Som en kort sammanfattning av innehållet i bakgrunden ges här en disposition av detta avsnitts innehåll.
80- talet högkonjunktur
individualism, konkurrens och intressegemenskap under 1980 blev ”den röda vågen blå”
marknadsekonomi och privatisering 90- talet åter lågkonjunktur
den värsta arbetslösheten under 1900 befolkning
flyktingar - integration förändringar i arbetslivet
den fria människan - ett liberalt systemskifte internationell lågkonjunktur
sekularisering
Efter 70-talets lågkonjunktur med kraftig arbetslöshet gick 80-talet åter en högkonjunktur till mötes. Priserna steg och byggbranschen överhettades. Företagen hade svårt att få tag på arbetskraft i Sverige. Valutamarknaden avreglerades och Sverige genomförde kraftiga devalveringar av kronan medan dollarkurs och oljepriser sjönk.60
Norborg beskriver 80-talet som den tid då klasskampen miste sin aktualitet och man betonade individualism, konkurrens och intressegemenskap mellan företag och anställda. Man kan säga att klassmedvetandet ersattes av medelklassens värderingar och livsstil. Under 90-talets första hälft började klassmotsättningar åter framträda:
Bengt Westerbergs reaktion 13.3.1994 var säkerligen inte unik: ”Den stora samhällsordningen under 90- talet drivs igenom utifrån en ny brutal mentalitet skapad av nyliberala och konservativa idéer, där politikerna använder hot och rädsla som vapen mot folket. Resultatet blir växande fattigdom.61 60 Richardson, 61 Norborg, s. 77
Problem som hade med mentalitet att göra började synas i samhället. Under 80-talets första hälft ersattes den “röda vågen” som dominerat 60- och 70- tal med en “blå”.
Många intellektuella vände sig bort från - eller rentav - emot socialismen, som ansågs leda till ofrihet och ineffektivitet. Sovjetunionen lyftes ånyo fram som det varnande exemplet. Men också välfärdsstaten i dess svenska utformning anklagades för att genom övertung offentlig sektor och ett förlamande skattetryck hämma privata initiativ, bromsa den ekonomiska tillväxten och främja översåtlig förmynderi. Marknadsekonomi och privatisering blev nya honnörsord.62
Det ganska så bekymmersfria 80-talet inleddes med ett 90-tal åter i lågkonjunkturens tecken. Statsfinanserna var urusla med ett stort budgetunderskott. Efterkrigstidens värsta arbetslöshet var ett faktum och 1993 låg arbetslöshetssiffrorna på 400 000 arbetslösa. Trots massiva politiska insatser fortsatte den att vara hög. På grund av budgetunderskottet var staten tvungen att börja sanera i ekonomin. Detta ledde till kraftiga sänkningar av bidragen till den offentliga sektorn d v s att barnomsorg, skola, sjukvård och äldrevård drabbades.63
Befolkningsutvecklingen och dess sammansättning har stor betydelse för
samhällsplaneringen i stort när det gäller de ovannämnda delarna i den offentliga sektorn.
En påtaglig nedgång i antalet födda under 1970-talet och ett stycke in på 1980- talet. Efter en bottennotering 1983 ökade emellertid födelsetalen för att åter sjunka kraftigt under senare delen av 1990-talet, ganska påtagligt.64
De stora variationerna av födelsetal ställt mot att människor blir äldre och dör senare kommer att medföra att antalet äldre personer i samhället kommer att öka vilket medför ökade kostnader för pensioner och äldreomsorg. In- och utvandring är också något som påverkar samhällsplaneringen och samhällets utveckling.
