Samarbeten för restvärmeprojekt

Då Sverige inte har godkänt tredjepartstillträde till fjärrvärmenät måste en industri ingå samarbete med en lokal fjärrvärmeaktör för att få leverera restvärme. Fors (2003) har i sin rapport Spillvärme från industri till fjärrvärmenät sammanställt erfarenheter från befintliga restvärmesamarbeten och identifierat faktorer som är centrala för att ett restvärmesamarbete ska vara framgångsrikt. De faktorer som identifierats är:

Ta  fram  energifakta. Att faktaunderlag såsom energikartläggningar, som redogör för såväl mask-inell utrustning som energiflöden, finns att tillgå är en grundförutsättning för ett effektivt inform-ationsutbyte och konstruktiva samtal.

Tillåt  båda  parter  att  tjäna  pengar. För att samarbetet ska ses som framgångsrikt av båda parter är det viktigt att vinsten delas på ett lämpligt sätt. Om den ena parten anses tjäna betydligt mer på samarbetet än den andre kan det inverka negativt på såväl förtroende som fortsatta samarbets-planer.

Utforma   stabila   restvärmeavtal. Med stabila avtal menas att avtalet kan överskåda en längre tidsperiod på omkring fem till tio år, samt att modellen för vinstberäkning och eventuella korri-geringar av avtalet är väl införstådd hos båda parter.

Involvera  erfarna  personer  inom  verket. För att ett restvärmesamarbete ska lyckas ta sig från idéstadiet till regelbundna värmeleveranser krävs engagemang av personer som kan driva projek-tet framåt. De bör ha erfarenhet av verksamheten samt kunna kommunicera med både företags-ledning och anställda som påverkas av projektet.

Utbilda  driftspersonalen. Driften av värmeleveranser till fjärrvärmenätet sköts av både personal inom industri- och fjärrvärmeföretaget. De bör få den utbildning och information som krävs för att kunna köra systemet.

Var  öppen  och  lita  på  varandra. Förtroende mellan nyckelpersoner är av stor vikt för ett fram-gångsrikt restvärmesamarbete. Vid restvärmeprojekt uppkommer många gånger frågor och prob-lem som inte alltid kan besvaras helt av motparten. Det är således viktigt att den kontinuerliga kommunikationen mellan parterna är god, så att eventuella frågetecken kan redas ut. Konfiden-tiell information ska givetvis inte ges ut till obehöriga.

KAPITEL 4 − INDUSTRIELL RESTVÄRME

27

Fokusera  på  totala  vinster  med  samarbetet. Fokus bör läggas på totala vinster såsom exempel-vis minskad bränsleeldning, som resulterar i reducerade utsläpp och bättre miljö, minskade kostnader för fjärrvärmeproduktion, som gynnar samtliga fjärrvärmekonsumenter och eventuella marknadsföring-svinster, som kan projiceras inte bara på industri- och fjärrvärmeföretaget utan även på orten. Restvärmen  ersätter  inte  egna  pannor. En aspekt som bör beaktas är att restvärmen inte ersätt-er andra produktionsanläggningar av fjärrvärme. Vid eventuella bortfall av värmeleversätt-eransersätt-er från industriföretaget måste fjärrvärmebolaget kunna kompensera med egen värmeproduktion. Enligt Fors (2003) är det viktigt att ha i åtanke att inställningen till värme som produkt ofta skiljer sig åt mellan industri- och fjärrvärmeföretag. För en industri är värmen en biprodukt, medan den för ett fjärrvärmeföretag är direkt kopplad till kärnverksamheten. Vid ett eventuellt restvärme-samarbete har industrin och fjärrvärmeföretaget helt olika utgångslägen, vilket exempelvis kan inverka på deras möjlighet att investera. För industriföretag kan det således vara svårt att motivera en investering som inte adderar något värde till de huvudsakliga produkterna och som har en lång återbetalningstid. För fjärrvärmeföretag ser dock förutsättningarna för att investera i restvärmeprojekt ofta bättre ut. Med sina naturliga monopol kan de förutspå behovet av värme för en längre period framåt, vilket gör det betydligt lättare att hantera längre återbetalningstider. (Grönkvist o.a., 2008)

För restvärmesamarbeten kan de ekonomiska villkoren i avtalet utformas på olika sätt. I Fors (2003) studie av fem olika restvärmesamarbeten urskiljdes flera olika principer för avtalen. En kort redogörelse för de olika principerna presenteras nedan.

