Denna uppsats har haft till syfte att diskutera och analysera hur unga tjejers upplever och förhåller sig till sin menstruation samt vilka faktorer som är centrala i deras upplevelse. Jag vill framhålla att de slutsatser jag kommit fram till inte kan ses som representativa för hur alla unga tjejer upplever sin menstruation, dock belyser min uppsats erfarenheter som kan ses som delar i en större struktur.
Tjejerna upplever sin menstruation som ofräsch, äcklig och pinsam, de upplever även sig själva som ofräscha under menstruation. Jag tolkar det som att menstruationen upplevs som ett abjekt objekt, vars negativa värde transponeras till resten av kroppen och deras jag. Detta kan förstås utifrån Robyn Longhursts teori om att menstruationsblodet är en oren vätska som rör till kroppen [eng. ”mess up the body”]. Två viktiga faktorer i varför tjejerna uppfattar menstruationen som ofräsch är att de upplever lukten som besvärande samt att de ser menstruationsblodet som orent. Förståelsen av menstruation som något orent var utbredd och djupt förankrad i samhället även under industritiden. Menstruation tilläts under denna tid inte rinna fritt och de läkare som verkade inom reformrörelsen gav ordinationer om hur kvinnor skulle sköta sin menstruation, vilket konstruerade menstruationen som något orent och skamligt. Tjejerna menar att mensblodet skiljer sig från blodet i övriga kroppen då det kommer från underlivet, vilket är en privat del som inte är synlig för andra. Jag ser en koppling mellan menstruationens negativa värde och det kvinnliga underlivets värde; då kvinnans underliv konstrueras som orent konstrueras även menstruationsblodet som orent.
Det finns en stark norm i vårt samhälle gällande kontroll över kroppsvätskor, redan som barn lär vi oss vikten av att kunna kontrollera dessa. Det finns tydliga gränser för var olika kroppsvätskor får finnas, Longhurst menar att kroppsvätskor väcker avsky när de överträder gränserna för insida/utsida. Menstruationen är en vätska som inte fullt ut kan kontrolleras, den kan endast disciplineras och osynliggöras med mensskydd. Eftersom menstruationen inte går att kontrollera blir disciplineringen och osynliggörandet ett desto viktigare krav. När tjejerna inte levde upp till kravet om disciplinering av menstruationen, till exempel vid läckage eller avsaknad av mensskydd, upplevde de känslor av skam och panik.
Tjejerna är ytterst angelägna om att inte exponera sin menstruation på något sätt. Det finns ett flertal saker som tjejerna upplever som exponering av menstruationen – att köpa mensskydd, mensskydd som syns genom kläder, att prata om menstruation, lukt av menstruation och att hålla i mensskydd. Alla dessa saker upplevs, med varierande styrka, som pinsamma och undviks därför på olika sätt. Jag anser att dessa saker ses som pinsamma på grund av normen att menstruation ska osynliggöras. Om man på något sätt bryter mot denna
norm blir man påmind om att man överträtt gränserna genom social disciplinering, såsom dömande blickar, retsamma pikar och känslan av att människor upplever en som äcklig. Malmberg menar att normen om osynliggörande av menstruationen uppkom i det urbana industrisamhället, kravet om osynliggörande ökade i tak med att en mängd olika sanitetsskydd utvecklades. Kvinnan förväntades kunna sköta alla sina sysslor och vara arbetsför utan att avslöja sin menstruation. Utifrån tjejernas beskrivning av hur de förhåller sig till sin menstruation ser vi att denna norm fortfarande har stark förankring i vårt samhälle, på samma sätt som då förväntas idag menstruationen passera obemärkt för utomstående.
Normen att menstruationen inte på något sätt får exponeras är inte högt uttalad, utan har implicit förmedlats till tjejerna. Tjejerna beskriver informationen i skolan som bristfällig och den har behandlats som ett separat ämne utanför sexualkunskapen. De har även erfarenhet av att informationen i skolan endast förmedlats till tjejerna. Detta konstruerar kunskapen om menstruation som viktig endast för den som menstruerar samt som något skamligt som bör döljas för killar. Dessa tankesätt återspeglas även i hur tjejerna resonerar. Tjejerna menade att den biologiska faktorn, om man menstruerar eller inte, ska utgöra skiljelinje för hur mycket kunskap om menstruation man bör ha. De framhöll dock att killar ska ha så pass mycket kunskap om menstruation att de förstår att menstruation inte är något pinsamt och dåligt, vilket tjejerna upplevde att killar tycker. Tjejerna menar att bättre information samt information i tidigare ålder skulle leda till en förändring av attityden gentemot menstruation. Tanken om att kunskap om menstruation kommer genom levd erfarenhet samt att killar/män tycker att menstruation är något negativt återsågs även i tjejernas resonemang om vem de kunde diskutera menstruation med, nära vänner och kvinnliga familjemedlemmar/släktingar ansågs lämpliga att diskutera mens med, medan killar/män ansågs olämpliga att diskutera mens med på grund av att de upplever det som pinsamt.
