Under 1600-talet var det svenska rättssamhället indelat i olika rättsområden. Parollen var att fol-ket skulle dömas av sina likar. Bergsmännen vid Stora Kopparberget hade sedan 1300-talet haft en egen rättskrets med domsmakt över den egna gemenskapen. Under 1600-talet var gruvrättens jurisdiktion begränsad till att upprätthålla lag och rätt i frågor som explicit rörde gruvverksamhe-ten vid berget. Rätgruvverksamhe-ten dömde över bergsmännen samt över de arbetare som var verksamma i drif-ten. Kristiansson har tidigare visat att rätten slog vakt om den egna gruppens medlemmar och dömde dessa mildare än t.ex. gruvdrängar. Gruvrätten mildrade visserligen flera straff men av denna undersökning har det även framgått att straffskärpningar förekom.
Resultaten av undersökningen visar att det vanligaste brottet inför Stora Kopparbergets gruvrätt, i bergsmännens gemensamhetskrets, vara stöld/snatteri av kopparmalm. Stölder av malm samt försäljning av stulen malm uppgick gemensamt till 26 % av samtliga 363 begångna brott mellan 1641-1682. Även vid Salas gruvrätt var stölder det vanligaste brottet, men där var det istället silver och silvermalm som knycktes. Överlag har många likheter framträtt mellan Stora Kopparbergets gruvrätt och Salas gruvrätt. Vid Dannemora bergsting var det istället olaga kolför-säljning och olaga skogsavverkning som var de vanligaste målen. Dessa brott förekom inte alls inför Stora Kopparbergets gruvrätt eftersom jurisdiktionen inte sträckte sig utanför gruvverk-samheten. De närmaste vi kommer något som liknar dessa brott vid gruvrätten är de rannsakade ved- och kolstölderna. Dessa brott utgjorde dock endast tre procent av samtliga brott som rann-sakades. Även om Dannemora bergsting alltså skiljer sig i detta avseende finns desto flera likhe-ter. Stölder och snatterier anges nämligen som vanligt förekommande även vid bergstinget.
Vid Sala var, förutom silverstölderna, även fylleri och slagsmål under arbetet vanliga mål.
Slagsmål anges även som vanliga vid Dannemoras bergsting. Vid Stora Kopparbergets gruvrätt har det inte framgått att fylleri behandlats som en åtalspunkt. Istället är det de handlingar som följde av fylleriet som rannsakats, särskilt då i mål kring slagsmål och förtal. Slagsmål rannsakades i 9 % av gruvrättens mål. De verbala ordningsbrotten: svordomar, hädelse, hot och förtal utgjor-de sex procent av utgjor-det totala antalet brott vid Stora Kopparberget. Mål kring förtal var också van-ligt vid Dannemora bergsting. Den sista kategorin brott som lyfts fram som vanvan-ligt förekom-mande vid Sala gruvrätt är arbetsförsummelserna. Några uppgifter om dessa finns inte från
276 Vid tingen den 9(9 1641 samt 12/4 1648.
277 Vid tinget den 31/7 1641, 21/4 1662 samt 23/2 1677.
278 Vid tinget den 11/12 1657.
279 Vid tingen den 23/1 1647 samt 23/1 1671.
280 Vid tinget den 14/7 1670.
281 Vid tinget den 8/6 1644.
nemora men därmed inte sagt att de inte förekom. Vid Stora Kopparberget utgjorde arbetsför-summelserna 13 % av samtliga brott som rannsakades av gruvrätten. En kategori som delvis tan-gerar arbetsförsummelserna är brotten mot arbetsanvisningar. Brotten mot arbetsanvisningar ut-gjorde 10 % av brotten inför Stora Kopparbergets gruvrätt. Från Dannemora framgår också att frånvaro från bergstinget, dvs. domstolsskolk, var vanligt. Frånvaro från domstolen utgjorde dock endast dryga fyra procent av samtliga brott som rannsakades vid Stora Kopparbergets gruvrätt.
