Vi kommer att redovisa skola för skola och sedan söka svar på de specifika frågor som denna undersökning grundar sig på. Genom att jämföra med vad bildkommunikation är
utifrån ett sociokulturellt perspektiv kan vi se hur väl lärarens intentioner och elevernas uppfattningar stämmer överrens med detta synsätt.
5.3.1 MARIA OCH HENNES ELEVGRUPP
Vår uppfattning är att Maria tycks ha en vag uppfattning om vad bildkommunikation är, eller i alla fall svårt att sätta ord på det. Hon tycks prata sig runt det hela tiden genom att ta upp praktiska övningar och återkommer till den enda klara uppfattningen, vilken är att eleverna ska uttrycka något genom bilden. Maria tror också att prata om bilder och se många olika bilder är det som eleverna lär sig bäst på. Trots detta talas det inte speciellt mycket kring uttrycket bildkommunikation och termer som används inom området. Bildämnet har enligt Ahlner Malmström (1991) tidigare varit ett praktiskt/estetiskt ämne och detta innebar att man lade mer tyngd på själva skapandet. Enligt Wetterholm (2001) och NU03 (Skolverket 2005) lever dessutom gamla konventioner kvar. Maria har en praktisk/estetisk syn på ämnet och det kan vara därför hon har så svårt att praktisera och att prata om bildkommunikation. Men hon är inte ensam, 45 procent av bildlärarna hade denna syn enligt utredningen som gjordes 2003 (ibid. 2005). Syftet med Marias lektioner är att eleverna ska kunna berätta om sina bilder men samtidigt undviker hon termer som vanligtvis används inom bildkommunikation i tron om att det blir enklare för eleverna. Detta anser vi är en paradox. Om eleverna ska kunna berätta om sina bilder så måste enligt Ahlner Malmström (1991) och Sparrman (2002) gemensamma begrepp, som används inom området, ligga till grund för det. Enligt det sociokulturella perspektivet har orden och begreppen innebörder som är kopplade till kunskap (Säljö 2005) och denna kunskap kan då riskeras att gå förlorad för eleverna när de inte får appropriera genom dessa.
Utifrån elevernas skisser och den diskussion som fördes under intervjuerna anser vi att de har en tämligen klar uppfattning om begreppet bildkommunikation. De anser att bilder har budskap och uttrycker även att man kan använda bilder istället för ord. I och med detta påstående anser vi att de förstår att bilder kan fungera som ett språk. Trots detta är de väldigt låsta till vägskyltar och ansiktsuttryck, vilket de har arbetat med under
de lär sig i skolan kan tillämpas på andra områden och att bild är något man kan tillämpa när språket inte räcker till. De har med andra ord ett hierarkiskt/vertikalt perspektiv på bild (Marner & Örtegrens 2003). Elevernas uppfattning är att de sällan pratar om bilder och bildkommunikation.
Det är viktigt att veta vad syftet är med skapandet i Bild (Skolverket 2005). När vi utgår från Marias syn på bildämnets kommunikativa roll, att eleverna ska uttrycka något, är det precis så som eleverna verkar jobba med sina bilder. Hon har en uppfattning att det pratas mer kring bilder än vad eleverna ger uttryck för. Samtidigt vill hon inte använda svåra ord och begrepp som krånglar till det för eleverna men detta ger effekten av att eleverna har svårt att koppla kunskapen till andra områden. Enligt bl.a. Sparrman (2002) och Ahlner Malmström (1991) behöver man lära sig och utveckla bildspråket, vilket innefattar både syntax och tankarna för att kunna koppla kunskapen till nya områden.
