef). De mesta man får höra är glad och go, glad och go, glad och go. Det är den informationen vi får om barnen från förskolan... Det såg man ju också vi som tar emot barn från olika förskolor hur olika de kan va. En förskola var väldigt förberedd och hade bilder på barnen och körde utifrån mallen.

En annan förskola sa go och glad typ. Så det är ju väldigt olika hur man ser på sitt uppdrag när man ska lämna över barnen till förskoleklass tänker jag.

Både Engla och Doris beskriver hur förskolorna berättar hur de arbetat med barnen under våren på övergångssamtalet. Doris berättar att de får höra vad

22 barnen har gjort för att se om det är något som de kan fortsätta med i förskoleklass. När Engla får frågan om de på hennes skola försöker forma verksamheten efter de arbetssätt som förskolan beskriver så skakar hon på huvudet och skrattar generat. När hon ombeds svara på frågan så skakar hon på huvudet igen. Hon ombeds en tredje gång att svara på frågan så svaret kommer med på inspelningen. Engla skrattar och svarar: ”Nej vi kör vårat eget race”.

Alla tre pedagoger på skolan berättar att det är rektor för grundskola eller förskolechefen vid de aktuella förskolorna som har tagit fram materialet som används vid övergångsarbetet. Doris berättar att de från förskoleklass tycker att arbetet flyter på bra, att det är tydligt och att alla vet vad som gäller i arbetet kring barnens övergång.

För Annica, som samarbetade med förskolan under hela vårterminen innan barnen gick över till förskoleklass berättar att skolans tider styrde samarbetet i viss mån. Hålltider som mat och lediga tider i klassrum och gymnastiksalar kunde vara sådant som styrde berättade hon. Hon vill dock vidhålla att tiderna diskuterades fram tillsammans med personalen på förskolan. I början följde förskolans personal barnen till förskoleklassen men efter ett tag så gick barnen själva mellan förskola och förskoleklass, något som Annica säger underlättades av att skolan och förskolan fanns i samma hus. Barnen gick igenom en korridor och förbi biblioteket så var de framme i förskoleklassens lokaler.

Framgångsfaktorer

Annica beskriver närheten mellan förskola och skola som en framgångsfaktor då de gäller att få till ett samarbete:

J

Även om man inte kunde alla barns namn när de började så kände man igen dem och de kände igen oss. Det var en stor fördel.

Att känna igen kompisar på skolan och vistas i samma byggnader och på samma gård tycker Annica var en framgångsfaktor då de gällde deras arbete vi övergången. Utan närheten till förskolan tror hon inte att detta, som hon beskriver det, goda övergångsarbete kunnat vara möjligt.

Att närheten mellan förskola och förskoleklass är något positivt för barnens inskolning och samarbetet med förskolan är även något som Engla nämner. De har en förskola i samma byggnad som skolan medan de andra ligger längre ifrån, något som skulle kunna vara en fördel, men här vill inte pedagogerna i förskoleklass ge dem ett försprång mot de andra barnen som har förskolor som ligger längre bort. Engla förklarar närmare:

23 Barnen som går förskola här är redan nog privilegierade som finns i samma lokaler, äter i matsalen och använder biblioteket. Så vi skulle ju kunna utveckla det men de skulle bli orättvist mot barnen från de andra förskolorna. Jag vet ställen där de gör de och de funkar jättebra! Vi träffar ju dem barnen ändå, ser dem i matsalen och har ärenden i den delen av huset så de känner ju oss och vi dem. Det är ju inget nytt för de barnen. Här om dagen var jag där och hade en samling, jag råka komma när de hade samling och behövde låna deras personal. Så att de blir naturligt, men inget planerat övergångsarbete.

För att ha ett lyckat samarbete krävs en god kommunikation mellan de olika verksamheterna förklarar Doris. Hon talar om en nära samarbetade och tajt kontakt med förskolan för att lära känna barnen som kommer. Hon förklarar att det är förskolechefens uppdrag att dela in grupperna till förskoleklass.