De olika brott som rannsakades av Stora Kopparbergets gruvrätt har i uppsatsen delats in i kategorier. Vid en granskning av relationen mellan de olika brottskategorierna framträder följande mönster. Den största brottskategorin var stöld i kombination med handel av stulet gods. Denna kategori utgjorde 32 % av samtliga 363 brott. Den näst vanligaste kategorin var arbetsförseelserna vilka sammantaget uppgick till 29 % och den tredje vanligaste brottskategorin var brott mot ord-ningen. Våldsbrott och verbala övergrepp uppgick tillsammans till 15 % av det totala antalet brott. På fjärde plats kommer kategorin brott mot domstol eller annan myndighetsperson. Denna kategori uppgår till 12 % av gruvrättens samtliga brott. Kategorin handel och avtal uppgår i sin tur till ringa sex procent av gruvrättens rannsakningar medan övriga brott också uppgår till sex procent.
Vid en jämförelse mellan Stora Kopparbergets gruvrätt och häradsrätten, dvs. mellan ber-gets gemensamhet och böndernas gemensamhet, framträder vissa skillnader men också likheter.
Vid häradsrätten, här exemplifierad av Oland-Frösåkers häradsrätt i Uppland, utgjorde brott mot domstol den största brottskategorin vilken uppgick till 30 % av ärendena. Vid Stora Kopparber-get kom domstolsbrotten först på fjärde plats i ordningen med dryga 12 % och då rymmer kate-gorin dessutom brott mot andra myndighetspersoner. Troligtvis kan skillnaden till stor del förkla-ras av det avstånd som de instämda var tvungna att färdas. Vid Stora Kopparberget låg tinget precis i anslutning till själva gruvan med verksamheten inpå knutarna. Den menighet som härads-rätten dömde hade förmodligen betydligt längre väg att fördas för att inställa sig. Det blev därför lättare att smita undan eller troligare att problem kunde uppstå längs vägen till tinget.
Det näst vanligaste brottet vid häradsrätten, vilket uppgick till 20 %, var brott mot moral.
Med detta avsågs olika former av olovliga sexuella relationer t.ex. äktenskapsbrott o.s.v. Sådana brott rannsakades överhuvudtaget inte vid Stora Kopparbergets gruvrätt eftersom de inte föll un-der jurisdiktionen. Det gjorde däremot häradsrättens tredje största kategori, nämligen ordnings-brotten, som uppgick till knappa 20 % av samtliga brott. Dessa brott har även visat sig utgöra Stora Kopparbergets tredje vanligaste brottskategori med sina knappa 15 % av samtliga brott.
Bland häradsrättens övriga 30 % utgjordes 10 % av brott mot regleringar. Inför gruvrätten svara-de brott mot arbetsanvisningar (hela arbetsförseelsekategorin) för närare 30 % av samtliga brott.
Den höga siffran beror troligtvis på att arbetsföreskrifterna var betydligt fler, utförligare och strängare i gruvan än inom lantbruket och lantlivet eftersom verksamheten var både farligare och krävde mer organisation och disciplinär lydnad. Slutligen kan det också vara värt att nämna att egendomsbrotten vid häradsrätten utgjorde knappa fem procent av samtliga brott. Vid Stora Kopparberget var de renodlade egendomsstölderna få men däremot var, som tidigare framgått, malmstölder ett mycket vanligt brott.
Vad avser likheterna mellan Stora Kopparbergets gruvrätt och Lysekils hamnrätt så har inga brott- och straffjämförelser kunnat frambringas. Däremot har det visat sig att hamnordning-en och gruvartiklarna på många sätt liknade varandra. De reglerade båda brott mot ordninghamnordning-en, snatteri och stöldmål samt verbala och fysiska oförrätter o.s.v. inom ett klart avgränsat geogra-fiskt rum. Däremot har Stora Kopparbergets gruvrätt inte, som hamnrätten, dömt någon för fyl-leri och endast i obetydlig utsträckning dömdes i religiösa förseelser, med undantag för svordo-mar.