Även i hemmet var menstruation ett samtalsämne som lyste med sin frånvaro; endast en av tjejerna hade en mamma som pratat om menstruation med henne. De andra tjejerna hade ingen eller begränsad erfarenhet av samtal om menstruation i hemmet. Detta hade en inverkan på hur tjejerna upplevde sin första menstruation. Linn, vars mamma hade pratat med henne om menstruation, upplevde händelsen som odramatisk. Frida och Klara, vars mammor pratade med dem om mens först när de fick sin menstruation, upplevde händelsen som obehaglig och pinsam. Dock upplevde alla tjejerna menstruationen som skamlig, ofräsch och äcklig oberoende av erfarenhet av samtal om menstruation i hemmet.
Utifrån Michel Foucaults teori om hur diskurser skapas, genom tal eller förbud om tal, kan vi förstå skolan och tjejernas föräldrars förhållningssätt till menstruationen som diskursskapande. Den tystnad som omgett menstruationen i hemmen och i skolan gör att menstruationen konstrueras som skamlig och onämnbar. Denna diskurs och förhållningssätt traderas sedan av den yngre generationen. Diskursen ärvs vertikalt men även horisontellt mellan personer i den yngre generationen, genom att de anpassar sig efter den rådande normen reproduceras diskursen. Dock är normen oerhört starkt förankrad i vårt samhälle, därför bör inte ansvaret för hur menstruationen upplevs läggas på unga tjejer.
För att leva upp till samhällets krav om osynliggörande av menstruationen har tjejerna olika strategier: de har alltid med sig mensskydd, de föredrar tampong framför binda då de upplever att tampongen bättre döljer menstruationen, de ser till att inte göra sig till sexuellt begärliga objekt då de inte vill behöva säga till sin sexpartner att de har mens. Tjejerna begränsar sig även från att delta i vissa offentliga rum och aktiviteter om de känner att det finns en risk för läckage eller synliggörande av menstruationen. Användandet av tampong kan förstås som en anpassning efter det solida manliga kroppsideal som finns i vårt samhälle. Det finns ett isärhållande av reproduktion och sexualitet i tjejernas resonemang. De ser sex under menstruation som otänkbart och upplever sig själva som avsexualiserade. Tjejerna diskuterar aldrig menstruationen i termer av reproduktion, men jag menar att menstruationens tydliga koppling till reproduktion kan utgöra grunden till varför de inte vill diskutera menstruation med sina pappor och varför de är så angelägna om att dölja sin menstruation från killar.
Jag anser att det finns en tydlig ambivalens i tjejernas förhållningssätt till sin menstruation. Å ena sidan upplever de den som skamlig, äcklig och ofräsch, å andra sidan ser de den som naturlig och som ett tecken på god hälsa. Menstruationen är en ofrånkomlig del av kvinnans reproduktion men som syns i min undersökning säger samhället hela tiden åt kvinnan att göra allt hon kan för att osynliggöra menstruationen. Som Grosz och Longhurst framhåller är kroppsidealet i vårt samhälle en solid och kontrollerad kropp. Kvinnans kropp anses inte leva upp till detta ideal, utan konstrueras istället som läckande och opålitlig. Om man ser tillbaka på hur man förhöll sig till menstruation under allmogesamhället förstår man att diskursen vi idag förstår menstruation genom är relativt ny och att detta kroppsideal inte alltid varit självklart. Då var menstruationen en naturlig del av vardagen och den tillskrevs även viss makt genom tron att menstruationsblodet var magiskt. Idag är menstruationen ett skamligt och icke-önskvärt tillstånd. Med hjälp av ett stort utbud kemikalieindränkta
mensskydd förväntas kvinnor idag radera alla tecken på vad som egentligen är en naturlig och ofrånkomlig kroppslig process.