Vidare förklarar Doris att det är förskolans personal som känner barnen bäst och att det på så vis är bättre att uppgiften föll på dem. Att det blev en sak mindre för skolan att göra i samband med övergången ser Doris som positivt.

Engla berättar att de även på hennes skola är förskolechefen tillsammans med förskolan som delar in barnen i grupper inför skolstarten. Där delas barnen från de olika förskolorna in i två grupper, detta förklarar Engla beror på att de inte vill få någon vi och dem känsla i grupperna. Men hon framhåller att de olika grupperna arbetar nära med varandra i förskoleklass och menar att hon ser fördelar med att barnen känner barn ur de olika grupperna.

24

Diskussion

Atalalo et al (2014) beskriver hur barnen blir inbjudna till förskoleklass, något som känns igen i samtliga respondenters berättelser. Atalalo et al (2014) påstår att hur detta möte sker skiljer sig åt, något som även känns igen bland respondenterna för denna uppsats. Huruvida barnen följer med pedagoger eller föräldrar till förskoleklass varierar, men alla barn tycks bli erbjudna minst ett besök på sin blivande skola. Besöket kan nästan ses som grundläggande i de olika arbetssätten som de olika respondenterna i denna uppsats kallar för sitt övergångsarbete. Hur resten av arbetet gick till och hur mycket av detta som var samarbete mellan de olika verksamheterna varierade dock kraftigt.

Överlämningsarbetet

Alla de tillfrågade pedagogerna nämner någon slags mall eller dokument som de utgår efter i arbetet med övergången mellan förskola och förskoleklass, något som även omnämns av Alatalo et. al (2014) studie. Inga av de uppvisade mallarna har dock visat sig överstämma med varandra, det finns dock likheter i sättet arbetet fortlöper samt moment som återkommer i de olika dokumenten, även detta i linje med Alatalo et. al (2014) som vidare berättar att övergångarna följde samma mönster varje år. Flera av de tillfrågade pedagogerna beskriver hur arbetet har vuxit fram med åren.

Alatalo et. al (2014) beskriver hur arbetet med övergången varierar kraftigt då inga riktlinjer finns för hur arbetet ska se ut eller fungera. Annica, som har arbetat i både förskoleklass och förskola beskriver de båda mallar som hon arbetat efter på de olika verksamheterna som natt och dag, då hon i förskoleklass la ner mycket tid på övergångsarbetet medan hennes nuvarande arbete i förskola inte bjuder på mycket samarbete mellan de båda verksamheterna. Detta trots att de båda verksamheterna befinner sig i samma kommun. Annicas erfarenheter stämmer alltså överens med Alatalo et. al (2014) beskrivning av den stora variationen mellan arbetssätten.

Skouteris et. al (2012) beskriver hur flera olika studier pekar på fördelar med ett samarbete mellan verksamheterna men att stora brister finns vid just rutinerna för överlämning. De flesta tillfrågade pedagogerna är nöjda med arbetet men berättar om punkter där de skulle vilja att arbetet förbättrades eller utvecklades på något sätt. Här kan även en lucka i resultatet urskiljas då flera respondenter hänvisade till att de gjorde som de alltid gjort eller hur de klivit in i arbetet och följt andras hänvisningar. Det är därför svårt att veta vad pedagogerna själv känner då en känsla av att de själva inte vet framkommer i svaren. Doris å andra sidan, är den enda tillfrågade pedagogen som berättar