1) Fjärrvärmeföretaget står för samtliga investeringar och får restvärmen kostnadsfritt eller för en mindre ersättning.

2) Industriföretaget står för samtliga investeringar. Fjärrvärmebolaget får sedan hyra anlägg-ningarna under en längre tid och betala förskottshyra som uppgår till samma summa som investeringen. All restvärme som återvinns säljs till fjärrvärmeföretaget och industrin får, för att täcka sitt eget behov, köpa tillbaka värme till en något högre kostnad.

3) Fjärrvärme- och industriföretaget står tillsammans för samtliga investeringar och delar lika på såväl kostnader som vinster.

4) Fjärrvärmeföretaget står för samtliga investeringar. För detta får fjärrvärmebolaget rest-värmen utan kostnad upp till en specifik effekt. Ett förbehåll är att minst 20 procent av den energi som levereras bedöms som prima värme4.

KAPITEL 4 − INDUSTRIELL RESTVÄRME

28

I en utredning om principerna för värdering av industriell restvärme, som gjordes på uppdrag av Svensk Fjärrvärme, konstateras att omkring hälften av de fjärrvärmebolag som varit föremål för studien investerat i nödvändig utrustning inom industrin. (Johnsson & Sköldberg, 2005) Bland industriföreträdare råder det dock delade meningar om vilken part som bör stå för dessa invest-eringar. I en förstudie om orsakerna till att industriell restvärme inte nyttjas för fjärrvärmeprod-uktion, som genomfördes av Profu på uppdrag av Fjärrvärmeutredningen, identifierades två vitt skilda uppfattningar:

1) ”Fjärrvärmeföretaget bör göra investeringarna. Då behöver industriföretagets verkställande ledning inte gå till styrelsen för att begära medel till investeringen. Dessutom har industriföretagen genomgående större krav på kort payofftid för investeringar av den typ som spillvärmeutnyttjande representerar.”

2) ”Industriföretaget bör göra investeringarna. Man vill inte släppa in någon annan i sin industriella pro-cess. Eftersom fokus ligger på tillverkningsprocessen vill man ha full kontroll över denna.”

(SOU 2005:33, s. 408) Ytterligare en aspekt som det kan råda oenighet om vid restvärmesamarbeten är hur restvärmen ska värderas. Enligt ovan nämda förstudie framkom det att det inte finns någon etablerad värde-ringsprincip. Att ta fram en princip för prissättning av restvärmen har dock visat sig vara svårt då förutsättningarna mellan olika avtal skiljer sig väsentligt. Det som rekommenderas är att anpassa värderingsprincip efter lokala förutsättningar. (Johnsson & Sköldberg, 2005) I figur 5 anges de värderingsprinciper som är mest förekommande.

KAPITEL 4 − INDUSTRIELL RESTVÄRME

29

För att ett restvärmesamarabete ska komma till stånd är det således flera kritiska frågor som måste behandlas. Vanliga orsaker till att restvärmesamarbeten inte blir av anges i betänkandet av fjärrvärmeutredningen från år 2005. En orsak är otillräckligt värmeunderlag i fjärrvärmenätet, som gör att det helt enkelt inte finns avsättning för restvärmen. Detta kan bero på konkurrens med annan produktion av baslast såsom avfallsförbränning eller kraftvärme. Stora investeringskostnader är ytter-ligare en vanlig orsak till restvärmesamarbeten inte realiseras. Den sista av de huvudsakliga skälen till att restvärme inte tillvaratas är att parterna inte kan enas om värderingsprincip och prissättning. (SOU 2005:33)