Samla in i materialströmmar

Insamling baserad på materialströmmar kan göra det möjligt att effektivisera in- samlingssystemet. Det förutsätter dock att den totala utsorteringen ökar så att det går att samla in större mängder på varje hämtplats. Detta skulle göra att trans- portarbetet, och därmed miljöpåverkan, för varje insamlat ton minskar.

Sortering i materialströmmar är dessutom mer logiskt ur brukarperspektiv. Det gör det lättare för brukarna att förstå hur de ska hantera avfall och vad som krävs av dem. Det kan göra att hela insamlingssystemet uppfattas som mer lättillgängligt,

och lättare att anpassa sig till. En ökad utsortering av återvinningsbara material kan även bidra till att nå miljömålen inom avfallsområdet.

Material som bas för insamling kan också hjälpa till att samordna kommunernas och producenternas insamlingssystem. Men möjligheterna för det beror på vilket alternativ man väljer för att genomföra en ändring.

Men att ändra basen för insamlingssystemen skulle ändra ansvarsfördelningen för avfallshanteringen. Ändringen medför därför en rad nya frågor och eventuella pro- blem som är svåra att överblicka i dag.

Vi vill därför undersöka möjligheter och eventuella risker och problem med att samla in hushållsavfall i materialströmmar noggrant innan ny krav genomförs i nationell lagstiftning.

Till att börja med måste vi framförallt utreda om det är praktiskt möjligt och mil- jömässigt motiverat att samla in avfall i materialströmmar.

x Vilka materialslag är lämpligast att börja med x Hur stora mängder rör det sig om

x Är avfallet av en sådan karaktär att det kan samlas in i bring- och/eller fas- tighetsnära system

x Kan avfallet materialåtervinnas

För att sortering i materialströmmar verkligen ska kunna bidra till att öka mate- rialutnyttjandet måste det finns en metod för att skilja material av olika sort och kvalitén åt. Kvalitén på insamlat material är avgörande för materialåtervinning . Ur ett rent juridiskt perspektiv måste ansvarsfördelningen mellan kommunen och producenterna belysas, utifrån förändringar som insamling i materialströmmar kan medföra. Till exempel var är det lämpligast att lägga ansvaret för insamling och omhändertagande av icke-förpackningar? Ska hela ansvaret läggas på samma ak- tör?

Utredningen av de praktiska och juridiska frågorna kring insamling i material- strömmar ligger på Naturvårdsverket. Vi kommer att göra detta i samarbete med övriga berörda parter.

Vi behöver också en grundlig konsekvensanalys av vad en eventuell ändring skulle medföra för samtliga berörda parter, inte minst ekonomiskt.

VÅRT FÖRSLAG

Vi föreslår att försök med insamling i materialströmmar påbörjas för en fraktion och i liten skala.

Vi föreslår att börja med metall. Det finns goda förutsättningar att samla in, efter- sortera och återvinna den fraktionen i dag. Dessutom har metall ett relativt högt marknadsvärde.

En lämplig skala skulle kunna vara att genomföra försök i en hel kommun. Teoretisk förstudie- metall, papper, plast och glas

Vi behöver också en kartläggning av hur stora mängder och vilka typer av icke- förpackningsavfall som kan komma att omfattas av insamlingen, samt vilken even- tuell miljövinst materialåtervinning av dessa fraktioner kan ge.

Vi har därför inlett samarbete med KTH, som ska göra en förstudie. I förstudien skall i första hand inventeras vilka typer av avfall som kan materialåtervinnas och vilka mängder som är tillgängliga. Studien kommer främst vara inriktad på skillna- der i miljöpåverkan mellan ett system baserat på materialslag och dagens system. Både avfallstyper, materialslag och materialåtervinningskategorier ska definieras inom projektet. I förstudien fokuserar vi på säck- och kärlavfall, d.v.s. allt avfall som skulle kunna samlas in i bring- eller fastighetsnära system. Den kommer alltså även att omfatta en del avfall som idag samlas in via till exempel återvinningscen- tralerna.

Förstudien kommer delvis att utgå från tidigare avfallsstudier, till exempel plock- analyser, Linköpings kommuns studie på återvinningscentraler och Ängelholmsför- söket (se nedan). Utifrån detta och tillgängliga data och studier görs en grov skatt- ning av utsläpp av växthusgaser för det tänkta systemet. De ska jämföras med da- gens system.

BAKGRUND

Avfall från förpackningar och returpapper är inte de största eller mest problematis- ka avfallsfraktionerna. De har däremot en relativt enkel sammansättning och kort livslängd. Det gör det enkelt att definiera vem som är ansvarig. Det är dessutom troligt att producenten fortfarande är verksam när produkten kasseras.

Tanken har varit att producentansvaret gradvis skulle byggas ut till att omfatta allt avfall. Valet att starta med förpackningar och returpapper var alltså ett sätt att pro- va ut systemet på relativt enkla produkter med väl definierade producenter. Lagstif- tat ansvar utifrån material ger problem för sammansatta och mer komplexa produk- ter.

I Ängelholm gjorde man ett försök med samsortering av metall och hårdplast från hushåll, under våren 2005. Försöket var ett samarbete mellan Ängelholms Renhåll-

nings Bolag (ÄRAB), Plastkretsen, Metallkretsen, Naturvårdsverket och Renhåll- ningsverksföreningen (RVF). Hushållen deltog frivilligt och sa sig vara nöjda med servicen.

Försöket gav en ökad utsortering av båda materialslagen. I metallfraktionen fanns tre gånger så mycket övriga metallföremål som förpackningar. I hårdplastfraktio- nen fanns ungefär lika mycket förpackningar som annan plast.

De företagsekonomiska kostnaderna för insamling och eftersortering i detta system var höga.

Mer information finns i Bilaga 6.2.