25 att de vid hennes skola har dragit ner på samarbetet vid både träffar bland personalen och besök på skolan för barnen. Detta beskriver hon är en påföljd av effektivisering vid möten för personalen samt inskolning på fritids för barnen. Cilla önskar däremot mer träffar mellan förskolan och förskoleklassen, men tror att detta säkert är svårt att få till praktiskt. Detta överensstämmer med Engla, som uttrycker en önskan i att få träffa barnen mer innan, då genom att besöka dem på sin förskola. Detta menar dock Engla inte är möjligt då tid och resurser sätter stopp för detta. Detta motsägs dock av Doris. På hennes skola har pedagogerna tid att besöka barnen på förskolan, varifrån den tiden tas ifrån framkommer inte. En önskvärd situation hade kanske varit att pedagoger vid de olika verksamheterna kunde dela med sig av sina framgångsfaktorer med varandra för att på så vis hjälpas åt att lyfta kvalitén vid övergången mellan de olika verksamheterna. Ett annan önskvärd uppslag hade varit riktlinjer och mallar som sträcker sig längre än mellan just de berörda verksamheterna. Då vissa pedagoger har problem vid övergången som andra pedagoger har löst hade ett samarbete mellan de olika skolorna kanske varit en fördel för arbetet med övergången mellan förskola och förskoleklass.

Dockett och Perry (2004) menar att många pedagoger betonade att en smidig övergång från förskolan till skolan var central för verksamheten. Detta är även något som alla respondenter i studien strävar efter. Hur detta resulterade varierade dock. Både Alatalo et al. (2015) och Ackesjö (2013) beskriver förskoleklassen som en bro mellan förskolan och skolan. För att förskoleklassen ska kunna fungera som en bro så kan det ju tänkas att ett samarbete mellan de olika skolformerna borde finnas, annars borde det inte kallas bro utan snarare ö. Kanske ett tidigare uttalande av Ackesjö och Persson (2010) skulle passa in bättre då. Där anser författarna att förskoleklassen kan jämföras med ett gränsland. En möjlig förklaring till detta kan ses i respondenternas svar i huruvida uppföljning av överlämningsarbetet sker.

Förskoleklassens pedagoger berättar att de har sporadisk utvärdering om den ens finns. Doris förklarar hur de tar upp frågor och uppföljning längs vägen bristande kommunikation mellan förskola och förskoleklass. Detta visar sig genom att pedagogerna i förskoleklass inte vet hur det har gått för barnen då de kommit upp i förskoleklassen. Britt och Cilla berättar att de gånger de får veta hur det går för barnen är då dem själva stöter på barnen på skolgården.

26

Samarbete

Skouteris et. al (2012) betonar vikten av bra samarbete mellan lärare i de två skolformerna, då detta ger barnen bra stöd vid övergången mellan förskola och förskoleklass. Britt, som jobbar på förskola berättar att de flesta pedagogerna i förskoleklass tidigare har arbetat på förskolan där hon arbetar så de känner till varandra. Detta kan vara en faktor till varför Britt är en av dem som verkar nöjdast med arbetet kring övergången av de tillfrågade pedagogerna i förskola. Hon är bekant med pedagogerna i förskoleklass och detta skulle kunna leda till ett bättre samarbete. Goda relationer mellan förskolan och förskoleklass kan kanske underlätta samarbetet i Britts fall. Om man tittar på Annicas tid i förskoleklass kan vissa paralleller dras till Britts berättelse. Hon beskriver hur närheten mellan de båda verksamheterna var nyckeln till framgång vid den förskoleklass där hon tidigare arbetat. Att barnen kunde gå själva mellan verksamheterna samt att personalen i förskola och förskoleklass lätt kunde träffas för att diskutera arbetet beskrivs i de närmsta som avgörande för att arbetet kunde flyta på. Närheten mellan verksamheterna tas även upp att Engla, men i hennes fall är det bara en av förskolorna i deras upptagningsområde som ligger i direkt anknytning till skolan. Här förklarar Engla att det kan bli orättvist om de barnen som är närmare får mer tid i sina blivande lokaler än de som har sin förskola belägen längre bort. Engla avstår alltså från att samarbeta med den förskolan som ligger närmast för att inte privilegiera dem. En möjlig slutsats kan vara att geografisk närhet mellan förskolan och förskoleklassen kan vara en framgångsfaktor för ett samarbete mellan de två verksamheterna. Det kan även vara så att den geografiska skillnaden mellan de förskolor och förskoleklass kan påverka sättet övergångsarbetet fortgår och därför vara en anledning till att pedagogernas arbetssätt skiljer sig åt.

