Sammanfattande diskussion

Från empirin i studien är en viktig aspekt att det finns en enkelhet och fördelar som snabbt går att se från den personal som arbetar med nya tekniker och verktyg. Det finns ingen definition av den enkelhet som efterfrågas, men det kan tyda på en motvillighet till större förändringar och ett önskemål om att de förändringar som görs inte ska vara omfattande. Det blir en utmaning för NCC och kan kräva att nya arbetssätt och tekniker som införs ska göras i mindre steg och gradvis. Om organisationen mer frekvent ska genomföra mindre förändringar, blir en utmaning att varje förändring kan möta motstånd inom organisationen. Samtidigt kan det vara den förändringsmetod som passar den lokala projektorganisationen bäst för att öka användningen av BIM.

Om en ökad användning av BIM ska realiseras behöver också kunskapsklyftorna tacklas. Det flesta är överens om att det finns en bristande kunskap som begränsar användandet av BIM. Det finns dock vissa oklarheter kring var okunskapen ligger. Problemområden som pekats ut är bland andra kravställning, användning av olika programvaror och en otillräcklig integration mellan projektering och produktion. De varierande svaren tyder på att det finns en bristande samsyn på var problemet ligger. En förutsättning för att man ska kunna ta sig an kunskapsbristen är att samtliga förstår var den ligger och hur den bör prioriteras. Det kan också relateras till den bristande samsynen kring vad BIM är och hur det bör användas i organisationen. För att införa ett enhetligt användande bör samtliga involverade ha en gemensam förståelse för vad som ska uppnås med teknologin.

Bradley et al. (2016) fann i sin studie att BIM användandet inom infrastruktur är cirka tre år efter det samma inom fastighetsprojekt. Samtliga deltagare från NCC i Uppsala påpekade samma sak. På Uppsalakontoret är BIM-användandet inom fastighetsprojekt mer utvecklat och det finns där ett mer inarbetat och integrerat arbetssätt med BIM jämfört med infrastruktur. Hur många år efter användandet släpar är däremot svårt att bedöma. En kontrasterande syn på frågan gavs dock av en person med mer strategisk roll på högre nivå i företaget (deltagare I), där denne menade att infrastrukturprojekt inte alls låg bakom fastighetsprojekt i BIM- användande. Att ta i beaktning här är att deltagare I främst arbetar mot stora projekt, med stora

beställare, medan NCC i Uppsala huvudsakligen arbetar mot mindre projekt, med mindre beställare. En relevant frågeställning är därför hur projektstorlek och beställarstorlek påverkar hur, eller om, BIM används i projektet.

En annan intressant reflektion rör hur BIM används och i vilka projektskeden det anses användbart inom de två olika arbetsområdena. Deltagarna på NCC i Uppsala såg alla mer direkta fördelar med BIM i fastighetsbyggen, och menade att det kanske inte är lika användbart i infrastrukturprojekt. Deltagare I, å andra sidan, hävdade att det är lika användbart i infrastrukturprojekt, men att det kan användas på ett annat sätt. I intervjuerna på NCC i Uppsala diskuterades hur integrering av information i olika byggobjekt genom BIM hade uppenbara fördelar när det kommer till inköp, montering och förvaltning för fastighetsprojekt, men att det inte finns ett lika självklart användningsområde i infrastrukturprojekt. Användningsområdet ansågs vara mer väldefinierat när byggprojektet innehåller tydliga byggstenar, så som dörrar eller fönster exempelvis. I infrastruktur finns visserligen också byggobjekt, så som rör och ledningar, men stor del av arbetet är mätning, utsättning, och markarbete och där ansågs den objektspecifika information inte applicerbar. Deltagare I, däremot, argumenterade för att BIM är väldigt användbart just i produktionsfasen av ett infrastrukturprojekt, genom framtagning av exempelvis schakt- och terrängmodeller. Jacobsson och Linderoth (2010) belyser hur viktigt det är att det finns en uppenbar anledning att börja använda en ny teknologi för att den ska ses användbar. Baseras uppfattningen om användbarheten av BIM i infrastrukturprojekt på hur det används i fastighetsprojekt är kanske inte fördelarna med tekniken lika uppenbara. När resultatet från intervjuerna sammanställs är det tydligt att majoriteten av deltagarna använder BIM-användande i fastighetsprojekt som referenspunkt för huruvida BIM också skulle kunna användas i infrastrukturprojekt. Det är inte helt oväntat då BIM-användandet i just fastighetsprojekt på avdelningen i Uppsala otvivelaktigt är mer etablerad. Det är också tydligt att potentialen av BIM i litteraturen ofta ställer infrastrukturprojekt i jämförelse med fastighetsprojekt. Eftersom utförandet av ett infrastrukturprojekt skiljer sig markant mot utförandet av ett fastighetsprojekt, borde kanske – likt det deltagare I påpekar – utvärderingen av hur BIM kan användas i de två disciplinerna också särskiljas. Istället för att fråga hur mycket infrastruktur ligger bakom fastighetsbyggande i BIM-användning, borde man kanske erkänna att det inte nödvändigtvis behöver användas på samma sätt för att anses användbart.

Att fördelarna är mer uppenbara i fastighetsprojekt kan också vara en anledning till att beställare ställer krav på BIM i fastighetsprojekt i större utsträckning än infrastrukturprojekt.

beställare är mest involverade i tidiga skeden av projekt, kan det var en ytterligare förklaring för varför beställare är, generellt, mer mån om att ställa krav på att BIM används i fastighetsprojekt. Givet tanken att BIM är mer användbart i produktionsfasen av ett infrastrukturprojekt, är det rimligt att beställare inte sätter hög prioritet på att teknologin används, då dennes roll i det skedet är väldigt begränsad, eller obefintlig. Slutligen ger möjligheten att visa en fastighet för en potentiell kund redan innan bygget har påbörjats en tydlig fördel ur beställarens perspektiv.