Av de straff som Stora Kopparbergets gruvrätt utdömde mellan 1641-1682 så var böter, inte helt oväntat, det i särklass vanligaste straffet. Av 400 straff så utgjorde böter nära nog två tredjedelar av straffen. De korta fängelsestraffen, tiden i ”kistan”, utgjorde därtill en sjättedel av straffen medan gatloppen, vilka i flera fall kunde omvandlas till böter, utgjorde knappa 8 procent
av samtliga straff. Utöver dessa straff fanns även andra, mindre ofta utdömda straff. Det främsta bland dessa, vilket också är ett specialstraff just inom bergsjurisdiktionen, var att mista sina gruv-delar och bergsfrälse för alltid. Straffet innebar att den dömde för all framtid miste möjligheten att vara delägare i gruvan och därmed att få kalla sig bergsman. Detta straff utdömdes i knappt tre procent av gruvrättens domar. I två procent av domarna blev straffet att de dömda skulle slås med ris. I samtliga av dessa spöstraff var de dömda barn. Av de resterande straffen undergick samtliga två procent av det totala antalet straff och kan rangordnas, efter antal, i följande ordning:
förlust av arbete, straffarbete, förvisning, trähästen, utskriven till knekt.
Även vid Salas gruvrätt, liksom vid Oland-Frösåkers häradsrätt och samtliga högsta dom-stolar var böter det vanligaste straffet. Det har framgått att stipulerade bötesstraff ibland lindrades vid Stora Kopparberget men lindringar förekom, som jämförelse, inte vid Oland-Frösåkers hä-radsrätt. Både lindringar och skärpningar pekar på att gruvrätten var relativt autonom i sin myn-dighetsutövning och dömde pragmatiskt, som de fann lämpligt. Vid Sala var det vanligt att arbe-tarna sattes i halsjärn, något som inte alltså förekommit vid Stora Kopparberget enligt gruvrätts-protokollen. Kistan och gatloppet räknas som vanliga straff vid Sala precis som vid Stora Kop-parberget. Vad avser de andra fysiska straffen så förekom även trähästen vid Sala, men den räk-nas inte till de vanliga straffen, vilken den inte heller var vid Stora Kopparberget. De rättsliga lik-heterna mellan Stora Kopparberget och Sala är alltså återigen slående. Både vid Stora Kopparber-gets gruvrätt och vid övriga domstolar som ingått i undersökningen var det vanligt att obetalda böter omvandlades till kroppsstraff. Vid högsta domstolarna dömdes dödsstraff ut i elva procent av påföljderna. Detta straff tycks inte ha utdömts vid Stora Kopparbergets gruvrätt, möjligen ett fall undantaget då rätten talar om att ”högsta rätten” skulle utdömas, men vad denna ordalydelse exakt innebar framgår inte närmare. Förvisningsstraff var ungefär lika vanligt vid Högsta domsto-larna som vid Stora Kopparbergets gruvrätt, omkring två procent av samtliga straff. Fängelse-straffet kistan utnyttjades relativt flitigt vid Stora Kopparberget, i närmare 16 % av straffen. Vid högsta domstolarna stod fängelsestraffen för endast två procent av samtliga utdömda påföljder.
Genom denna undersökning har nya kunskaper framkommit om Stora Kopparbergets gruvrätt och de brott och straff som där rannsakades eller utdömdes inom gruvgemenskapen.
Svaren som lagts fram har även öppnat för nya frågeställningar, för ny och fortsatt forskning.
Som förslag vore det t.ex. ytterst intressant att undersöka vilka brott och straff som Falu rådhus-rätt rannsakade eller utdömde under 1600-talet, gärna i samband med perioden som denna un-dersökning täcker. Då gruvrätten och rådhusrätten mer eller mindre låg i fejd med varandra skulle det vara givande att se om de inkräktade på varandras jurisdiktion (och i sådana fall hur). Dessut-om skulle en undersökning av rådhusrättens rättsprotokoll ytterligare kunna bidra till förståelsen av bergsmansgemenskapens liv utanför själva gruvverksamheten varmed denna undersökning kunde kompletteras med nya perspektiv. Det skulle vidare vara intressant att se hur rådhusrätten dömde över bergsmännen. Vid gruvan har det framgått att gruvrätten gärna behandlade dem milt.
Kan det vara så att ett omvänt förhållande gällde i staden, att det i stället var borgare och köpmän som behandlades med mildhet? Fanns partiskhet även vid denna instans och hur tog den sig i så-dana fall uttryck?
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
Otryckta källor
Storas centralarkiv, Falun
Katalog över gruvrättsprotokoll (GRP) åren 1641-1682, avskrifter av Helmer Lagergren
• Jurisdiktion – Bergslagets Disciplinmål och Bestraffningar
• Jurisdiktion – Bergslagets Hädelsemål
• Jurisdiktion – Bergslagets Slagsmål och Bestraffningar
• Jurisdiktion – Bergslagets Tjuvnader och Bestraffningar
• Jurisdiktion – Allmänt
Muntliga uppgifter
Ingrid Neil, arkivarie Storas centralarkiv. Falun 14 maj 2004.