Vidare beskriver Skouteris et. al (2012) hur detta samarbete gör att barnen inte känner av övergången lika mycket då rutiner och arbetssätt är liknande mellan de båda verksamheterna. Här går tankarna till Engla, som beskriver hur förskolan delar med sig av arbetssätt och dylikt men hur förskoleklassen struntar i detta och istället kör sitt eget race. Något som hon visar tydligt i intervjun att hon inte vill medge. Doris är något mer tillmötesgående mot förskolan i sitt svar då hon berättar att förskolan berättar hur de jobbat och se ser om de kan utveckla detta i förskoleklassen. Det finns alltså en tanke med att höra hur de arbetat men ingen garanti på att förskoleklassen tar vid där förskolan slutat. När Annica får frågan om samarbete med förskoleklass utifrån sitt arbete i förskolan så svarar hon kort och gott att hon inte tycker att det är något vidare samarbete. Om ett samspel kring rutiner är viktig för en enklare övergång mellan de olika verksamheterna för barnen, som Skouteris et. al (2012) beskriver, så borde de vara ett mål att sträva efter. Alatalo et. al (2014) beskrev tidigare hur inte riktlinjer finns. Här verkar de viktigt för att ge barnen en så smidig övergång som möjligt. Något som kan problematisera förskoleklassens fortsatta arbete på förskolans verksamhet är att arbetet skiljer sig mellan de olika förskolorna, något som Einarsdottir (2006) vittnar om i sin studie. Om förskoleklassen, som i Engla och Doris fall, tar emot barn från flera

27 olika förskolor, så kan det vara svårt att arbeta vidare då flera olika arbeten uppvisas från de olika förskolorna. När Annica arbetade i förskoleklass så tog de bara emot en förskola, där kan arbetet med att fortsätta på förskolans rutiner och verksamhet ses som lättare då det bara är en verksamhet som ska föras vidare. Om Engla ska göra detsamma så kan hon behöva ta hänsyn till fyra olika förskolor och ett okänt antal dagmammor, vilket kan bli problematiskt. Om detta är anledningen till att Engla kör sitt eget race och inte bryr sig om förskolans tidigare arbete framkommer dock inte av intervjun.

Britt tyckte att samarbetet flöt på bra men berättar även om flera aktiviteter som förskolan gör på eget bevåg för att förbereda barnen för förskoleklass. I Lappalainens (2008) studie framkom det att barnen i viss mån var nervösa för vad som komma skall i förskoleklassen, då pedagogerna berättat att högre krav kommer att ställas. Denna bild stöds inte att Britt och Cilla som båda menar att barnen längtar efter att få börja i skolan. Ackesjö och Persson (2014) är inne på samma spår som Lappalainens (2008) men frågar sig om barnen verkliga är oroliga för övergången, då de flesta barn har erfarenheter av något slags institutions byte. Engla har en liknande tanke och tror att det är föräldrarna som behöver inskolning i förskoleklassen och inte barnen. Engla tänker att detta beror på att barnen är vara att vara på institutioner och därför blir det inte så stor skillnad för dem att börja i förskoleklass. Detta kan vara en anledning till att Engla inte bryr sig om vad de har gjort i förskolan innan. Hon kanske finner att barnen är trygga i alla fall och ett fortsatt arbetssätt som ska påminna barnen om förskolan därför inte är nödvändigt.