Eftersom skolplikten gäller alla barn bosatta i Sverige oavsett medborgarskap - och eftersom vi anser det riktigt att göra särskilda insatser för dessa barn vad avser både deras hemspråk och det
62 Norborg, s.229 63 Richarson 64 Ibid. s. 95
svenska språket får invandringen viktiga konsekvenser för skolan.65
Förändringarna inom arbetslivet som började kring 60-talet har fortsatt även senare och kommer med all förmodan att fortsätta även i framtiden. Mellan åren 1970 - 1987 halverades andelen sysselsatta inom jord- och skogsbruk emedan anställda inom den offentliga sektorn fördubblades.66
Likt tidigare dominerade det socialdemokratiska partiet även 1980-talet gällande regeringsmakt, men vid 1991-års val blev det systemskifte. Valets segrare blev Moderaterna och det nybildade, Ny demokrati. Carl Bildt blev ny regeringschef för en borgerlig fyrpartiregering. Moderaterna ansåg att den offentliga sektorn är ett hot mot den fria människan när det gäller personlig äganderätt, fri företagsamhet,
marknadshushållning och högre företagsvinster. De menade också att man genom fri konkurrens och bättre villkor för näringslivet får ett stabilt penningvärde och snabbare ekonomisk tillväxt. Det har dock funnits inre spänningar inom partiet mellan
idékonservativa och marknadsliberala grupper. Många av dessa inre spänningar kan kopplas till 80- talets profilering som ett näringslivsvänligt frihetsparti.67 Den nya regeringen mötte på stora problem inte bara med det utlovade liberala “systemskiftet” utan också de utlovade skattesänkningarna. Regeringen hade inte egen majoritet utan var tvungna att söka stöd hos antingen Ny demokrati eller Socialdemokraterna för att få igenom sina förslag. Arbetslösheten var stor på grund av den internationella
lågkonjunkturen. Dessa två problem satte käppar i hjulet för den sittande regeringen. Vid 1994 års val kom åter socialdemokraterna till makten och man bestämde sig för att “regera ensamma med ett visst stöd från olika partier i riksdagen”.68
Förutom de tre ovannämnda partierna befann sig Folkpartiet Liberalerna, Centern och två andra partier som inte fanns på 60-talet nämligen, Kristdemokraterna och Miljöpartiet, nu på den politiska arenan. Kristdemokraterna kom in i riksdagen 1985 och Miljöpartiet 1981.
“År 1990 fanns i Sverige drygt 390 000 utländska medborgare.”69
Till skillnad från tidigare invandring (60- och 70-talet) skiljer sig dessa nya invandrare etniskt, 65 Richarson, s. 96 66 Ibid, 67 Norborg, 68 Ibid. s. 236 69 Ibid. s. 38
religiöst och kulturellt med den inhemska befolkningen. En annan intressant aspekt av detta är att de nya invandrarna inte på något sätt;
/.../fördelats jämnt över landet utan “koncentrationen av immigranter - ibland av samma nationalitet - till en och samma ort stundom kan vara mycket stark.70
Assimileringstendenserna från 60- och 70- talen används inte längre när man talar om invandrare utan nu ska de istället integreras genom bevarandet av sin ursprungliga identitet bland annat genom att få hemspråksundervisning. Delanty har ett intressant utlägg om assimilering:
Den europeiska identiteten utvecklas i allt snabbare takt mot att bli vit, borgerlig och populistisk och den definieras som motsats till den tredje världen och den muslimska världen.71
Förklaringen till vad han menar med detta är att när kommunismen föll i slutet av 1900-talet bidrog det till att Europa med dess olika nationer skapade sig en ny fiende, nämligen invandraren, och att de tidigare östeuropeiska gränserna nu flyttade längre österut till den muslimska världen och tredje världen. Den nya politiken är populistisk men inkluderar också en ny mjukare rasism.
Det är de rikas rasism som yttrar sig i välfärdens, jobbens och välståndets namn med utgångspunkt i de kulturella normer som är förbundna med en så kallad västerländsk världsstil. Välfärden behöver rasismen för att tilldelningen av rättigheter och välstånd skall kunna begränsas till de privilegierade grupper som återupptäckt nyttan med nationalismen.72
Delanty säger att den tysta rasismens enda skillnad gentemot "den gamla" är att den inte åberopar historien och utmynnar heller inte i några direkta våldshandlingar. Den har inte heller som den gamla föreställningen om rasism något med ras eller blod att göra och den rör sig i mera försiktiga och subtila kretsar. Hans diskussion mynnar ut i att den nyare mjukare rasismens mest uttalade fråga blir omöjligheten för icke-europeiska invandrare
70 Norborg, s. 38 71 Delanty, s. 205 72 a. a
att assimileras. Inte för att de inte är av samma ras utan för att de helt enkelt inte har samma kultur, identitet, etc.73
Svenska kyrkan omfattade 86,5 % av Sveriges befolkning år 2000, trots
religionsfriheten 1951 och trots att invandringen av människor med en annan kyrka eller religionstillhörighet varit stor. En undersökning av svenskarnas livsåskådning visade att majoriteten fortfarande kallade sig kristna men att det eventuella intresset för kyrkan angavs i olika motiv:
ideologerna går i kyrkan och tror på Gud
vissa betraktar kyrkan och dess aktivitet som värdefulla men har ingen primär gudstro
traditionalisterna kan vara kritiska till kyrkans verksamhet och ser inte något värde i gudstron, men uppskattar kyrkan som uttryck för kulturarvet
sökarna ser gudstjänsten som en manifestation av kyrkans tro som förhoppningsvis kan sammanfalla med deras egen personliga tro
antagonisterna tar avstånd från kristen tro och anser att kyrkan saknar funktion i det moderna upplysta samhället74