Litteratur
Aspelin, Erland. Straffets grunder – Historisk bakgrund. Ingår i: Svensk juristtidning. Uppsala 1999.
Boëthius, Bertil. Gruvornas, hyttornas och hamrarnas folk. Bergshanteringens arbetare från medeltiden till gustavianska tiden. Stockholm 1951.
Digman, Hugo. Svensk Gruvrätt. Stockholm 1953.
Ericsson, Britta. Diss. Bergsstaden Falun 1720-1769. Uppsala 1979.
Foucault, Michel. Övervakning och straff. Fängelsets födelse. Översättning CG Bjurström. Lund 2003.
Furuhagen, Björn. Diss. Berusade bönder och bråkiga båtsmän. Social kontroll vid sockenstämmor och ting under 1700-talet. Stockholm 1996.
Gullnäs, Ingvar. Om advokater, andra jurister och den rättshistoriska utvecklingen i Dalarna.
Falun 2002.
Granqvist, Nils W. Hamnrätten i Lysekil. Dess roll i den kommunala förvaltningen före kommunallagarna.
Ingår i Vikarvets årsbok 1960-61. 1961 Lysekil.
Hildebrand, Karl-Gustaf. Diss. Falu stads historia till år 1687. Första bandet. Falun 1946.
Häthén, Christian. Stat och straff – Rättshistoriska perspektiv. Lund 2004.
Inger, Göran. Svensk rättshistoria. Malmö 1997.
Justitiæ Warcket. Kongl. Stadgar/ Förordningar/ Bref och Resolutioner. Från Åhr 1528 in til 1701.
Angående Justitiæ och Executions Ährender. Uppsala 1706.
Kristiansson, Sture. Rättskipning i teori och praktik. En studie vid Stora Kopparberget 1650-1682. Ingår i:
Bergslagsarkiv – årsbok för historia och kulturhistoria i Bergslagen. Karlstad 1996.
Karonen, Petri. The worst offenders in the provincial towns : serious urban crime and its perpetrators in Sweden’s period as a great power. Ingår i: Scandinavian journal of history. Stockholm 1998.
Kongl. stadgar, förordningar, privilegier och resolutioner, angående justitien och hushållningen wid bergwerken och bruken, med hwad som ther til hörer både inom och utom bergslagerne uti Sweriges rike, och ther under lydande provincier. Stockholm 1736.
Lagerqvist, Lars O. Nathorst-Böös, Ernst. Vad kostade det? Priser och löner från medeltid till våra dagar.
Borås 1997.
Lindroth, Sten. Gruvbrytning och kopparhantering vid Stora Kopparberget intill 1800-talets början. Del I:
Gruvan och gruvbrytningen. Uppsala 1955.
Lindström, Dag. Diss. Skrå, stad och stat : Stockholm, Malmö och Bergen ca. 1350-1622. Uppsala 1991.
Modéer, Kjell Å. Historiska rättskällor. En introduktion i rättshistoria. Andra upplagan. Stockholm 1997.
Norberg, Petrus. Sala gruvas historia under 1500- och 1600-talen. Sala 1978.
Nordisk familjebok – konversationslexikon och realencyklopedi. Uggleupplagan, Sjätte bandet 1907, Tionde bandet 1909, Stockholm.
Seidel, Stefan. Tusenårig epok i graven. Ingår i: Populär Historia nr. 6 1992. Malmö 1992.
Skarback, Sören. Brott och straff i Göteborg 1621-1900. Göteborg 2000.
Strahl, Ivar. Makt och rätt. Rättsidéns gång genom historien. Från Babylonien till FN. Uppsala 1991.
Svärd, Bo. Krigs- och straffångar vid Sala gruva. Ingår i Årsbok Sala hembygds- och fornminnesförening. Sala 1985.
Åberg, Alf. Vår svenska historia. Lund 1978.
Övriga Källor
Olsson, Daniels Sven. Frimärkshäftet - Världsarvet Falun. Stockholm 2004.