Ett annan aspekt på övergången och samarbetet är hur Skouteris et. al (2012) uttrycker hur det är pedagogerna i förskolan som har den mesta kunskapen om barnen. Detta kan ses som ännu en anledning att värna om samarbetet mellan förskola och förskoleklass. Vid alla de tillfrågade verksamheterna beskrevs de hur pedagogerna på förskolan var delaktiga i att dela in grupperna inför förskoleklass. Britt förklarar att detta beror på att de är just dem vid förskolan som känner barnen bäst. Även Doris förklarar detta med nästan samma ordval som Britt. Vidare menar Engla att förskolan får dela in barnen i grupperna för förskoleklass och att grupperna från förskolan då delas för att inte skapa en vi mot dem känsla. Ackesjö och Persson (2014) visar med sin studie att barnens sociala kontakter skadas i och med övergångarna mellan de olika verksamheterna. Om denna nackdel har bejakas framkommer dock inte av intervjun med Engla. Men hon framhåller att de olika grupperna arbetar nära med varandra i förskoleklass och hon anser att det finns fördelar med att barnen känner barn ur de olika grupperna.

Tid

När Alatalo et al. (2015) beskriver att avståndet mellan förskola och förskoleklass är stort så talar de inte om det fysiska avståndet som diskuteras ovan, utan att det är bristen på kommunikation och samarbete som orsakar distansen. Författarna beskriver hur pedagogerna i de båda verksamheterna

28 har gått samma utbildning och många av de verksamma pedagogerna i förskoleklass tidigare har arbetat i förskola, precis som Britt beskriver. Här målas tidsbrist upp som den utlösande faktorn till de som många upplever som dåligt samarbete (Alatalo et al. ,2015). Tiden, eller snarare bristen på den, omnämns av i stort sett alla respondenter. De påstår att mer samarbete skulle vara möjligt om det fanns mer tid till den. Engla beskriver hur de inte har tid att besöka barnen i förskolan och hur förskolorna knappt har tid att besöka dem, hon signalerar att tid och personal är bidragande faktorer till detta. Även Cilla tror att övergången skulle gå smidigare om mer tid fanns till den. Här går tankarna återigen till Doris som förklarar att deras effektivisering av arbetet med övergången har lett till färre träffar och tillfällen. Hon beskriver detta som positivt från både skolan och förskolans håll. Här ska det dock tas i beaktning att ingen från de aktuella förskolorna i Doris upptagningsområde har tillfrågats så huruvida de är nöjda med arbetet eller inte kan inte besvaras. Så det kan vara problematiskt att döma situationen med bara en synvinkel på problemet.

Ackesjö (2013) beskriver hur förskoleklassläraren kom och hälsade på några gånger i förskolan för att prata och leka med barnen i deras miljö. Engla beskriver att de i förskoleklassen gärna vill hälsa på barnen i förskolan men att tiden inte räcker till. Tiden kan alltså ses som en anledning till varför samarbetet mellan förskola och förskoleklass fungerar som respondenterna önskar. delges under samtalen gör situationen svårare menar några av informanterna som Alatalo et al (2014) frågat. Kanske Doris skola arbetar utifrån förut redan bestämda frågor och på så vis slipper stressen i att inte veta vad som är de mest väsentliga. Engla å sin sida beskriver hur de arbetar efter en mall som tar upp vad som ska delges under dessa möten Men att vissa kommer förberedda med kort på barnen och grundlig information medan andra säger go och glad tror Engla beror på hur väl mallen har följts. Här visas två olika arbetssätt upp.

Ett som flyter på smidigt och ett som formas mer av den personliga faktorn.

Både Engla och Doris berättar att det är förskolechefen som ansvarar för underlagsarbetet de använder sig av vid övergången. En följdfråga kan då bli vem som ansvarar för att underlagets följs. Här borde kanske rektor och förskolechef ta ett större ansvar för att pedagogerna vid förskolan är

Både Engla och Doris berättar att det är förskolechefen som ansvarar för underlagsarbetet de använder sig av vid övergången. En följdfråga kan då bli vem som ansvarar för att underlagets följs. Här borde kanske rektor och förskolechef ta ett större ansvar för att pedagogerna vid förskolan är