5.3.2 KATRIN OCH HENNES ELEVGRUPP
Katrin anser att bildkommunikation genomsyrar i princip alla bilder och även undervisningen. Man kommunicerar genom bilder både som mottagare och sändare, att det är ett språk som eleverna tillämpar både när de pratar om bilder och när de skapar bilder. Det centrala i undervisningen tycks vara att medvetandegöra processen och innehållet. Kärnan i hela undervisningen är bildkommunikation och det ska genomsyra allt. Eleverna ska prata om, tänka om, och använda sig av bilder. Viktigt, menar Katrin, är att koppla det eleverna gör till verkligheten, både till deras fritidsintressen, till kultursamhället vi lever i och till andra medieringsverktyg. Hennes intentioner med undervisningen kan också beskrivas som att eleverna ska förstå bildens relation till det verkliga livet och deras funktion i samhället (Ahlner Malmström 1991). Begrepp och artefakter ser hon som viktiga verktyg för att appropriera kunskap. Eleverna ska absolut använda sig av dem. Detta ligger i linje med det kommunikativa inslag som dagens kursplan (Skolverket 2000) har. Dessutom tycks hon ha en syn på lärande som följer både Säljös (2005) och Marner och Örtegrens (2003) forskning.
Katrins elever tycks se bildkommunikation som bilder som förmedlar ett budskap eller att man konkret pratar om bilder. Några elever tycktes ha svårt att se just bild som
kommunikation och tog upp andra kommunikationsverktyg där man pratar verbalt, med skrift eller använder teckenspråk. Detta kan ses som en brist i förståelsen av just ordet bildkommunikation då vi anser att denna osäkerhet inte syntes senare under intervjun när andra frågorna ställdes. Eleverna tycks ha lätt att prata om bilder och har idéer om vad olika innehåll kan betyda. De inser att bilder finns överallt i samhället och att de påverkar oss på ett eller annat sätt, som flera av de texter vi läst också uttrycker (Ahlner Malmström 1991, Hansson m fl 1992, Skolverket 2005). De har inte uppfattat att bildundervisningen innehåller bildkommunikation men ger samtidigt flera exempel på hur detta har skett. Vi tolkar detta som att de ännu inte har fått grepp om ordet bildkommunikation men ändå tillämpar det i högsta grad. Det ord de främst använder istället är att bilder ”förmedlar” och att bild är ett ”språk”.
Likaså här kan vi se att lärarens intentioner med undervisningen uppfattas av eleverna så som den var tänkt. Dock har Katrin en uppfattning om att det används mer ord som hör till begreppet bildkommunikation än vad eleverna tycks ha uppfattat. Eleverna kan ändå förklara med egna ord det läraren försökt förmedla. Detta anser vi kan bero på den korta tid som eleverna har haft bildundervisning med denna lärare. Budskapet har nått fram, men alla termer har de inte tagit till sig ännu.
5.3.3 SLUTSATSER
Elevernas syn på bildkommunikation var spridd men de flesta hade ändå en grundtanke om att begreppet hade med bildens budskap att göra.
Lärarnas syn på bildkommunikation tycks nå eleverna oavsett vilken grundsyn läraren har. Genom att arbeta både ur ett praktiskt/estetiskt synsätt och ur ett kommunikativt synsätt har lärarna förmedlat sitt synsätt till eleverna. Intentionen med undervisningen tycks ha gått fram till eleverna genom båda dessa synsätt. Hos Maria med det praktiska/estetiska synsättet var intentionen att eleverna skulle skapa bilder med budskap, vilket eleverna också förstod att de gjorde. För Katrin med det kommunikativa synsättet var intentionen betydligt bredare och djupare och detta ser vi också att eleverna har uppfattat.
Maria utryckte att hon utgår från läroplanen och vi undrar då om den är otydlig eftersom kursplanens intention har varit att bildämnet är kommunikativt. Här kan vi förstå forskarna till NU03 som föreslår en tydligare skrivning av bildkommunikation som ett av uppnående målen (Skolverket 2005). Sannolikt är att de gamla konventioner inom ämnet lever kvar, som också bekräftas av Skolverkets projekt rapport (ibid.), vilket Maria också tydligt uttrycker.
6 Diskussion
Vårt syfte med denna uppsats har varit att undersöka och jämföra bildlärares samt elevers syn på bildkommunikation och dess roll i undervisningen. I avsnitt 6.1 respektive 6.2 försöker vi svara på uppsatsens frågeställningar. Vidare reflekterar vi över konsekvenserna av våra val av metod och val av vetenskaplig förankring (uppsatsens pålitlighet och giltighet). Avslutningsvis presenterar vi reflektioner och förslag till vidare forskning.